Ibland dyker ju tanken "jag borde läsa fler klassiker" upp hos varje läsande person (eller?), och när den slog till hos mig i början av 2018 bestämde jag mig för att lyssna på en inläsning av Jag Lars Hård av Jan Fridegård. Det var kanske inte den klassiker jag har engagerat mig mest i, främst på grund av att det händer så himla lite! Lars Hård är dock en härlig karaktär: en arbetarpojk som är helt olämpad att vara arbetare. Han är lat, faktiskt nästintill oförmögen att slutföra ett fysiskt arbete - han är mer av en intellektuell romantiker. Han har en hopplös situation eftersom han inte alls passar in i den roll han fötts till, och han saknar helt initiativförmåga att ens försöka ta sig någon annanstans i livet - det ger en lite ovanligt vinkling inom arbetarlitteraturen. Boken var oväntat kort, så nu när jag börjar tänka på den igen så undrar jag om jag inte ska ta och läsa de följande två böckerna i trilogin under 2019.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar