onsdag 8 augusti 2018

The life and loves of a she devil

Jag var tveksam till om jag skulle våga mig på en omläsning av Fay Weldons The life and loves of a she devil. Jag gillade den så himla mycket sist jag läste den (för väldigt många år sedan). Tänk om den inte är så bra som jag minns?
Jo, det var den. Jag älskar den.
Handlingen: Ruth, den medgörliga men lite fula hustrun, lämnas av sin man som inlett en romans med den undersköna författaren Mary Fisher. Ruth bestämmer sig för att hon måste hämnas. Det är en fantastiskt story som rullas upp, Ruth är obevekligt motiverad och har oändigt tålamod. Vissa saker i boken har kanske inte åldrats så väl, men jag sitter iallafall och myser åt hennes välsmidda planer boken igenom.

tisdag 7 augusti 2018

Orkidépojken


Jag hade enorma förväntningar på Orkidépojken av Helena Dahlgren eftersom den sas innehålla så mycket referenser till Twin Peaks. (Jag älskar Twin Peaks. Jag såg serien för första gången en sommar när jag var tolv år, och det var ren magi).
Boken handlar om bästa kompisarna Hanna och Zeb och sommaren efter att de tagit studenten. Sommaren segar sig fram med ett svettigt sommarjobb, festkvällar på Patricia och läsande av den mystiska Orkidépojkens blogg. En före detta skolkamrat försvinner spårlöst, och det pratas om att det finns en ondskefull närvaro i skogen.
Tyvärr blev jag lite besviken. De Twin Peaks-iga inslagen är så direkt kopierade att det bara känns konstigt, och mysteriet är så luftigt och oklart att jag nästan missar det helt och hållet. Beskrivningen av Hanna och relationen mellan henne och Zeb är fina, men det räcker inte riktigt för att binda ihop det hela.

The Witches of New York


Ibland tycker jag att det är svårt att koncentrera sig på ljudböcker. Ami McKays The Witches of New York var ett sådant fall. Det hände helt enkelt lite för lite och jag hade svårt att skilja på två av karaktärerna (två av tre häxor, det borde ju inte vara jättesvårt att hålla reda på tre personer...).Det låter betydligt mer kul med 1800-talshäxor på Manhattan än vad det var. Seg och långtråkig blir mitt betyg.

Yonahlossee riding camp for girls


Yonahlossee riding camp for girls av Anton Di Sacafani läste jag till stor del i en solstol på Zanzibar förra sommaren, medans jag väntade på att tidvattnet skulle göra ett eftermiddagsbad möjligt.
Boken hade jag läst om på goodreads.com, och jag var så himla peppad på att läsa den. Tyvärr tyckte jag att den var väldigt seg. Det är en coming-of-age historia som utspelar sig på 20-talet, det finns en familjehemlighet, det är massor av hästar och vänskapsrelationer, men boken känns alldeles för lång.

måndag 6 augusti 2018

Pakten


Jag har litegrann sett Jodi Picoult som ett säkert kort, ni vet en sån där författare som man gillar typ allt av. Tyvärr kommer man ju i dessa fall ofta till en punkt där man upptäcker att man har fått nog. Det hände mig när jag läste Pakten, en inte särskilt trovärdig historia om en självmordspakt mellan tonåringar. Allt för många karaktärer beter sig alltför konstigt, och jag var riktigt trött på boken långt innan den var slut.

fredag 3 augusti 2018

Djupgraven och Sjörök

 

Ibland blir jag så himla sugen på att läsa nån mysskräck som är skriven för en betydigt yngre publik. Det känns så nostalgiskt på något sätt, även om det är nyskrivna böcker som inte fanns när jag själv var barn.
Camilla och Viveca Sten har lyckats riktigt bra med sin serie om tolvåriga Tuva som bor på en skärgårdsö. Tuva är utanför i klassen, tycker själv att hon ser konstig ut och håller sig mest för sig själv. Hon älskar skärgården och havet, men på den senare tiden har något föräldrats i den välbekanta miljön. Människor tycks försvinna i och i närheten av havet. Kan det verkligen ha en naturlig förklaring?
När jag letade efter bilder till det här inlägget såg jag att del tre, Mareld, har kommit ut nu. Den kommer jag definitivt lägga till på min att-läsa-lista!

Halva liv

Halva liv av Mats Strandberg är inte bok som jag inte fann särskilt minnesvärd. Handlingen kretsar kring en kvinna vars stora kärlek försvunnit spårlöst, och som grubblar både på det och på vad det var för hemlighet som hennes nyligen avlidna farmor bar på. En ganska fin bok ändå, men den tappade oerhört mycket trovärdighet mot slutet tyvärr.

Fattigfällan


En riktigt stark ljudboksupplevelse fick jag av Fattigfällan, skriven av Charlotta von Zweigbergk. Det är en otroligt upprörande skildring av hur det svenska systemet kan svika den som verkligen behöver och ber om hjälp. 
Beata har alltid kunnat försörja sig och sina fyra barn, även om hon har fått leva sparsamt. När hon blir för sjuk för att kunna arbeta börjar hennes helvete. Det går inte att få familj och vänner att förstå att läget är allvarligt. Det går inte att få hjälp från socialen om hon inte lägger ner sin enskilda firma. Om hon lägger ner firman har hon ingen möjlighet att komma tillbaka till arbetslivet när hon blivit frisk. Även om hon lägger ner den finns ingen garanti för att hon ska få någon hjälp. Det är en Davids kamp mot Goliat, och det är så frustrerande och hemskt att läsa om hur samhället kan svika. En jätteviktig bok som alla faktiskt borde läsa.

Long time no see. Ett försök till uppstart!

Oj, den här bloggen alltså... så försummad den blivit! Man tänker att man tar en paus några veckor, och plötsligt har det gått ett halvår. Den senaste bok jag recenserat läste jag förra sommaren, så redan för ett halvår sen var jag enormt efter med bloggandet.
Eftersom jag ser bokbloggandet främst som ett sätt att minnas vad jag läst känns det trist att bara strunta i allt jag läst det senaste året, så jag ska nog göra ett försök att få in något kort om varje bok även om det just nu känns som ett nästan oöverstigligt projekt. Herregud, det är verkligen jättemånga böcker det rör sig om! Oh well, vi gör ett försök och ser hur långt energin och engagemanget räcker. (Och hur mycket tid bebisen tycker att jag ska tillbringa framför datorskärmen....)


Först ut av den gamla skåpmaten: Stephen Kings The girl who loved Tom Gordon. En bok jag läst flera gånger tidigare, men blev sugen på att läsa om förra sommaren. I den får vi följa nioåriga Tricia som går vilse i en ändlös skog med bara en walkman som sällskap. Den och något mystiskt som tycks smyga efter henne. Jag älskar verkligen denna bok, det är fascinerande att det går att skriva så intressant när boken bara har en enda karaktär (iallafall nästan). Varje gång jag var tvungen att lägga den ifrån mig kändes det lite jobbigt att lämna Tricia ensam i skogen, så pass uppslukad av den var jag. Inte illa för en bok man läser för fjärde gången!

onsdag 10 januari 2018

Täckning saknas

Zelda åker med sina vänner till ett torp i skogen, har problem med killar och letar lägenhet. Allt är som vanligt, men lite bättre. Jag gillar att det numera är en sammanhängande historia och att karaktärerna får utvecklas. Det är lite stereotypt ibland, men alltid njutbart. Längtar redan efter att läsa den igen.

lördag 6 januari 2018

Julläsning 2

När en helgonstaty i hennes irländska hemby börjar gråta behöver Asta åka tillbaka för första gången på sexton år. Med sig har hon sin dotter, anledningen till att hon lämnade hemmet till att börja med, samt riktigt låga förväntningar på sin familj och sin by. Hon blir dock överraskad av att saker inte är exakt som hon kom ihåg och när det dessutom visar sig att en snygg och mystisk främling har flyttat till byn ser allt betydligt ljusare ut.

Julens andra bok levde inte heller upp till förväntningarna, som kanske, möjligtvis är lite för höga. Det är mest en klassisk romans och de juligaste inslagen är en snöstorm och julbelysning. Personerna är dock trevligt tecknade och det hela känns rätt trovärdigt. En lite småputtrig bok att slöläsa under lediga dagar, men tror inte att jag kommer att vilja läsa om den. Fick de starkaste julkänslorna efter slutet, när författaren räknar upp sin favoritjulmat och -dryck, så nästa år kanske jag ska läsa kokböcker istället.

onsdag 3 januari 2018

Julläsning

Den ständiga jakten på en bra och mysig julbok fortsatte även denna jul. Den första denna säsong var en helt okej bok, men inte så julig som jag letar efter. Tre författare har skrivit varsin historia med lite överlappning. Det börjar med en rejäl snöstorm på julafton som får ett tåg att köra fast. En tjej, en kille och ett gäng cheerleaders går av (högst oklart vad de andra passagerarna gör) och startar varsin händelsekedja. Det är massor med snö, en hel del kärlek, men som sagt, det saknas julstämning. Och eftersom det är en YA-bok är alla typ sexton och det märks. Men omslaget är fint.

söndag 19 november 2017

Uppiggande läsning

Renoveringen av vår balkong gjorde att vi inte kunde använda den på hela sommaren, byggbranschen går för högtryck vilket innebär massor med jobbstress och nu börjar kylan och mörkret sänka sig. Saker är helt enkelt inte så bra som de skulle kunna vara. Då drog jag ut en Rockybok från bokhyllan och blev lite gladare. Det är ju tråkigt för Kellerman att han är som roligast när han är singel och deppig, men det är kul att skratta högt åt det man läser. Och så insåg jag att det har kommit fler än de vi har, så nu blir det till att fylla på önskelistan.

Mörk ängel

Det är alltid lite jobbigt när man börjar läsa en ny YA-fantasy; är detta den första boken i en serie eller kommer den faktiskt ha ett slut? Mörk ängel av Laini Taylor visade sig både vara första boken i en serie och ha ett ordentligt slut, så det var ju trevligt. Jag skulle kunna tänka mig att läsa fler böcker i serien, men det känns inte nödvändigt och jag kommer knappast att leta efter dem.

Boken börjar i Prag, där 17-åriga Karou pluggar konst och går hemliga ärenden åt önskemånglaren. Prag känns som gjort för att vara bakgrund åt en sån här historia, men trots att författaren försöker skapa en mystisk känsla lyfter det aldrig riktigt. Karaktärerna, och framförallt huvudpersonen, känns som något man skriver när man är 16: jättesnygga, mystiska, talar massor av språk; men de blir heller aldrig riktigt intressanta. Och när det börjar handla om den andra världen blir det hela lite plattare, trots att den känns välgenomtänkt. Boken är spännande och har potential, men den är tyvärr inte särskilt bra.

söndag 12 november 2017

Galgbacken


Trettonåriga Lykkes släkt har samlats för midsommarfest, men hon känner inte alls för att vara med. Istället går hon ensam iväg i midsommarkvällen, och får se något som inte kan vara verkligt: en galge reser sig högst uppe på en kulle för att genast försvinna igen utan spår. Hon råkar också ut för en spöklik flicka, ett borttappat armband och mystiska inskriptioner och natten blir lång.

Kanske är boken spännande för sin rätta målgrupp (ca 10 år?) men för mig var den mest lite tjatig och det känns väl ihoptryckt att alla händelser ska klämmas in under en enda natt. Jag hade nog tyckt att den var spännande när jag var tio, men den är inte speciellt unik i sin genre.