Carrie

Jag läste Carrie av Stephen King för många, många år sedan - då i en svensk översättning från sjuttiotalet som jag tyckte var så dålig att det rent av var svårt att hänga med i handlingen. 2017 läste jag om boken, nu som ljudbok och på origialspråket engelska. Den här gången blev jag inte besviken. Som skräckbok räknad så får jag medge att jag inte tyckte att den var särskilt otäck - men då får man ta med i beräkningen att jag har läst den förut och dessutom sett den första filmatiseringen (med Sissy Spacek som Carrie) flera gången och alltså inte blev överraskad av något över huvud taget.
Den numera klassiska berättelsen om den tonåringen Carrie som hunsas av sin extremt religiösa mor och trakasseras av en hel high school, och som en dag upptäcker att hon har telekinesiska krafter är trots att jag inte tyckte att den var särskilt skrämmande en riktigt bra roman trots sitt ringa sidantal.

My best friend's exorcism

Efter alla halvengagerade "den var väl ok"-texter från mig känns det jättekul att äntligen få skiva om en bok jag älskade! My best friend´s exorcism känns som en 80-talsskräckfilm, en coming-of-age-roman och en av de bästa vänskapsskildringar jag läst under de senaste åren. 
Abby och Gretchen har varit bästa vänner sedan i mellanstadiet, och de har alltid haft massor gemensamt och stått varandra väldigt nära. I high school börjar Gretchen förändras och bete sig allt mer märkligt, och Abby drar slutsatsen att hon måste vara besatt av en demon. Nu gäller det att till varje pris skaffa hjälp innan det är försent. Men hur långt ska hon egentligen gå för att rädda någon som verkligen inte vill ha hjälp?
80-talsmiljön förhöjer upplevelsen en hel del, men främst är det en spännande, bitvis riktigt otäck, berättelse där själva demonen faktiskt inte har en jättestor roll.

En efterlängtad besvikelse

Jag läste Dan Simmons bok Nattsommar för länge, länge sen. Med länge sen menar jag att det var på 90-talet, så jag kan inte påstå att jag egentligen minns så mycket mer än att det handlade om ett gäng småpojkar i en liten stad, något om ett spöke i en gammal skola, en spökade klocksträng och en himla massa cyklande. Det hela påminde mig om Stephen Kings romaner, och jag tyckte mycket om den.
Dock var det den enda Simmons-bok som mitt lokala bibliotek hade, så det har inte blivit av att läsa några fler. För en tid sedan hittade jag till min stora glädje A winter haunting som ljudbok på Storytel, men blev tyvärr ganska besviken. En högst ordinär spökhistoria som inte var särskilt skrämmande alls, och jag minns knappt denna bok såhär ett halvår efter att jag läst den. Snopet!

The Witches of New York

Ibland tycker jag att det är svårt att koncentrera sig på ljudböcker. Ami McKays The Witches of New York var ett sådant fall. Det hände helt enkelt lite för lite och jag hade svårt att skilja på två av karaktärerna (två av tre häxor, det borde ju inte vara jättesvårt att hålla reda på tre personer...).Det låter betydligt mer kul med 1800-talshäxor på Manhattan än vad det var. Seg och långtråkig blir mitt betyg.

Djupgraven och Sjörök

 

Ibland blir jag så himla sugen på att läsa nån mysskräck som är skriven för en betydigt yngre publik. Det känns så nostalgiskt på något sätt, även om det är nyskrivna böcker som inte fanns när jag själv var barn.
Camilla och Viveca Sten har lyckats riktigt bra med sin serie om tolvåriga Tuva som bor på en skärgårdsö. Tuva är utanför i klassen, tycker själv att hon ser konstig ut och håller sig mest för sig själv. Hon älskar skärgården och havet, men på den senare tiden har något föräldrats i den välbekanta miljön. Människor tycks försvinna i och i närheten av havet. Kan det verkligen ha en naturlig förklaring?
När jag letade efter bilder till det här inlägget såg jag att del tre, Mareld, har kommit ut nu. Den kommer jag definitivt lägga till på min att-läsa-lista!

Galgbacken

Trettonåriga Lykkes släkt har samlats för midsommarfest, men hon känner inte alls för att vara med. Istället går hon ensam iväg i midsommarkvällen, och får se något som inte kan vara verkligt: en galge reser sig högst uppe på en kulle för att genast försvinna igen utan spår. Hon råkar också ut för en spöklik flicka, ett borttappat armband och mystiska inskriptioner och natten blir lång.

Kanske är boken spännande för sin rätta målgrupp (ca 10 år?) men för mig var den mest lite tjatig och det känns väl ihoptryckt att alla händelser ska klämmas in under en enda natt. Jag hade nog tyckt att den var spännande när jag var tio, men den är inte speciellt unik i sin genre.

Näckens döttrar

Näckens döttrar - Frida Arwen Rosesund

Johanna och Georg bor i ett torp i skogen med sina två döttrar Mary och Vera. Georg har allt mer börjat känna att något inte är som det ska med Mary, men ingen annan tycks se något märkligt med flickan. När han får allt svårare att sova om nätterna börjar han vandra runt i bygden, och på en sån tur möter han en ung kvinna, Rakel, som hålls undangömd av sin mor. Enligt modern är Rakel för ful för att vistas bland folk, och själv har hon aldrig sett sin spegelbild. För Georg betyder det första mötet inget särskilt, men Rakel blir helt besatt av Goerg. Hon vet att hon måste få vara med honom, till vilket pris som helst.
   Samtidigt händer det konstiga saker i prästgården, dit prästen nyligen återvänt efter en tid på mentalsjukhus. Han planerar bröllop, men det verkar som att alla inte är välvilligt inställda till hans blivande brud.
   Det finns en obehaglig stämning i Näckens döttrar och författaren lyckas verkligen behålla en spänning och mystik hela vägen. Vinkeln på gammal folktro känns ny och bitvis blir det riktigt skrämmande.
 

The lie tree

Jag hade läst mycket gott om Frances Hardinges The lie tree på Goodreads.com, men jag blev tyvärr väldigt besviken. Faktum är att det var riktigt trögt att ens ta sig igenom boken.

Handlingen kretsar kring den väluppfostrade, stillsamma Faith som tillsammans med sin familj flyttar till en avlägsen ö. De har mer eller mindre jagats bort efter att hennes far, den hängivna vetenskapsmannen, varit iblandad i något slags skandal. Faith drömmer om att också hon få ägna sig åt vetenskapen. Hon har oändligt många frågor och funderingar och är beredd att arbeta hårt. Tyvärr ser samhället en vetenskapskvinna som en omöjlighet och det enda Faith kan förvänta sig av livet är att bli gift. Kort efter att familjen anländer till sitt nya hem dör fadern i vad som enligt Faith verkar vara ett mord, men enligt byborna är ett självmord. Hon bestämmer sig för att ta reda på vad som egentligen hände, och när hon söker igenom faderns anteckningar och tillhörigheter hittar hon en märklig planta. Det är ett träd som han har skaffat på en av sina insamlingsresor, och det har sannerligen märkliga egenskaper. Det är inte bara det att trädet endast kan leva i totalt mörker, det konstigaste är att om man matar det med lögner avslöjar det dolda sanningar...

Ja, det LÅTER ju spännande, men den var faktiskt riktigt långtråkig.

Hemmet

Det fanns liksom inga tvivel om att jag skulle läsa Mats Strandbergs Hemmet (jag älskade Cirkel-böckerna och Färjan). Jag fick precis vad jag hade väntat mig: kuslig stämning, lömska andar och fina personporträtt. 

Joel reser tillbaka till byhålan han växt upp i för att flytta sin gamla mor Monika till ett demensboende. På boendet arbetar hans barndomsvän Nina, och det blir lite besvärligt eftersom Joel och Nina har inte pratat med varandra sedan de var tonåringar och skildes åt som ovänner. Monika vill inte flytta, hon förstår inte vad som händer henne. Väl på boendet blir hon allt sämre, och både Joel och Nina börjar på varsitt håll förstå att något inte är som det ska i lokalerna. 

Jag gillade att Hemmet är så olik Färjan. Här är både persongalleriet mindre och ondskan mer koncentrerad och det ger de två böckerna helt olika stämningar. Kul att läsa bra svensk skräck, det är verkligen inte något jag hittar ofta!

Lilla stjärna

En flicka hittas i skogen och visar sig vara ett musikaliskt underbarn. Hon uppfostras dold från omvärlden. En annan flicka har en helt vanlig uppväxt, är inte direkt mobbad men alltid utanför. När de båda träffas sätts en serie händelser igång, som kommer att leda till mycket blodsspillan.

John Ajvide Lindqvists roman Lilla stjärna är till hälften en rätt klassisk uppväxtroman om den udda i klassen och till hälften en väldigt konstig historia. Den är överlag intressant och spännande, men också svår att få grepp om. Jag har väldigt svårt att säga vad jag tycker om den. Ajvide Lindqvist är bra på att beskriva människor och jag gillar idén att ha ett väldigt udda inslag i en vardaglig berättelse, men jag tycker inte riktigt att det funkar. Och slutet var en besvikelse, fast det är de tyvärr ofta. En okej bok.

Mellanstadiespöken

       

Jag mer eller mindre sträckläste Lena Ollmarks serie om Firnbarnen under julledigheten, och tyckte att de var riktigt bra. Böckerna har nog ungefär samma målgrupp som Pax-serien, men hallå vem som helst kan faktiskt uppskatta böcker om spöken i mellanstadiemiljö. Firnbarnen bjuder på lite mer realism än Pax (jo, det spökar, men det dyker liksom inte upp sagoväsen i kattmössa som pratar lustigt) och det är faktiskt läskigt ibland. Läskigare än många skräckböcker skrivna för vuxna faktiskt.

The Call

The Call - Peadar O'Guilin

I 25 år har Irland plågats av Sidhe, älvfolket. Allt sedan människorna förvisade Sidhe till the grey lands, en mardrömsdimension, har de utkrävt sin fruktansvärda hämnd som drabbar de unga. Alla mellan elva och sexton år kan när som helst ryckas från sin vanliga vardag till det andra landet där monstren väntar på att under 24 timmar jaga, fånga och döda dem. Ingen kommer undan. Det finns en liten chans att överleva, men de som kommer tillbaka gör det oftast i en förvriden version med svåra fysiska och psykiska skador.
För att ge barnen bästa möjliga chans att klara en kallelse till the grey lands placeras samtliga i internatskolor som fokuserar på att lära dem färdigheter som kan hjälpa dem att överleva. Nessa är elev på en av skolorna, och hon vet att hon har väldigt liten chans att överleva sitt kommande mardrömsdygn. Hon har ett svagt ben som gör henne långsam och sårbar, men hon vägrar ge upp och tränar hårt för att ändå ha en chans. En efter en försvinner hennes vänner och ovänner, och sänds tillbaka döda eller förändrade för alltid.
The Call var spännande, men den är också väldigt obehaglig - både stämningen och de obevekliga Sidhe är riktigt creepy. Jag gillar verkligen att den är så annorlunda. Jag har läst mycket YA med övernaturliga teman och har inte stött på något som liknar den här historian (förutom möjligen den magiska parallellvärlden i The magicians).

Skruvat, spöklikt, spännande: ÄNTLIGEN en bra novellsamling.



 

Jag brukar inte gilla att läsa noveller, men ändå har jag en tendens att ivrigt kasta mig över novellsamlingar som lockar med spök/skräckhistorier, sago-retellings, och annat som känns "spännande". Och så läser jag. Och så blir jag besviken. Det är aldrig så bra som jag ville att det skulle vara. Det är inte så att jag brukar HATA novellsamlingarna, men jag brukar verkligen itne älska dem. De brukar vara... okej. Med dragning åt "inte så bra".

Men, som de säger i reklamfilmen: PLÖTSLIGT HÄNDER DET!

Jag hittade en GANSKA BRA novellsamling: Slasher girls and monster boys (samlade av April Genevieve Tucholke). Berättelserna är skrivna av YA-författar, bl a Carrie Ryan och Marie Lu, och de är alla inspirerade av en film eller en saga. Det är för en gångs skull riktigt creepy, välskrivet och spännande. Känslan är väl kanske lite åt Kelly Link-hållet. Det är skruvat, brutalt, mystiskt, roligt och fullt av coola tjejer.

Jag skulle kanske inte säga att jag älskade den, men jag gillade iallafall alla texter utom en i den och det är ett superbetyg för mig vad gäller novellsamlingar.

 

Mina favorithistorier ur boken: 

In the forest dark and deep av Carrie Ryan. Inspirerad av Alice i underlandet och kreativt och oväntat utförd. Det kanske inte är en jättebra idé att ha teparty i skogen...

Hide and seek av Megan Shepherd. Bokstavligt talat en kurragömmalek med döden.

Stitches av A.G Howard. En pappa gör en obehaglig deal för att rädda sin familj. Lite äcklig, men snyggt och stillsamt berättad saga.

 

Sen har vi ett riktigt bottennapp i Danielle Paiges The dark, scary parts and all men med tanke på att man får 15 riktigt bra noveller och en ganska lam så gör det liksom ingenting att jag inte gillade just den här.

 

Spökångest och gnäll

Man vet att man bloggar för sällan när det sparade fotot visar påskpynt flera veckor efter påsk...
Aja. Strax innan påsk läste jag alltså Rävsång av Christina Ljungqvist.

Finn har precis kommit hem från en lång, ensam resa genom Asien. Han drog utan att berätta för någon, och de flesta hemma i Göteborg trodde att han var död. Det är inte så lätt att återgå till nån slags vardag när både familj och vänner har svårt att komma över chocken han utsatte dem för, och inget blir lättare av att hans bortgångne far verkar ha svårt att lämna familjen ifred.
Precis som i Christin Ljungqvists tidigare böcker Kaninhjärta och Fågelbarn bjuder Rävsång på en tät och mystisk stämning där det övernaturliga till ganska stor utsträckning får gömma sig i skuggorna. Till skillnad från Kaninhjärta och Fågelbarn tyckte jag dock inte alls särskilt mycket om den här boken. Mest har det att göra med Finn, som är en ganska odräglig typ. Så gnällig och självcentrerad! Det blir ganska snabbt uppenbart att Hanna från de tidigare böckerna bor granne med honom, och jag läste vidare i ständigt hopp om att hon snart skulle få ta plats i handlingen med det hände först på slutet och då helt kort. Spökerierna är ganska vagt beskrivna, man vet inte riktigt om man ska tro att det finns ett spöke eller om det familjens samlade ångest som är problemet, och det är ju en intressant tanke kanske, men jag hade helt klart föredragit lite läskigare spökinslag.
Det var ingen favorit, detta.

Pax i mobilen

Jag bestämde mig för att testa att läsa böcker i mobilen - det är ju jättelätt att låna och ladda ner helt gratis från biblioteken. Testobjektet blev Pax-böckerna (som det är lång, lång kö till - stans alla elvaåringar vill ju läsa dem). Eftersom jag hade hört att böckerna var illustrerade kändes det lite trist att lyssna på ljudbok, så e-bok blev ju perfekt.
Det fungerade alldeles utmärkt att läsa på iphoneskärm, enda nackdelen var väl att det blev lite väl svårt att sluta läsa eftersom man kan ha "boken" i handen hela tiden. Jag gick och läste på väg till bussen, och ur trafiksäkerhetssynpunkt är det ju jättedåligt. Högt betyg till e-böcker i telefonen alltså!
Jag plöjde snabbt igenom de fyra första böckerna i serien, de är både korta och lättlästa så det gick snabbt. För mig var tempot i handlingen lite för hetsigt, jag hade gärna läst dubbelt så långa böcker med mer kringhistoria. Men, nu är ju jag verkligen inte målgruppen denna gång, och den totala avsaknaden av långsamma bitar är säkert jättebra när det gäller att locka yngre , kanske läsovana eller bokskeptiska läsare. Kul, och ibland riktigt läskiga böcker med snygga illustrationer.

Zombieomläsning

När vi åkte till landet på juldagen kände jag för att ta med en "mysig lättläst bok", och packade ner Isaac Marions Varma kroppar. Vissa skulle kanske hävda att zombies som hasar runt med en bit sparad människohjärna i fickan inte = julmys, men jag tyckte att det funkade bra. Det är sällan jag tar mig tid att läsa om böcker numera, så bara det var mysigt. (Jag är fortfarande besviken på att filmatiseringen inte hade med Arenan, det hade varit så coolt att få se den!)

Southern Buffy

Harper Price är en riktigt fin flicka från Södern. Väluppfostrad, check! Prydligt klädd, check! Snäll, hjälpsam och duktig i skolan, check! Hon ägnar nästan all sin tid åt skolaktiviteter och drivs av en ständig ambition att allt ska vara så bra som möjligt för alla.
På en skoldans råkar hon ut för något helt bisarrt. Hon hamnar mitt ivägen för en övernaturlig uppgörelse och blir en Paladin - ett slags väktare med superkrafter som ska skydda en utvald. Harper är inte helt negativ till att plötsligt vara supersnabb, stark och med extrema reflexer men när hon får veta vem det är hon ska skydda blir det riktigt jobbigt. Det är nämligen en person som hon verligen avskyr.
Rebel belle kan beskrivas som lättsam, rapp YA med inte så lite Buffy-känsla. Måste läsa uppföljaren snart...

Vinterfolket



Jag ligger väldigt mycket efter med mina recensioner... Det beror helt och hållet på att vi tagit upp renoveringen hemma i lägenheten, och det har helt enkelt inte funnits någon som hellst tid till att ta fram datorn. Det är aldeles för mycket som ska slipas, målas och tapetseras...

Nu ska jag göra en ansträngning och komma ikapp lite!

Vi börjar med Vinterfolket av Jennifer Mc Mahon, som jag tyckte väldigt mycket om.

I byn West Hall i Vermont har det länge talats om Sara Harrisson Shea. Hon hittades död 1908, bara månader efter sin lilla dotters död. Sara har blivit en slags lokal legend, ett spöke som sägs vandra genom byn, och det händer fortfarande i modern tid att människor ställer ut offergåvor till henne på altanen.

I huset där Sara levde bor nu Alice tillsammans med sina döttrar Ruthie och Fawn. Ruthie drömmer om att lämna byn, studera, göra något av sitt liv. Alice vill att hon ska stanna.

En morgon när flickorna vaknar är Alice spårlöst försvunnen. När Ruthie börjar söka efter ledtrådar som kan berätta vart hon tagit vägen hittar hon Sara Harrisson Sheas dagbok, och den leder henne till upptäckter hon aldrig kunnat föreställa sig.

Boken varvar dåtid (Saras berättelse) med nutid, och det är fascinerande att läsa om de olika människorna som rör sig på samma platser men med hundra år mellan sig.

Det vilar en tung, kall stämning över hela romanen. Det är vinter. Kylan är hela tiden närvarande. Det är snö som ska pulsas genom, mössor, vantar, mörker. Det vardagliga, sansade blandas med en krypande känsla av att det finns något onaturligt där ute i snön.

Jag brukar sällan bli skrämd av böcker, men här blev det faktiskt lite obehagligt tack vare författarens skickligt vävda stämningar. Utöver att vara en skräckhistoria är det en rörande berättelse om kärlek, föräldraskap och familj. Jag mer eller mindre sträckläste boken, för det är verkligen inte uppenbart hur den ska sluta och spänningen håller i sig ända fram till slutet.

Boken var ett rec.ex från Bazar, tack så mycket!

Lättglömd X-men-kopia



Cursed av Jennifer L Armentrout är en sån där paranormal-YA-historia som jag kommer glömma bort väldigt snart. Den var helt enkelt inte särskilt bra, och inte ens särskilt originell.

Ember dog för ett år sedan, i den bilolycka som dödade hennes pappa och gjorde hennes mamma till mer eller mindre katatonisk. Ember dog, men tack vare hennes lillasysters mycket märkliga förmåga att väcka upp de döda lever hon igen. Döden hade dock en jobbig biverkning: hon kan inte röra vid något levande utan att döda det. Det ger en ganska ensam och stressig tillvaro. När hela familjen mer eller mindre kidnappas av en mystisk man som säger sig vilja skydda lillasystern vänds allt upp och ner. En  väldigt snygg (såklart, jag sa ju att det var en originell YA-bok... ) kille vill hjälpa Ember att lära sig kotrollera förbannelsen/förmågan men hon tvivlar starkt på att det är möjligt. Någon terrorriserar henne i skolan, kanske någon hon är tvungen att bo med. Ingen verkar vilja ha henne nära, och allt är stressigt och rörigt och jobbigt. Suck.

Det känns som en konstig blandning av X-men och ca alla YA-böcker med övernaturliga-förmågor-inslag som jag någonsin har läst. Relativt underhållande för stunden, men känns väldigt ihoprafsat och lågbudget. Som tur är verkar den vara fristående och inte en del i en trilogi. Hoppa över!

The outside - Laura Bickle

Uppföljaren till the Hallowed ones heter The outside, och som namnet antyder utspelar den sig utanför amishflickan Katies hemby - ute i en väldigt hård värld befolkad av vampyrer. Utan sin familj, och långt borta från allt hon känner till tvingas Katie ompröva allt hon tror och vet och finna sin plats i en ny förändrad värld.
Det är fortfarande bra, men jag blev inte lika uppslukad som av den första boken, mest för att den kändes betydligt mindre originell.
Och det här låter ju helt osannolikt men: det finns bara två delar i serien. Det är inte en trilogi! Det kändes ju onekligen väldigt originellt :)