Själlös av Gail Carriger utspelar sig i ett steampunkigt 1800-talslondon där människorna delar världen med vampyrer och varulvar. Huvudpersonen Alexia Tarabotti saknar själ, vilket gör att hon kan ta ifrån vampyrerna och varulvarna deras krafter genom att röra vid dem, något som inte är särskilt populärt i de övernaturliga kretsarna. Hon har dock större problem; som varande frispråkig halvitalienska har hon svårt att hitta en lämplig make och ledaren för Londonvampyrerna är farligt snygg och charmig men också helt olämplig som partner.
Själlös är en charmig bok med både action och romantik. Jag gillar verkligen steampunkestetiken, men det är en väldigt visuell stil som inte riktigt gör sig i bokform. Carriger gör ett tappert försök att beskriva parasoller, hattar och vetenskaplig utrustning, men jag känner hela tiden under läsningen att berättelsen skulle göra sig bättre som film.
Karaktärerna är ganska platta och historien är ganska mycket av en klassisk romantikhistoria, där man som läsare förstår hur det ska gå långt innan huvudpersonerna kommer till insikt. Det är underhållande, men lämnar inga djupare spår. Detta är första boken i en serie (suck, ständigt dessa serier) så det finns utrymme för utveckling, men jag hade gärna sett det i denna bok. Överlag skulle jag säga att det är en bra sommarbok, underhållande och lättläst, och bra att ta till när man vill ha något inte alltför tungt.
Den här har jag liggande och det skall bli jätteintressant att läsa den.
SvaraRaderaJag är oerhört fascinerad av Alexias märkliga hållning på omslaget.
SvaraRadera