Zelda åker med sina vänner till ett torp i skogen, har problem med killar och letar lägenhet. Allt är som vanligt, men lite bättre. Jag gillar att det numera är en sammanhängande historia och att karaktärerna får utvecklas. Det är lite stereotypt ibland, men alltid njutbart. Längtar redan efter att läsa den igen.
När en helgonstaty i hennes irländska hemby börjar gråta behöver Asta åka tillbaka för första gången på sexton år. Med sig har hon sin dotter, anledningen till att hon lämnade hemmet till att börja med, samt riktigt låga förväntningar på sin familj och sin by. Hon blir dock överraskad av att saker inte är exakt som hon kom ihåg och när det dessutom visar sig att en snygg och mystisk främling har flyttat till byn ser allt betydligt ljusare ut.
Julens andra bok levde inte heller upp till förväntningarna, som kanske, möjligtvis är lite för höga. Det är mest en klassisk romans och de juligaste inslagen är en snöstorm och julbelysning. Personerna är dock trevligt tecknade och det hela känns rätt trovärdigt. En lite småputtrig bok att slöläsa under lediga dagar, men tror inte att jag kommer att vilja läsa om den. Fick de starkaste julkänslorna efter slutet, när författaren räknar upp sin favoritjulmat och -dryck, så nästa år kanske jag ska läsa kokböcker istället.
Den ständiga jakten på en bra och mysig julbok fortsatte även denna jul. Den första denna säsong var en helt okej bok, men inte så julig som jag letar efter. Tre författare har skrivit varsin historia med lite överlappning. Det börjar med en rejäl snöstorm på julafton som får ett tåg att köra fast. En tjej, en kille och ett gäng cheerleaders går av (högst oklart vad de andra passagerarna gör) och startar varsin händelsekedja. Det är massor med snö, en hel del kärlek, men som sagt, det saknas julstämning. Och eftersom det är en YA-bok är alla typ sexton och det märks. Men omslaget är fint.
