Dangerous lies

 

 

Dangerous lies av Becca Fitzpatrick är en bok som jag sorterar in i kategorin "OK läsupplevelse som man genast glömmer bort när boken är slut". Det handlar om en tonåring som hamnar i ett vittnesskyddsprogram och skickas långt hemifrån till en byhåla. Hon vill verkligen inte vara där och ser ingen poäng i att lära känna några nya människor- allt är ju ändå bara tillfälligt. Det visar sig dock vara svårt att undvika att få både vänner och fiender, och saker blir inte alls som hon hade trott.



Tja, den var som sagt helt ok, men mer en medel-YA än en verkligt intressant läsupplevelse.

Stark som en björn, snabb som en örn

Såg ni tv-programmet Gympaläraren på SVT? Om inte, gör det! Så himla bra. Jag var verkligen en sån högstadie(och låg-mellan och gymnasie)elev som verkligen hatade gympa av ungefär ALLA skäl som eleverna i skolan Kalle Zackari Wahlström besökte tog upp. Så viktig (och underhållande) tv! Som positiv bieffekt gjorde den mig också helt sjukt sugen på att träna. Kan typ inte komma ihåg när det hände senast... jag gillar verkligen inte träning, mycket på grund av att jag fortfarande har den där himla skolgympan kvar i mig - känslan av att vara dålig, av att är man dålig ska man gå åt sidan och låta dem duktiga ta bollen, av att man inte är bra/stark/snabb/nog för att ens försöka sig på några nya sätt att träna. Men nu hände det faktiskt, jag blev sugen.
Efter att ha sträckkollat på alla avsnitt av Gympaläraren blev jag jätteglad när jag kom på att även om just sen serien tog slut så finns det ytterligare en träningsserie med Kalle på SVTplay: Svett och etikett. Där testar han nya träiningsformer, allt från truppgymnastik till maratonlöpning. Också väldigt inspirerande! Alltså till den grad att jag typ vill önska mig kettlebells i julklapp.
Nästa naturliga steg för mig var såklart att läsa Kalle Zackari Wahlströms träningsbok Stark som en björn, snabb som en örn. Det är ingen instruktionsbok i hur man gör när man tränar, det är mer en peppbok som uppmuntrar till att våga testa och att köra sitt eget race. Inte så mycket nytt för den som sett tv-programmen, men kul och uppmuntrande och tillåtande.

Sommarboken

Semestern är ett utmärkt tillfälle att läsa om gamla favoriter. Särskilt bra tyckte jag att Tove Janssons Sommarboken passade. Den var lika bra som jag mindes den, en sommarskildring från en kärv skärgårdsö där inget är romantiserat eller tillrättalagt.

The one and only Ivan

 

På hemresan från USA hamnade vi i en liknande situation som på ditresan: lång väntetid på flygplatsen i Düsseldorff. Denna gång plockade jag fram en av de nya böcker jag köpt i San Fransico: The one and only Ivan av Katherine Appelgate. Jag sträckläste boken (ok, det tog inte så lång tid, den är väldigt luftig) och den kanske inte var helt optimal att läsa på en flygplats för vissa kapitel är väldigt rörande.
Boken handlar om gorillan Ivan som bor i en väldigt deppig utställning i ett nedgånget köpcentrum. Ivan har det inte så bra där i köpcentret, men han tänker inte så mycket på det. Han har sin tv, han är van vid att människor stirrar på honom, han har sina kompisar elefanten Stella och hunden Bob. En dag flyttar ett nytt djur in: elefantungen Ruby och mötet med henne leder till att Ivan börjar fråga sig om det finns något sätt att hjälpa Ruby till ett bättre liv.
Står man inte ut med djur som berättarröst så är det här inte en bok man kommer gilla, men mig passade det bara fint. Ivan är en utmärkt berättare och en av mina favorithuvudpersoner i årets läsning.

Gul utanpå

När vi flög till USA i somras råkade vi ut för ett ganska rejält försenat plan (5,5 timmar...). Det var inte superkul att hänga så länge på flygplatsen i Düsseldorff, men vi hade i alla fall turen att hitta en väntzon med sängar istället för stolar! Där låg jag och läste Patrik Lundbergs Gul utanpå.

   Boken handlar om hur författaren reser till Sydkorea, landet som han adopterades från, för att studera ett år. Det är ganska intressant att läsa om hur han känner inför sin adoption, biologiska släktingar osv, men det var mest skildringarna av kulturen i landet, maten, hur utbildningssystem fungerar etc som fångade mitt intresse. Helt ok, men ingen större läsupplevelse säger jag som sammanfattning.



Ställ ut en väktare

Ställ ut en väktare är uppföljaren till Dödssynden, skriven innan men inte utgiven förrän förra året. Det är femtiotal och medborgarrättsrörelsen har kommit igång, men det är stor skillnad på New York och södern. Scout har vuxit upp och flyttat till New York, men är på besök i sin hemstad. Stämningen i staden har förändrats och hon behöver ifrågasätta flera saker hon trott på som liten.

Jag tycker att Ställ ut en väktare är bättre än Dödssynden, som visserligen är väldigt bra den med. Nu när Scout är vuxen har hon en mer komplex världssyn och det avspeglar sig i historien. Det är en hel del diskussioner om mänskliga rättigheter och liknande, men även om det är en stor del av romanen är den fortfarande en roman och inte bara diskussioner. Väl värd att läsa.

Dödssynden

Dödssynden är en klassiker som utspelar sig i en liten stad i den amerikanska södern på trettiotalet. Scout och Jem växer upp med sin far och har inga större bekymmer än en fascination för deras enstörige granne. När en svart man anklagas för våldtäkt på en vit kvinna ändras dock stämningen i staden.

Harper Lees bok berättar om rasism utan att skriva någon på näsan. Scout är ett barn och har svårt att förstå varför de vuxna tycker som de gör. Det finns både vuxna som är rättrådiga och de som vänder kappan efter vinden. Historien är dock så mycket mer, med vänskap och hemligheter och upptäckten att alla inte alltid är vad alla andra tror.

Läst i augusti

I augusti blev det vare sig särskilt mycket läst eller bloggat. Fyra böcker hann jag med:
- Sekten på Dimön, Marianne Lindstein
- Spiderman/Deadpool Don't call it a team-up
- Ms Marvel No Normal, Wilson och Alphona
- The shepherd's crown, Terry Pratchett