Lättläst underhållning

Själlös av Gail Carriger utspelar sig i ett steampunkigt 1800-talslondon där människorna delar världen med vampyrer och varulvar. Huvudpersonen Alexia Tarabotti saknar själ, vilket gör att hon kan ta ifrån vampyrerna och varulvarna deras krafter genom att röra vid dem, något som inte är särskilt populärt i de övernaturliga kretsarna. Hon har dock större problem; som varande frispråkig halvitalienska har hon svårt att hitta en lämplig make och ledaren för Londonvampyrerna är farligt snygg och charmig men också helt olämplig som partner.

Själlös är en charmig bok med både action och romantik. Jag gillar verkligen steampunkestetiken, men det är en väldigt visuell stil som inte riktigt gör sig i bokform. Carriger gör ett tappert försök att beskriva parasoller, hattar och vetenskaplig utrustning, men jag känner hela tiden under läsningen att berättelsen skulle göra sig bättre som film.

Karaktärerna är ganska platta och historien är ganska mycket av en klassisk romantikhistoria, där man som läsare förstår hur det ska gå långt innan huvudpersonerna kommer till insikt. Det är underhållande, men lämnar inga djupare spår. Detta är första boken i en serie (suck, ständigt dessa serier) så det finns utrymme för utveckling, men jag hade gärna sett det i denna bok. Överlag skulle jag säga att det är en bra sommarbok, underhållande och lättläst, och bra att ta till när man vill ha något inte alltför tungt.

Jenny har också läst Själlös.

Hemlös - Gail Carriger

Någon försökte döda lade Alexia Maccon. Det var mycket besvärligt, 

eftersom hon hade väldigt bråttom.

Hemlös är Gail Carrigers tredje bok om den hetlevrade själlösa Alexia Maccon, tidigare känd som Tarabotti. Historien börjar nästan exakt där bok nummer två slutade: Alexia har blivit förskjuten av sin make varulven lord Maccon eftersom han (tillsammans med resten av världen) tror att det är omöjligt för en varulv att bli far. Och Alexia är gravid.
Det räcker såklart inte med det problemet, Alexia måste också hantera att någon okänd typ försöker mörda henne med mekaniska nyckelpigor och att hennes vampyriske vän lord Akeldama plötsligt försvinner spårlöst. Hon flyr till Italien för att undkomma sina förföljare och samtidigt försöka ta reda på mer om vad det egentligen innebär att vara själlös. Med sig har hon den excentriska uppfinnaren madame Lefoux och efter sig har hon en hel drös med vampyrer och vampyrdrönare som försöker döda henne. Alexia dock inte den som tappar fattningen, hon hanterar alla faror med trött sarkasm utan att bli särskilt upprörd. Hon har ju sitt multifuntionella specialparasoll, utrustat med allt från giftpilar till frätande syra.
Jag tycker mycket om den här bokserien. Ibland kan jag bli trött på alla olika uppfinnare som poppar upp, men varulvarna och vampyrerna kompenserar väl upp för eventuellt tråkiga passager om mekanik. Det är dessutom väldigt roligt. Jag sitter och småler mest hela tiden åt bitska repliker och galna personbeskrivningar.
Alexia är en härlig hjältinna, kallt analyserande och rasande om vartannat - och med en nyupptäckt kärlek till pesto.
(Läs böckerna i rätt ordning, annars blir det nog jättesvårt att hänga med i handlingen).

Varulvar och parasoller

Chanslös, av Gail Carriger, är den andra boken om den själlösa Alexia i ett steampunkigt London. Den börjar där bok nr 1, Själlös, slutar. Alexia är nygift med den hetlevrade Conall Maccon och därmed alfahona för hans varulvsflock, samtidigt som hon är drottning Victorias rådgivare i övernaturliga frågor. Hon kan inte heller låta bli att försöka avstyra väninnan miss Ivy Hisselpenny från att köpa fler vidrigt fula hattar. Alexia har med andra ord fullt upp, men såklart trasslar det till sig än mer.
   En mystisk åkomma drabbar det övernaturliga samhället: plötsligt förlorar både varulvar och vampyrer sina krafter och blir dödliga. Kan det vara ett hemligt vapen som har tagits in i staden?
   Sökandet efter gåtans svar tar vår hjältinna ända till Skottland och hennes makes ursprungliga flock, och på vägen dit dyker det upp en rad nya bekantskaper, intriger och uppfinningar.

Det är kanske inte intrigen som är behållningen med Carrigers bokserie (även om historien är spännande och tillräckligt oförutsägbar) utan snarare de härliga karaktärerna. Alexia är underbart obekväm: hennes själlöshet gör henne väldigt praktiskt och okänslosamt sinnad, vilket gör att hon är betydligt mer burdus och frispråkig än andra mer väluppfostrade damer. lord Maccon, den brutale varulvsledaren som enbart låter sig tämjas av sin bestämda hustru. Den begåvade och mystiska uppfinnaren madame Lefoux som klär sig i herrkläder och vars avsikter och lojaliteter är oklara in i det sista. Och, såklart, Alexias vampyrvän lord Akeldama som får vara med på ett hörn med sina extravaganta outfits.
Det är hela tiden roligt med rappa repliker. Jag har inte läst någon av böckerna i serien på engelska, men det känns som att översättaren har gjort ett fint jobb. Språket har väldigt bra flyt och känns tidsenligt.

Det här är riktigt mysig sträckläsning, det tar bara några sidor så är jag helt insugen i Alexias värld. Det är något med kombinationen av övernaturliga varelser, ständiga byten av klänningar och luftskepp som är alldeles oemotståndligt. Boken är en värdig uppföljare till Chanslös, och jag väntar spänt på del tre! Det slutar nämligen med en rejäl cliffhanger....

Själlös och Chanslös ges ut i sverige av Styxx fantasy (och har de typiska svarta sidkantera - så snyggt!)

Själlös - Gail Carriger

Alexia Tarabotti är 25 år gammal och ogift. I ögonen på en viktoriansk Londosocitet är hoppet ute om att hon någonsin ska få en make - hon är ju inte bara gammal utan dessutom både halvitaliensk (vilket gett henne både lite för häftigt temperament och lite för mörk hy) och alldeles för frispråkig.
Dessutom saknar hon själ, men det är det inte många som vet.
   I Alexias London lever vanliga överklassfamiljer sida vid sida med vampyrer och varulvar, och den allmänna teorin om hur övernaturliga livsformer har uppstått är att de helt enkelt har är individer som har för mycket själ. De själlösa är en motpol till vampyrer och varulvar, och kan vid direktkontakt neutralisera övernaturliga fenomen. Därför är det väldigt märkligt att Alexia blir attackerad av en vampyr på en bjudning: alla vampyrer vet ju att det inte går att bita en själlös! Det är inte det enda mystiska som händer: både vampyrer och varulvar har börjat försvinna spårlöst och Alexia tar upp jakten på gåtans svar. Till sin hjälp har hon en väninna med exceptionellt dålig smak när det gäller huvudbonader, en vampyrdandy i sidenväst och den otroligt stilige varulven Maccon som av någon konstig anledning inte verkar förstå att Alexia är dömd att förbli ungmö.

Mycket i boken påminner om Charlaine Harris böcker om Sookie Stackhouse (som TV-serien True Blood baseras på). Det magiska samhällets organisation, dramatiska kärleksaffärer och en frispråkig humoristisk hjältinna. Det är, precis som i Sookie-böckerna, mycket humor i berättelsen. Jag satt flera gånger och fnissade och bitska repliker och roliga formuleringar. Karaktärerna är riktigt härliga, om än inte särskilt mångfacetterade. Att boken utspelar sig i någon slags alternativt brittiskt 1800-tal gör det lite extra roligt, och jag kan inte låta bli att önska att någon ska göra en tv-serie av den.