onsdag 27 juni 2012

Cold light - Jenn Ashworth

Den här boken var ett impulsköp på Pocket Shop. Jag skulle åka tåg (i en timme) och hade en nästan-utläst bok med mig (ca 100 sidor kvar) och greps av nån slags tänk-om-jag-hinner-läsa-ut-den-och-inte-har-nåt-att-läsa ångset. (Jag hann inte läsa ut den).

Hur som helst...

Boken utspelar sig dels i en tonårsvärld befolkad av tre tjejer, dels tio år längre fram där en av dem fattas.
   Lola, som är vår berättarröst, kommer från en lite annorlunda familj då hennes pappa har någon slags psykisk sjukdom, eller om det är någon sorts demens. Han är iallafall inte som andra pappor, man kan inte lämna honom ensam och det är inte alltid man kan prata med honom om något annat än den hobby han för tillfället lägger all sin energi på. Lola är blyg och känner sig ofta osäker och ivägen.
   Chloe är på många sätt hennes motsats. Ingenting skrämmer henne, inte ens blottaren som har terroriserat stan i flera månader. Hon har en flera år äldre pojkvän, och skryter ofta om vad de gör i hans bil de gånger Lola får vänta utanför i den iskalla parken. Chloe älskar allt som glittrar, är rosa och fluffigt. Hon är självsäker, rolig och öppen - men också elak, bossig och självisk. Hon är den typen av kompis som går före och provar vägen, testar allt nytt först.
   Emma rör sig i utkanten av Lolas värld, hon är Chloes kompis och som sådan ett hot. Lola förstår inte varför Emma måste vara med, men hon inser att om hon vill ha Chloe kvar måste hon tolerera Emma.

Tio år senare är Chloe död och Lola och Emma lever i ett grått vakuum där inget verkar spela någon roll. De har olika pusselbitar i vem Chloe egentligen var och vad som hände henne. Klart är att hon efter sin död nästan helgonförklarades av den lokala TV-kanalen och därefter av hela stan. När ett minnesmärke ska resas vid platsen där hon dog hittar man en begravd kropp som tros vara blottaren och våldtäksmannen som satte skräck i traktens flickor för tio år sedan. Har han något samband med Chloe?

Det intressanta med boken är inte egentligen mysteriet med blottaren, Chloes död eller det nedgrävda liket. Det intressanta är den närgångna och realistiska skildringen av tonårstjejer och deras relationer och den laddade, smutsiga och kalla atomsfär som byggs upp. Helt klart läsvärt!


måndag 18 juni 2012

En enda sanning - Olle Lönnaeus

Den kontroversiella konstnären Mårten Lindgren hittas död i sitt hus av sin son, Joel. Mårten har blivit hängd, och på väggen står det skrivet "Guds hämnd" på arabiska.
   Mårten var en extremt dålig förälder, elak, våldsam och förtryckande. Far och son har inte haft kontakt på många år eftersom Joel inte kan förlåta sin hemska barndom. Han är dessutom säker på att det var Mårten som var anledningen till att hans mor lämnade familjen redan när Joel var liten.
   I sin strävan efter att berömmelse och pengar hade Mårten börjat måla tavlor ämnade att provocera - grisar i hijab och muhammedkarikatyrer. Detta i kombination med skriften på hans vägg gör att polisen snabbt misstänker att mordet är en hämndaktion från muslimska terrorister.
   Egentligen vill Joel bara vända ryggen mot hela historien, men steg för steg blir han ändå intresserad av vad som egentligen hände och börjar fråga runt bland minst sagt originella och otäcka karaktärer i bygden.

Jag gillar miljöbilderna som målas upp: ett stormande, snöigt Österlen. Karaktärerna? Nej, de gillar jag inte särskilt mycket. Joel är ok, men bifigurerna i stan är så skruvade, galna och elaka att det inte känns helt trovärdigt. Jag skulle velat veta mer om Joel och Mårten, gärna utan den ganska ointressanta mordgåtan.

söndag 17 juni 2012

Det fördolda - Michael Hjort & Hans Rosenfeldt

Psykologen Sebastian Bergman har slutat arbeta för polisen. Sedan han förlorade sin familj i tsunamin har han gett upp om att leva ett vanligt liv, arbetar inte och har återfallit i ett sexmissbruk. När återvänder till sin hemstad Västerås för att ordna upp föräldrarnas dödsbo hamnar han mitt i en pågående polisutredning som han har sina egna högst privata skäl att vilja bli en del av.
   En gymnasieelev från det prestigefulla Palmlövska gymnasiet har hittats död i skogen, och det tycks som om mordet kan ha någonting med skolan att göra. Polisen, med hjälp av den socialt handikappade Bergman, får många trådar att nysta i - det verkar som om alla har något att dölja.
  
Man blir lite trött på att deckare alltid måste innehålla sura poliser med en massa personliga problem, men förutom det är det här en bra bok. Lite för lång kanske, jag tappade intresset lite i mitten, men den är välskriven och jag tyckte att slutet var tillräckligt överraskande. Jag gillade Sebastian Bergman, han är så extremt osympatisk och självcentrerad att det blir komiskt, men det lämnar ju också utrymme för personlig utveckling till det bättre i kommande böcker vilket säkert kan vara roligt att läsa om.

lördag 16 juni 2012

Horn - Joe Hill

För ett år sen våldtogs och mördades Ignatious flickvän Merrin. Ingen fälldes för mordet, men i den lilla staden Gideon verkar många tro att Ig är den skyldige. 
   En morgon vaknar han och upptäcker att två stora horn har växt ut i hans panna. Det riktigt konstiga är att ingen han möter reagerar på hans nya utseende - de verkar däremot ha ett oemotståndligt behov av att berätta för honom vad de egentligen tänker och vill. Gåvan, eller kanske snarare förbannelsen, gör att han kommer närmare och närmare att få veta vad som egentligen hände Merrin.

   Horn är en ganska skruvad skräckroman, som aldrig blir särskilt läskig. Det är en ganska kul och unik historia, men jag tycker att den tappar lite i slutet när saker och ting blir lite FÖR konstiga.
Jag har läst Joe Hills tidigare böcker, romanen En hjärtformad ask och novellsamlingen 20th century ghosts. Jag gillade En hjärtformad ask mycket, och ogillade novellerna. Horn hamnar nånstans mittemellan - helt ok men ingen stor läsupplevelse.

Barabbas

För ett tag sen läste jag Pär Lagerkvists Barabbas, mest för att den såg lagom tunn ut när jag snabbt behövde rycka åt mig något att läsa på tåget, men den ÄR ju också en klassiker och jag har länge tänkt att jag nog borde läsa den. Dvärgen var ju bra!

   Barabbas är mannen som frigavs istället för Jesus, och när boken börjar står han och tittar på korsfästelsen lite i smyg. Han har svårt att greppa det faktum att han kom undan och fick leva, varför blev det så? Barabbas har inget direkt syfte eller mål i sitt liv. Han driver runt i stan, ibland försöker han tafatt närma sig Jesus lärljungar men det blir inte så mycket av det. Kanske vill han finna någon slags tro, men religion verkar inte riktigt vara hans grej.
   Jag blev lite besviken på den här boken. Jag trodde den skulle vara... bättre. Det händer egentligen ingenting, jag får ingen förståelse för huvudpersonen... det blir lite långtråkigt Kanske ska behållningen vara just detta, att det inte händer något särskilt med mannen som fick leva.

fredag 15 juni 2012

Rocky nr 20

Jag gillar Rocky och även nr 20 är bra. Efter många om och men blir han ihop med Edith och så flyttar de till Västerås. Det är fascinerande att ha följt en person så nära under tio år. Jag undrar alltid hur mycket som är på riktigt och hur mycket som är överdrifter och rena påhitt, men det spelar ingen roll. Jag hoppas att han fortsätter rita resten av livet.

Min favoritstripp är när de är nyinflyttade i Västerås och Rocky diskuterar soffköp utifrån hur lätt det är att rita soffan eftersom han kommer rita den 2400 gånger.

torsdag 14 juni 2012

Lästid

Det bästa beslut jag tagit i år har nog varit att säga upp min DN-prenumeration. Jag funderade på att göra det redan förra året, men då kändes det fortfarande fel. Jag är ändå uppväxt med dagstidning till frukost och har fortsatt den traditionen sedan jag flyttade hemifrån. Men det har blivit mer och mer stressigt att hinna läsa den och enorma pappersmängder att släpa till återvinningen (som, ve och fasa, ligger säkert femtio meter från porten...). Och nyheter kan jag ju ändå läsa på nätet, i mobilen, på twitter osv. Det känns som om jag hunnit läsa massvis med böcker den här månaden utan tidning och jag har även hunnit med en del av de månads- och veckotidningarna jag och maken prenumererar på. Det känns väldigt väldigt bra helt enkelt. Jag har hunnit läsa 30 böcker hittills i år, av de 50 som jag har satt som mål, så det här ser ju bra ut.

Berg har inga rötter

Lasse skriver på en deckare, som ska ge honom återupprättelse för ett misslyckat arbetsliv. Sakta börjar han inse att något är fel, han har svårt att komma ihåg vad han skrev dagen innan och han börjar även glömma andra händelser. Ett läkarbesök ger beskedet att han har alzheimers. Nu ändrar sig framtiden för Lasse och snart börjar även det förflutna suddas ut och förändras.

Boken är en fin skildring av hur Lasse förändras när hans minne fallerar. I början antyds de problem han haft på jobbet, sedan får följa hans liv med jobb och familj. När han blir sämre återberättas en del av episoderna, men nu med ett litet annat innehåll. Lasse förbättrar helt enkelt sitt liv ju sjukare han blir.

Jag tyckte mycket om den här boken och dess huvudperson. Han är visserligen inte alltför trevlig och ofta är han en klassisk man - mer intresserad av sin hobby än att umgås med och ta hand om sin familj. Men det är lätt att få sympati för honom. Jag har inte jättemycket erfarenhet av alzheimers, men jag inbillar mig att det är ungefär så här det är. Först glömmer man enstaka saker, sedan blir allt mer och mer förvirrat. Jag gillar också hur han ändrar sitt liv. Det känns som en positiv sak, kan man inte komma ihåg hur det var kan man alltid göra det bättre.

Det är också intressant hur författaren har skildrat Lasses problem på jobbet. I början är de som sagt mest antydda och jag tycker inte att det är helt självklart att han inte själv har del i det hela. Ju mer man får reda på, desto tydligare blir det dock att det handlar om mobbning. Men med de ändrade minnena blir det lite mer oklart igen. Jag tror inte riktigt att det var författarens mening, men jag uppskattar att det inte är helt uppenbart hur allt gått till. Jag blir dock ganska irriterad på Lasse när han vantrivs på jobbet men inte gör något åt det. Det kanske inte är så lätt, men man är väl ändå skyldig sig själv att göra det bästa av situationen.

I måndags var vi på en trevlig bokbloggträff hos Damm förlag, som har givit ut Berg har inga rötter. Vin, plockmat och trevligt prat med författaren, Manne Fagerlind. Det var kul att vara med på och jag hade nog aldrig läst den här boken om det inte varit för träffen. Och det hade varit en förlust.

onsdag 13 juni 2012

Musik från A song of ice and fire

George R R Martin-fans: vad tycker ni, låter det som ni ni tänkte er när ni läste böckerna?



tisdag 12 juni 2012

Tematrio - sommarens läsplaner

Lyrans Noblesser har sommarläsplaner som tematrio denna vecka och det inspirerade mig till att fundera på vad jag ska läsa i sommar. Jag är inte särskilt förtjust i att göra läsplaner, men jag har ändå ett hum om vilka böcker jag tänker plocka upp härnäst.

1. I sommar ska jag verkligen ta tag i att börja läsa Jerusalem av Simon Sebag Montefiore. Med betoning på börja. Den är ju rätt tjock, så jag kommer att läsa andra saker emellan.

2. Små solfåglar långt borta av Christie Watson, som vi fick på Damm förlag igår. En bok om Nigeria känns spännande, det är inte direkt där de flesta böcker jag läst utspelar sig.

3. Någon reportagebok. Vi har en del hemma som jag sneglat längtansfullt på, men det har alltid varit annat jag velat/behövt läsa före. Nu börja "de här böckerna ska jag läsa"-högen att minska och jag börjar snegla på resten av bokhyllan.

Preacher

Bokhora kör serietema denna veckan, och det kan väl vara kul att haka på. Jag har ju ändå tre serier som ligger och väntar på att skrivas om...

Det här är det femte albumet i Preacher-serien av Garth Ennis, Steve Dillon och Peter Snejbjerg. Jag gillade den väldigt mycket i början, men nu tycker jag att den börjar tappa tempo och bli ointressant. Det sker ingen karaktärsutveckling, snarare stelnar karaktärerna i sina typiska drag, och det känns som om historien står och stampar på samma ställe. Dessutom en ointressant bihistoria med den märkliga karaktären Arseface, som var intressant i början men nu bara är tråkig.

Trots detta vill jag fortsätta läsa serien, jag vill ju veta vad som händer. Kommer han hitta gud och ställa henom till svars? Kommer det bli en apokalyps? Kommer den goda eller den onda sidan att vinna?
Och så gillar jag ändå vampyren.

tisdag 5 juni 2012

Att springa - Maria Sveland

Emma och Julia är bästa vänner, trots att de egentligen är ganska olika. Emma bor med sin mamma Annika, och deras hem är varmt och fullt av vänner, cigarettrök, te och musik. Hemma hos Julias familj finns både mamma, pappa och lillebror i en fin villa, men något är fel. Det finns en konstig stämning i villan och tjejerna är mycket hellre i Emmas bullriga lilla lägenhet.
   Vänskapen mellan Emma och Julia är stark, men det finns saker som man inte kan berätta. Inte ens för sin bästa vän. Det är något som händer med Julia och hon mår allt sämre, något mycket hemskare än Emma kunnat föreställa sig. Världen rasar omkring dem, omgivningen sviker men vänskapen fortsätter att vara en fast stark punkt i kaoset.
   En upprörande bok, så frustrerande och hemsk, men samtidigt en väldigt fin skildring av vänskap och styrka.

måndag 4 juni 2012

Skräck - boken som gud glömde



 Jag sprang på en intressant bok på biblioteket förra veckan: Mattias Lindeblads Skräck - boken som Gud glömde. Boken handlar, som ni nog misstänkt, om skräck. Mest i form av film, men även lite om skräck i litteratur, musik och konst. Författaren delar generöst med sig av sina egna skräckupplevelser, favoritfilmer och semesterfotografier, och intervjuar också skådespelare (bland annat Robert Englund som spelade Freddie Krueger i Terror på Elm Street-filmerna och Gunnar Hansen som spelade Leatherface i Motorsågsmassakern), musiker och skräckfantaster av olika slag. Det är roligt, om än lite rörigt, och man får en hel hög filmtips.

En sak jag inte gillade med boken var de putslustiga kommentarerna (som på varje sida illustreras med små tecknade snoriga monster) där författaren ska driva med sig själv på ett i mitt tycke fånigt sätt. Det tillför ingenting, boken är rolig nog ändå. Men strunt i den missen, bortsett från det är den kul och jag fick iallafall lära mig en hel del.

