Julläsning 2

När en helgonstaty i hennes irländska hemby börjar gråta behöver Asta åka tillbaka för första gången på sexton år. Med sig har hon sin dotter, anledningen till att hon lämnade hemmet till att börja med, samt riktigt låga förväntningar på sin familj och sin by. Hon blir dock överraskad av att saker inte är exakt som hon kom ihåg och när det dessutom visar sig att en snygg och mystisk främling har flyttat till byn ser allt betydligt ljusare ut.

Julens andra bok levde inte heller upp till förväntningarna, som kanske, möjligtvis är lite för höga. Det är mest en klassisk romans och de juligaste inslagen är en snöstorm och julbelysning. Personerna är dock trevligt tecknade och det hela känns rätt trovärdigt. En lite småputtrig bok att slöläsa under lediga dagar, men tror inte att jag kommer att vilja läsa om den. Fick de starkaste julkänslorna efter slutet, när författaren räknar upp sin favoritjulmat och -dryck, så nästa år kanske jag ska läsa kokböcker istället.

Julläsning

Den ständiga jakten på en bra och mysig julbok fortsatte även denna jul. Den första denna säsong var en helt okej bok, men inte så julig som jag letar efter. Tre författare har skrivit varsin historia med lite överlappning. Det börjar med en rejäl snöstorm på julafton som får ett tåg att köra fast. En tjej, en kille och ett gäng cheerleaders går av (högst oklart vad de andra passagerarna gör) och startar varsin händelsekedja. Det är massor med snö, en hel del kärlek, men som sagt, det saknas julstämning. Och eftersom det är en YA-bok är alla typ sexton och det märks. Men omslaget är fint.

Lilla stjärna

En flicka hittas i skogen och visar sig vara ett musikaliskt underbarn. Hon uppfostras dold från omvärlden. En annan flicka har en helt vanlig uppväxt, är inte direkt mobbad men alltid utanför. När de båda träffas sätts en serie händelser igång, som kommer att leda till mycket blodsspillan.

John Ajvide Lindqvists roman Lilla stjärna är till hälften en rätt klassisk uppväxtroman om den udda i klassen och till hälften en väldigt konstig historia. Den är överlag intressant och spännande, men också svår att få grepp om. Jag har väldigt svårt att säga vad jag tycker om den. Ajvide Lindqvist är bra på att beskriva människor och jag gillar idén att ha ett väldigt udda inslag i en vardaglig berättelse, men jag tycker inte riktigt att det funkar. Och slutet var en besvikelse, fast det är de tyvärr ofta. En okej bok.

Svindlande missnöje

Sommartider är klassikertider i det här hushållet och vad kan väl passa bättre än en riktigt romantisk klassiker med vindpinade hedra, längtande älskande och kärlek som aldrig dör? Så det hade ju varit kul om Svindlande höjder av Emily Brontë hade innehållit det. Istället får man ett gäng otrevliga människor som gapar och svär åt varandra, kallar varandra öknamn, går bakom ryggen på och funderar på hur de bäst ska förgöra varandra. Hur kan folk tycka att den är romantisk? Jag är mest glad över att inte behöva tillbringa en minut till med dessa vidriga karaktärer.

Jag håller det visserligen öppet för att språket har förändrats en del, eller att jag har läst en dålig översättning, och att det inte betyder att folk är otrevliga när de skriker och väser åt varandra, kallar varandra elaka och svär som borstbindare. Men inte heller själva historien är särskilt romantisk i mina ögon. Catherines pappa kommer hem efter en resa och har med sig Heathcliff, ett övergivet barn han har hittat. De två är oskiljaktiga när de växer upp men Heathcliff blir sur när Catherine får fler vänner och ger sig iväg. Catherine gifter sig med grannen, som avskyr Heathcliff, och blir jättesur när den senare kommer tillbaka och hennes man inte vill att de ska umgås. Hon blir så sur att hon blir sjuk och så småningom dör, efter att ha fött en dotter. Under tiden har Heathcliff gift sig med Catherines svägerska, som dock ångrar sig på en gång och efter ett tag lämnar sin man med sitt barn. När barnen har växt upp konspirerar Heathcliff så att han ska kunna ta över både gården där han och Catherine växt upp och granngården. Genom hela boken är Heathcliff sur, grinig och tvär och beskrivs som elak och besvärlig. Catherine är elak och intrigerande, blir sjuk när det passar henne och gnäller en massa. Catherines dotter är naiv, Heathcliffs som är irriterande mesig och självupptagen och det finns inte en vettig människa inom synhåll. Det bästa med denna bok är att mitt exemplar håller på att ramla i bitar så jag kan slänga den med gott samvete.

Norrlands svårmod

När den äldsta brodern försvinner i samband med älgjakten blir det början på den totala upplösningen av Annas familj. Många år senare börjar hon nysta i vad som verkligen hände, och hur det har påverkat henne.

Norrlands svårmod av Therése Söderlind är en roman om ett försvinnande, men också om att växa upp och hitta sig själv. Den är väldigt spännande, både för att man vill veta vad som hände och nyfikenheten på hur det ska gå framöver. Alla karaktärer känns så himla realistiska och även om man blir väldigt irriterad på dem ibland förstår man varför de gör som de gör. Det är en väldigt bra roman.

Simma med de druknade

Simma med de drunknade av Lars Mytting är en mycket bra bok. Jag har överlag tröttnat på historier som utspelar sig i nutid på grund av saker som utspelades för länge  sedan (läs: alla svenska deckare nuförtiden), men Mytting gör det på ett sätt som både är relevant och otroligt intressant att läsa. Det handlar om ett mysterium som behöver lösas, men framförallt är det en roman om människor och deras relationer.

Historien börjar i norsk nutid och sträcker sig tillbaka till de franska skyttegravarna under första världskriget. Jag tycker att det är ett intressantare krig än andra världskriget, bland annat för att det är så meningslöst och helt utan vinnare. Mytting lyckas få fram den känslan och gör mig samtidigt sugen på att besöka Somme. Och Shetlandsöarna. Det enda som egentligen stör mig med boken är att omslaget har en kvinna i röd klänning när en blå klänning är viktig i boken.

Sputnikälskling

När det kommer till böcker och filmer påverkar ens förväntningar ofta vad man tycker om dem. Jag har mest hört negativa saker om Haruki Murakamis böcker och blev därför glatt överraskad när Sputnikälskling överträffade mina (visserligen låga) förväntningar. Jag gillar att den är lågmäld och har en ganska enkel handling. Den är skönt svårplacerad i tiden och lite lagom exotisk för en västerlänning. Nu är jag betydligt mer sugen på att läsa övriga böcker Murakami skrivit, får hoppas att förväntningarna inte blivit för höga.

Kärleken passerade här en gång

Kärleken passerade här en gång av Peo Bengtsson kallas en modern kärleksroman på omslaget, men är främst en roman om en skilsmässa. Vi får följa huvudpersonen Samuels känslor när hans fru plötsligt meddelar att hon vill skiljas. Parallellt med historien om deras uppbrott får man följa hur de blev ihop. Det är en fin liten historia och jag gillar när vuxna hanterar sina problem på ett vuxet sätt. Den lämnar dock inga större intryck och jag kommer knappast komma ihåg den särskilt länge. Men boken fungerar bra som tidsfördriv.

Steglitsan

När Theos mamma dör i en terrorattack på ett konstmuseum kastas hans tillvaro över ända. Hans nya fasta punkt blir målningen Steglitsan som han tog med från museet. Detta ovärderliga 1600-talsverk kommer dock att dra in honom i den kriminella världen.

Donna Tartts roman Steglitsan är helt fantastisk. Vi får följa Theo från barndom till vuxen ålder och hur han kämpar med att hantera sin mors död. Historien berättas snabbt och hetsigt, vilket ger en passande känsla då Theo förutom att lida av PTSD är drogpåverkad större delen av tiden. Det är frustrerande att han aldrig kan erkänna hur dåligt han mår, men också fullt förståeligt. Han är väldigt bra skildrad, fast han är ett svin större delen av tiden.

Även de övriga karaktärerna är väldigt bra skildrade och miljöerna hjälper till att sätta rätt stämning. Det skulle kunna bli överdrivet, men är väldigt bra gjort. När Theo flyttar till Las Vegas känns det som det enda rimliga stället för den delen av boken att utspelas.

Den enda som är dåligt med boken är slutet. Det känns lite abrupt och otillfredsställande efter en så himla bra historia.

Beckomberga

Sara Stridsbergs roman om Beckomberga handlar om mentalsjukhuset, om patienter, läkare och anhöriga. Den skildrar den avskilda värld som skapas på sjukhuset och hur de flesta patienter helst verkar vilja vara kvar där. Boken framställer sjukhusmiljön som trevlig och patienterna som eftersträvansvärda, men överlag tycker jag att den är ganska deppig. Det finns inte direkt något hopp om framtiden i den. Men det är en fin historia och väldigt bra skildrade karaktärer.

50-talets olidliga hurtighet

Livet går vidare av Karin Wahlberg utspelar sig kring ett sjukhus i en halvstor svensk stad. Vi får följa doktorer och doktorinnor, sjuksköterskor och sjuksköterskeelever samt patienter. En del historier hänger ihop med varandra, andra sker vid sidan av. Det är femtiotal och även om det moderna samhället är på väg hänger mycket av det gamla kvar, bland annat sexualmoralen.

Jag är kluven inför boken. Å ena sidan dras jag med, undrar vad som ska hända, hoppas att det ska gå bra. Å andra sidan är det så himla hurtigt hela tiden. Kvinnor inreder sina hem efter vetenskapliga rön, alla drömmer om friska turer i skidspåret på helgen och folk är käcka och raska och brinner av iver att utbilda sig och forma det nya samhället. Ganska ofta vill jag ruska om karaktärerna och säga åt dem att skärpa sig.

Men som sagt griper berättelsen tag i en. Det är skönt att det mesta är vardagligt, folk lever sina liv och det är inte så himla dramatisk. Den inledande våldsamma historien, som en deckarvan läsare tror ska väva samman det hela, är inte viktigare än nån annan del, och känns ärligt talat helt onödig. Sjukhuset och staden är den gemensamma nämnaren och det räcker gott och väl.

Detta är den andra delen i en serie, kanske kommer jag att läsa övriga. Jag kan ha drivit mina närmaste till vansinne medan jag beklagat mig över hurtigheten, men det har varit väldigt roligt under tiden.

Ställ ut en väktare

Ställ ut en väktare är uppföljaren till Dödssynden, skriven innan men inte utgiven förrän förra året. Det är femtiotal och medborgarrättsrörelsen har kommit igång, men det är stor skillnad på New York och södern. Scout har vuxit upp och flyttat till New York, men är på besök i sin hemstad. Stämningen i staden har förändrats och hon behöver ifrågasätta flera saker hon trott på som liten.

Jag tycker att Ställ ut en väktare är bättre än Dödssynden, som visserligen är väldigt bra den med. Nu när Scout är vuxen har hon en mer komplex världssyn och det avspeglar sig i historien. Det är en hel del diskussioner om mänskliga rättigheter och liknande, men även om det är en stor del av romanen är den fortfarande en roman och inte bara diskussioner. Väl värd att läsa.

Dödssynden

Dödssynden är en klassiker som utspelar sig i en liten stad i den amerikanska södern på trettiotalet. Scout och Jem växer upp med sin far och har inga större bekymmer än en fascination för deras enstörige granne. När en svart man anklagas för våldtäkt på en vit kvinna ändras dock stämningen i staden.

Harper Lees bok berättar om rasism utan att skriva någon på näsan. Scout är ett barn och har svårt att förstå varför de vuxna tycker som de gör. Det finns både vuxna som är rättrådiga och de som vänder kappan efter vinden. Historien är dock så mycket mer, med vänskap och hemligheter och upptäckten att alla inte alltid är vad alla andra tror.

Den lilla bokhandeln i Paris

Monsieur Perdu driver en bokhandel på en båt på Seine och rekommenderar böcker som ska lindra kundernas bekymmer. Han själv lider av att ha förlorat sitt livs kärlek och det tar många år innan han förmår sig att öppna hennes sista brev. När han väl gör det blir det inledningen på en båtresa på Frankrikes floder och kanaler till den södra delen av landet. Med på resan har han en succéförfattare och en kock.

Nina George har skrivit en bok som verkligen riktar sig mot folk som älskar att läsa. En bokhandelsbåt och litteratur som läkemedel samt två katter, väl valda ingredienser för att göra en bokbloggare lyrisk. Tyvärr tycker jag att det blir lite för mycket. Det är en bra bok och jag tyckte om den, men jag störde mig lite på karaktärerna. De känns lite ytligt djupa och jag skulle inte vilja vara vän med dem. Men samtidigt är det verkligen en feel good-bok och jag blev grymt sugen på att åka till Frankrike. Framförallt till staden Cuisery, som tydligen är ett bokmecka.

Tack till Bazar förlag för recensionsex.

Borta bäst

Sylvia har gjort något hemskt och kan inte åka hem igen. Hon bor i sin bil och äter och använder toaletterna på Ikea. För henne är fasaden allt, men när hon träffar en annan typ av människor börjar hon ifrågasätta sig själv och sitt gamla liv.

Borta bäst av Sara Kadefors handlar om de val man gör i livet och vad man kan förändra. Den är väldigt bra skriven och lyckas kännas både långsam och fullspäckad med händelser på samma gång. Jag gillar hur man sakta får reda på mer och mer om Sylvia, samtidigt som hon inser saker om sig själv. Alla karaktärer är väldigt bra skrivna och får vara komplexa och intressanta. Kadefors skriver oerhört fängslande och jag är redan sugen på att läsa om boken. Det är kul att läsa riktigt bra böcker.

Klanerna i Palos Verdes

Familjen Madison flyttar till Palos Verdes, ett gated community i Kalifornien. Medina bestämmer sig för att bli den enda tjejen som surfar och även om de andra surfarna har svårt att acceptera henne blir hon ändå tolererad. Hennes tvillingbror blir dock snabbt en i gänget. Livet försvåras dock av att föräldrarna glider ifrån varandra.

Klanerna i Palos Verdes av Joy Nicholson känns som en lättviktig uppväxthistoria men blir snart betydligt tyngre. Familjerna i den rika staden lever separata liv i sina fina hus och mycket handlar om yta. Mamma Madison är deprimerad och skyller alla problem på pappan. Ungdomarna knarkar rätt mycket och ingen verkar helt lycklig.

Jag gillade boken och särskilt huvudpersonen Medina. Hon bryr sig inte särskilt mycket om vad andra tänker och gör det hon vill, vilket är att surfa. Det blir dock lite ointressant i längden då jag inte är intresserad av surfing. Boken handlar också mycket om hur olika villkoren är för tjejer och killar, men utan att skriva en på näsan. Det är en ganska somrig bok som passade att läsa nu när det blivit varmare.

Kvinnan som stal mitt liv

Stella Sweeney drabbas av en ovanlig sjukdom och hela hennes liv förändras. Hennes erfarenheter leder till nya upplevelser och en ny karriär, men allt är inte så lätt som det verkar i början. Stella känns som en väldigt sympatisk kvinna och hela boken andas optimism. 

Marian Keyes verkar inte vara särskilt förtjust i bokbranschen (eller så är hon orolig för konkurrens...). I både Kvinnan som stal mitt liv och Å andra sidan framstår branschen som brutal och med lismande, kappvändande människor. Men alla andra människor skildrar hon väldigt bra och även om jag inte tycker att hon kommer upp i samma höjder som de tidigaste böckerna tycker jag väldigt mycket om även de senare. Kvinnan som stal mitt liv är min favorit av de senare. Jag blev glad av att läsa den.

En bön för de stulna

I en by i djungeln utanför Acapulco finns bara kvinnorna kvar. Männen har gett sig iväg, till staden, till USA, för att skaffa jobb. De som är kvar lever under det ständiga hotet att bli stulna av knarkkartellerna eller överkörda på motorvägen som delar byn i två.

En bön för de stulna av Jennifer Clement skildrar ett hårt liv i ett samhälle där ingen lärare stannar mer än ett år, armén släpper växtgifter överallt utom på kokaodlingarna och mödrarna gräver gropar där deras döttrar kan gömma sig när kartellerna kommer. Trots det känns boken positiv och hoppfull. Ingen ger upp och byborna verkar på det stora hela nöjda med livet. Rädslan att något ska hända finns hela tiden, men tillåts inte ta överhanden.

Boken är väldigt bra; karaktärerna är fint och trovärdigt skildrade. Miljöbeskrivningarna är fantastiska, man känner djungeln, hettan och insekterna. Händelserna är långt från svensk vardag, men känns dessvärre inte osannolika i ett land så påverkat av fattigdom och knark.

Poeten slår tillbaka

Nina Faber är en halvkänd poet som aldrig riktigt slagit. Efter ett långt uppehåll är hon nu tillbaka med en diktsamling. Boken får dock dåliga recensioner och Nina får nog. Hon är inte någon man kör med, så hon bestämmer sig för att säga vad hon tycker.

Inventering av Erlend Loe är en kort bok som ändå lyckas rymma mycket. Nina är en komplex person, ömtålig konstnärssjäl och samtidigt handlingskraftig. Man kan inte med den godaste vilja i världen säga att hon hanterar saker på ett bra sätt, men man förstår hela tiden varför hon gör saker. Boken är rolig, inte så att man skrattar rakt ut, men så att man blir på bra humör av den.

Var försiktig med dina önskningar

Heather Hamilton önskar sig den lysande karriären, den perfekta mannen, att gå ner några kilo, att få en sittplats på tunnelbanan... Stora och små saker som aldrig tycks gå i uppfyllelse. Istället är hon singel, jobbar som assistent till en bröllopsfotograf och får alltid stå på vägen till jobbet. När hon en dag köper "tur-ljung" verkar dock hennes lycka ändra sig och alla hennes önskningar slår in. Men vill hon verkligen ha vad hon önskar sig?

Be careful what you wish for av Alexandra Potter är en lättläst och underhållande feelgood-bok. Jag gillar det lite osäkra i den om det är magi eller inte, men det är inte typen av bok där det är svårt att lista ut vad som ska hända. Gillar dock att läsa den typen av böcker ibland, och denna var väldigt bra i sin genre. Karaktärerna känns realistiska, miljöerna känns väldigt engelska och jag blev glad av den. Ibland är det lätta precis vad man behöver.