fredag 28 november 2014

Favoritförfattare

30-days-of-books fortsätter, idag med "Your favorite authors".

Några favoriter:
Stephen King
Jan Guillou
Villhelm Moberg
Liv Strömqvist
Jonas Gardell
Anne Rice

torsdag 27 november 2014

Sämsta film-baserad-på-bok

Fråga nummer tio i 30-days of books är : "Name Three absolutely awful film adaptions of books".

Jag kunde inte komma på fem stycken, men de här två platsar i alla fall under dagens rubrik.

# Foxfire. (Bok 1993, film 1996). Jag älskar boken. Verkligen ÄLSKAR. Filmen var en grym besvikelse, jag tyckte att de hade ändrat för mycket och tappat hela poängen. Dock kom det en ny filmversion 2012 som jag inte har sett ännu. Hoppas att den är bättre!

# World war Z. (Bok 2003, film 2013). En bok som känns omöjlig att göra som traditionell långfilm.

måndag 24 november 2014

Böcker som blev bra filmer

Dag tio! Nu gäller det uppgiften: "Name five absolutely great film adaptions of books".

# Forrest Gump hade premiär 1999, och är en jättebra film. Boken kom ut redan 1986, berättar en nästan helt annorlunda historia (Forrest är fortfarande lite egen, och man får följa hans liv genom historien, men det är helt andra händelser och en helt annorlunda karaktär). Här har vi alltså något så ovanligt som en ganska dålig bok som blev en jättebra film.


# Fru Marianne. Victoria Benedictssons roman från 1887 gick som tv-serie på SVT 2001. Cecilia Frode spelar Marianne, Per Moberg gör en av sina bästa rollprestationer som Börje och Gerhard Hoberstorfer är så snygg som Paul.


# Harry Potter. Otroliga filmer, otroliga böcker.


# The perks of being a wallflower. (Film 2012, Bok 1999). Filmen är väldigt lik boken, båda är väldigt bra.


# Sjöfartsnytt av Annie Proulx (film 2001, bok 1993) är helt ok som bok, och väldigt fin som film.

söndag 23 november 2014

You should date a girl who reads

Dag nio i 30-days-of books: "Your favourite quotes about books".

Jag kom inte på något sånt citat, så jag gjorde en sökning på goodreads.com och hittade ett jättelångt, men ganska så fantastiskt. Det är ett citat av författaren Rosemarie Urquico, som jag aldrig läst något av (eller för den delen hört talas om) förut. Det känns som något man kanske får ta tag i nu.


“You should date a girl who reads.
Date a girl who reads. Date a girl who spends her money on books instead of clothes, who has problems with closet space because she has too many books. Date a girl who has a list of books she wants to read, who has had a library card since she was twelve.

Find a girl who reads. You’ll know that she does because she will always have an unread book in her bag. She’s the one lovingly looking over the shelves in the bookstore, the one who quietly cries out when she has found the book she wants. You see that weird chick sniffing the pages of an old book in a secondhand book shop? That’s the reader. They can never resist smelling the pages, especially when they are yellow and worn.

She’s the girl reading while waiting in that coffee shop down the street. If you take a peek at her mug, the non-dairy creamer is floating on top because she’s kind of engrossed already. Lost in a world of the author’s making. Sit down. She might give you a glare, as most girls who read do not like to be interrupted. Ask her if she likes the book.

Buy her another cup of coffee.

Let her know what you really think of Murakami. See if she got through the first chapter of Fellowship. Understand that if she says she understood James Joyce’s Ulysses she’s just saying that to sound intelligent. Ask her if she loves Alice or she would like to be Alice.

It’s easy to date a girl who reads. Give her books for her birthday, for Christmas, for anniversaries. Give her the gift of words, in poetry and in song. Give her Neruda, Pound, Sexton, Cummings. Let her know that you understand that words are love. Understand that she knows the difference between books and reality but by god, she’s going to try to make her life a little like her favorite book. It will never be your fault if she does.

She has to give it a shot somehow.

Lie to her. If she understands syntax, she will understand your need to lie. Behind words are other things: motivation, value, nuance, dialogue. It will not be the end of the world.

Fail her. Because a girl who reads knows that failure always leads up to the climax. Because girls who read understand that all things must come to end, but that you can always write a sequel. That you can begin again and again and still be the hero. That life is meant to have a villain or two.

Why be frightened of everything that you are not? Girls who read understand that people, like characters, develop. Except in the Twilight series.

If you find a girl who reads, keep her close. When you find her up at 2 AM clutching a book to her chest and weeping, make her a cup of tea and hold her. You may lose her for a couple of hours but she will always come back to you. She’ll talk as if the characters in the book are real, because for a while, they always are.

You will propose on a hot air balloon. Or during a rock concert. Or very casually next time she’s sick. Over Skype.

You will smile so hard you will wonder why your heart hasn’t burst and bled out all over your chest yet. You will write the story of your lives, have kids with strange names and even stranger tastes. She will introduce your children to the Cat in the Hat and Aslan, maybe in the same day. You will walk the winters of your old age together and she will recite Keats under her breath while you shake the snow off your boots.

Date a girl who reads because you deserve it. You deserve a girl who can give you the most colorful life imaginable. If you can only give her monotony, and stale hours and half-baked proposals, then you’re better off alone. If you want the world and the worlds beyond it, date a girl who reads.

Or better yet, date a girl who writes.” 

lördag 22 november 2014

Just a breath away from a job in telemarketing

Dag 8 i 30-days-of books. Dagens punkt är "Your favourite quotes from books", och jag kör helt och hållet på den mest citatvänliga bok jag vet: Microserfs av Douglas Coupland.


"My brain is built of paths and slides and ladders and lasers and i have invited all of you to enter its pavilion. My brain, as you enter, will smell of tangerines and brand-new running shoes".

"The belief that tomorrow is a different place from today is certainly a unique hallmark of our species".

"Sometimes you accidentally input an extra digit into the year: i.e, 19993 and you add 18,000 years on to *now*, and you realize that the year 19993 will one day exist and that time is a scary thing, indeed".

"Face it: You're always just a breath away from a job in telemarketing".

"But then a bumblebee bumbled above us and it stole our attention the way flying things can".

"Maybe thinking you're supposed to 'have a life' is a stupid way of buying into an untenable 1950s narrative of what life is 'supposed' to be. How do we know all of these people with 'no lives' aren't really on the new frontier of human sentience and preceptions"?


fredag 21 november 2014

Årets sämsta läsning

Dag 7 i 30-days-of-books, och nu är det dags att kora "The worst book you've read in the last year".


Lite svårare än att välja den bästa, men jag har bestämt mig för att det måste vara Min familj och andra monster av David Safier. Jag var SÅ irriterad under hela tiden jag läste.

torsdag 20 november 2014

Pest, död och - såklart- lite kärlek i den romantiska miljön.

The way we fall - Megan Crewe

På en liten kanadensisk ö börjar fler och fler insjukna i en konstig virussjukdom. De första stadierna liknar en vanlig förkylning, men senare i sjukdomsförloppet förändras den drabbades personlighet och vissa verkar helt galna. Det slutar med döden, varje gång.
   Snart stängs skolan, sjukhuset översvämmas av sjuka och myndigheterna på fastlandet sätter ön i karantän och sprärrar all kontakt. Invånarna är fast, och utan möjlighet att kommunicera med fastlandet tvingas de själva ta hand om de sjuka, och vad värre är: hantera de laglösa gäng som börjat terrorisera staden.
   Huvudpersonen, sextonåriga Kaelyn, är en ganska vanlig och lite tråkig tjej. I och med epedemin tvingas hon växa upp snabbt och inte bara sköta sig själv utan även ta hand om ett barn mitt i ett allt mer laglöst land. Tyvärr är det inklämt en kärlekshistoria, det är tydligen helt obligatoriskt i YA-genren, och jag är så trött på att det alltid måste vara med även där det inte tillför så mycket till historien.
   En ok bok. Temat är intressant, och jag gillar den klaustrofobiska stämningen som byggs upp. Karaktärerna är dock lite platta och stereotypa, och jag gillade som sagt inte att det dök upp en romans mitt i pestintrigerna. Det visade sig dessutom att det är första delen i en serie (trilogi?), och det upplägget är jag också väldigt trött på. Kanske läser jag fortsättningen, kanske inte. Inte än på ett tag iallafall.

Årets bästa bok

Dag 6 i 30-days-of-books efterfrågar "The best book you've read in the last year.

Äntligen en lätt fråga.
Det går inte att svara något annat än Torka aldrig tårar utan handskar-trilogin av Jonas Gardell.

onsdag 19 november 2014

The No sleep podcast

Jag har hittat en ny favoritpodcast: The no sleep podcast. Det är en pod utvecklats ur Reddit.com's forum Nosleep, där människor delar med sig av spökhistorier och andra läskiga berättelser. I podcasten får man höra dessa historier inlästa, ungefär som ljudböcker, men ibland med tillagda ljudeffekter eller bakgrundsmusik. Det är lite varierande kvalitet på inslagen, ibland är det lite väl barnsligt, ibland lite väl poänglöst, men oftast är kvaliteten ganska hög både på text och inläsare. Jag kan tycka att de drar på lite för mycket "spännande musik" i bakgrunden, det känns som ett väl enkelt knep för att bygga upp en stämning, men på det stora hela funkar musiken.
Jag är kanske lite lättskrämd, men jag brukar tycka att det är ganska läskigt att lyssna och skulle inte göra det när jag var ensam hemma... 
The no sleep podcast kan man ladda ner direkt i podcastappen, eller lyssna på direkt på hemsidan.


Böcker för en öde ö

Dag 5 i 30-days-of-books, och nu är frågan "If you were stranded on a deserted island, what five books would you take with you? Include one reason for each".


# Överlevnadshandboken, i nån rimligt fräsch utgåva. Kan ju vara väldigt praktiskt att kunna slå upp lite fakta om hur man bygger en vindskydd, fiskar utan krok och hittar ätliga rötter.

# Shantaram - Gregory David Roberts. Den var väldigt bra, och väldigt tjock. Jag skulle kunna tänka mig en omläsning om jag bara hade tid, och det kan man säkert ta sig på en öde ö.

# Den del i Game of thrones-serien som jag är mitt inne i vid tiden för skeppsbrottet. Tjocka, komplicerade böcker som räcker länge.

# Liftarens guide till galaxen - Douglas Addams, för jag misstänker att det kan behövas något roligt att muntra upp sig med. (Och om man lyckas få med sig samlingsvolymen så har man fem böcker fulla av galenskaper).

# Det kunde ju vara en idé att ta med bibeln, den skulle ju garanterat räcka väldigt länge.

The perks of being a wallflower - Stephen Chbosky

Förra året såg jag filmen the perks of being i wallflower, utan att ha några egentliga förväntningar. Den visade sig vara helt underbar, och jag är väldigt sugen på att se om den snart.
   I somras läste jag boken (eller lyssnade på rättre sagt). Den var ännu bättre (det är ju ofta så). Jag älskar huvudpersonen: en ensam kille vars bästa vän nyligen begått självmord som försöker hitta en plats där han hör hemma och är omtyckt. Jag älskar de som blir hans vänner: mångsidiga, äkta och snälla personer. Jag älskar hur det hela tiden finns så mycket mer under ytan än det som sägs högt. Lätt en av mina favoritböcker i år! Läs den läs den läs den! Och se filmen också.

tisdag 18 november 2014

Hatade karaktärer

Dag nr 4 i 30 days of books-utmaningen frågar efter "Characters you hate and which books they're from". Svårt, för oftast tillför ju osympatiska och elaka karaktärer en massa bra grejer till en historia.
Efter en del funderande har jag valt ett par typer som jag verkligen retade mig på under läsningen:

# Santiago - Nattens Furste, Anne Rice

# Garp, och Garps mamma - Garp och hans värld, John Irving

# Big Jim Rennie - Under the dome, Stephen King

# Theresa - Lilla Stjärna, John Ajvide Lindqvist

# De där vidriga barnen som dödar en hund - Vi, de drunkade, Carsten Jensen

# Elphaba - Wicked, Gregory Maguire

# Samtliga vuxna - Alltid den där Anette, Peter Pohl.

måndag 17 november 2014

Ett gäng favoritkaraktärer

Dag tre i min 30-days of books var egentligen igår, men bättre sent än aldrig!

Nu handlar det om "Your favorite characters and which books they're from". Här kommer några älsklingar, utan inbördes ordning:

# Räven i Den lille prinsen av Anoine. Jag vill också ha en räv som vän!

# Den självgoda vampyren Lestat från Anne Rices vampyrkrönika.

# Elin, den vilda flickan som inte vill bli stor, i Förortsvilden av Matilda Matson.

# Paul i Torka aldrig tårar... av Jonas Gardell. Jag skulle så gärna vilja läsa en hel roman om Paul!

# Ida i Cirkeln-trilogin. Jag fattar inte själv varför hon är min favorit, men det kanske är just det att hon är så hemsk - men ändå så rörande.

# Joar Lundvall och Eva-Britt i Jan Guillous Hamiltonböcker. Synd att Joar inte fick vara med i de nya filmerna (som iofs inte är några favoritfilmer...), men han hade kunnat tillföra nåt intressant.

# Juliane i Inger Edelfeldts Juliane och jag. Som jag önskade att jag hade en sån kompis när jag var tolv och läste boken om och om igen.

lördag 15 november 2014

Dag #2 i 30 Days of books har temat "Your 5 least favorite books of all time".
Det är jättesvårt att säga de fem sämsta, men här är i alla fall fem stycken som jag inte tyckte var bra. (Utan inbördes ordning).

1) De dödas ljus - Björn B Jakobsson. Som en riktigt dålig skräckfilm i bokform. Ologisk handling, irriterande korkade karaktärer, proppfullt med skräckfilmsklyschor...

2) Sophies värld - Jostein Gaarder. En bok som var oerhört hypad när jag gick i gymnasiet. ALLA läste den, och nästan alla sa att de älskade den. Enligt ryktet skulle det vara en roman som på ett klurigt och underhållande sätt vävde in fakta om berömda filosofer så att man liksom lärde sig och fick en massa tankeställare utan att märka det. Sanningen var att den bjöd på en ganska tråkig historia om flickan Sophie som börjar få brev från en mystisk främling. Breven, som utgör varannat kapitel ungefär, är torra föreläsningar om klassisk filosofi. Oerhört tråkigt.

3) Raija - Bente Pedersson. Jag läste de tre första böckerna i serien i hopp om att det skulle vara likt Isfolket. Jo, det var likt, så likt att jag skulle säga att det är en skamlös kopia. De var så dåligt skrivna (eller kanske dåligt översatta?) att det ibland inte gick att förstå vad som hände i boken.

4) Gösta Berlings saga - Selma Lagerlöf. Så lång, och så tråkig.


5) Fågeln som vrider upp världen - Haruki Murakami. Om man måste skriva en helt orimlig bok utan sammanhang och poäng, med bihistorier som inte ens hör dit, kan man väl iallfall skriva en KORT bok? I efterhand förstår jag inte varför jag läste ut den här boken.

fredag 14 november 2014

10 favoritböcker

Dag ett i 30-days of booksutmaningen börjar här!

Först ut är "Your 10 favourite books of all time".
Inte en helt lätt lista att göra. Jag har inte grubblat särskilt länge på frågan, utan mer skrivit ner de första tio jag kom på att jag älskat.

1) The Stand (Pestens tid) - Stephen King
Antal läsningar: kanske fyra på svenska och två på engelska.
Jag har aldrig varit jätteintresserad av     kampen mellan gott och ont, den svarta mannen, gud osv, men den svindlande tanken på vad som       skulle hända om civilisationen skulle slås ut räcker enormt långt för mig. Underbara karaktärer,
jag vet inte vem av dem jag älskar mest (jo, förmodligen är det hjälten Stu Underwood, den stackars fördömda Nadine, revanschsugna och lite äckliga Harold, eller Trashcan-man. Nä, ni ser, det går itne ens att välja!
2) Nattens furste - Anne Rice
Antal läsningar: kanske fem eller sex.
Den första vampyrbok jag läste, och fortfarande den bästa i genren. Skildringen av Paris är en av de finare miljöbeskrivningarna jag har stött på, och vem älskar inte Lestat?
3) Where the heart is (Där mitt hjärta finns) - Billie Letts
Antal läsningar: Två gånger på svenska och två på engelska.
Så fint och hoppfullt om att resa sig upp igen när allt tycks ha gått åt helvete, och om vänskap som kan komma i oväntade former.
4) Momo -eller kampen om tiden - Michael Ende
Antal läsningar: Skulle gissa att det är... sex eller sju.
En av de bästa barnböckerna, en sån där som verkligen inte bara är för barn.
5) Microslaves - Douglas Coupland
Antal läsningar. En på svenska och en på engelska.
Couplands bästa tycker jag. Pladdrigt, osammanhängande, men en fin (om än lång) skildring av vänskap, arbete och datanördar. Och så snygga formuleringar!
6) Häxtävlingen och Den stora spökräddningen - Eva Ibbotson
Antal läsningar: Säkert tio eller mer. Jag älskade de här böckerna i låg- och mellanstadiet.
Häxor som tävlar i en batchelorliknande turnering långt innan dokusåpor var uppfunna, och spöken som parkerar sin droska på varuhusets parkeringsplats, vad skulle man INTE älska här?
7) Harry Potter - J K Rowling
Antal läsningar: Två gånger, förutom de två sista böckerna som jag bara hunnit läsa en gång.
Jag önskar att Harry Potter hade funnits när jag var tio, jag är avundsjuk på de som växt upp parallellt med serien.
8) Ett ufo gör entré - Jonas Gardell
Antal läsningar: Tre eller fyra.
Min favorit bland Gardells böcker.
9) Borta med vinden - Margaret Mitchell
Antal läsningar: En.
Det var bara några år sen jag läste denna, och det blev snabbt väldigt obegripligt för mig att jag inte läst den tidigare. Så bra! Jag tyckte om att den överraskade mig med att vara så mörk, och med så osympatiska men ändå härliga karaktärer.
10) Foxfire - Joyce Carol Oates
Antal läsningar: Kanske fem på svenska och tre på engelska.
Ett gäng arbetarklasstjejer i det amerikanska femtiotalet tröttnar på omvärldens förtryck och startar ett eget gäng, där de är beredda att göra vad som helst för varandra. Det finns ingenting jag inte älskar med den här boken.

torsdag 13 november 2014

Himmelstrand - John Ajvide Lindqvist

John Ajvide Lindqvist är enligt mig en ganska ojämn författare. Antingen tycker jag att det är väldigt bra (Människohamn! Hanteringen av odöda!!) eller så tycker jag att det är riktigt lamt (Lilla stjärna). Han har en förmåga att krypa under skinnet på sina karaktärer på ett imponerande sätt, men å andra sidan tycker jag att hans berättelser ofta går lite för långt åt det äckliga hållet.
Den senaste av hans skräckromaner heter Himmelstrand, och där får vi möta fyra familjer som råkat ställa upp sina vagnar intill varandra på en vanlig husvagnscamping. Det vill säga, när de parkerade där så var det en vanlig campingplats. När de vaknar befinner de sig på en oändlig gräsmatta under en onaturligt blå himmel. Ensamma. All omgivning verkar ha gått upp i rök, telefonerna fungerar inte och inte ens solen verkar existera på den här mardrömslika platsen.
   I en husvagn bor en avdankad fotomodell, hennes man fotbollsproffset och deras obehagliga dotter som inte alls beter sig som andra barn. I en annan ett äldre par, en oresonligt otrevlig man som inte drar sig för att vare sig höja rösten eller jaktgeväret när saker inte går som han vill,  och hans märkliga hustru som på ytan verkar vara en trevlig bullbakande farmor men som döljer mörkare tankar än så. Det finns några karaktärer att tycka om också. Småstadsfamiljen med den trygga pappan som vill göra allt för sin familj, och mamman som har en strulig tonårstid bakom sig. Den lilla pojken som är ett helt vanligt barn. Och så de två bönderna som efter att de båda blivit lämnade av sin fru bestämt sig för att leva tillsammans. Ja, och så djuren då, en hund och en katt.
   Det råder en viss oenighet om hur man ska hantera sin situation, vissa vill att det ska vara en dröm och vägrar tro något annat. Andra ger sig iväg med bil mot horisonten, bara för att upptäcka att där ute finns bara mer av det onaturligt gröna gräset. Eller inte bara, det stryker också runt vita gestalter, som ibland verkar anta skepnaden av något annat. Vad beror helt på vem det är som tittar.
   Idén är bra. Att vara ensam, bortglömd, okontaktbar är kanske det otäckaste nutidsmänniskan kan tänka sig, och den extremt utsatta situationen där de inte har en aning om vad som har hänt dem eller varför är väldigt obehaglig och spännande. Genomförandet är sådär. Det känns som att det var en idé som författaren inte utvecklat tillräckligt, han verkar inte heller veta vad det är som hänt. Allt är förvirrande, och jag gillar inte alls hur de vita skepnaderna förvandlas till saker från camparnas förflutna - det är helt enkelt varken läskigt eller något som driver historien framåt. Slutet är oerhört luddigt, jag hade verkligen velat få en tydligare förklaring till alla mysterier. Det är som att ha läst en transkribering av någon annans mardröm, och jag förstår varken varför den var otäck eller vad den egentligen riktigt handlade om. Det bästa med boken: kapitlen som handlar om djuren. Jag är väldigt svag för romaner som plötsligt tar in stycken som berättas ur ett djurs perspektiv, djurnörd som jag är.
   Det är roligt att det finns olika typer av skräckromaner, det är en genre jag uppskattar mycket, och säga vad man vill om Himmelstrand men den var i alla fall väldigt nyskapande. Den passade mig inte perfekt, men den var ändå så pass fängslande att jag sträckläste den.
 
Tack, Ordfront förlag för recensionsex!

Nu jävlar kör vi igång den här bloggen igen! 30 dagarsutmaning coming up!

På grund av en flytt som ledde till oväntat långdragna renoveringsarbeten så har jag inte hunnit vare sig läsa eller blogga som vanligt under sommaren och hösten. Hur tråkigt är inte det?! Jättetråkigt.
Renoveringen är fortfarande inte färdig tyvärr (men de platsbyggda bokhyllorna börjar iallafall bli klara), men nu fick jag nåt inspirationsryck och bestämde mig för att NU KÖR VI BLOGGEN! Med förhoppning om högre bloggtempo tänker jag dra en sån där 30 days of books-utmaning som jag har googlat fram. Den känns lite mer varierad än vad de brukar göra, i de flesta sådana listor skulle jag kunna svara samma bok på alla frågor, men här känns det som att man kan få tänka till lite extra. Det här är är rubrikerna som ska avhandlas:


  1. Your 10 favorite books of all time.
  2. Your 5 least favorite books of all time.
  3. Your favorite characters and which books they’re from.
  4. Characters you hate and which books they’re from.
  5. If you were stranded on a desert island, what five books would you take with you? Include one reason for each.
  6. The best book you’ve read in the last year.
  7. The worst book you’ve read in the last year.
  8. Your favorite quotes from books.
  9. Your favorite quotes about books.
  10. Name five absolutely great film adaptations of books.
  11. Name three absolutely awful film adaptations of books.
  12. Your favorite authors.
  13. Your favorite book from childhood
  14. A book you regret not having read sooner
  15. A book you haven’t read but is on your “will read” list.
  16. A book you haven’t read and have no intention of ever reading.
  17. A book you want to like, but can’t get into for whatever reason. Why can’t you get into it?
  18. A book that you think is highly overrated.
  19. A book that you think is woefully underrated
  20. The environment you most enjoy reading in
  21. The most disturbing book you’ve ever read
  22. A book you once loved, but don’t anymore. What changed?
  23. A book you once hated, but now love. What changed?
  24. Your favorite series
  25. The nerdiest book you’ve ever read.
  26. Your favorite type of nonfiction book
  27. Your favorite genre
  28. The first book you can remember reading on your own
  29. An author you wish was more well-known
  30. The book you’re reading right now.

onsdag 12 november 2014

Konsten att veta när man ska ge upp

När jag var yngre var jag betydligt mer benägen att sluta läsa mitt i en bok om jag tröttnade på den än vad jag är nu. Delvis tror jag att det beror på att jag bokbloggar (vill ha läst ut så jag kan ha en riktig åsikt att skriva ner), men mest beror det på att jag började skriva ner alla böcker jag läser runt år 2006. Det är så roligt att se vad man har läst, och kanske allra roligast för en samlartyp som jag att se hur MYCKET jag har läst. Jag vill ju att det ska vara många böcker på listan! Vissa år har det blivit många böcker (2009 hann jag plöja 201 stycken - men då tillbringade jag mycket tid på tåg). Andra har det blivit färre (i år har jag bara läst 37 st hittills, det är nog det lägsta antalet sen jag föddes och det beror helt på att jag flyttade i somras och har varit upptagen med renoveringsarbeten sedan dess). Hur som helst: när man skriver ner allt man läser så vill man samla på sig fler och fler titlar till listan. Då kan man ju inte ge upp halvvägs genom en bok, en halvläst ger ingen listad titel hos mig. Den allra senaste tiden har jag dock gjort just det. Två gånger dessutom. Med tanke på hur lite lästid jag har i nuläget så får jag faktiskt försöka komma ihåg att man inte måste läsa ut en bok som man inte är sugen på, för den tid jag har borde ägnas åt något som är roligt att läsa!


Den första boken jag gav upp är Splintered, av A.G Howard. Det lät så kul med Alice i underlandet-tema, men tempot var så galet snabbt, sagoinslagen avlöste varandra och surrealismen blev bara för mycket. I och för sig hade jag nog kunnat stå ut med just det, men lägg till att det är en typisk YA-fantasy med obligatoriskt inslag av triangeldrama där båda killarna är enormt kontrollerande och dryga. Nej, det var inget för mig.
 
Den andra var Sara Addison Allens The sugar Queen. Jag har läst flera böcker av henne tidigare, och tyckt mycket om de söta småstadsberättelserna med inslag av magisk realism, men här blev det för mycket av det goda när det visade sig finnas magiska böcker som "dyker upp när huvudpersonen behöver dem", dvs materialiserar sig ur tomma intet, och det dessutom verkar finnas en magisk smörgåsaffär.
Det var faktiskt riktigt skönt att lägga ner en bok som inte kändes riktigt kul att läsa, ska nog fortsätta med det...

tisdag 11 november 2014

Kunskapens frukt - Liv Strömquist


Liv Strömquists nya seriealbum Kunskapens frukt är helt tillägnat det som brukar kallas "det kvinnliga könsorganet". Genom en rad faktaspäckade nedslag i historien och kulturen, där vi får möta både Freud och Dogge Doggelito, ger Liv en bild av en kroppsdel som har bemötts med skräck, avsky och oförståelse genom tiderna. Stilen är klassiskt Strömquistsk, svartvitt, mycket text i serierutorna och många bekanta ansikten. Albumet är lärorikt, tänkvärt, gör mig förbannad och får mig att skratta. 
När jag fick hem boken tänkte jag "den läser jag ut ikväll, härligt!". Så snabbt gick det verkligen inte, den räckte i hela tre dagar tack vare att den innehåller förvånansvärt mycket text för ett seriealbum. Högsta seriebetyg till Liv, detta var lysande!

Tack Galago för recensionsex!