BOOK - gratis boktips

Ett nytt nummer av BOOK finns att plocka gratis på SJ's tåg. Det är mer en reklamkatalog från diverse förlag än en riktig tidning, men man ska inte vara kräsen när det är gratis och handlar om böcker! Tidningen innehåller massor av utdrag ur aktuella romaner - jag fick en hel del intressanta boktips. Vill man köpa böckerna (jag själv är ju mer en bibliotekstjej...) så får man med rabattkuponger på alla böcker som det görs reklam för.

lördag 2 juni 2012

Ger mig på en sommarlovsklassiker...

Det känns som om alla har läst Tordyveln flyger i skymningen.
När jag var liten gick den som sommarföljetong i radion, flera gånger. Jag lyssnade, men lyckades nog aldrig höra samtliga avsnitt. Nu, många år efter mina jämnåriga, är jag ikapp. Jag har också läst den!

Jonas, Annika och David är tre tonåringar som snubblar över ett riktigt sommarlovsmysterium. När de hjälper ägaren till Selanderska gården att vattna blommorna när hon är bortrest hittar de en bunt brev från en tid för länge sen. Breven berättar om ett kärlekspar, men också om en egyptisk staty som ska ligga gömt någonstans i bygden. De bestämmer sig för att försöka hitta statyn, och en härva av oförklarliga och mystiska händelser tar sin början.

Jag är nog för gammal för den här boken. Visst, det jag känner igen från radioteatern ger en mysig nostalgisk sommarlovskänsla, men utöver det ger boken mig inte så mycket. Mysteriet är inte särskilt intressant, David är väldigt platt tecknad, Annika känns lite som Annika i Pippi Långstrump - sådär rejäl och präktig som tjejer ofta är i lite äldre barn- och ungdomsböcker. Och Jonas. Jonas är så fruktansvärt irriterande hela tiden, förmodligen beroende på att han är yngre och barnsligare än de andra, men jag sitter ändå och önskar att han bara ska vara TYST flera gånger. Och what's with the Salmiak? Det äts salmiakgodis på i stort sett varje sida, Jonas och prästen Lindroth har en helt klart osund relation till lakrits. Nej, det här var ingen bok för mig, men jag har i och för sig inte varit så förtjust i Maria Gripes andra böcker så det kanske jag borde anat redan innan jag började läsa.

fredag 1 juni 2012

Profetmorden - Mehmet Murat Somer

Den namnlösa huvudpersonen i Profetmorden har det bästa av två världar. På dagarna är han en snygg man, en mycket skicklig datakonsult. På nätterna driver hon en nattklubb klädd som Audrey Hepbourn.Snart visar det sig dock att det håller på att hända något obehagligt i Istanbul: flera transvestiter har hittats döda och mer och mer pekar på att det inte har varit fråga om några olyckshändelser. Vår hjälte börjar leta efter ledtrådar på vem som ligger bakom morden, och upptäcker att alla offer har en sak gemensamt - de har namn som härstammar från olika profeter. Har vi att göra med en religiös galning, eller är det kanske bara en slump?
     Huvudpersonen är charmig och smart, men samtidigt ganska otrevlig - hen är ofta överlägsen och dryg, och tycker att andra är korkade. Jag gillar när litterära personer har både bra och dåliga sidor, det gör att det känns mer trovärdigt. Huvudpersonen i Profetmorden har dessutom ovanligt jobbiga, men snälla, kompisar så man förstår att det är lätt att bli lite irriterad ibland.
   Det bästa med boken är ärligt talat att den handlar om transpersoner. Deckarhistorien är den inget särskilt, varken särskilt bra eller dålig, men boken blir intressant och kul för att den rör sig i en miljö man sällan får läsa om.
   Jag kände mig lite förvirrad av att den är så roligt skriven: samtidigt som det händer väldigt hemska saker känns den på något sätt som en komedi för att karaktärerna är så skruvade och dialogerna är så rappa och roliga. Boken är ganska kort, bara 196 sidor, men det hinner hända mycket och det är underhållande rakt igenom.

Profetmorden är den första av sex i en serie, och jag kommer förmodligen läsa allihop!