House rules - Jodi Picoult

Jacob är en tonåring med Aspergers syndrom, och hans speciella behov styr hela familjen Hunt. Varje morgon innan skolan börjar måste han besöka provsmakningsdisken i mataffären. Varje kväll måste middagen ha en speciell färg som beror av veckodag. Han vet om att han är annorlunda, men det är bara så det är. Han vet att han får kämpa hårdare än andra för att göra sig förstådd.
   När Jacob blir åtalad för mordet på sin extralärare blir det extremt tydligt hur svårt det är för omvärlden att förstå den som avviker från normen. Ingen vill förstå att han delvis fungerar på ett annat sätt, och ingen verkar ha hört talas om Aspergers (oförståelsen är på en irriterande nivå, är verkligen rättssystemet i USA så fullt av oallmänbildade människor)? Tiden som följer blir en kamp för familjen: hur ska de få Jacob att berätta, och hur vet man att han inte kommer berätta FÖR mycket?
   Mamman, lillebror, Jacob och hans advokat berättar växelvis. Det fungerar ok, men det blir nästan lite för mycket information. Jag hade nog föredragit att bara höra historien ur Jacobs och hans brors synvinklar. Personporträtten är intressanta, men själva mordgåtan listade jag ut svarat på långt innan bokens slut.
   Jag lyssnade på House rules som ljudbok, och den höll- som de flesta amerikanska ljudböcker jag läst- hög kvalitet. Kul grepp att olika skådespelare läser de olika kapitlen också, det gör det både mer levande och lättare att hålla reda på vem som berättar.

Gone girl - Gillian Flynn

Nicks fru Amy försvinner på deras femåriga bröllopsdag. I början får han allas sympatier, men ju mer polisen nystar i fallet, desto fler bevis pekar mot Nick och alla, även släkt och vänner, börjar vända sig mot honom.

Så har jag då också läst den allmänt hypade Gone girl. Den första halvan av boken var fantastisk, karaktärerna byggs upp och man får reda på mer och mer om dem, vilket gör att man ändrar uppfattning om dem flera gånger. Men i andra halvan kände jag mest "vad är det här??". Historien går från ovanlig men sannolik till alldeles för långsökt. Och den lilla sympati jag ändå hade för karaktärerna försvinner helt. Slutet blev jag riktigt besviken på.

Flynn är dock mycket skicklig på att beskriva miljöer och människor. Trots att den lilla Missouristaden där det hela utspelar sig egentligen inte beskrivs särskilt ingående känns det som att man fått en bra överblick över den. Bikaraktärerna känns som riktiga människor, även om de bara är med en kort stund. Men då historien inte riktigt håller i längden väger de bra delarna inte upp det.

Boken är helt okej förströelseläsning, men det finns så mycket annat där ute som är mer värt tiden. Vi planerar dock att gå och se filmen, får återkomma med en jämförelse om det blir av.

Hur mycket salt äter de egentligen i Bon Temps?

 

Efter ett jättelångt uppehåll (som mest berodde på att biblioteket verkar ha tappat bort just den här boken) i Sookie Stackhouse-serien återvände jag till Bon Temps. Jag hittade nämligen Dead reckoning för en femma på loppis i somras.
Jag har ett svagt minne av att jag tyckte att det började bli tjatigt sist jag läste en Sookie-bok, men efter min avgiftning var det mest bara mysigt med vampyrgräl, barslagsmål och det där eviga påfyllandet av saltkar på Merlottes.
Jag är inte helt övertygad om intrigerna runt Sookies släktingar (det blir liksom en övernaturlig ras för mycket där) och det var verkligen inte den mest spännande delen i serien, men den är ju en del av en helhet, och det är en helhet som jag gillar.

Guccikrigen - Jenny Gucci

 

Guccikrigen är Jenny Guccis historia om sin tid som ingift i, och sedemera skild från, familjen Gucci. Det var en lättsam semesterläsning- glamour, galenskap och en hel del heminredningsomavslutas med bitterhet och hämnd.

Språkligt ingen höjdare, det känns som ett klassiskt hafsverk från någon spökskrivare, men som skvaller var det underhållande.

Uppdatering: platsbyggda bokhyllor

Vi har fortfarande inte riktigt gått i mål med projekt bokhyllebygge, men nu börjar det närma sig! Här ligger ett gäng hyllplan till den rundade hyllan på tork. I helgen ska de upp, och sen är det bara att vänta några veckor till på att färgen ska härda ordentligt... SEN blir det sortering och uppställning av böcker.

Såhär ser (en del av) den runda hyllan ut i nuläget.

The weird sisters - Eleanor Brown

Jag hittade the weird sisters genom den automatiska rekommendationsfunktionen på Goodreads.com, vilken gett mig mängder av lysande boktips och en ungefär lika stor mängd halvdana dito.
Den här hör tyvärr till den senare kategorin.

Tre systrar, Rose, Bean och Cordy återvänder till sitt föräldrahem i en liten universitetsstad. Alla flyr de ifrån något, men ingen av dem vill erkänna exakt vad. Det landar i en berättelse som det känns som att jag har läst flera gånger förut -människor som har problem med att slå sig till ro/våga något nytt/erkänna sina fel måste komma till insikt och lära sig testa nya grejer-, och det hjälper inte särskilt mycket att familjen är ganska härligt knäpp för intrigen är lite för tråkig. Att pappan beter sig som en galning och ENBART pratar i Shakespearcitat var kul i den första femtedelen av boken, sen blev jag mer och mer irriterad på orimligheten i att bete sig så. Jag blev också ganska irriterad på att alla karaktärer läser oavbrutet, men att man aldrig får veta vilka böcker det är de släpar runt på.
Gillar man ganska snälla familjeberättelser eller har en fetish för böcker om systrar så är den ok, men något mer översvallande omdöme än så kan jag inte pressa fram.

In i labyrinten - Sigge Eklund

Sigge Eklunds senaste roman, In i labyrinten, är svår att kategorisera. Det är en berättelse om relationer, om människors otillräcklighet och svaghet och samtidigt en thriller som nästan är en deckargåta.

Martin och Åsa förlorar plötsligt sin elvaåriga dotter Magda. En kväll försvinner hon bara spårlöst, och ovissheten om vad som hänt henne blir ett enormt ok att bära.
Fyra personers perspektiv varvas, och deras historier slingrar sig om varandra, inte ofta synkade i tid och rum. Det blir många "ahaa!" när bit efter bit faller på plats och händelser och personer kopplas ihop i ett invecklat nät.

Vi lyssnade på ljudboken samtidigt som vi jobbade med lägenhetsrenoveringen, och jag var först lite tveksam till att Sigge själv läser boken. Han har ett speciellt sätt att prata, betonar, pausar, läser långsamt- som gör att det är svårt att koppla bort tankar på författaren under lyssnandet. Efter ett tag ändrade jag mig, då jag kom på att jag skulle hört hans röst i huvudet även om jag läst boken i pappersform, och om språket är så tydligt tillhörande en viss människa är det nog lika bra om han får läsa själv, han måste ju veta bäst hur det ska vara.

Läsvärd bok som fick många "vaaa?", "men JAHA såklart!" och "men VAFFAN!!" under lyssningen, och med det menar jag såklart att handlingens svängar överraskade oss mer än en gång.

Bokbloggarmingel på Bookmark

Förra veckan var vi, tillsammans med ett gäng andra bokbloggare, inbjudna till Bookmark förlag för att träffa författaren Sophie Hannah. Det bjöds på vin och snittar, och Sophie berättade om sin senaste roman Monogrammorden, som är något så ovanligt som en nyskriven Poirot-roman. Boken kom till efter att hennes agent kläckt idén för förlagt som har hand om Agatha Christies utgivning, och att familjen som äger rättigheterna funderat en längre tid. De bestämde sig uppenbarligen på att satsa på projektet, och det verkar ha varit rätt beslut då boken har fått enorm uppmärksamhet världen över.
Sophie Hannah var oerhört karismatisk och rolig, och hann berätta massor under den timme vi hade på oss. Vi fick bland annat veta att hon är ett stort Christiefan, och hon gav en hel del tips på vilka av böckerna som är hennes favoriter.
Det verkar vara svårt att ta sig an en så etablerad karaktär som Poirot, det gäller ju att få både upplägget av historien och tonen i berättandet att stämma överens med det som folk läst tidigare. En förenklande omständighet var i alla fall att Agatha Christie själv inte använde sig av särskilt många tidsmarkörer i sina böcker, så det krävdes ingen omfattande research om det 20-tal som Monogrammorden utspelar sig i.

