Efter att ha älskat Martina Haags bok Det är någonting som inte stämmer var jag väldigt peppad på att läsa hennes nästa roman Livet går så fort. Och så långsamt.
Boken handlar om att gå på högstadiet. Att vara en del av en rangordning där allt man gör spelar roll för vem man tillåts vara, att frysa i en för kall jacka, att vägra mössa på vinter, att stå i rökrutan och att befinna sig i ett eget tonårsuniversum som ibland knappt har några beröringspunkter med den övriga världen. Martina Haag får till en skildring som känns äkta, vilket innebär att man som vuxen läsare ofta vill skaka om huvudpersonen som är en så ooootroligt irriternde tonåring på alla sätt som det är möjligt att vara det, samtidigt som man känner igen sig själv och andra, minns och ibland nästan flyttas tillbaka i tiden.
För mig hade ljudboken vunnit på att ha en annan inläsare än författaren själv. Jag gillar verkligen Martina Haag, men hennes inläsarröst gör att jag ibland har lite svårt att ta berättelsen på allvar eftersom hon då och då gör konstiga betoningar och läser på ett sätt som gör det lite tveksamt om vissa saker är på skämt eller allvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar