söndag 29 april 2012

Ödets vägar - en av de där nonsenstitarna

Bess Ravenheart är bara 20 år när hennes man dör i en ridolycka i den brittiska kolonin i Indien. Det är 1910-tal, och hon har inga möjligheter att försörja sig själv utan blir tvungen att resa till england för att söka rätt på sin nyckfulle far. Hon lämnar sin tvåårige son hos hans farföräldrar, hon måste ordna upp livet innan hon kan ta hand om honom igen. Väl i england visar det sig vara svårare än hon trott. Fadern kan inte hjälpa henne och svärmodern svarar inte på hennes brev. Tänker hon behålla pojken?

Jag var inte så imponerad av den här boken. Det lät bra med en historisk släktsaga, men man lär aldrig riktigt känna karaktärerna och blir inte särskilt engagerad i deras liv. Slutet var riktigt märkligt, plötsligt går boken från någon slags romantik till en deckare. Och allvarligt talat: titeln! Ett sånt klockrent exempel på en totalt meningslös titel som inte säger något alls om vad boken handlar om. (Har bloggat om det tidigare ang. Nora Robertsboken Livsfarlig utsikt).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar