Visar inlägg med etikett barndomsskildring. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett barndomsskildring. Visa alla inlägg

lördag 20 oktober 2018

Felicia försvann

Felicia Feldts bok Felicia försvann är en barndomsskildring av en märklig och inte särskilt lycklig barndom med Anna Wahlgren som mor. Ord står ju mot ord vad gäller Anna Wahlgrens familj, men jag upplevde iallafall Felicias berättelse som trovärdig (och väldigt obehaglig). Helt ok bok, men såhär mer än ett halvår efter att jag läst den minns jag faktiskt ingenting om hur den var språkligt - bara själva historian.

lördag 7 maj 2016

Mig äger ingen

Mig äger ingen är Åsa Lindesbergs skildring av sin uppväxt i Västerås, med en ensamstående pappa som gör sitt bästa men vars drömmar är större än verkligheten och som sakta dras ned i sin alkoholism. Boken är en fantastisk beskrivning av relationer och kärlek och trots att mycket är jobbigt i den blir man glad av att läsa den. Jag gillar att mycket är beskrivet från barnets perspektiv; även om vuxna Åsa säkert förstår mer nu i efterhand så tas det inte med utan det är barnet Åsas tankar som tar plats. Jag förstår att boken blivit så hyllad.

måndag 22 december 2014

Julstädningen och döden - Margareta Strömstedt


Julstädningen och döden är en barndomsskildring av Margareta Strömstedt. En flicka, en bråkig lillebror, en mamma som är deprimerad och inte orkar städa och en pappa som är predikant i en frikyrka. Jag fick för mig (utifrån titeln) att det skulle vara en rolig bok, men det var det verkligen inte. Nedslagen i flickans liv är till största delen obekväma och otäcka. Det känns äkta, det är inte alltid så roligt och bekymmerslöst att vara barn. Jag tycker om tonen, flickan som iakttar och funderar, och omvärlden som inte går att påverka. Sista kapitlet, om övergrepp och barn som känner sig tvungna att växa upp alltför fort, lämnade en riktigt obehaglig eftersmak. Verkligen inte en julmysbok.

lördag 20 december 2014

We are all completely beside ourselves - Karen Joy Fowler

Rosemary Cooke var barnet som aldrig var tyst. Det fanns ingen som kunde stoppa det ständiga pladdret och frågorna. Nu är hon vuxen, går på college, och har tystnat.
  En gång var familjen Cooke lyckliga, tre barn och två föräldrar som älskade varandra. Nu är storebror på rymmen från FBI, ingen har sett honom på flera år. Systern Fern försvann redan som barn, Rosemary vet inte vart och kan inte riktigt förmå sig att tänka på Fern längre. Var det hennes fel att Fern skickades bort?
  
Barnen Cooke växte upp mitt i ett vetenskapligt experiment, och det påverkade allt i deras liv. Det finns inga enkla svar, men många frågor. Vad innebär det egentligen att vara människa? Vad skiljer oss från djuren? Vem har rätten att bestämma över andra, och hur ska man egentligen stå ut med konsekvenserna av sina misslyckanden?

En bok som överraskar och skakar om. Sekvenserna med Rosemary och hennes collegevänner får lite för mycket fokus, det är familjen och relationerna mellan syskonen jag vill läsa om.
Läs den, men läs inte för mycket resensioner innan, det finns en del spoilers som kan förstöra en del av läsupplevelsen.