We were liars

Det blev en lite förvirrande upplevelse för mig att läsa We were liars. Jag hade nämligen inte fattat vilken bok jag läste.
Jag har haft Kanske är det allt du behöver veta på min läslista länge, och när jag började läsa den här boken hade jag ändå inte fattat att det var just den som jag hade plockat upp. Det gjorde att jag i början tänkte "Meh, den här intrigen verkar ju vara väldigt lik den i den där Kanske är det allt du behöver veta!" Till slut kollade jag upp sambandet, och då klarnade det ju snabbt... Så kan det gå när man läser mycket och snabbt.

Hursomhelst... Boken handlar om den perfekta familjen Sinclair. Vackra, begåvade, förmögna. Cadence och hennes jämnåriga kusiner har tillbringat många somrar på en privat ö, en plats där livet tycks stanna och världen utanför upphöra. Föräldrarna finns någonstans i bakgrunden, mostrarna som alltid bråkar om arvet och ständigt uppmanar sina barn att ljuga, överdriva och manipulara sin morfar för att gen egna familjern försprång gentemot sina systrars. Småsyskonen, the littles, finns också där som ett slags kulissvarelser. Det är de fyra jämnåriga, de som kallar sig the liars, som är i strålkastarljuset.
Det här är så bra! Jag tycker så mycket om relationen mellan kusinerna, hur oklart och luddigt föräldrarna skildras trots att de påverkar så otroigt mycket av dynamiken inom släkten. Ett mysterium byggs upp långsamt och väldigt snyggt, och karaktärerna är mångsidiga och intressanta. Författaren kanske vältrar sig lite för mycket i överdrivna metaforer, men i det stora hela älskade jag språket.

Den fula, tjocka kompisen

Sjuttonåriga Bianca är ganska nöjd med sitt liv. Hon är helt ointresserad av att träffa killar, hon är nämligen helt övertygad om att highschoolkids är för unga för att bli kära på riktigt - och då är det ju meningslöst att hålla på och försöka vara ihop. Hon är en lojal vän till sina två bästisar, har en bra pappa (mamman är kanske lite jobbig, hon ger sig iväg på allt fler och längre arbetsresor).  En kväll kallar säger skolans dryga casanova Wesley att Bianca uppenbart är "the Duff", det vill säga "Designated Ugly Fat Friend". Det finns en i varje kompisgäng, en som inte riktigt hör till, en som finns med för att de andra ska kunna känna sig lite bättre och lite finare Bianca kastar en läsk i ansiktet på honom, men kan inte låta bli att fortsätta grubbla på det han sagt. Är hon en Duff? Samtidigt spårar hemmalivet ur, mamman ansöker om skilsmässa, pappan faller tillbaka i ett gammalt missbruk och ingen tar hand om Bianca alls. Märkligt nog är det Wesley som blir hennes andningshål. Att kyssa honom är det enda som får henne att sluta tänka, även om hon hatar honom mest av allt.
På många sätt en standardungdomsbok, men med en uppfriskande liberal syn på tonåringar som har sex. Charmiga karaktärer och en oväntad seriositet. Jag gillade den. (Snart kommer The Duff som film, det kan nog bli bra).

Ringa till det förflutna

Direkt efter att jag läst ut Attachements började jag på ytterligare en bok av Rainbow Rowell. Landline var bättre, men det är fortfarande inte i närheten att beröra mig som Eleanore & Park gjorde.

Här får man följa Georgie, som skriver manus för tv-serier. Hon och hennes partner har äntligen fått chansen att pitcha sin egen idé, något de har väntat hela sina yrkesverksamma liv på. Problemet är bara att pilotavsnittet måste vara färdigskrivet aldeles strax. Och att det är jul. Familjen har redan biljetter till svärföräldrarna på andra sidan kontinenten, och hennes man Neal vägrar ställa in resan. Han tar barnen och drar, och Gerorgie börjar fundera på om hon har förstört allt. Är de verkligen lyckliga? Neal är alltid lite irriterad på henne, och hon känner det som att hon alltid gör honom besviken. Ensam i stan försöker hon hålla modet uppe och kasta sig in i en hektisk jobbperiod. Helt oväntat upptäcker hon ett sätt att kommunicera med Neal förr i tiden, en den unge Neal hon först lärde känna - men innebär det att hon kan rädda sitt äktenskap eller att hon kommer förstöra alla chanser till ett lyckligt liv?

En ganska rak och vardaglig historia, med lite lite magi. Söt bok med välskrivna karaktärer (och mopsar! Det är alltid bra med mopsar).

Montecore - Jonas Hassen Khemiri

Efter att han publicerat sin första roman får Jonas mail från sin fars barndomsvän Kadir,  som föreslår att hans nästa roman ska handla om fadern. Jonas accepterar något motvilligt idén och börjar sammanställa historien utifrån Kadirs och sina egna hågkomster. Vissa saker har de dock ganska olika uppfattning om.

Fadern växer upp i Tunisien och drömmer om att bli fotograf. Han träffar Pernilla och flyttar till Sverige, där de snart får sin första son. Livet i Sverige är ganska bra under tidigt åttiotal. Fadern har svårt att lyckas som fotograf men är full av hopp, familjen har det knapert men ändå ganska bra. När åttiotal övergår i nittiotal blir dock samhällsklimatet hårdare och rasismen ökar. Fadern vill att Jonas ska umgås med vita, tennisspelande östermalmsbarn,  men Jonas vill hänga med sina förortskompisar. Slitningarna i familjen ökar och så småningom ger sig fadern iväg.

Boken är en fin skildring av en uppväxt under åttio- och nittiotalen och en pappa som försöker men inte riktigt lyckas. Språket växlar mellan Kadirs och Jonas delar, där den förstnämnde har ett extremt utbroderat språk och den senare växlar mellan ett mer vanligt språk och en "blattesvenska". Under läsningen växlade jag mellan att uppskatta Kadirs användning av synonymer som nästan men inte riktigt betyder samma sak (typexempel: levitera från stolen istället för resa sig) och att verkligen irritera mig. I slutändan vann dock uppskattningen, jag tyckte att det här är en väldigt bra bok med intressanta karaktärer, bra språk och en gripande historia.

Tell the wolves I'm home - kanske årets bästa?

“Because maybe I don't want to leave the planet invisible. Maybe I need at least one person to remember something about me.” 

Tell the wolves I'm home rusade rakt in min lista över årets tio favoritböcker (redan i maj, jag vet, lite förhastat, men jag kan inte tänka mig att den kommer att petas ner från listan).
Det här är helt enkelt Så Bra. Handlingen, stämningen, karaktärerna... magiskt.

Det är 80-tal och June är fjorton år när hennes älskade morbror Finn dör i AIDS. Förlusten golvar henne totalt. Hon är en ganska ensam tjej som gärna flyr in i fantasier om medeltiden. Det är svårt för henne att umgås med jämnåriga, blygheten kommer alltid ivägen, och hon har inte samma intressen (sprit och sex) som sina jämåriga. Hon har alltid hämtat styrka från relationen med Finn. Han är den enda som fått henne att känna sig speciell, och nu när han är borta är hon vilsen. En dag tar Finns hemliga pojkvän kontakt med June. Ingen i hennes familj har någonsin träffat honom, June visste inte ens att han fanns. Nu är hon enormt nyfiken: vad vill han? Vet han något om Finn som hon inte känner till? Samtidigt får hon höra från sin storasyster att det är Tobys fel att Finn är död och att hon borde hata honom. Det gör hon också, både för den skuld hon känner att han har, och av svartsjuka på att han hade ett liv med Finn som hon aldrig kan få uppleva. Hon kan till slut inte hejda sig från att möta Tony, hon måste få veta om det går att hålla Finn vid liv lite längre genom att prata med någon annan som stod honom nära.


“That's the secret. If you always make sure you're exactly the person you hoped to be, if you always make sure you know only the very best people, then you won't care if you die tomorrow.”

I hunt killers

Jasper "Jazz" Dent har haft en minst sagt annorlunda barndom. Han är nämligen son till en ökänd seriemördare, och fick redan som liten se vidriga scener. Hans far visade honom de allra mörkaste sidorna av mänskligheten och lärde honom att manipulera sin omgivning.
   Nu är Jazz tonåring och pappan sitter i fängelse. Jazz bor hos sin dementa farmor, i samma småstad som han växt upp i. Alla vet vem han är, vilket inte direkt hjälper till att göra honom populär. De enda människor som står honom nära är hans bästa vän, den blödarsjuke Howie, och flickvännen Connie.
   Jazz brottas ständigt med sina minnen, tankar på vad han hade kunnat göra för att stoppa sin far, och ångest över att han bär på samma gener och kanske en dag kommer att finna det oemotståndligt att skada någon.
   När en död kvinna hittas i stan känner Jazz genast igen tecknen på att en seriemördare ligger bakom - han har trots allt tvingats studera verksamheten nära under många år - och bestämmer sig för att han måste hjälpa polisen att få fast mördaren.
Jag hade egentligen inga förväntningar på boken, men måste säga att den var en positiv överraskning. Jazz är en sympatisk huvudperson, lagom svår och odräglig för att bli mänsklig. Bifigurerna är charmiga och jag tyckte om varenda en (utom kanske farmodern, men hon kan ju inte riktigt rå för att hon är skitjobbig). Det är en mörk historia, mycket våld och elände, men också full av svart humor.  
(En varning: det finns en vidrig scen med en hund som dödas).

Hello Kitty måste dö

Fiona Yu är en hårt arbetande advokat i San Fransisco och på helgerna hjälper hon till på föräldrarnas kemtvätt. De vill inget hellre än att hon ska träffa en rejäl kinesisk man att gifta sig med och tar varje tillfälle att para ihop henne med lämpliga kandidater. Hon själv är inte så intresserad av det utan hänger hellre med sin återfunne barndomsvän Sean. Han erbjuder sig att hjälpa Fiona bli av med de presumtiva fästmännen, men snart börjar konstiga olyckor hända.

Hello Kitty måste dö av Angela S. Choi är en väldigt rolig bok. Fiona är cynisk i sin syn på världen, hon slits mellan sin traditionella kinesiska uppfostran och sin amerikanska uppväxt. Det är frustrerande när hon klart och tydligt säger till sina föräldrar att hon inte vill träffa mannen de planerat en dejt med åt henne och de inte lyssnar det minsta på vad hon säger. Samtidigt är hennes föräldrar inte särskilt strikta och det är tydligt att de bara vill hennes bästa.

Boken är skickligt berättad och man får sakta men säkert mer information om vad som händer. Personerna är trovärdigt tecknade och ingen är bara god eller bara ond, vilket gör dem levande och trovärdiga. Den är dessutom spännande, lättläst och kort, så jag kan verkligen rekommendera den.

Felicia försvann

Så här ett halvår efter alla andra har jag också läst Felicia försvann av Felicia Feldt. Jag tyckte mest att den var virrig och tråkig. Man får en scen här och en scen där, boken hoppar fram och tillbaka i tiden, men det knyts aldrig ihop. Det är svårt att hänga med och förstå vad som händer var och när.

Det var ju svårt att undgå den här boken när den kom och jag läste mycket om den innan jag själv läste den. Jag hade väl en ganska klar uppfattning om vad jag tyckte innan och förväntade mig mest en berättelse om en fruktansvärt jobbig barndom.

 I början av boken var allt som jag tänkte innan, Felicia far illa och flyttar än hit och än dit. Jag tänkte att även om inte allt är sant måste man få berätta sina egna upplevelser. Men efter ett tag, i takt med att jag börjar irritera mig mer och mer på tidshoppen och det väldigt fragmenterade berättande börjar jag undra om det inte är Felicia som har fel i alla fall. Ingen verkar ju hålla med henne. Hon upplever att hennes syskon håller med henne, men ändrar sig så snart mamman är i närheten, men tänk om de bara har en annan upplevelse av uppväxten. Det känns elakt att tycka så, men jag kan inte hjälpa att undra om hon inte överdriver en smula.

Jag ville läsa den här boken just för att den var så omtalad, men jag känner att jag gärna kunde låtit bli. Jag tror på att Felicia har upplevt sig dåligt behandlad och det var säkert nyttigt för henne att skriva den här boken, men jag känner att jag bara fått ena halvan av ett gräl och inte kan lita på författaren.

Frestelsernas berg - Jonas Gardell

Maria är 70 år och har förlorat allt. Hennes väldigt självupptagna man lämnade henne och tog med sig allt av värde redan när barnen var små, och hennes syskon har sålt släktens sommarställe till sina egna barn. Maria bor i en liten lägenhet som är fylld med kartonger, kartonger där ett förlorat familjeliv finns nerpackat och måste sparas till varje pris. Ibland försöker hon sortera i kartongerna, barnstövlar och leksaker som ingen vill ha byter plats med varandra utan att det någonsin blir bättre.

Marias son Johan minns med bitterhet en torftig barndom utan far i en för liten lägenhet som är för full av lådor. Han sörjer den förlorade släktgården och skriver långa brev till sin moster och kusiner där han försöker reda ut vad som egentligen hände när de sålde stället, och varför allt blev som det blev.

Frestelsernas berg är en väldigt fin bok i klassisk Gardellanda, om en sönderfallande familj som kanske alltid har varit trasig.

Kejsaren av Portugallien

Jag tyckte att det var dags för en ljudbok igen, och lyssnade på Selma Lagerlöfs klassiker Kejsaren av Portugallien - streamat från bibliotekets hemsida. Att valet föll på just den hade ärligt talat ganska mycket med längden på boken att göra... Jag tycker att kortare böcker gör sig bättre som ljudböcker än långa,eftersom jag blir så otålig över att det går så himla mycket långsammare än när man läser själv i en pappersbok. Om ljudboken är för lång blir det lätt så att jag lyssnar på halva, inte har tid att fortsätta just då, och glömmer bort boken tillräckligt länge för att ha glömt var jag var och vad som hänt och ger upp. Men Kejsaren av Portugallien tog runt sju timmar, dvs hade en perfekt längd.

Torparen Jan i Skrolycka får en liten dotter som han inte visste att han ville ha. När han första gången får hålla i flickan fylls han med en kärlek han inte visste fanns och från den stunden är hon det enda som spelar någon roll. Dottern får namnet Klara Fina Gulleborg, och under hela hennes uppväxt har hon och fadern en väldigt nära relation. När Klara är vuxen hotas plötsligt familjen av vräkning: ägaren till stugan de bor i vill åt marken och kräver att de betalar sina skulder och familjen har inga pengar. Klara bestämmer sig för att fara in till stan, skaffa sig anställning och tjäna ihop pengarna som behövs. Jan och hans hustru Kattrina väntar otåligt på brev från dottern, men det kommer bara ett enda. Det börjar gå rykten i bygden om att flickan hamnat i olycka i storstan, och för att hantera förlusten av Klara blir Jan mer och mer märklig. Han fantiserar om allt bra som hänt Klara i stan, hon kanske till exempel har fått en tjänst hos en fin fru och lever som en prinsessa! Eller så kanske hon rent av själv har blivit kejsarinna? Kärleken till dottern driver Jan till galenskap, han utnämner sig själv till kejsare av Portugallien och kräver tillbörlig respekt av både torpare, bönder och präster.
Boken var fin, men stör mig lite på alla bihistorier (Selma gillade ju som bekant skrönor väldigt mycket...). En av de bättre Lagerlöf jag har läst faktiskt, men inte i närheten av min favorit Jerusalem.

Ingvar Hirdwall spelade kejsaren i SVT's filmatisering.

Konsten att tala med en änkling

Konsten att tala med en änkling, av Jonathan Tropper hittade jag i bokbytarrummet. Jag tyckte nog att den såg lite tråkig ut, eller så var det titeln som inte tilltalade mig. En dag slängde jag ifallafall ner den i väskan som tåglitteratur, började läsa och var helt fast efter några meningar.

Doug är runt 30 och redan änkling. Han hade en fru, Hailey, som han älskade över allt annat, och hon dog. Nu har han ett hus, en förtvivlad tonårig styvson, en pappa som ibland spelar baseball i kalsongerna, en mamma som missbrukar piller, en lillasyster som ska gifta sig med en man hon träffat på Haileys begravning och en tvillingsyster som mer eller mindre kräver att Doug ska komma på fötter igen.
   Sorgen har blivit ett sätt att hålla kvar Hailey lite till, och Doug är därför ganska ovillig att släppa den. Han vet att en dag kommer det göra lite mindre ont, och en annan dag kommer han bli kär på nytt - men han är inte på långa vägar redo att närma sig ett sådant liv. Eller?

Det är sorgligt, ofta väldigt sorgligt, men däremellan är det också väldigt roligt. Alla karaktärer känns levande, de har både goda sidor och jättejobbiga personligheter och alla är viktiga för historien. Jag tyckte särskilt mycket om beskrivningarna av pappan, och relationen mellan Doug och hans styvson.