Ibland blir jag så himla sugen på att läsa nån mysskräck som är skriven för en betydigt yngre publik. Det känns så nostalgiskt på något sätt, även om det är nyskrivna böcker som inte fanns när jag själv var barn.
Camilla och Viveca Sten har lyckats riktigt bra med sin serie om tolvåriga Tuva som bor på en skärgårdsö. Tuva är utanför i klassen, tycker själv att hon ser konstig ut och håller sig mest för sig själv. Hon älskar skärgården och havet, men på den senare tiden har något föräldrats i den välbekanta miljön. Människor tycks försvinna i och i närheten av havet. Kan det verkligen ha en naturlig förklaring?
När jag letade efter bilder till det här inlägget såg jag att del tre, Mareld, har kommit ut nu. Den kommer jag definitivt lägga till på min att-läsa-lista!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar