Bokbloggsjrka 12-15 februari - rantar om barn och läsande

Veckans bokbloggsjerka ställer frågan "hur tror du att man kan inspirera barnens läsande. Har du några goda exempel"?

Jag har inga barn, men jag har varit ett barn. Ett barn som läste jättejättemycket. Det är svårt att säga exakt vad det beror på, men jag tror stenhårt på högläsning (kapitelböcker så snart barnen pallar, det var guld att ha en följetong att se fram emot). Jag har också alltid haft en nästan obegränsad tillgång till böcker. Både en välfylld egen bokhylla, trots att vi inte var särskilt välbeställda ekonomiskt och täta besök på biblioteket (där jag fick låna hur mycket jag ville, vilket alltid var en full pappkasse med böcker). Mamma läste mycket, jag var medlem i barnens bokklubb, jag lärde mig läsa snabbt och hade nästan genast lätt för det... Det finns ju så många samverkande faktorer.
När jag var tolv minns jag att jag plötsligt upptäckte att ingen av mina kompisar hade några böcker. Jo, några av dem hade väl fem Wahlströms ungdomsböcker i en bokhylla som i övrigt var full av porslinselefanter där man förvarade örhängen, Fridatidningar, dansande plastblommor och ögonskugga. Det var töntigt med böcker! Jag hade fortfarande en proppfull ikea-Ivarhylla och en ständig hög av biblioteksböcker. Det var något av en chock att fatta att inte alla läste. Jag kunde liksom inte fatta hur de kunde låta bli. Jag läste överallt, vid frukostbordet, framför TVn, alltför sent när jag lagt mig.. Trots att mina jämnåriga tittade skeptiskt på mina böcker var de lite fascinerade, vissa sa att "jag borde nog också läsa mer", någon lånade ett par böcker... I sexan läste alla tjejer i klassen Virgina Andrews absurda Vindsträdgården-serie, och den fångade allas intresse till den grad att det lästes på skolgården på rasterna.
Eh, jag kan inte ens sammanfatta detta på nåt vettigt sätt. Typ: läs själv, se till att det finns massor av böcker (olika typer, olika ämnen, fakta, skönlitterärt, bilder, inga bilder, realism, sagor... så man lär sig tidigt att det finns böcker för alla tillfällen), säg inte till barnen att de läser för mycket (det finns inget för mycket) och låt dem läsa nästan vad som helst - var ingen kulturpolis som förespråkar "fin"böcker, det går bra med tantsnusk och dålig fantasy också.

Oj, det där blev pladdrigt.

Bokbloggsjerka 13-16 mars

Jag tror inte att vi som bloggar här på Boklandskap har varit med i Bokbloggsjerkan nån gång? Känns som att vi är de enda i bokbloggarvärlden som har missat detta, och så kan vi ju faktiskt inte ha det. Bättre sent än aldrig!

Den är veckan är frågan "Hur hinner du läsa så många böcker"?
Jag tycker inte att jag hinner så många längre! Annat var det när jag pendlade mellan Uppsala och Solna varje dag, då fick jag ju två timmar ren lästid varje dag och hann alltid ta mig igenom mer än hundra böcker per år. 2009 blev det 209 st, det är nog rekord - och jag förstår inte riktigt själv hur det gick till.
Men för att svara på frågan så beror det till allra största delen på att jag läser väldigt snabbt. Utöver det så är det såklart viktigt att alltid ha en bok med sig i väskan för att kunna ta tillvara på all potentiell lästid och fylla de där vänta-på-bussen-minuterna med några sidor. När jag var barn läste jag gärna samtidigt som jag tittade på tv, men nu när både böcker och tv-serier blivit mer komplicerade tror jag det skulle vara svårt.
Jag läser egentligen helst pappersböcker, men kompletterar med ljudböcker när jag promenerar till jobbet, shoppar, städar och tränar. (Ibland får ljudböckerna konkurrens av podcasts, det går i perioder det där). Jag tycker att de flesta ljudböcker är inlästa olidligt långsamt, så jag kör dem ofta på dubbla hastigheten i telefonen. (Hetsigt, jag vet.. Men man hinner fler!)