Final girls

Final girls av Riley Sager handlar om Quincey, som är den enda överlevande från en mardrömslik upplevelse: under en semesterresa mördades fem av hennes vänner. Nu tillhör hon en grupp tjejer som omskrivs i pressen som "the final girls", tre tjejer som överlevt liknande massmord.  När en av de tre hittas död och den andra av dem söker upp Quincy tvingas hon försöka minnas vad som egentligen hände den där natten i skogen.
Idén låter bra tycker jag, men boken var tyvärr ganska förutsägbar och lämnade inte särskilt många bestående intryck.

I en mörk, mörk skog

Nora lever ett stillsamt liv i ensamhet. När hon helt oväntat blir inbjuden till sin barndomskompis Clares möhippa tvekar hon länge och väl om hur hon ska göra. Hon har inte haft någon kontakt med Clare på många år, och hon är inte ens bjuden till bröllopet. Till slut fattar hon beslutet att åka. Festen är planerad att sträcka sig över en hel helg, och den ska gå av stapeln i en lånad stuga långt ut i skogen. Nora känner sig obekväm, stämningen i huset är inte den bästa och det finns knappt någon mobiltäckning. Clares nya bästa vän beter sig allt mer märkligt och Nora önskar mest att hon skulle kunna åka därifrån. Helt plötsligt vänder allt och den obekväma stämningen förvandlas till en våldsam katastrof. Nora vaknar upp på sjukhus, utan minnen av vad som hände. Vem har klarat sig helskinnad ut ur skogen, och vem är skadad - eller rent av död?

En helt ok spänningsroman där jag blev lite för irriterad på alla störiga karaktärer. Men, som sagt, det var spännande med lite lagom oväntade vändningar. Titeln tycker jag är lite missvisande då skogen inte alls spelar en särskilt stor roll i dramat.

Vassa föremål

I Gillian Flynns Vassa föremål tvingas Chicagojournalisten Camille återvända till den hemstad hon helst vill glömma för att rapportera om morden på två små flickor. Resan innebär att hon blir tvungen att möta sin komplicerade mor, manipulativa tonårssyster och en poliskår som inte vill berätta någonting alls om brotten i fråga. Den dysfunktionella familjen står i fokus, och det känns mer intressant att fundera på varför de är så konstiga än att gissa vem som ligger bakom morden. En obehaglig och ganska spännande historia med ett slut som inte var hälften så överraskande som det är menat att vara. En thriller i medel-kategorin som är helt ok som tidsfördriv men inget jag kommer minnas om ett par år.

Menlöst tidsslöseri

Jaha, det här var ju menlöst.

Jag är ledsen om jag låter sur nu men det var verkligen ett slöseri av tid att läsa den här boken.

Jag snackaer om Alex Marwoods The Wicked girls.

Intrigen lät intressant: Två elvaåriga flickor döms för mord på ett litet barn. Tjugofem år senare möts de två igen då den ena är vittne i utredningen av en misstänkt seriemördare och den andra är journalist. Saker rivs upp, hemliga identiteter hotas och det låter bara allmänt spännande och annorlunda.

Det var inte så himla kul faktiskt. Bara ointressanta, stereotypa karaktärer (alla fattiga är smutsiga rökare med dålig hy som hasar runt i mysbyxor) som jag inte alls tyckte om. Mördarjakten var inte särskilt spännande. Jag hade hela tiden svårt att hålla isär de två huvudpersonerna. Det tog aldels för lång tid att läsa, förmodligen för att jag var lite uttråkad hela tiden. Den här går direkt i ge-bort-kassen.

Mystiska försvinnanden

När Cynthia var fjorton år vaknade hon en morgon och upptäckte att hela hennes familj försvunnit spårlöst. Mamma, pappa och storebror - helt borta.
Många år senare har hon en egen familj, men försvinnandet har satt djupa spår. Hon är hela tiden rädd att något ska hända hennes dotter, och vakar över flickan som en hök. Det verkar som att konstiga saker börjar hända. En skum bil dyker upp upprepade gånger, någon har kanske gjort inbrott i hennes hus. Är det någon från det förflutna som vill henne något, eller är det Cynthia som är på väg att förlora förståndet? Historien berättas ur hennes mans perspektiv, och han vet verkligen inte vad han ska tro.
Det blir ganska så spännande ett tag, men jag anade gåtans lösning en bra stund innan den avslöjades. Det var ju lite tråkigt. Älskade dock mannens nya gangsterpolare som dyker upp i slutet, den karaktären borde få en helt egen bok.

Blod, svett och cheerleading

"På den tiden brydde vi oss knappt och våra rörelser var hafsiga och svaga. Vi bara styrde ut oss med glitter och gjorde splithopp och vickade på häcken till Kanye. Alla älskade oss. Alla visste att vi var heta, sexiga bee-atches. Det räckte. 

Lärarna tyckte vi var uppstudsiga. 

Vi tyckte att vi var grymma. 

Under säsongerna strök vi omkring i en ointaglig flock med lika långa hästsvansar, matchande cheerskor från Nfinity, guldglittrande ögonlock, alltihop enhetligt. Ingen kunde sätta sig på oss. 

Men det fanns något slappt i det, det förstår jag nu, en vilsen längtan i kroppen. Förut kunde det hända att jag tittade på alla andra ungdomar i klassrummen, debattörerna och årsboksfotograferna och de tjockbenta fotbollstjejerna och orkestertjejerna som svängde med sina slitna fiollådor, och undrade hur det kändes att bry sig så mycket. 

Nu är allt annorlunda".

Jag har läst mycket gott om Megan Abbots böcker på Goodreads.com, och varit sugen på att läsa någon av dem. Därför blev jag jätteglad när jag fick Om du vågar som recensionsexemplar av Bokfabriken. (Tack!) Jag började läsa så fort jag öppnat paketet, och hade väldigt svårt att lägga ifrån mig den.

Handlingen kretsar kring ett cheerleadinglag i en vanlig, tråkig high school. Beth har alltid styrt över tjejerna, eller kanske snarare över allt. Hon är van att få som hon vill, skyr inga medel, knäcker vem som helst. Hon har alltid varit lagkapten, så är det bara. Addy har varit Beths trogna löjtnant sedan de var små, alltid steget bakom, alltid beredd att backa upp. När laget får en ny coach förskjuts maktpositionerna. Coachen är ung, stark och ställer krav. Laget har tidigare mest vickat på rumpan och viftat med pom-poms, cheerleading är bara nåt de gör för att dämpa den ständiga tristessen och tonårsångesten. Nu måste de kämpa. Dagarna fylls av hårt arbete, svett, smärta, sammanbiten motivation. Alla ska med, alla ska bli bättre. Det finns ingen plats för vekhet, för tvekan, för rädsla.
Beths ledarroll är hotad, och en skrämmande händelse tvingar Addy att ifrågasätta sina lojaliteter och sin roll i det som hände.

Jag älskade den här boken, bästa jag har läst på länge! Det börjar som en vanlig ungdomsbok, men visar sig snabbt vara lite mer. Här handlar det inte om något kärlekstriangeldrama, här är det råa relationer mellan tjejer, kärlek, svek, misstro och tillit. Språket är något extra (påminner mig lite om Joyce Carol Oates), och det är det första jag någonsin har läst som skildrar cheerleading som en riktig sport. Jag måste skaffa Megan Abbots övriga böcker väldigt snart!

Äcklig deckare med o-överraskande överraskningar

Kråkflickan är en svensk deckare med inslag av psykoterapi, och jag hade nog trott att den kombinationen skulle varit mer nyskapande eftersom det trycktes på det som nytt och fräscht i baksidestexten. Det var inte så nytt direkt, kändes snarare som ett klassiskt grepp i thrillergenren med en psykolog/terapeut som arbetar parallellt med polisen.
Storyn går ut på att en död pojke hittas i en rabatt. Han har blivit torterad under en längre tid, men polisen har svårt att få reda på vem han egentligen var. Varför har ingen anmält honom saknad? Psykologispåret följer terapeuten Sofia, som arbetar med flera patienter med personlighetsstörningar. Självklart korsas hennes väg med polisens.
Jag tyckte att boken var underhållande och intrigen var ganska intressant, men samtidigt förlitar sig författarna för mycket på rent äckel vilket gör att boken är lite för mycket gore ocn lite för lite spänning för mig. Dessutom hade jag förstått vad som skulle vara twisten i storyn långt innan den dyker upp och "överraskar", det var lite trist. Det slutar med en fet cliffhanger, så om man vill läsa Kråkflickan måste man även läsa uppföljaren - slutsidan i den här boken var verkligen inte tillfredställande alls.

Game

Game (Barry Lyga) är uppföljaren till I hunt killers, och den fortsätter ungefär där bok nummer ett slutade. Jaspers pappa, seriemördaren Billy Dent, har rymt från fängelset. Jasper har inte tid att fundera så värst mycket på det, han har nämligen blivit tillfrågad om att hjälpa polisen i New York med att profilera en ny seriemördare. Jag köper inte riktigt det konceptet, att en sjuttonåring skulle vara bättre lämpad att jaga mördare än vuxna med erfarenhet och utbildning, men man får helt enkelt bortse lite från trovärdighetskraven. Jag gillar den här serien. Mördarjakten är spännande, Jasper och hans flickvän Connie är sympatiska och smarta och det tjatas betydligt mindre om Jaspers skräck för att hans gener plötsligt ska tvinga honom att bli precis som sin far. Ett minus är att det slutat ganska abrupt, och man får inte hela upplösningen utan att läsa del tre - och den verkar inte vara utgiven ännu.

Kommer aldrig mer igen - Hans Koppel

Ylva blir kidnappad av sina nya grannar på vägen hem och inlåst i ett isolerat rum i deras källare. Där blir hon utsatt för fysiska och psykiska övergrepp, som straff för något som hände för länge sedan. Hennes man, Mike, försöker klara av livet med en försvunnen fru, ett barn att ta hand om och en poliskår och allmänhet som är övertygade om att han är en mördare.

Kommer aldrig mer igen är en okej deckare/thriller. Jag hade gärna sett att den fokuserat mer på Mike och hur han hanterar misstankarna och utvecklas, nu hoppar handlingen ganska snabbt framåt och det är lite oklart hur han går från nästan helt nedbruten till att börja leva ett nytt liv.

Boken är uppenbarligen inspirerad av de olika fall med kvinnor och flickor som hållits fängslade och som avslöjats under de senaste åren. Jag tycker dock att det är mycket irriterade att både gärningsmän och författare tycker att det är helt rimligt att snabbt mörda män för det de gjort i ungdomen, men kvinnan ska straffas med inlåsning och våldtäkt. Det blir visserligen en tydlig skildring av det misogyna samhälle vi fortfarande har, men det känns inte riktigt som om det är författarens mening.

Boken var ganska spännande och har ett visst "jag vill veta hur det går"-driv, men det finns många bättre böcker man kan läsa i stället. Gärna en där den kvinnliga huvudpersonen inte våldtas regelbundet. Eller alls.

De döda språkens sjö - Carol Goodman

Jane Hudson återvänder som lärare i latin till samma flickinternat som hon själv läste vid som tonåring. Då, på 70-talet, hände något hemskt och tre ungdomar förlorade livet. Återkomsten till skolan väcker upp minnet av det som hände, men det verkar också som att historien faktiskt upprepar sig. Någon verkar känna till hemligheterna från det förflutna, och snart svävar både Jane, hennes familj och hennes elever i fara.
   Ett par kapitel in i boken tyckte jag att den var ganska fantastisk, och älskade den täta stämning som målas upp kring elevernas mytologi, latinstudier och hemligheter. När jag hade läst ungefär halva började jag tröttna. Vad Janes hemligheter egentligen består i fortsätter vara mystiskt länge, men vem som är skurken i nutid är alltför uppenbart. Det är faktiskt lite synd att boken är skriven som en deckare/thriller, för mig var det intressanta med den relationerna mellan elever, lärare och skolan. Där tycker jag att det bränner till lite, inte helt olikt känslan i The Secret history. Boken är läsvärd, trots att jag inte var så imponerad av nutidens mysterium- hemligheterna från det förflutna räcker långt nog.

Barnflickan - Hanna von Corswant

När jag började läsa Barnflickan trodde jag att det var en deckare som utspelade sig i nutid, så jag blev väldigt förvirrad av att det inte skedde något mord, att det var så otäckt och att det verkade så gammeldags. Sedan insåg jag att det är en thriller som utspelar sig på 60-talet, då blev det hela så mycket mer logiskt...

Karin kommer till Frankrike som au-pair, men när hon kommer fram till familjen finns där inget barn. Ingen vill heller berätta vad som har hänt och hennes arbetsgivare växlar mellan att vara jättetrevlig och väldigt kritisk och verka vilja förändra henne. Mannen i huset är läkare och verkar hålla på med hemliga experiment. Alla ifrågasätter dock Karin när hon försöker förklara att något märkligt är på gång.

Jag gillade verkligen den här boken, trots förvirringen i början. von Corswant lyckas verkligen etablera en otäck stämning i det ensliga huset och varje sida ger nya frågor. Hon lyckas också få läsaren att undra om Karin har rätt eller om hon faktiskt håller på att bli galen. Det enda jag inte riktigt gillar är att slutet är väldigt oklart och öppet, jag gillar slut där man får reda på vad som egentligen hända.

Rasande Rose - Stephen King

Ytterligare ett blommigt inlägg i vårt vårtema!

Rose bryter sig äntligen fri från ett extremt olyckligt äktenskap där hon förtryckts och misshandlats av sin man under många år. Hon flyr för att starta ett nytt liv på en ny plats, men hon kan inte komma över skräcken. Tänk om han kommer efter? Det är en ganska rimlig oro, med tanke på att hennes man är polis, van att hitta försvunna personer, och dessutom är helt besatt av henne. Det visar sig dock att Rose har någon på sin sida. Någon som ingen kunde tro skulle komma till hjälp...

Om du inte har läst Stephen King förut och är sugen på att testa: välj inte den här boken. Har du läst många andra av samma författare: go for it.
Den är ok, men det är långt, långt ifrån hans bästa. (Bra tips för den som inte är frälst än är Pestens tid/The Stand, Liseys story och Raseri).

Spårlöst försvunnen

Millas nyfödde son kidnappas i Mexico. Tio år senare ägnar hon sitt liv åt att leta upp försvunna människor och får en dag ett tips som verkar kunna leda till mannen som tog hennes son.

Spårlöst försvunnen av Linda Howard är en ganska spännande historia. Vi får följa Milla genom mer och mindre farliga miljöer i Texas och Mexico i jakten på kidnapparna. Men allteftersom tiden går blir jag mer och mer irriterad på henne. Hon har brutit med sin familj för att de antytt att hon kanske borde acceptera att pojken är borta. Hon lever bara för att hitta sin son, att hjälpa andra lindrar en del men inte tillräckligt. Jag kan förstå att hon inte vill ge upp, att hon vill veta om pojken lever, men kan inte låta bli att undra vad hon tänker göra när hon hittar honom. Hävda sin rätt till honom och slita upp honom från den familj han ser som sin?

Självklart måste det finnas med en kärlekshistoria också. Den farlige mannen, som först verkar vara ond, men som visar sig stå på de godas sida. Ganska irriterande, men som tur är visar han sig vara mer komplex än man tror i början. En annan irriterande sak är hur författaren ofta understryker hur Milla älskar att klä sig kvinnligt i kjol eller klänning, att fixa med håret, att lägga ansiktsmasker. Det ska väl vara en konstrast till det ganska hårda jobb hon har, men känns mest som om det är med för att visa att hon minsann är en riktigt kvinna.

Den var bättre än jag trodde, men det finns så många bättre böcker att lägga sin tid på.

Blindsighted - äntligen en riktigt äcklig polisroman!

Sarah Linton är både barnläkare och rättmedicinare i den lilla staden Heartsdale i den amerikanska södern. När hon hittar en döende,knivskuren kvinna på en lunchbar är det bara början på en skrämmande tid. Obduktionen visar att offret blivit både drogad och våldtagen, och jakten på mördaren börjar.
   Stadens polismästare Jeffrey är Sarahs exman, vilket komplicerar läget för dem avsevärt då de tvingas samarbeta för att hitta spår efter den skyldige. Samtidigt  försvinner en ung kvinnlig student från universitetet...

Det här är den första boken i vad som kallas Grant County-serien, och dumt nog läste jag flera andra innan jag hittade denna. (Det funkar, men man får veta en hel del om tidigare fall så jag visste lite för mycket om vad som skulle hända i boken).
   Karin Slaughter är en deckar/thrillerförfattare i min smak. Det är ofta seriemördare, riktigt vidriga sådana, det är blod och äckel och riktigt, riktigt spännande.

Skalpelldansen - Jenny Milewski

Jag är alltid intresserad av nya skräckromaner, extra kul är det om de är svenska. Genom Booked.nu fick jag möjlighet att läsa Jenny Milewskis debutroman Skalpelldansen som sorteras in under just den genren.

Författaren Jens Lerman har haft oerhörda framgångar med sina böcker om den galna seriemördaren Carl Cederfeldt. Det har varit så lätt att skriva romanerna, det har räckt med att han satt sig framför datorn så har historierna kommit till honom. Jens hade egentligen tänkt skriva en annan typ av böcker. Han är inte intresserad av blod och våld. Han bestämmer sig att sluta skriva om Carl Cederfeldt, men trots det så tränger sig karaktären på. Det poppar upp bilder och sekvenser i hans huvud, bilder som allt mer verkar ha sin motsvarighet i verkligheten.
När polisen hittar en mördad flicka på skogskyrkogården tyder allt på att mördaren har läst Jens Lermans böcker och inspirerats av tortyren och dödandet i dem. Har mordet något att göra med Jens beslut att lägga ner skrivandet, eller kan det vara så att Carl Cederfeldt på något sätt existerar utanför bokpärmarna? Jens blir mer och mer förvirrad. Han försöker skriva på en ny bok, men när han läser igenom vad han skrivit handlar allt om blod och död.

Boken är spännande, kanske mest i skildringen av hur Jens steg för steg bryts ner av rädsla. Däremot tyckte jag inte att den var skrämmande. Äcklig, ja, när det handlar om morden och om romanerna om Carl, men inte läskig.

Upplägget påminner till en början om Stephen Kings roman The dark half (Stark på svenska), där en författare börjar tro att hans pseudonym finns i verkligheten och är ett hot. Mot slutet övergår Skalpelldansen till att kännas mer som en klassisk Dean R Koontzbok. (Psykopati, snabba lite ologiska vändningar, framhastat slut...) Med andra ord: den börjar bra och blir sen sämre.
Jag undrar också lite över Jens romaner medan jag läser. De verkar så väldigt konstiga. De handlar alltså om en seriemördare som inte har någon agenda annat än att det är roligt att skada andra. (Ingen Dexterintrig alltså). Det finns inga poliser med i böckerna - alltså handlar de inte om att någon är mördaren på spåren. De handlar bara om en kille som dödar tonårsflickor? Utan syfte eller risk att bli avslöjad? Det låter lite... tråkigt va?

Livsfarlig utsikt - Nora Roberts

Nora Roberts är tydligen en väldigt populär författare av böcker i genren Romance (dvs böcker där en kärlekshistoria är den viktigaste intrigen. Detta lärde jag mig på bokcirkeln Prosa & Marmelad :) ). Det här var mitt första möte med Nora Roberts, och jag måste väl erkänna att jag tyckte det var sådär.

Boken heter alltså Livsfarlig utsikt. Visst är det en tråkig titel? Man får ingen som helst känsla av vad det handlar om, lite som dessa 90-talsfilmer med namn som "dödligt vittne", "dödlig hämnd" "hämnande vittne" "vittne till död" etc. Ja ni fattar. De där filmerna som man ser namnet på i tv-tablån och tänker "jaha, har jag sett den förut, eller var det Dödshämnande vittne de sände förra helgen?"
Handlingen kretsar kring Reece, en framgångsrik kock som är den ena överlevande i ett väpnat rån. Traumatiserad av sina upplevelser driver hon runt, tar ett ströjobb här och där, hyr rum på opersonliga hotell och har endast kontakt med sin mormor. När hennes bil brakar ihop i en liten stad i bergen bestämmer hon sig för att platsen är så god som någon, skaffar ett tillfälligt jobb på en vägkrog och stannar ett tag. Den storslagna naturen fascinerar henne, men när hon för första gången ska prova på en vandringsled blir hon på långt avstånd vittne till hur en kvinna blir mördad. När hon slår larm verkar ingen riktigt tro henne. Det finns inga spår efter mordet, och Reeces bakgrund med psykisk ohälsa gör att alla anser henne vara ett opålitligt vittne. Som tur är har hon iallafall en person på sin sida: en sexig men känslomässigt svåråtkomlig författare som hon inleder en romans med.

Positivt om boken: den är snabbläst, det är inte särskilt uppenbart hur det ska gå (med mordet alltså, men kärleken är det lite mer lättgissat...) och jag gillar de rappa replikerna. Negativt är att det är lite tråkigt. Jag tycker inte mordgåtan är tillräckligt spännande, och kärleksaffären är ganska stereotyp (lång mörk man som griper tag i kvinnan med starka händer osv). Jag har hört från Robertsfans att detta inte är hennes bästa bok, så man kanske får testa ytterligare en för att kunna säga om man gillar henne som författare eller inte.

En riktigt äcklig thriller - loves it!

Birdman - Mo Hayder

Kriminalkommisarie Jack Caffrey får ett riktigt obehagligt fall på sitt bord när fem mördade och stympade kvinnor hittas på ett skrotupplag. Gemensamt för kropparna är att de alla har fått en fågel insydd i bröstet (...det är alltså därför mördaren kommer att kallas Birdman) och att de är kraftigt sminkade.
Samtidigt kämpar Caffrey mot sina egna demoner. När han var barn försvann hans bror spårlöst och Caffrey har i många år samlat bevis och ledtrådar i fallet, men hittills inte kunnat bevisa att det är den dömda pedofilen i huset bredvid som är den skyldige.

Jag är svag för polisromaner där man jagar seriemördare, ju läskigare mördare desto bättre. Den här boken var med andra ord en riktig liten läsfest för mig.

Den enögda kaninen - Christoffer Carlsson

David reser hem till byhålan Dalen över sommaren. Där väntar hans barndomsvän Lukas med en överraskning: han och ett gäng kompisar har hittat ett övergivet hus i skogen. Ingen verkar veta att huset finns, och gänget använder det som tillflyktsort. De samlas där nästan varje dag, grillar, pratar, dricker sprit... och gömmer stöldgods. Medan David var i Stockholm har nämligen hans vänner dragit igång en inbrottsturné i bygden, och planerar att resa runt i landet och sälja prylarna på olika loppmarknader. David blir inte överdrivet förvånad, att Lukas håller på med skumma saker vet alla. I lojalitet med gamla vänner, sommartristess och sedemera rädsla för att åka fast dras David djupare in i stöldkarusellen. En natt går ett inbrott fel och plötsligt är de inte bara tjuvar utan också mördare, polisen börjar fråga runt i byn och inte nog med det. Det visar sig att någon har sett vad de har gjort.

I baksidestexten kallas boken "glesbygd noir", och det är ett härligt ord som beskriver den perfekt. Det är egentligen inte historien som fånger mig, utan stämningen och känslorna. Här finns varma sommarnätter, hemliga kärleksmöten, bakfylleångest, oro för en alkoholiserad förälder, lojalitet med vänner som man inte vet om man kan lita på, slitningen mellan att vilja resa vidare och stanna kvar... Och ångest. Mer och mer ångest för varje sida. Det känns mitt-i-prick nästan hela tiden, och jag älskar de små insprängda låtcitaten.

Det är dessutom så härligt mystiskt genom hela boken. Kanske är det lite övernaturligt. Kanske inte. Persongalleriet är Twin Peaks-aktigt skruvat. Här finns till exempel den förmögna familjen med sitt avancerade larmsystem, busschaffören som inte har pratat på tio år, syskonen som lever som ett kärlekspar och den ensamma pojken Kasper och hans enögda allvetande kanin.

Jag skulle önskat att man fick veta mer om Lukas kompisgäng. Visserligen får man en del bakgrund och förklaringar till varför de är som de är, men de känns ändå ganska platta. Man får till exempel inte veta varför de gör inbrott efter inbrott. Lukas håller på med droger och behöver pengar, men de andra? Vad håller de på med? Det känns lite märkligt att människor i tjugoårsåldern skulle begå grova brott bara för att de var småstadsuttråkade, och att de sen inte ens verkar påverkas av det. Särskilt syskonen Julian och Justine är extremt menlösa. Deras enda karaktärsdrag är att de är snygga, omotiverat tjuriga och elaka och att de kanske ligger med varandra. Varför? Det får man inte ens en antydan om.

Trots att jag saknar att få lära känna huvudpersonerna djupare så gillar jag den här boken jättemycket. Mest för att David iallafall kommer nära, hans ångest och oro är extremt väl beskriven. Det är ingen glad bok, ingen feel-goodhistoria. Men att läsa den känns som att titta på en film med ovanligt snyggt foto, och den känslan är det inte alla författare som kan frammana.

(Den enögda kaninen är utgiven på Piratförlaget, och har ett väldigt snyggt omslag!)

Utan ett ord

Imorse läste jag ut vad som känns som en standardthriller: Utan ett ord av Linwood Barclay.
14åriga Cynthia vaknar en morgon i ett tomt hus. Hela hennes familj har försvunnit utan att lämna minsta spår efter sig. 25 år senare bestämmer hon sig för att ta reda på vad som egentligen hände. Varför lämnade dem henne ensam, och kan det vara så att familjen fortfarande är vid liv?

Jo, visst, det är ganska spännande. Jag tyckte att upplösningen var skapligt oväntad, och det finns en del kul bifigurer (till exempel Cynthias pojkvän från high school, en kriminell ledare för någon slags gäng som steker ägg och oroar sig för sin styvdotter) men upplevelsen dras ner lite av att jag ungefär halvvägs in i boken började tycka att Cynthia var riktigt irriterande.