Bookmark bjöd också på ett väldigt snyggt exemplar av Huset på udden, en Agatha Christie som aldrig tidigare getts ut på Svenska. Det kommer sammanlagt att gest ut nio romaner i nyöversättning, och omslagen är så fina att samlaren i mig genast går igång och vill ha allihop. (När alla böckerna står bredvid varandra i hyllan kommer ett motiv att framträda över ryggarna, bara en sån sak liksom!)

Tack Bookmark för en jättetrevlig kväll!

Fangirl - Rainbow Rowell

Efter att ha golvats av Rainbow Rowells lysande roman Park & Eleanor såg jag mycket fram emot att läsa Fangirl. Och jo, den var faktiskt också riktigt bra.
   Cath och hennes tvillingsyster börjar på college, och det blir en alltför stor omställning för Cath. Systern är utåtriktad, och vill bryta sig loss från familjen, Cath är inbunden och rädd för det mesta. Hon hade helst velat ha sin syster nära, helst i samma rum, men nu får hon istället hantera en skränig rumskompis vars pojkvän hänger i korridoren precis hela tiden. Det enda som Cath egentligen vill göra är att sitta i sin säng och skriva fanfiction om en Harry Potter-liknande bokserie - hon är enormt uppskattad på forumet och läses av fans från hela världen. Trots att hon är väldigt avståndstagande och torr så får Cath faktiskt några vänner (de får mer eller mindre tvinga henne) som kanske kan dra henne ur det utanförskap hon inte ser någon utväg från.

Karaktärerna är välskrivna och mångfacetterade. Man vill både örfila dem och krama dem, om vartannat, och jag älskar att de inte är enkla. Boken lever inte riktigt upp till nivån som fanns i Park & Eleanor, och vissa saker känns inte helt genomarbetade. (Varför har Cath inte en enda kompis på nätet? Hon tillbringar all sin lediga tid på forum för människor med samma smala intresse, det känns lite konstigt att hon inte har kontakt med några andra där). Det hade varit kul om fangirlandet hade fått ta större plats (gärna på bekostnad av de jättelånga utdragen ur de fiktiva Simon Snow-böckerna och de från Caths eget förfatarskap). Jag vill veta mer om fan-kulturen: hur det känns, vad de gör, vad de pratar om, inte exakt vilka ord de läser.

Montecore - Jonas Hassen Khemiri

Efter att han publicerat sin första roman får Jonas mail från sin fars barndomsvän Kadir,  som föreslår att hans nästa roman ska handla om fadern. Jonas accepterar något motvilligt idén och börjar sammanställa historien utifrån Kadirs och sina egna hågkomster. Vissa saker har de dock ganska olika uppfattning om.

Fadern växer upp i Tunisien och drömmer om att bli fotograf. Han träffar Pernilla och flyttar till Sverige, där de snart får sin första son. Livet i Sverige är ganska bra under tidigt åttiotal. Fadern har svårt att lyckas som fotograf men är full av hopp, familjen har det knapert men ändå ganska bra. När åttiotal övergår i nittiotal blir dock samhällsklimatet hårdare och rasismen ökar. Fadern vill att Jonas ska umgås med vita, tennisspelande östermalmsbarn,  men Jonas vill hänga med sina förortskompisar. Slitningarna i familjen ökar och så småningom ger sig fadern iväg.

Boken är en fin skildring av en uppväxt under åttio- och nittiotalen och en pappa som försöker men inte riktigt lyckas. Språket växlar mellan Kadirs och Jonas delar, där den förstnämnde har ett extremt utbroderat språk och den senare växlar mellan ett mer vanligt språk och en "blattesvenska". Under läsningen växlade jag mellan att uppskatta Kadirs användning av synonymer som nästan men inte riktigt betyder samma sak (typexempel: levitera från stolen istället för resa sig) och att verkligen irritera mig. I slutändan vann dock uppskattningen, jag tyckte att det här är en väldigt bra bok med intressanta karaktärer, bra språk och en gripande historia.

Bokhyllor

Vi har lite planer här hemma på att göra om det sk "arbetsrummet" (aka skräprummet) till ett bibliotek, då det känns lite mer användbart. Det kommer ca bestå av att vi målar om väggarna och ställer in våra bokhyllor där, men man kan ju drömma om något mer storslaget. Då passar denna sida bra att surfa runt på: Bookshelf porn Det är stoffet drömmar vävs av.

Gone girl - Gillian Flynn

Gone girl har hyllats i massor av bokbloggar, så pass att det började kännas som om ALLA hade läst den. Vem är jag att stå emot ett sånt grupptryck?
Boken handlar om Nick och Amy, ett par som inte längre var så lyckliga tillsammans. På deras femte bröllopsdag försvinner Amy. Det finns spår av strid, blodspår, välta möbler. Med tiden dyker det upp fler och fler ledtrådar, och vissa av dem tycks peka mot Nick. Kan han verkligen ha mördat sin perfekta fru?
Boken innehåller flera tvära vändningar och överraskningar, och även om jag inte kan påstå att jag blev särskilt överrumplad av dem så var det underhållande med omväxlingen.
Jag tycker att Gone girl var lite väl hypead, så himla imponerad blev jag inte även om den var klurigt uppbyggd. En lagom spännande historia som jag nog kommer att glömma ganska snabbt.

Sydstatsmagi

Sarah Addison Allen har tidigare charmat mig med den väldigt charmiga Garden spells, och jag har länge varit sugen på att läsa mer av den här författaren. Nu fick jag tag i The girl who chased the moon som ljudbok, och även om den inte levde upp riktigt till förväntningarna den förstnämnda boken gett så var det ett par riktigt mysiga timmar som jag tillbringade med den i lurarna.
   En flicka kommer till en småstad i den amerikanska södern. Hon är på jakt efter sanningen om sin mor, kvinnan som en gång lämnade allt och försvann från sitt hem för att skapa sig ett helt nytt liv och en helt ny personlighet.
   En kvinna återvänder till sin hemstad för att för en kortare tid driva ett bageri. Hon längtar till den dag då hon får återvända till storstan och sitt riktiga liv, och anar verkligen inte att kärleken kanske finns där hon inte vill finna den.
   Det vimlar av härliga och knasiga karaktärer och småstadsvardagen kryddas av mystiska händelser, nästan magiska tårtor, tapeter som tycks byta mönster av sig själv och så det där spöket som dyker upp i trädgården... Kanske inte det bästa jag läser i år, men en riktigt trevlig liten bok var det.

Färgen på drömmar - Ruta Sepetys

Josie är sexton år och bor i New Orleans. Hennes mamma är prostituerad, själv jobbar hon i en bokhandel, städar på mammans bordell och drömmer om att flytta långt bort och börja på college. Det är dock svårt för henne att få ihop tillräckligt med pengar och när en gangster som har en del otalt med henne kommer tillbaka till stan blir livet besvärligt.

Färgen på drömmar är en lågintensivt spännande bok, man sugs snabbt in i historien och engagerar sig i Josies öde. Boken utspelar sig på 50-talet,  en tid av förändring och möjligheter men med orättvisor och svårigheter för fattiga. Skillnaden mellan de välbärgade och de fattiga i French Quarter framstår tydligt, framförallt med den rika flickan som ser det som självklart att Josie ska gå på ett östkustcollege och de övriga i hennes omgivning som tycker att hon ska hålla sig på sin plats.

Miljöskildringarna är ganska tunna och det känns som att författaren till viss del förlitar sig på New Orleans inneboende mystik och att många känner till staden. Jag tror att hon har en poäng i att göra så, det känns som att jag verkligen läst en bok om staden, trots att de flesta av mina bilder kommer från olika filmer.

Det onödigaste i boken är handlingen med gangsters och mord. Karaktärerna är så intressanta så det känns som att det inte behövs så mycket handling runt dem. De känns också mycket realistiska och gör sällan det som vore bäst för dem, till förmån för det som får dem att framstå i bäst dager. En bra sak är att det inte finns en särskilt tydlig romantisk tråd, Josies framtid hänger snarare på att hon inte blir inblandad i kärleksaffärer.

Överlag tycker jag att det är en bra bok och jag rekommenderar den.

Jag har fått boken via booked.nu

Back in business

Man kan ju hoppas i alla fall. Det har varit ett uruselt läsår och ett ännu sämre bloggår. Tror jag har fått ihop åtta lästa böcker och två blogginlägg. Men nu har jag köpt en surfplatta och förhoppningsvis blir det lättare att blogga på den :)

Jag har hunnit läsa en bok på min nya platta också. Tycker att det funkar bra, man har ju ingen aning om hur långt man kommit i boken, men automatiskt bokmärke är praktiskt. Det kommer vara smidigt på resor när man slipper fylla hela väskan med böcker, men jag tror knappast jag kommer att läsa så mycket på den hemma.