torsdag 31 maj 2012

Prosa och Marmelad

Än en gång har vi besökt Bonnierförlagens bokcirkel Prosa och Marmelad. Den här gången presenterades ett ganska nytt förlag, 2244, som ger ut litteratur från Svartahavsländerna (Turkiet, Rumänien, Bulgarien, Ukraina, Ryssland och Georgien).


 

Vinnaren av Sveriges Mästerkock, Sigrid Bárány som stod för den fantastiskt goda plockmaten berättade om hur det var vinna tävlingen, och att skriva en kokbok i hemlighet.

Översättaren Nils Håkansson som översätter från ryska och tyska berättade om sitt jobb, och vilka utmaningar han möter. Han har bland annat översatt den ukrainska romanen Anarchy in the UKR avSerhij Zjadans - vi fick bläddra i boken och den verkade helt klart intressant.

 Inför kvällen hade vi alla läst Profetmorden av den turkiske författaren Mehmet Murat Somer. Boken är, för att sammanfatta den väldigt snabbt, en deckare med transvestiter i huvudrollerna. Författaren hade mycket intressant att berätta om varför han valde just detta tema - för att göra en lång historia kort handlade det mycket om att transvestiter och transexuella oftast ses som antingen farliga eller clowner, och att han ville skriva om dem som intressanta människor som inte uppfyller dessa extrema stereotyper. Dessutom är det ett sätt att sticka ut i mängden och få publicitet. 


Det var en väldigt mysig kväll med intressanta samtal. Nu gör Prosa och Marmelad uppehåll över sommaren, men i höst har det utlovats nya bokcirklelträffar.

måndag 28 maj 2012

Film för bokälskare

Vill bara tipsa om en film jag såg i lördag: Midnatt i Paris. Owen Wilson spelar en manusförfattare som är på semester i Paris med sin fästmö. Han vill vandra runt och uppleva Paris i regnet, hon vill flörta med en gästprofessor på Sorbonne. En natt blir han upplockad av en bil och hamnar i 20-talet där han träffar Scott och Zelda Fitzgerald, Hemingway, Gertrude Stein, Picasso, Dalí...

Det här måste vara den perfekta filmen för alla som drömmer lite om Paris och är intresserade av böcker och konst. Allt är underbart vackert filmat, alla är trevliga och roliga. En helt perfekt film nästan vilken dag som helst.

Filmen klarar tyvärr inte Bechdeltestet*, har ett lite för abrupt slut och hela tidsresegrejen är något oklar. Dessutom har den det ack så vanliga förhållandet med två människor som ska gifta sig trots att vem som helst kan se att de inte har något som helst gemensamt och de dessutom inte verkar vara attraherade av varandra. Men det gör ingenting, man förlåter den det mesta. Se den!


*1. Filmen måste innehålla minst två kvinnor, 2. som pratar med varandra, 3. om något annat än en man.

Felicia försvann

Så här ett halvår efter alla andra har jag också läst Felicia försvann av Felicia Feldt. Jag tyckte mest att den var virrig och tråkig. Man får en scen här och en scen där, boken hoppar fram och tillbaka i tiden, men det knyts aldrig ihop. Det är svårt att hänga med och förstå vad som händer var och när.

Det var ju svårt att undgå den här boken när den kom och jag läste mycket om den innan jag själv läste den. Jag hade väl en ganska klar uppfattning om vad jag tyckte innan och förväntade mig mest en berättelse om en fruktansvärt jobbig barndom.

 I början av boken var allt som jag tänkte innan, Felicia far illa och flyttar än hit och än dit. Jag tänkte att även om inte allt är sant måste man få berätta sina egna upplevelser. Men efter ett tag, i takt med att jag börjar irritera mig mer och mer på tidshoppen och det väldigt fragmenterade berättande börjar jag undra om det inte är Felicia som har fel i alla fall. Ingen verkar ju hålla med henne. Hon upplever att hennes syskon håller med henne, men ändrar sig så snart mamman är i närheten, men tänk om de bara har en annan upplevelse av uppväxten. Det känns elakt att tycka så, men jag kan inte hjälpa att undra om hon inte överdriver en smula.

Jag ville läsa den här boken just för att den var så omtalad, men jag känner att jag gärna kunde låtit bli. Jag tror på att Felicia har upplevt sig dåligt behandlad och det var säkert nyttigt för henne att skriva den här boken, men jag känner att jag bara fått ena halvan av ett gräl och inte kan lita på författaren.

söndag 27 maj 2012

Mamma pappa barn - Carin Gerhardsen

Del två i Carin Gerhardsens Hammarbyserie heter Mamma pappa barn och är betydligt bättre än den lite fåniga titeln antyder. Den är även mycket bättre än del ett i serien, Pepparkakshuset - den var alldeles för förutsägbar (gissade rätt på mördaren första gången hen presenterades).
  
Hammarbypolisen får mycket att göra. En död kvinna utan id-handlingar hittas död i en sandbox i en park, och i närheten ligger ett övergivet spädbarn gömt i en buske. En sextonårig flicka mördas på en finlandsfärja, och det verkar som om både hennes pojkvän och lillasyster har något att dölja. Dessutom får en äldre kvinna ett telefonsamtal från en treårig flicka som säger att hon är ensam hemma och vill bli räddad, men som inte vet var hon bor eller vad hon heter i efternamn.
   Det är en snabb och spännande historia. Ett par trådar från Pepparkakshuset finns kvar, men det är inget absolut måste att läsa del ett innan man läser denna.
   Upplösningen är kanske lite väl otrolig (vissa delar av den), men på det stora hela tycker jag att boken var läsvärd.

lördag 26 maj 2012

Söta pojkar är bara på låtsas - Moa Eriksson Sandberg

Ella är sexton år och går första året på ett teatergymnasium och har stora planer för framtiden. Hon ska bli berömd skådespelare, arbeta på Dramaten och gifta sig med Jonas Malmsjö. Det är ju ganska långt tills dess, och innan hon blivit vuxen ska hon väl ändå kunna hitta några söta pojkar att ha lite kul med. Jodå, Ella hittar pojkar. Flera stycken! Frågan är om hon egentligen vill vara ihop med dem eller kanske bara leka lite. Det är ju så härligt att få bli sedd och uppskattad, att flirta och få intresserade ögonkast tillbaka. Att hångla lite, även med nån som man inte alls vill träffa igen men som är så gullig just den här kvällen att man inte kan stå emot.  Ibland menar hon allvar, ibland inte - och det är sällan det klaffar med vad killarna tänker.
   Ella känns som en ganska typisk tonåring på många sätt - hon testar sig fram, söker uppmärksamhet, bråkar, festar och grubblar. Jag gillar henne för att hon känns så levande och mångsidig - ibland är hon rolig, ibland sur och missunnsam. Det är så att säga ingen förskönad bokhjältinna vi har att göra med. Boken utspelar sig i ett sent 90-tal. Ella dansar till Nirvana, sminkar sig som Courtney Love och ringer från hemtelefonen. Roligt för oss som var tonåringar precis då, men samtidigt är det inget större fokus på tidsmarkörer så jag tror att flera yngre läsare inte ens reflekterar över att det det inte är nutid. Jag läste Kär i kärleken precis innan jag läste denna och de har ju på sätt och vis lite samma tema: sökandet efter sex och relationer. Söta pojkar... är dock mycket bättre enligt mig, både för att huvudpersonen är så mycket tydligare tecknad och för att det händer mer runt omkring som inte är relationsrelaterat.

Inte särskilt kär i denna bok...

I Kär i kärleken av Lina fors flyttar sextonåriga Timotej med sin mamma och sin styvpappa Örjan till London, får en egen liten lägenhet och ger sig in i en karusell av kärleksaffärer. Hon blir nämligen kär. Hela tiden. När Timmy, som hon kallas, är kär får hennes kompisar stå ut med ett ändlöst analyserande och ältande. Själva får de inte komma till tals så mycket i boken, kanske för att Timmy inte står dem så nära, kanske för att hon är för självcentrerad för att vara intresserad av annat än sig själv och sina killar.
   Jag var inte så förtjust i den här boken, den är för tråkig och huvudpersonen är för platt. Det känns inte som att jag lär känna Timmy mer än ytligt och jag får ingen riktig förståelse för varför hon är som hon är och gör som hon gör. Hon klagar på att en av killarna tycker att deras olika bakgrund (han arbetarklass, hon från välbärgad börsfamilj) är ett problem, men tänker samtidigt skäms hon över att han inte är fin nog.
   Det bästa med boken är skildringen av familjerelationerna. Det är ett väldigt gnällande på styvpappan Örjan, Timmy retas ständigt med sin mamma för att han är tråkig, dum osv, men sen skymtar det hela tiden fram mellan raderna att hon trots allt är väldigt fäst vid honom och att han är en pålitlig och uppmärksam vuxen på ett sätt som hennes egna föräldrar kanske inte är.

fredag 25 maj 2012

Stora bokbytardagen...

är det visst idag. Och inte har jag med mig någon bok att byta bort. Fast jag är inte så mycket för det här med att ge bort mina böcker, jag tycker bättre om att samla dem på hög. En bok ska vara riktigt dålig för att jag ska kunna ge bort den, och då vill jag inte ge bort den, i alla fall inte till någon jag bryr mig om. Till skillnad från Jenny, som glatt lämnar över sina lästa böcker till mig. Bra för henne, bra för mig.

Dessutom är det Towel day och jag har inte med någon handduk. Det här med dagar går uppenbarligen inte så bra för mig. Om rymdskeppen kommer får jag rusa in i badrummet på jobbet och slita åt mig en. Skulle ju vara synd att missa ett äventyr på grund av en sådan struntsak.

tisdag 22 maj 2012

A bear. A bear! All covered with hair!

Det tog sin lilla tid att komma igenom A storm of swords, den tredje delen i George R R Martins serie A song of ice and fire, men det var väl värt tiden. Karaktärerna fördjupas allt mer, vissa visar sig vara lite annorlunda än vad man har trott tidigare och vad som i bok ett verkade vara en fantasyvärld utan magi har nu en del minst sagt märkliga varelser.
   Jag ska inte skriva något om handlingen, det är så trist om man spoilar för någon som inte har kommit lika långt i serien ännu. Istället tänkte jag nämna en sak som jag tycker är kul med serien: musiken. Det sjungs och spelas mest hela tiden, kanske inte så konstigt med tanke på att det är en medeltida värld där det inte finns så mycket annan underhållning. (Jo, det finns narrar/gycklare som står på huvudet, förolämpar folk och grisar runt, men internet är ju inte direkt uppfunnet om man säger). Vissa sånger är riktiga hits som "alla" kunnat sjunga sen barnsben, vissa är nya och berättar historier och skvaller om kungar och riddare. Det roliga med sångerna som sjungs är att de återkommer i olika sällskap och sammanhang och hjälper till att bygga upp en trovärdig kultur.

onsdag 16 maj 2012

Min bokylla - del 3

I nästa bokhylla hittar vi romanerna, på de översta två hyllorna. Sedan kommer en hylla med Jack Londons samlade skrifter. Ja, de är ärvda och nej, jag har inte läst dem. Därefter hittar vi lite fler romaner, böcker som är lånade och bokhögen som jag ska läsa sedan. I den andra hyllan är det romaner i de två första hyllorna (vi sätter genrerna tvärs över hyllorna) och serier i den tredje.
Och i den sista bokyllebilden ser vi först fler gamla, ärvda, olästa böcker (olästa av oss, jag hoppas att de blivit lästa någon gång), en hylla med ordböcker och en med serietidningar. I den högra hyllan delar ytterligare några serieböcker hylla med poesin och sedan kommer hyllorna som gör mig glad att det oftast står något framför. Det är mina tidningar "som jag ska läsa när jag får tid" och makens...eh...papper? Och så suckar jag ibland över att det är fullt på övriga hyllor...

Äntligen Eld!!

Uppföljaren till Cirkeln gjorde mig verkligen inte besviken. Den är nästan ännu bättre, kanske för att man känner karaktärerna mer nu och kan förstå dem lite mer på djupet. Om ni inte har läst boken än så antar jag att ni iallafall har läst OM den på div. bokbloggar och därför tänkte jag inte gå in så mycket på handlingen. I korthet: De utvalda, en grupp omaka gymnasietjejer med ganska nyligen upptäckta magiska krafter, ställs åter inför ett övernaturligt hot. De är väldigt olika varandra, och det är inte okomplicerat att komma överens eller ens att stå ut att vara i samma rum. men de är beroende av varandra för att överleva. Det kunde ju räcka med demoner, men de utvalda har även hamnat i konflikt med Rådet - som styr alla häxor - då en av dem använt magi utan Rådets godkännande. Nu hotar en rättegång där straffet riskerar att bli fruktansvärt. Det verkar även som om det finns anledning att oroa sig för ett icke-magiskt hot: rörelsen Positiva Engelsfors, är det verkligen oskyldigt eller är det en sekt?

De fem huvudpersonerna är väldigt fint skildrade och deras respektive liv, tankar och motiv känns trovärdiga. Jag gillar att de inte bara är snälla och plikttrogna, de får vara egoistiska, hetsiga och ibland riktigt osympatiska också. Det händer saker hela tiden och det finns inga tråkiga partier i boken, vilket är lite imponerande med tanke på hur tjock den är. Jag väntar med spänning på den sista boken i trilogin (Nyckeln) som kommer nästa år.

tisdag 15 maj 2012

Tårtor

På senaste Prosa & Marmelad fick vi dessutom mumsa på tårtor från denna bok, Lomelinos tårtor av Linda Lomelino. Det är en otroligt snygg bok med många tårtor som ser riktigt smaskiga ut. Jag blir sugen på att baka något, synd bara att det är så lång tid tills någon fyller år. I början av boken är det en väldigt praktisk del med tips på redskap, dekorationer och mycket annat man kan behöva tänka på när man bakar.

Om man inte gillar att baka, är orolig för att tårtan ska bli ful eller bara vill ha roligt kan jag rekommendera ett besök på Cake Wrecks istället.

måndag 14 maj 2012

Att våga drömma

När vi var på senaste Prosa & Marmelad var temat bland annat romance och hur det är en genre som många ser ned på. Man kan ju anta att det är för att det är en genre som har ett stort antal kvinnliga författare och läsare, det finns ju också vissa likheter med hur man såg på romaner när de började blir populära.

Men om man fick Att våga drömma av Nora Roberts för att visa på hur bra romance-genren är lyckades de inte helt. Denna påminde om de flesta Harlequinböcker jag läst, fast lite längre och med bättre språk. Handling: berömd fotomodell kommer efter skandal hem till huset där hon växte upp för att slicka sina sår och ta tag i sitt liv. Hon inser att brodern till hennes bästa vän är skitsnygg och intressant. Hur lång tid ska det ta innan hon får honom?

Det kan ju vara lite lättsmält att läsa sådant här ibland och jag läste ju ut hela, men det finns så mycket bättre lättsmälta böcker att sätta tänderna i. Dessutom störde jag mig ganska mycket på de misshandelsinslag som förekommer i förhållandet. Jag förstår att de ska visa på deras enorma åtrå till varandra, men det känns mest obehagligt och konstlat. Det konstanta "åh, vad känner han för mig, menar han allvar, vad tycker jag"-gnället känns dessutom som psykisk misshandel. Och jag tror inte att det är vad författaren ville få fram. Men jag fick ju ta en fin bild i alla fall.

söndag 13 maj 2012

Min bokhylla - del 2


I den undre delen av de första två hyllorna har vi först en rad med fantasy och skräck. Sedan kommer tre rader faktaböcker. Här finns en intressant blandning av religion, trädgård, historia, arkitektur, retorik, samhälle och lite annat smått och gott.

lördag 12 maj 2012

Boktävling

Jag blev rätt nyfiken på Själlös av Gail Carriger efter att Jenny skrivit om den och nu såg jag att Swedish Zombie har en tävling där man kan vinna den. Mycket lämpligt!

Hungerspelen - trilogin


Eftersom ALLA jag sett som skrivit om dessa böcker har höjt dem till skyarna, och det var ett bra pris på bokrean, köpte jag den och passade på att läsa innan vi gick och såg den första filmen. Och ja, de är så bra som alla säger.

Jag tyckte att den andra boken, Fatta eld, var den bästa. Det var mer oväntat vad som skulle hända i den och jag tyckte den hade bra fördjupningar av karaktärerna. Annars var jag inte så förtjust i huvudpersonerna, men det gjorde inte så mycket. Det är bra att Katniss inte är söt och trevlig utan ganska grinig och avvisande. Framför allt uppskattade jag att de flesta karaktärerna är så komplexa.

Boken var bättre än filmen, men filmen var bra den också. Man får ju reda på mer om världen i böckerna, men jag kan förstå att det var svårt att få med allt. Själva spelen var mycket läskigare i boken, de kändes längre och mer plågsamma där. Kan ju vara rätt skönt att man slapp se allt lidande i och för sig. Men trots att jag tycker att förklaringen till spelen, att se till att de revolterande distrikten inte gör uppror igen, är ganska rimlig är det också rätt uppenbart att det inte kommer fungera i längden. Och det är lite svårt att tro på att människorna i huvudstaden verkligen älskar att titta på barn som slår ihjäl varandra varje år.

I bok två (inte läsa om du inte vill veta något av det som händer) tyckte jag att det var oväntat men intressant att det blev ytterligare ett spel. Det är en väldigt bra skildring av hur de tidigare vinnarna mår och hur de drabbats av olika psykiska problem. Det känns självklart att man inte skulle kunna ta sig igenom något sådant utan att må rätt dåligt efteråt. Jag tycker att arenan i bok två är intressantare dessutom.

Den tredje boken, Revolt, är som man kan vänta sig, det görs uppror och kämpas mot regimen. Inget direkt oväntat som händer, men det är ju bra att det händer. Jag gillar inte revolutionens ledare, de offrar en hel del frihet för att slå ner regimen, men är det någon mening att kämpa för friheten om den ändå begränsas sedan? Och är inte risken att man ersätter en diktatur med en annan?

fredag 11 maj 2012

Kolla så fint det har blivit på biblioteket i Solna C! Det är en avdelning som kallas "Vardagsrummet" där man kan läsa tillsammans med sina (små) barn. (Har fotat med mobilen, därav den dåliga bildkvalitén).




Blindsighted - äntligen en riktigt äcklig polisroman!

Sarah Linton är både barnläkare och rättmedicinare i den lilla staden Heartsdale i den amerikanska södern. När hon hittar en döende,knivskuren kvinna på en lunchbar är det bara början på en skrämmande tid. Obduktionen visar att offret blivit både drogad och våldtagen, och jakten på mördaren börjar.
   Stadens polismästare Jeffrey är Sarahs exman, vilket komplicerar läget för dem avsevärt då de tvingas samarbeta för att hitta spår efter den skyldige. Samtidigt  försvinner en ung kvinnlig student från universitetet...

Det här är den första boken i vad som kallas Grant County-serien, och dumt nog läste jag flera andra innan jag hittade denna. (Det funkar, men man får veta en hel del om tidigare fall så jag visste lite för mycket om vad som skulle hända i boken).
   Karin Slaughter är en deckar/thrillerförfattare i min smak. Det är ofta seriemördare, riktigt vidriga sådana, det är blod och äckel och riktigt, riktigt spännande.

torsdag 10 maj 2012

Katter och Eld


När paketet med Eld äntligen kom försökte jag fota lite med mobilkameran. Katterna hjälpte mer än gärna till med öppnandet, men enligt den gamle och vise av dem (Måns, som är röd) var innehållet i stort sett menlöst. Plastbanden på utsidan fick däremot högsta betyg!

Själv var jag mycket nöjd med boken och den medföljande tygkassen. Boken var dessutom signerad, vilket jag helt hade glömt att den skulle vara, så det blev som en extrabonus.











Cirkeln en gång till

I väntan på uppföljaren Eld läste jag om Cirkeln. Det var nog tur, för jag hade glömt en hel del av både intrig och huvudpersoner visade det sig.

De flesta som läser bokbloggar har väl stenkoll på både Cirkeln och Eld vid det här laget, men en kort sammanfattning av handlingen kan jag väl dra ihop ändå!
   I bruksorten Engelsfors i Bergslagen lurar ondskan alldeles bakom hörnet, något som sex gymnasietjejer snart kommer bli varse. En efter en upptäcker de att allt inte är som vanligt, det händer konstiga saker och de kan göra saker de verkligen inte kunnat förut. De är inte vänner och har i stort sett ingenting gemensamt, men nu får de veta att är häxor: De Utvalda som fötts för att bekämpa det som hotar hela mänskligheten. Motvilligt närmar de sig varandra och försöker samarbeta, vilket minst sagt är svårt.

Det jag gillar mest med boken är magin. Tonårshäxor, det är ju ett fantastiskt roligt tema! Sen gillar jag huvudpersonerna väldigt mycket, de känns väldigt levande. Även om det är lite klyschigt att tjejerna är så olika (känns lite Spice Girls sådär) så är det det som gör historien så intressant, både för att deras olika sätt att se på saker ger omväxling och för att det skapar intriger och problem som gör att den vanliga världen utanför magin också blir intressant.

Den höll absolut för en omläsning, jag var helt fast även den andra gången och sträckläste boken.

onsdag 9 maj 2012

Själlös - Gail Carriger

Alexia Tarabotti är 25 år gammal och ogift. I ögonen på en viktoriansk Londosocitet är hoppet ute om att hon någonsin ska få en make - hon är ju inte bara gammal utan dessutom både halvitaliensk (vilket gett henne både lite för häftigt temperament och lite för mörk hy) och alldeles för frispråkig.
Dessutom saknar hon själ, men det är det inte många som vet.
   I Alexias London lever vanliga överklassfamiljer sida vid sida med vampyrer och varulvar, och den allmänna teorin om hur övernaturliga livsformer har uppstått är att de helt enkelt har är individer som har för mycket själ. De själlösa är en motpol till vampyrer och varulvar, och kan vid direktkontakt neutralisera övernaturliga fenomen. Därför är det väldigt märkligt att Alexia blir attackerad av en vampyr på en bjudning: alla vampyrer vet ju att det inte går att bita en själlös! Det är inte det enda mystiska som händer: både vampyrer och varulvar har börjat försvinna spårlöst och Alexia tar upp jakten på gåtans svar. Till sin hjälp har hon en väninna med exceptionellt dålig smak när det gäller huvudbonader, en vampyrdandy i sidenväst och den otroligt stilige varulven Maccon som av någon konstig anledning inte verkar förstå att Alexia är dömd att förbli ungmö.

Mycket i boken påminner om Charlaine Harris böcker om Sookie Stackhouse (som TV-serien True Blood baseras på). Det magiska samhällets organisation, dramatiska kärleksaffärer och en frispråkig humoristisk hjältinna. Det är, precis som i Sookie-böckerna, mycket humor i berättelsen. Jag satt flera gånger och fnissade och bitska repliker och roliga formuleringar. Karaktärerna är riktigt härliga, om än inte särskilt mångfacetterade. Att boken utspelar sig i någon slags alternativt brittiskt 1800-tal gör det lite extra roligt, och jag kan inte låta bli att önska att någon ska göra en tv-serie av den.

tisdag 8 maj 2012

Min bokhylla

Jag tänkte visa hur min bokhylla ser ut och gå igenom innehållet lite. Måste ju blanda upp inläggen lite. Jag och maken har sorterat ihop våra böcker och försökt komma på en bra sortering i hyllorna. Det är nog dags att omorganisera lite snart, men så här ser det ut just nu.
Vanliga Billy-hyllor. I den förra lägenheten var de svarta hyllorna bra, men här skulle jag hellre vilja ha vita. Fast allra helst skulle jag vilja ha någon roligare hylla, men vi har inte hittat något riktigt bra än. Så det får bli de här tills vi kommit på något.

Det som saknas i bilden är två st katter som ofta ligger ovanpå hyllorna. Men idag var det varmt ute och balkongen fick vara öppen... Vägen upp går via fåtöljen.

De översta planen i de vänstra hyllorna. Vi har placerat genrerna tvärsöver hyllorna. Det börjar överst till vänster med fantasy- och Warhammerböcker. De senare är makens, de förra är gemensamma. (Ok, tekniskt sett är väl alla gemensamma, men...) På andra hyllan ovanifrån i den högra hyllan börjar deckarna. De nedersta hyllorna som vi ser innehåller stora fantasyböcker, lite blandat, fler deckare och lite skräck.

Fortsättning följer...

Det borde finnas regler - Lina Arvidsson

"Jag är fjorton år. Man kan tänka sig att det skulle betraktas som vuxet. Fast det betyder mest ingenting. Jag är i förberedelse, kan man säga. Jag läser på för att bli bättre. Snappar upp tips här och var. Veckorevyn till exempel, är en tidning som riktar sig till oss blivande kvinnor. Där står det om smink och kläder och hur man ska förföra killar".

Mia och Mirjam är fjorton år och bästa vänner. De bor i en håla, en riktigt tråkig håla och längtar så de kan spricka efter att få börja gymnasiet i grannhålan som är lite större. Dessutom ska de ju gå på estetgymnasiet, där alla snygga och intressanta killar går. Tills dess har de mycket att öva på. Man måste till exempel kunna dricka kaffe trots att det inte smakar gott, även om det nog är viktigare att kunna dricka rödvin.
   Skolan är osannolikt tråkig, även om det går att förstå mattetalen så är de ju helt meningslösa när man ska bli konstnär. Gympaläraren är ett äckel som tjuvtittar på tjejerna i omklädningsrummet och om man ska spana på den snyggaste killen får man försöka bortse från att han alltid har keps.
   Mirjam ligger steget före Mia, hon har en kille. Eller kille och kille, hon dejtar den frånskilda, fyrtioåriga småbarnspappan Per i hemlighet. Mia tycker att det är äckligt, men Mirjam är så lycklig att det är svårt att veta vad man ska säga för att tala henne till rätta. Med hjälp av sin andra kompis Karl, killen som är för smart för att riktigt passa in i skolan, gör hon en plan för att få Mirjam att inse att Per är helt fel för henne.

Det bästa med den här boken är att den känns så äkta, som en dagbok skriven av en fjortonåring. Det beror inte bara på själva språket utan även Mias tankar är så himla typiska för högstadieåldern. Jag gillar att det inte händer så mycket i boken, alla problem får inte en lösning och alla människor går inte att förstå - det bidrar till att det känns "på riktigt". Medan jag läste funderade jag lite på om jag hade gillat boken när jag var 14-15 år, och jag är faktiskt inte så säker på att jag hade det. Nu, rätt många år senare, är det roligt att läsa den, skratta och tänka "men ååå så typisk sak att säga i den åldern!" men om jag varit jämnårig med huvudpersonerna hade jag nog fokuserat på händelseförloppen och tyckt att storyn var lite för tunn. Men, som sagt: nu gillar jag den mycket!


måndag 7 maj 2012

Begravningsplatsen i Prag

Umberto Ecos senaste (?) utspelar sig i Paris i slutet av 1800-talet. Om man ska tro författaren vimlade staden av konspiratörer, terrorister, hemliga agenter och de som fantiserar fram konspirationer som på olika sätt ska hjälpa dem framåt. Huvudpersonen är dokumentförfalskare, ursprungligen från Italien, och inblandad i diverse olika olagligheter och konspirationer. Efter ett tag blir det lite förvirrande att hålla reda på allt som händer, vem som gör vad och varför. Boken är full med tillbakablickar på tidigare konspirationer medan det händer saker i nutid.

Det som verkligen genomsyrar boken är antisemitism, vilket gör det ganska jobbigt att läsa. Huvudpersonen hatar visserligen allt och alla och beskriver i början inte bara hur avskyvärda han anser judarna vara utan också hur hemska tyskarna är, hur lata och oärliga fransmännen är och att han flyttade till Frankrike för att han inte stod ut med italienarna längre. Men det är som sagt judehatet som är det dominerande och även om det kan vara intressant att få inblickar i hur en antisemit tänker så är det snart bara irriterande. Det är uppenbart att huvudpersonen inte har någon grund för vad han tycker och han är själv en ganska ointressant person. Frågan är varför jag ska läsa om denna inskränkta person? (Och varför lade jag då inte ner boken? Tja, en bok ska vara riktigt dålig för att jag ska sluta läsa och det fanns ändå en del intressanta passager.)

En annan stor del av boken är olika mer eller mindre bisarra maträtter. Dock inget som fick det att vattnas i munnen utan mest förvåning över att någon skulle vilja äta sådant. Och en hel del rätter beskrivs på franska, vilket får mig att undra över vad de innehåller. Men det är en ganska underordnad del, om än en som får ta stor plats.

Det kanske mest intressanta med boken är att den är i det nya formatet från excess förlag. Det är rätt praktiskt att man kan hålla den med en hand i kollektivtrafiken, även om jag sällan haft problem att hålla vanliga pocketböcker med en hand heller. Men när man läser hemma i soffan känns det märkligt, var ska jag göra av den andra handen? De bibeltunna sidorna gör visserligen att boken inte blir alltför tjock, men gör det också lite svårt att bläddra med en hand, och då försvinner ju lite av poängen med formatet. Jag ser vissa poänger med det, men kommer nog inte köpa det formatet i framtiden.

söndag 6 maj 2012

Törst

Törst är den första boken i serien Vampire Academy av Richelle Mead. Jag är inte överdrivet förtjust i vampyrer men jag gillade ändå den här boken. Intressant nog, för jag tycker inte speciellt mycket om huvudpersonerna. Men det är ett intressant och välgenomfört universum och överlag ganska trevligt.

I den här världen finns goda, levande, vampyrer, onda, odöda vampyrer och halvvampyrer som skyddar de första från de andra. De goda vampyrerna och halvvampyrerna går på internatskolor runt om i världen, den skola boken utspelar sig på ligger i Montana. Vi får följa halvvampyren Rose som har ett speciellt band till vampyren Lissa och kan göra vad som helst för att skydda henne.

Jag känner tyvärr att jag inte bryr mig särskilt mycket om Rose eller förstår varför hon gör som hon gör, samtidigt som det är helt uppenbart vad som ska hända i boken och, så snart man förstått det, vad som kommer hända i uppföljarna. Men lustigt nog är jag sugen på att läsa de andra i serien, trots att jag dissat det mesta av boken. Så någonting har författaren gjort rätt.
Den här bilden är en del i min nya utmaning, fota boken med ett stilleben som inspirerats av innehållet i boken. Minst tre ska jag göra, sedan får jag se. Men med tanke på hur roligt det var att fundera ut och fota de här kommer de nog att återkomma ibland.

tisdag 1 maj 2012

Läsrapport, april

Bokskörden i april:


Vill gå hem - Jonas Gardell
Skalpelldansen - Jenny Milewski
Zelda 2, kampen fortsätter - Lina Neidestam
Konsten att tala med en änkling - Jonathan Tropper
Egoboost! - Isabella Löwengrip
Bedårande barn av sin tid - David Bogerius
Kejsaren av Portugallien - Selma Lagerlöf
Just listen - Sarah Dessen
Frestelsernas berg - Jonas Gardell
Våren kommer till Tyrsta - Margit Söderholm
Ödets vägar - Juliette Lennox
Sjöfartsnytt - Annie Proulx
Det borde finnas regler - Lina Arvidsson
Själlös - Gail Carriger
Cirkeln - Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren