En blomma av blod - Ngugi wa Thiong'o

Munira kommer som lärare till den sömniga lilla byn Ilmorog i Kenya. Sakta men säkert kommer han in i bylivet och lär känna de olika invånarna. Byn drabbas av svår torka och de beger sig till staden för att söka hjälp hos sin parlamentsledamot. Detta är början på en tillväxtperiod för byn, som går från bortglömd avkrok med bönder och herdar till modern storstad med fabriker och slum.

En blomma av blod skildrar ett Kenya som har blivit självständigt men fortfarande är påverkat av kolonialismen. De rika utnyttjar de fattiga i fabriker och på sina gårdar. Politikerna tänker på att stoppa pengarna i sina egna fickor innan de hjälper sina väljare.

Jag gillar blandningen av arbetarroman och postkolonialism. Man får följa flera personer som har olika upplevelser av frihetskampen och det som kom efter och de är alla bra och trovärdigt skildrade. Miljön är också bra skildrad, både när byn är lantlig och när den växt till stad. Det är dock lite rörigt hur historien skildras ur olika perspektiv, ibland någon av karaktärernas, ibland någon slags allvetande utomstående. Men det är ett mindre problem i en mycket intressant bok.

Tunisian girl - Lina Ben Mhenni

Lina Ben Mhenni bloggade om mänskliga rättigheter och pressfrihet i Tunisien. Hon deltog aktivt i revolten 2010 och använde sin blogg för att skildra vad som hände, både för folket i landet och för utlandet. I den här boken samlas några av hennes blogginlägg som skildrar revolten fram till att presidenten flydde landet.

Det är nyttigt och viktigt att läsa om det som hände under den arabiska våren och att förstå hur människorna tänkte och levde. Tyvärr är den lite för tunn, både till omfång och innehåll om man som jag inte är särskilt insatt i Tunisiens historia och nutid. Det skulle vara intressant att veta mer.

Det är inte alltid bloggformatet fungerar i bokformat och här tycker jag att det inte är helt lyckat. Lite mer redigering skulle inte vara helt fel. Kapitlen hoppar fram och tillbaka på ett sätt som fungerar på internet men sällan i bokform. Jag hade högre förhoppningar på denna bok, vilket ger en något orättvis recension, innehållet är mycket intressant och bra. Och den är bara 56 sidor lång, så den tar ingen tid att läsa.

Coconut - Kopano Matlwa

Ofilwe och Fikile är två svarta tonårsflickor uppvuxna i Sydafrika. Ofilwes familj är rik och hon har fått gå på bra skolor. Fikile kommer från fattiga förhållanden och tvingas arbeta för sitt uppehälle. Båda är påverkade av apartheidsystemet, även om det sedan länge har upphört.

Mitt största problem med den här boken är att den är så kort. Den första halvan handlar om Ofilwe och den andra handlar om Fikile och jag känner att jag vill veta mer om dem båda. Det vore också roligt om de två kunde mötas mer, nu är de ganska separerade från varandra. Vilket väl i och för sig visar på de skilda liv de lever.

Berättelsen är en intressant skildring av livet i det moderna Sydafrika. Svarta har möjligheter men är fortfarande hindrade av sin hudfärg. De moderna tiderna har till stor del slagit ut de gamla traditionerna och Ofilwe talar bara engelska, vilket dock en del vägrar tro på. Det är dock tydligt att båda flickorna är uppvuxna i en storstad och det är lätt att relatera till dem. Om bara boken kunde gå ännu lite djupare skulle den vara ännu bättre, men som den är är den mycket bra och väl värd att läsas.

Ännu talar träden - Calixthe Beyala

Eden berättar om sin uppväxt i en liten by i Kamerun, från sin barndom under första världskriget till sin ålderdom. Hon är dotter till stammens högt aktade hövding men hennes mamma är bitter över sin medhustru. Själv är Eden ful och mannen hon älskar är kär i en annan.

Historien tar sin början med att byn tar hand om en skadad fransk soldat. Han stannar i byn ett tag och ger en västerländsk kontrast till byns sedvänjor, men glömmer dem snart när han kommer upp sig i världen. Berättelserna slingrar sig fram och tillbaka och täcker både traditionella sägner och kolonialismens framfart. Byborna lever med sina andar och förfäder, men det blir svårare och svårare för dem när den nya tiden smyger sig närmare.

Jag hade lite svårt för den här boken och kom aldrig riktigt in i den. Den är väldigt rörig och hoppig och det är svårt att följa med i den. I princip alla karaktärerna är otrevliga, även huvudpersonen ger ett mycket osympatiskt intryck. Den är inte dålig, men inte helt min grej.

Små solfåglar långt borta - Christie Watson

Blessing och hennes storebror Ezekiel växer upp i en välbeställd familj i Lagos. De har en egen chafför, luftkonditionering och går i en bra privatskola. Allt förändras när pappan träffar en ny kvinna om lämnar familjen, Blessig och Ezekiel måste flytta med sin mamma långt ut på landsbygden till den by där mamman växte upp och livet tar vändningar som ingen av dem hade kunnat föreställa sig.
   Den nya hemmet är fattigt, man tvättar sig i den oljeskadade floden, det är inte säkert att det finns pengar till skolavgifterna. Där finns en morfar som konverterat till Islam, tror sig vara expert på allt som har med medicin och vitaminer att göra och som vägrar tro på att Ezekiels allergier. Mormodern är barnmorska och försvinner ofta ut i natten med sin gåtfulla väska. Morfar tar sig en andra fru som är besatt av mirakelmaterialet lycra, skolan är annorlunda och Ezekiel kan sällan äta sig mätt eftersom han är allergisk mot jordnötsoljan som familjen envisas med att all mat måste stekas i.
   I utkanten av Blessings berättelse lurar faror: beväpnade pojkgäng härjar i skogen och de vita oljearbetarna riskerar att kidnappas. För Blessing är det största orosmomentet dock pengar. Modern får jobb på ett hotell, men tjänar inte tillräckligt mycket för att barnens skolplatser ska vara säkrade. För sin egen del bryr sig inte Blessing så mycket om skolan, hon blir mer och mer övertygad om att hon vill gå i sin mormors fotspår och bli barnmorska, men Ezekiel drömmer om att bli läkare och måste få gå i skolan.
   Det är inte särskilt ofta jag läser böcker som utspelar sig i afrikanska länder, så det var fint att läsa om Nigeria. Historien har en varm ton och riktigt fina karaktärsporträtt. Även de mer osympatiska personerna har sina motiv till att vara som de är och får sina ögonblick av humor eller vettighet. Ibland är vissa av dem kanske lite väl nära att bli karikatyrer (te x morfadern som ständigt går och smetar brittiskt smörgåspålägg på små och stora skador eftersom han är övertygad om att det är ett mirakelmedel - inte alls olikt pappan i Mitt stora feta grekiska bröllop och hans Windexflaska).
Det är både roligt och sorgligt, hopplöst och hoppfullt. Sammanfattningsvis: en läsvärd bok.