lördag 20 oktober 2018

My best friend's exorcism


Efter alla halvengagerade "den var väl ok"-texter från mig känns det jättekul att äntligen få skiva om en bok jag älskade! My best friend´s exorcism känns som en 80-talsskräckfilm, en coming-of-age-roman och en av de bästa vänskapsskildringar jag läst under de senaste åren. 
Abby och Gretchen har varit bästa vänner sedan i mellanstadiet, och de har alltid haft massor gemensamt och stått varandra väldigt nära. I high school börjar Gretchen förändras och bete sig allt mer märkligt, och Abby drar slutsatsen att hon måste vara besatt av en demon. Nu gäller det att till varje pris skaffa hjälp innan det är försent. Men hur långt ska hon egentligen gå för att rädda någon som verkligen inte vill ha hjälp?
80-talsmiljön förhöjer upplevelsen en hel del, men främst är det en spännande, bitvis riktigt otäck, berättelse där själva demonen faktiskt inte har en jättestor roll.

Felicia försvann

Felicia Feldts bok Felicia försvann är en barndomsskildring av en märklig och inte särskilt lycklig barndom med Anna Wahlgren som mor. Ord står ju mot ord vad gäller Anna Wahlgrens familj, men jag upplevde iallafall Felicias berättelse som trovärdig (och väldigt obehaglig). Helt ok bok, men såhär mer än ett halvår efter att jag läst den minns jag faktiskt ingenting om hur den var språkligt - bara själva historian.

My life among the serial killers


I My life among the serial killers berättar dr Helen Morrison, expert på seriemördare, om olika fall hon varit inblandad i under sin trettiofemåriga karriär. Ganska spännande, men kanske inte så djuplodande då det är ganska många olika mördare som tas upp. Helt ok bok för den som är intresserad av ämnet.

Ett litet liv


Jag köper sällan böcker på impuls, men när jag stod på flygplatsen för att resa till Zürich med jobbet blev jag plötsligt jättesugen på en ny pocketbok. Det skyltades med Ett litet liv av Hanya Yanagihara, och eftersom jag sett den höjas till skyarna i blogg efter blogg så slog jag till. Boken räckte mer än väl till resan, den är väldigt tjock.
   Jag var väldigt tagen av läsupplevelsen ungefär halvvägs, sen började det kännas som att boken inte bara var tjock utan FÖR tjock. Det jag gillade: fint tecknade karaktärer med iallafall delvis realistiskt skildrade relationer. Det som kändes mindre bra: lite VÄL mycket elände i huvudpersonens bakgrund, och den ständiga irritationen jag kände över hur väldigt nära vänner inte kunde förstå hur illa det stod till med en älskad väns mående trots att det borde varit ganska uppenbart.

söndag 2 september 2018

Vem älskar Yngve Frej?

Min relation till Slas har hittills bestått i barndomsminnen från de barnprogram baserat på hans texter och bilder som sändes på åttiotalet. Det handlade om barndomsminnen, det fanns alltid nån mörk mörk skog och nån tant som kanske var en häxa och det var allmänt småläskigt och konstigt.
Förra hösten skaffade jag mig ett nytt Slasminne när jag läste Vem älskar Yngve Frej. En småmysig skröna om pensionärer på landsbygden som ska sätta upp en ny skylt till sina gårdar i och med att högertrafik ska införas. De har svårt att bestämma vad som ska stå på skylten. Ingen känner till bygdens rätta namn så det går inte att använda. Det som platsen kallas i folkmun är ju inte formellt rätt och går alltså inte heller att använda. Till slut får skomakaren nog och skriver kort och gott "Fornminne", syftande på sig själv och de andra gamla. Då börjar turister strömma till: folk älskar ju ett fornminne.
Jag tyckte mycket om Janne Loffe Carlssons inläsning, och boken gav några fniss och en hel del mysig stämning.

En efterlängtad besvikelse


Jag läste Dan Simmons bok Nattsommar för länge, länge sen. Med länge sen menar jag att det var på 90-talet, så jag kan inte påstå att jag egentligen minns så mycket mer än att det handlade om ett gäng småpojkar i en liten stad, något om ett spöke i en gammal skola, en spökade klocksträng och en himla massa cyklande. Det hela påminde mig om Stephen Kings romaner, och jag tyckte mycket om den.
Dock var det den enda Simmons-bok som mitt lokala bibliotek hade, så det har inte blivit av att läsa några fler. För en tid sedan hittade jag till min stora glädje A winter haunting som ljudbok på Storytel, men blev tyvärr ganska besviken. En högst ordinär spökhistoria som inte var särskilt skrämmande alls, och jag minns knappt denna bok såhär ett halvår efter att jag läst den. Snopet!

Kulla-Gulla revisited


Jag började läsa om Kulla-Gullaserien, och hann med Kulla-Gulla på Blomgården, Kulla-Gulla, Kulla-Gulla, Kulla-Gulla håller sitt löfte, Kulla-barnen på herrgården och Kulla-Gulla i skolan innan jag kände att jag behövde en paus. Kommer dock att ta tag i att läsa de sista snart, för de här böckerna är fortfarande riktigt, riktigt bra. Jag kan tycka att Kulla-Gulla har ett lite oförtjänt dåligt rykte som präktig och genomgod. Visst är hon snäll (och, ja nästintill perfekt-även om hon en gång slår en träsko i skallen på en mobbare) men böckerna är främst en otäck skildring av hur jävligt de fattigaste hade det i Sverige för inte så jättelänge sedan. Jag gillar dem jättemycket! 
Jag läser min mammas gamla upplagor från 50-talet. I de nyare utgåvorna (80-tal) är titlarna annorlunda, och böckerna uppdelade på ett annat sätt. Jag tror att texten är exakt densamma, men att det är fler och tunnare volymer. Kostigt att man gjorde så...



onsdag 8 augusti 2018

The life and loves of a she devil

Jag var tveksam till om jag skulle våga mig på en omläsning av Fay Weldons The life and loves of a she devil. Jag gillade den så himla mycket sist jag läste den (för väldigt många år sedan). Tänk om den inte är så bra som jag minns?
Jo, det var den. Jag älskar den.
Handlingen: Ruth, den medgörliga men lite fula hustrun, lämnas av sin man som inlett en romans med den undersköna författaren Mary Fisher. Ruth bestämmer sig för att hon måste hämnas. Det är en fantastiskt story som rullas upp, Ruth är obevekligt motiverad och har oändigt tålamod. Vissa saker i boken har kanske inte åldrats så väl, men jag sitter iallafall och myser åt hennes välsmidda planer boken igenom.

tisdag 7 augusti 2018

Orkidépojken


Jag hade enorma förväntningar på Orkidépojken av Helena Dahlgren eftersom den sas innehålla så mycket referenser till Twin Peaks. (Jag älskar Twin Peaks. Jag såg serien för första gången en sommar när jag var tolv år, och det var ren magi).
Boken handlar om bästa kompisarna Hanna och Zeb och sommaren efter att de tagit studenten. Sommaren segar sig fram med ett svettigt sommarjobb, festkvällar på Patricia och läsande av den mystiska Orkidépojkens blogg. En före detta skolkamrat försvinner spårlöst, och det pratas om att det finns en ondskefull närvaro i skogen.
Tyvärr blev jag lite besviken. De Twin Peaks-iga inslagen är så direkt kopierade att det bara känns konstigt, och mysteriet är så luftigt och oklart att jag nästan missar det helt och hållet. Beskrivningen av Hanna och relationen mellan henne och Zeb är fina, men det räcker inte riktigt för att binda ihop det hela.

The Witches of New York


Ibland tycker jag att det är svårt att koncentrera sig på ljudböcker. Ami McKays The Witches of New York var ett sådant fall. Det hände helt enkelt lite för lite och jag hade svårt att skilja på två av karaktärerna (två av tre häxor, det borde ju inte vara jättesvårt att hålla reda på tre personer...).Det låter betydligt mer kul med 1800-talshäxor på Manhattan än vad det var. Seg och långtråkig blir mitt betyg.

Yonahlossee riding camp for girls


Yonahlossee riding camp for girls av Anton Di Sacafani läste jag till stor del i en solstol på Zanzibar förra sommaren, medans jag väntade på att tidvattnet skulle göra ett eftermiddagsbad möjligt.
Boken hade jag läst om på goodreads.com, och jag var så himla peppad på att läsa den. Tyvärr tyckte jag att den var väldigt seg. Det är en coming-of-age historia som utspelar sig på 20-talet, det finns en familjehemlighet, det är massor av hästar och vänskapsrelationer, men boken känns alldeles för lång.

måndag 6 augusti 2018

Pakten


Jag har litegrann sett Jodi Picoult som ett säkert kort, ni vet en sån där författare som man gillar typ allt av. Tyvärr kommer man ju i dessa fall ofta till en punkt där man upptäcker att man har fått nog. Det hände mig när jag läste Pakten, en inte särskilt trovärdig historia om en självmordspakt mellan tonåringar. Allt för många karaktärer beter sig alltför konstigt, och jag var riktigt trött på boken långt innan den var slut.

fredag 3 augusti 2018

Djupgraven och Sjörök

 

Ibland blir jag så himla sugen på att läsa nån mysskräck som är skriven för en betydigt yngre publik. Det känns så nostalgiskt på något sätt, även om det är nyskrivna böcker som inte fanns när jag själv var barn.
Camilla och Viveca Sten har lyckats riktigt bra med sin serie om tolvåriga Tuva som bor på en skärgårdsö. Tuva är utanför i klassen, tycker själv att hon ser konstig ut och håller sig mest för sig själv. Hon älskar skärgården och havet, men på den senare tiden har något föräldrats i den välbekanta miljön. Människor tycks försvinna i och i närheten av havet. Kan det verkligen ha en naturlig förklaring?
När jag letade efter bilder till det här inlägget såg jag att del tre, Mareld, har kommit ut nu. Den kommer jag definitivt lägga till på min att-läsa-lista!

Halva liv

Halva liv av Mats Strandberg är inte bok som jag inte fann särskilt minnesvärd. Handlingen kretsar kring en kvinna vars stora kärlek försvunnit spårlöst, och som grubblar både på det och på vad det var för hemlighet som hennes nyligen avlidna farmor bar på. En ganska fin bok ändå, men den tappade oerhört mycket trovärdighet mot slutet tyvärr.

Fattigfällan


En riktigt stark ljudboksupplevelse fick jag av Fattigfällan, skriven av Charlotta von Zweigbergk. Det är en otroligt upprörande skildring av hur det svenska systemet kan svika den som verkligen behöver och ber om hjälp. 
Beata har alltid kunnat försörja sig och sina fyra barn, även om hon har fått leva sparsamt. När hon blir för sjuk för att kunna arbeta börjar hennes helvete. Det går inte att få familj och vänner att förstå att läget är allvarligt. Det går inte att få hjälp från socialen om hon inte lägger ner sin enskilda firma. Om hon lägger ner firman har hon ingen möjlighet att komma tillbaka till arbetslivet när hon blivit frisk. Även om hon lägger ner den finns ingen garanti för att hon ska få någon hjälp. Det är en Davids kamp mot Goliat, och det är så frustrerande och hemskt att läsa om hur samhället kan svika. En jätteviktig bok som alla faktiskt borde läsa.

Long time no see. Ett försök till uppstart!

Oj, den här bloggen alltså... så försummad den blivit! Man tänker att man tar en paus några veckor, och plötsligt har det gått ett halvår. Den senaste bok jag recenserat läste jag förra sommaren, så redan för ett halvår sen var jag enormt efter med bloggandet.
Eftersom jag ser bokbloggandet främst som ett sätt att minnas vad jag läst känns det trist att bara strunta i allt jag läst det senaste året, så jag ska nog göra ett försök att få in något kort om varje bok även om det just nu känns som ett nästan oöverstigligt projekt. Herregud, det är verkligen jättemånga böcker det rör sig om! Oh well, vi gör ett försök och ser hur långt energin och engagemanget räcker. (Och hur mycket tid bebisen tycker att jag ska tillbringa framför datorskärmen....)


Först ut av den gamla skåpmaten: Stephen Kings The girl who loved Tom Gordon. En bok jag läst flera gånger tidigare, men blev sugen på att läsa om förra sommaren. I den får vi följa nioåriga Tricia som går vilse i en ändlös skog med bara en walkman som sällskap. Den och något mystiskt som tycks smyga efter henne. Jag älskar verkligen denna bok, det är fascinerande att det går att skriva så intressant när boken bara har en enda karaktär (iallafall nästan). Varje gång jag var tvungen att lägga den ifrån mig kändes det lite jobbigt att lämna Tricia ensam i skogen, så pass uppslukad av den var jag. Inte illa för en bok man läser för fjärde gången!

onsdag 10 januari 2018

Täckning saknas

Zelda åker med sina vänner till ett torp i skogen, har problem med killar och letar lägenhet. Allt är som vanligt, men lite bättre. Jag gillar att det numera är en sammanhängande historia och att karaktärerna får utvecklas. Det är lite stereotypt ibland, men alltid njutbart. Längtar redan efter att läsa den igen.

lördag 6 januari 2018

Julläsning 2

När en helgonstaty i hennes irländska hemby börjar gråta behöver Asta åka tillbaka för första gången på sexton år. Med sig har hon sin dotter, anledningen till att hon lämnade hemmet till att börja med, samt riktigt låga förväntningar på sin familj och sin by. Hon blir dock överraskad av att saker inte är exakt som hon kom ihåg och när det dessutom visar sig att en snygg och mystisk främling har flyttat till byn ser allt betydligt ljusare ut.

Julens andra bok levde inte heller upp till förväntningarna, som kanske, möjligtvis är lite för höga. Det är mest en klassisk romans och de juligaste inslagen är en snöstorm och julbelysning. Personerna är dock trevligt tecknade och det hela känns rätt trovärdigt. En lite småputtrig bok att slöläsa under lediga dagar, men tror inte att jag kommer att vilja läsa om den. Fick de starkaste julkänslorna efter slutet, när författaren räknar upp sin favoritjulmat och -dryck, så nästa år kanske jag ska läsa kokböcker istället.

onsdag 3 januari 2018

Julläsning

Den ständiga jakten på en bra och mysig julbok fortsatte även denna jul. Den första denna säsong var en helt okej bok, men inte så julig som jag letar efter. Tre författare har skrivit varsin historia med lite överlappning. Det börjar med en rejäl snöstorm på julafton som får ett tåg att köra fast. En tjej, en kille och ett gäng cheerleaders går av (högst oklart vad de andra passagerarna gör) och startar varsin händelsekedja. Det är massor med snö, en hel del kärlek, men som sagt, det saknas julstämning. Och eftersom det är en YA-bok är alla typ sexton och det märks. Men omslaget är fint.