Bridget Jones - en återträff

Det känns lite konstigt att läsa en tredje bok om Bridget Jones efter alla dessa år. Som att träffa en gammal kompis man förlorat kontakten med och vara lite ängslig för hur mycket hen har förändrats och om man fortfarande ska ha något att prata om. I Bridgets fall så gick det bra. Hon är sig lik.
   Bridget är sig lik, men hennes liv har förändrats. Hon är ensamstående tvåbarnsmamma (ja, om nån har missat det: Marc Darcy är död). Boken följer samma stil som de två tidigare böckerna: Bridget snubblar runt, gör bort sig, försöker vara cool men spiller ner sig med choklad - samtidigt är den allvarliga undertonen lite tydligare än den har varit tidigare. Jag gillar att Bridget skaffar twitterkonto, det känns ju som ett helt perfekt medium för henne som har skrivit i korthuggna meningar med minimalt antal tecken sedan nittiotalet. (Jag förstår dock inte vad det är för tråkiga människor som följer henne, ju roligare hon är på twitter desto fler följare tappar hon).
Jag vet inte om jag tycker att det var helt nödvändigt att skriva en uppföljare, men det var ändå lite mysigt att få göra ett litet nedslag i en gammal kompis liv och se hur hon har det. För den som inte har läst de första två böckerna blir nog denna dock ganska meningslös.