Jag köper sällan böcker på impuls, men när jag stod på flygplatsen för att resa till Zürich med jobbet blev jag plötsligt jättesugen på en ny pocketbok. Det skyltades med Ett litet liv av Hanya Yanagihara, och eftersom jag sett den höjas till skyarna i blogg efter blogg så slog jag till. Boken räckte mer än väl till resan, den är väldigt tjock.
Jag var väldigt tagen av läsupplevelsen ungefär halvvägs, sen började det kännas som att boken inte bara var tjock utan FÖR tjock. Det jag gillade: fint tecknade karaktärer med iallafall delvis realistiskt skildrade relationer. Det som kändes mindre bra: lite VÄL mycket elände i huvudpersonens bakgrund, och den ständiga irritationen jag kände över hur väldigt nära vänner inte kunde förstå hur illa det stod till med en älskad väns mående trots att det borde varit ganska uppenbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar