Låt inte den här stan plåga livet ur dig Mona - Anneli Jordahl

Det är 1959 när Mona reser från en liten by i Dalarna till Östersund för att börja arbeta som hembiträde. Hon har enorma förväntningar på staden som i hennes ögon ter ser enorm. Tänk vilket nöjesutbud! Caféer! Och dans!
Familjen hon flyttar in hos består av ett ungt par och en liten dotter. Mona har ingen erfarenhet av varken hushållsskötsel eller barn, men hon har med sig en kokbok hemifrån och tänker att hon väl får lära sig allteftersom. Lägenheten är liten, och Mona får sova i vardagsrummet. Det är inte så lätt att förstå vad arbetsgivarna förväntar sig av henne, och det är verkligen inte så lätt att sköta matlagningen. Det blir inte alls så mycket tid över för nöjen som hon har tänkt sig, och det är inte så lätt att få vänner i storstaden.
Mannen i familjen hon arbetar för spelar i en dansorkester, och till slut får Mona tillfälle att följa med ut på dansbanorna där de uppträder och hennes fantasier om ett virvlande nöjesliv uppfylls iallafall till viss del. När hon möter bandets försagda gitarrist Ove faller hon snabbt och livet känns nästan ännu mer spännande. Men det är inte alltid lätt att vara en ung kvinna under den här tiden. Killarna dricker mycket, kvinnor behandlas som ägodelar och skitsnacket frodas. Lönen är låg och arbetsgivarna hänsynslösa. Mona kämpar på, men hon har inte så stora möjligheter att påverka sin framtid.
Över hela boken vilar en känsla av hopplöshet. Jag tycker så synd om Mona som har så stora drömmar och så få chanser - det är jobbigt att läsa om henne. Samtidigt känns det väldigt äkta, jag kan verkligen tänka mig att livet kunde vara precis såhär och det gör att jag tycket  så mycket om boken trots att den gjorde mig nedstämd.

Oppositionspartiet - Gun-Britt Sundström

 

Det är 1960-tal i Stockholm och Saga är en av gymnasiets begåvade elever, en av dem som knappt behöver anstränga sig för att få bra betyg. Hon anstränger sig ändå, vad annat ska man göra? 

Trots det är hon inte särskilt lätt för lärarna att hantera, hon säger ifrån när hon inte håller med och hon kräver rättvisa och relevans. När hon hamnar i trubbel för sin frispråkighet upptäcker hon att det finns fler i klassen som är som hon. Tillsammans bildar de Oppositionspartiet, de som vägrar bli en del av den Grå Massan. De som ska förvalta kulturen, de som har en lysande framtid att se fram emot. De äter bakelse efter bakelse på konditoriet, och hinner samtidigt uppfinna ett eget språk, kontakta andevärlden och skaffa sig en och annan pojkvän.

   Jag älskar Saga och hennes kompisar. De är så underbart tonårspretentiösa, med en överintellektuell och ofta elitistisk humor. Deras vänskap och mod i otaliga små vardagsuppror är både roligt och lite rörande att följa. Den är kanske inte riktigt lika bra som Maken (som jag har tjatat om i massor av inlägg nu..) men jag tyckte mycket om Oppositionspartiet! Den här kommer jag garanterat att läsa fler gånger.

Barnflickan - Hanna von Corswant

När jag började läsa Barnflickan trodde jag att det var en deckare som utspelade sig i nutid, så jag blev väldigt förvirrad av att det inte skedde något mord, att det var så otäckt och att det verkade så gammeldags. Sedan insåg jag att det är en thriller som utspelar sig på 60-talet, då blev det hela så mycket mer logiskt...

Karin kommer till Frankrike som au-pair, men när hon kommer fram till familjen finns där inget barn. Ingen vill heller berätta vad som har hänt och hennes arbetsgivare växlar mellan att vara jättetrevlig och väldigt kritisk och verka vilja förändra henne. Mannen i huset är läkare och verkar hålla på med hemliga experiment. Alla ifrågasätter dock Karin när hon försöker förklara att något märkligt är på gång.

Jag gillade verkligen den här boken, trots förvirringen i början. von Corswant lyckas verkligen etablera en otäck stämning i det ensliga huset och varje sida ger nya frågor. Hon lyckas också få läsaren att undra om Karin har rätt eller om hon faktiskt håller på att bli galen. Det enda jag inte riktigt gillar är att slutet är väldigt oklart och öppet, jag gillar slut där man får reda på vad som egentligen hända.

Pappa Pellerins dotter - Maria Gripe

Loella är elva år och bor i en stuga i skogen tillsammans med sina små tvillingbröder. Hennes mamma jobbar på en båt, och Loella längtar tills hon ska komma hem och ta hand om allting. Det är nämligen inte så lätt att leva när man är elva och inte har några pengar att köpa mat för. Hennes pappa försvann redan när hon var liten, men det händer ganska ofta att Loella fantiserar om att han kommer tillbaka. En dag skriver mamman och berättar att hon har fått jobb på ett fartyg som ska gå till Amerika. Hon är redan på väg över havet, och har ordnat så att barnen ska få flytta in till stan över vintern. Småpojkarna ska bo hos mammans väninna, men Loella har fått en plats på ett barnhem. Staden blir något av en chock för flickan från landet. Hon har svårt att förstå människorna, och hon avskyr att behöva dela rum med Måna som är skränar schlagers och tuggar tuggummi. Långsamt anpassar hon sig som den överlevare hon ändå är.
   Jag är vanligtvis inget fan av Maria Gripe, men den här boken var riktigt mysig. Porträttet av den ensamma flickan som längtar efter pappan hon inte minns är behållningen, det är ingen actionberättelse direkt.

Niceville - den hemska staden

Mississippi på 1960-talet. Slaveriet må vara avskaffat, men det är långt kvar till svarta och vita behandlas lika (och inte har vi kommit dit än). I Niceville av Kathryn Stockett får vi följa en vit kvinna och två svarta hembiträden. Hembiträdena är intressantast att följa, men det är en överlag bra bok. Nu var det ett tag sedan jag läste den, så jag har inte så mycket att säga mer än: Bra! Läs den!