Awake at Dawn - inte bra, men dugligt.

Andra delen av C.C Hunters Shadow Falls-serier heter Awake at Dawn och tar vid exakt där del ett (Born at midnight) slutar.
Katie kämpar vidare med att förstå vem och vad hon egentligen är och vilka gåvor det är hon har fått. Ingen verkar kunna hjälpa henne i sökandet heller.
Den här boken, liksom sin föregångare, skulle ha varit så himla mycket bättre om den inte hade innehållit en extremt YA-stereotyp kärlekstriangel (är SÅ trött på det temat). Boken kändes ganska förutsägbar, men visade sig faktiskt innehålla en del överraskningar vilket ju var roligt. Jag antar att jag förr eller senare tar mig igenom fortsättningen (FEM böcker sammanlagt), man vill ju veta hur det går och de går så himla snabbt att läsa. Inga favoritböcker, men helt duglig underhållning för stunden.

Mycket övernaturligheter för pengarna

Born at midnight, av C.C Hunter är ytterligare en i raden av paranormal YA. Ganska trivsam, men med standardhandling.

Katie skickas på inrådan av sin psykolog till sommarlägret Shadow Falls. Hon tror att det är ett specialläger för problemtonåringar, men det visar sig att problemen inte är skolk och droger. Samtliga ungdomar på lägret är övernaturliga, och har kommit dit för att lära sig att hantera sina krafter och att samarbeta. Katie börjar ana att den stalker som har förföljt henne en längre tid kanske inte är mänsklig, och att det kanske även gäller henne själv.
   Det blir lite för mycket när man klämmer in varulvar, vampyrer, feer och spöken i samma roman, men å andra sidan så får man ju verkligen mycket övernaturligheter för pengarna. Jag blev lite stressad när jag upptäckte att detta är del 1 av 5 (FEM!? Räcker det inte ens med trilogier längre?), men det är inte omöjligt att jag läser allihop om de är lika snabblästa som denna.

Hemlös - Gail Carriger

Någon försökte döda lade Alexia Maccon. Det var mycket besvärligt, 

eftersom hon hade väldigt bråttom.

Hemlös är Gail Carrigers tredje bok om den hetlevrade själlösa Alexia Maccon, tidigare känd som Tarabotti. Historien börjar nästan exakt där bok nummer två slutade: Alexia har blivit förskjuten av sin make varulven lord Maccon eftersom han (tillsammans med resten av världen) tror att det är omöjligt för en varulv att bli far. Och Alexia är gravid.
Det räcker såklart inte med det problemet, Alexia måste också hantera att någon okänd typ försöker mörda henne med mekaniska nyckelpigor och att hennes vampyriske vän lord Akeldama plötsligt försvinner spårlöst. Hon flyr till Italien för att undkomma sina förföljare och samtidigt försöka ta reda på mer om vad det egentligen innebär att vara själlös. Med sig har hon den excentriska uppfinnaren madame Lefoux och efter sig har hon en hel drös med vampyrer och vampyrdrönare som försöker döda henne. Alexia dock inte den som tappar fattningen, hon hanterar alla faror med trött sarkasm utan att bli särskilt upprörd. Hon har ju sitt multifuntionella specialparasoll, utrustat med allt från giftpilar till frätande syra.
Jag tycker mycket om den här bokserien. Ibland kan jag bli trött på alla olika uppfinnare som poppar upp, men varulvarna och vampyrerna kompenserar väl upp för eventuellt tråkiga passager om mekanik. Det är dessutom väldigt roligt. Jag sitter och småler mest hela tiden åt bitska repliker och galna personbeskrivningar.
Alexia är en härlig hjältinna, kallt analyserande och rasande om vartannat - och med en nyupptäckt kärlek till pesto.
(Läs böckerna i rätt ordning, annars blir det nog jättesvårt att hänga med i handlingen).

Varulvar och parasoller

Chanslös, av Gail Carriger, är den andra boken om den själlösa Alexia i ett steampunkigt London. Den börjar där bok nr 1, Själlös, slutar. Alexia är nygift med den hetlevrade Conall Maccon och därmed alfahona för hans varulvsflock, samtidigt som hon är drottning Victorias rådgivare i övernaturliga frågor. Hon kan inte heller låta bli att försöka avstyra väninnan miss Ivy Hisselpenny från att köpa fler vidrigt fula hattar. Alexia har med andra ord fullt upp, men såklart trasslar det till sig än mer.
   En mystisk åkomma drabbar det övernaturliga samhället: plötsligt förlorar både varulvar och vampyrer sina krafter och blir dödliga. Kan det vara ett hemligt vapen som har tagits in i staden?
   Sökandet efter gåtans svar tar vår hjältinna ända till Skottland och hennes makes ursprungliga flock, och på vägen dit dyker det upp en rad nya bekantskaper, intriger och uppfinningar.

Det är kanske inte intrigen som är behållningen med Carrigers bokserie (även om historien är spännande och tillräckligt oförutsägbar) utan snarare de härliga karaktärerna. Alexia är underbart obekväm: hennes själlöshet gör henne väldigt praktiskt och okänslosamt sinnad, vilket gör att hon är betydligt mer burdus och frispråkig än andra mer väluppfostrade damer. lord Maccon, den brutale varulvsledaren som enbart låter sig tämjas av sin bestämda hustru. Den begåvade och mystiska uppfinnaren madame Lefoux som klär sig i herrkläder och vars avsikter och lojaliteter är oklara in i det sista. Och, såklart, Alexias vampyrvän lord Akeldama som får vara med på ett hörn med sina extravaganta outfits.
Det är hela tiden roligt med rappa repliker. Jag har inte läst någon av böckerna i serien på engelska, men det känns som att översättaren har gjort ett fint jobb. Språket har väldigt bra flyt och känns tidsenligt.

Det här är riktigt mysig sträckläsning, det tar bara några sidor så är jag helt insugen i Alexias värld. Det är något med kombinationen av övernaturliga varelser, ständiga byten av klänningar och luftskepp som är alldeles oemotståndligt. Boken är en värdig uppföljare till Chanslös, och jag väntar spänt på del tre! Det slutar nämligen med en rejäl cliffhanger....

Själlös och Chanslös ges ut i sverige av Styxx fantasy (och har de typiska svarta sidkantera - så snyggt!)

Nattvakt - Kit Whitfield

Lola Gallay lever i en värld som är nästan som vår. Den största skillanden är att i hennes finns det varulvar. De kallas Lykanter, och faktum är att nästan alla människor hör till den gruppen. Det normala är att förvandlas vid fullmåne, så har det alltid varit, och alla vet att de måste se till att låsa in sig i god tid för månnätterna.
   Lola är en nolla, en barbacka. Hon är född med defekten att inte resa ragg vid fullmåne, och hör till den underpriviligerade gruppen i samhället. Hennes jobb är att patrullera gatorna på jakt efter lykanter som trotsat inlåsningslagarna och springer fritt på gatorna i djurskepnad och fånga in dem. Det är ett livsfarligt jobb som ingen egentligen vill göra, men för att samhället ska fungera så måste Lola och hennes likar ta på sig ansvaret för att oskadligöra de helt oresonabla lykanterna. Efteråt väntar processer där det utreds varför varulven i fråga inte befann sig inlåst i ett skyddsrum, var det en olyckshändelse eller var det med mening?
   När en nära vän till Lola mördas blir det hennes uppgift att utreda mordet. När andra som arbetar med mordfallet blir attackerade inser hon att hon är i fara. Någonstans på vägen blir hon förälskad, och det i en lykant. Frågan är om det kan fungera. Lola är rasande, hon är som en tickande bomb tyngd av ett helt livs diskriminering och oförstående bemötande från lykanter.Hennes nyfunna kärlek Paul försöker förstå, men har levt hela sitt liv i en annan värld.

Boken var absolut bättre än jag hade förväntat mig. Jag trodde nog att den skulle vara någon slags Sookie Stackhouse-kopia, men det fanns inga som helst likheter. Den här berättelsen är ingen komedi över huvud taget. Den målar upp ett mörkt samhälle där fördomar och rädsla skiljer människor åt, och den handlar egenligen mer om att leva i utanförskap än om varulvsjakt. Även om den var bättre än jag hade trott så är den ganska medelmåttig. Det är ingen stor läsupplevelse, men den är ett ganska intressant tidsfördriv.

Själlös - Gail Carriger

Alexia Tarabotti är 25 år gammal och ogift. I ögonen på en viktoriansk Londosocitet är hoppet ute om att hon någonsin ska få en make - hon är ju inte bara gammal utan dessutom både halvitaliensk (vilket gett henne både lite för häftigt temperament och lite för mörk hy) och alldeles för frispråkig.
Dessutom saknar hon själ, men det är det inte många som vet.
   I Alexias London lever vanliga överklassfamiljer sida vid sida med vampyrer och varulvar, och den allmänna teorin om hur övernaturliga livsformer har uppstått är att de helt enkelt har är individer som har för mycket själ. De själlösa är en motpol till vampyrer och varulvar, och kan vid direktkontakt neutralisera övernaturliga fenomen. Därför är det väldigt märkligt att Alexia blir attackerad av en vampyr på en bjudning: alla vampyrer vet ju att det inte går att bita en själlös! Det är inte det enda mystiska som händer: både vampyrer och varulvar har börjat försvinna spårlöst och Alexia tar upp jakten på gåtans svar. Till sin hjälp har hon en väninna med exceptionellt dålig smak när det gäller huvudbonader, en vampyrdandy i sidenväst och den otroligt stilige varulven Maccon som av någon konstig anledning inte verkar förstå att Alexia är dömd att förbli ungmö.

Mycket i boken påminner om Charlaine Harris böcker om Sookie Stackhouse (som TV-serien True Blood baseras på). Det magiska samhällets organisation, dramatiska kärleksaffärer och en frispråkig humoristisk hjältinna. Det är, precis som i Sookie-böckerna, mycket humor i berättelsen. Jag satt flera gånger och fnissade och bitska repliker och roliga formuleringar. Karaktärerna är riktigt härliga, om än inte särskilt mångfacetterade. Att boken utspelar sig i någon slags alternativt brittiskt 1800-tal gör det lite extra roligt, och jag kan inte låta bli att önska att någon ska göra en tv-serie av den.