Kristian Tyrann

Jag fick den här biografin över Kristian Tyrann av en slump, hade aldrig valt själv att skaffa och läsa den. Men jag är väldigt glad att jag gjorde det. Min uppfattning om det sena 1400- och tidiga 1500-talet var ett par Sten Sturar, Stockholms blodbad och Gustav Vasa. Och så lite Luther på det. Nu har jag betydligt bättre koll på en tid som verkligen hjälpt till att forma Sverige som land.

Jag hade lite svårt för upplägget av boken, med många hopp fram och tillbaka i tiden. Boken följer olika spår (ekonomi, lagar bland annat), därav dessa hopp, och det är väl ett rimligt upplägg, men lite förvirrande när man som sagt inte har så bra koll på tiden. Men överlag är den väldigt intressant och mycket allmänbildande. Nu skulle jag gärna läsa mer om Luther, det verkar vara ett intressant ämne.

Katten Cleo - Helen Brown

Helen Brown såg sig inte som en kattmänniska, men gick med på att skaffa en kattunge till sin son Sam. Han valde ut en liten svart honkatt och döpte henne till Cleo. En vecka senare omkom Sam i en trafikolycka, och familjen hamnar i total kris. Alla tankar på katter var borta, det fanns ingen mening med att ta sig an en kattunge när Sam inte fanns längre. Men katten dök upp, Sams lillebror Rob vädjade om att få behålla henne, och Helen gav med sig. Katten Cleo fick stanna.
Snabbt fick katten en viktig roll i familjen. Hennes galna men ömsinta personlighet kunde få dem att skratta igen, något som hade verkat omöjligt.
Jag är ju väldigt intresserad av djur. Med väldigt menar jag att jag är mer eller mindre besatt av dem. Därför kan jag inte motstå att läsa en sån här bok när den kommer i min väg. Och visst är det en fin berättelse om hur mycket ett husdjur kan påverka människor, och det är fint att läsa om Cleo, men boken har lite för stort fokus på Helen själv. Det finns dessutom en del detaljer som verkligen stör mig: dels hur Helen är så otroligt snabb att döma andra på ett rent osmakligt sätt. Hon tror att barnen i Robs skola är "känslomässigt störda" och därför kommer att mobba honom - innan han ens har satt sin fot där. Grannkvinnan är snygg och smal "alltså korkad, ingen jag ville umgå med". Ett familjefoto av människor hon aldrig har träffat visar att människorna är perfekta "ingen är tjock, homosexell eller har en personlighetsstörning". Hon kan alltså se direkt om någon är gay eller har en psykisk sjukdom? På ett foto? Ok... Det andra störande var att det förekommer en del översättningsmissar (tror jag?). Det låter iallafall väldigt konstigt när Helens man är beredd att "renovera renoveringen". Jag saknade också en bild på Cleo. Det känns märkligt att ha en bild på en ranom kattunge som inte ens har rätt ögonfärg på omslaget när boken berättar en sann historia.
Sammanfattningsvis är det en bitvis gripande berättelse om relationen man kan ha med ett djur om man har tur, och bitvis en lite gnällig memoar av en inte helt sympatisk kvinna. Helt ok, men jag blir inte sugen på att läsa fortsättningen.

Tack Bokfabriken för rec.ex!

Mitt positiva liv - Andreas Lundstedt

Andreas Lundstedt har tillsammans med Cecilia Blankens skrivit en bok om att leva med en hemlighet som är så stor och tung att den nästan inte går att bära. I många år kämpade han ensam mot ångest och självförakt efter att ha fått en HIV diagnos innan han äntligen vågade berätta och acceptera.
En välskriven biografi som lyckas vara både rolig och hjärtskärande.

Jerusalem, biografin

Jerusalem är en komplicerad stad. Hem för tre världsreligioner, invaderad och ägd av ett otal olika härskare. Simon Sebag Montefiore har skrivit om stadens historia, men utgångspunkt från själva staden.

Detta är den bok som det tagit absolut längst tid för mig att läsa. Kanske inte i faktiskt lästid, men det har blivit många långa pauser mellan läspassen. Detta är inte en bok som jag längtat efter att läsa, utan dessvärre fick jag ofta tvinga mig till att ta tag i den. Jag ville ändå läsa ut den för det rör sig om en stad som är orsak till så mycket av dagens konflikter.

Jag hade höga förväntningar på denna bok, det kändes som en bra idé att utgå från själva staden. Tyvärr levde inte boken upp till förväntningarna. Problemet med att utgå från en stad är att det är svårt att relatera till det som händer runt om i världen för den som inte har hundra procent koll på världshistorien. Jag tycker också att Sebag Montefiore fokuserar mer på männen i staden än på själva staden.

Boken börjar i biblisk tid. Här tycker jag att ett stort problem är att författaren utgår från att det som står i Bibeln stämmer. När jag började läsa denna bok hade jag precis läst Bibeln och arkeologerna, som menar att det inte finns några som helst bevis, vare sig skriftliga eller arkeologiska för att Bibelns berättelser är sanna. Det blir därför lite svårt att ta en författare på allvar när han menar att händelser är sanna, för varför skulle de annars nämnas i Bibeln. Detta ledde till att jag i början blev tveksam till författaren och det höll i sig genom boken.

Jag tycker också att boken är väldigt rörig. Det står knappt några årtal i texten, bara i kapitelrubrikerna, och det gjorde mig en smula förvirrad om när olika saker utspelar sig. Texten hoppar en del fram och tillbaka, när man får följa en man som varit viktig i historien skildras hela hans liv och sedan hoppar historien tillbaka. Åtminstone känns det som det, det är svårt att avgöra när det inte finns några årtal.

Det är en stor brist på vanliga människor och kvinnor i boken. Det vimlar av härskare och generaler och det finns några enstaka kvinnor i egenskap av älskarinnor. Den totala överklassmansdominansen blir mycket tröttande efter ett tag och jag tycker att författaren skildrar kvinnor på ett rätt misogynt sätt. De som skildras är som sagt framförallt älskarinnor och det är framförallt deras utseende som beskrivs och författaren har ett rätt nedlåtande sätt att skildra dem.

Jag saknar även staden i boken. Jag har inte fått någon känsla för hur det ser ut eller hur det såg ut förut. Det nämns en massa tempel och kyrkor, men mest för de händelser som utspelas i dem. Det är ju ändå staden som ska skildras, men den förblir märkligt anonym genom boken. Det är synd för en bok med en så ambitiös idé och det känns som om den kunnat bli så mycket bättre.

Felicia försvann

Så här ett halvår efter alla andra har jag också läst Felicia försvann av Felicia Feldt. Jag tyckte mest att den var virrig och tråkig. Man får en scen här och en scen där, boken hoppar fram och tillbaka i tiden, men det knyts aldrig ihop. Det är svårt att hänga med och förstå vad som händer var och när.

Det var ju svårt att undgå den här boken när den kom och jag läste mycket om den innan jag själv läste den. Jag hade väl en ganska klar uppfattning om vad jag tyckte innan och förväntade mig mest en berättelse om en fruktansvärt jobbig barndom.

 I början av boken var allt som jag tänkte innan, Felicia far illa och flyttar än hit och än dit. Jag tänkte att även om inte allt är sant måste man få berätta sina egna upplevelser. Men efter ett tag, i takt med att jag börjar irritera mig mer och mer på tidshoppen och det väldigt fragmenterade berättande börjar jag undra om det inte är Felicia som har fel i alla fall. Ingen verkar ju hålla med henne. Hon upplever att hennes syskon håller med henne, men ändrar sig så snart mamman är i närheten, men tänk om de bara har en annan upplevelse av uppväxten. Det känns elakt att tycka så, men jag kan inte hjälpa att undra om hon inte överdriver en smula.

Jag ville läsa den här boken just för att den var så omtalad, men jag känner att jag gärna kunde låtit bli. Jag tror på att Felicia har upplevt sig dåligt behandlad och det var säkert nyttigt för henne att skriva den här boken, men jag känner att jag bara fått ena halvan av ett gräl och inte kan lita på författaren.

Bedårande barn av sin tid, historien om Noice

Jag hörde Noice för första gången i höstas, och gillade direkt de lite naiva texterna till 80talssynthslingor. Det handlar om tonårsliv i storstaden, om att inte komma in på uteställen för att man är för ung, om tunnelbanor och om att
vara sig själv.
   Bandet slog igenom 1980, och då var den yngste medlemmen, Hasse Carlsson, bara 14 år gammal. Inom kort var de ett av landets populäraste popband, med fans som väntade utanför familjernas villor i Gustavsberg och med en tuff turnéplan som inte lämnade mycket tid till skolarbete.

David Bogerius biografi Bedårande barn av sin tid går grundligt igenom Noice historia genom intervjuer med bandmedlemmar, andra artister, föräldrar och fans. Det är fascinerande att följa de här kaxiga snorungarnas väg från fritidsgårdsspelningar till folkparksturnéer, särskilt då jag inte visste någonting om bandet förutom hur musiken låter. Boken är välskriven och engagerande. Det är kul att läsa om 80-talet, både om musikbranschen och andra kulturella fenomen. (Visste ni till exempel att Hasse var tillfrågad om att spela Kim i filmen G? Han tackade nej, men rekommenderade sin kompis Niclas Wahlgren...)




Noice, live på Ritz 1981

Bibliotekskatten Dewey

Jag antar att det inte finns någon katt- och bokälskande människa i världen som inte redan har hört talas om Dewey, men det kanske fortfarande finns någon som inte läst boken. Jag t.ex. läste den inte förrän igår.

Berättselsen börjar med att en liten kattunge hittas i bokinkastet i biblioteket i staden Spencer, Iowa. Han är nedkyld och har frostskador på tassarna, men ett varmt bad och ett mål mat senare är han redo att ta över sitt nya hem, biblioteket. Han får namnet Dewey Readmore Books och charmar alla i samhället. Snart sprids hans historia i tidningar och tv över delstaten, över USA, över världen.

Boken är en charmerande berättelse om en katt, men också till viss del en biografi över bibliotekschefen och författaren till boken, Vicki Myron. Det är hon som hittar Dewey och även om han är hela samhällets katt är det framförallt hon som är hans matte. Boken berättar även historien om staden Spencer, hur den ibland är nära undergång men alltid kommer igen och fortsätter växa. Dessa tre delar vävs ihop och blir till en historia om att komma över svårigheter.

Jag har svårt för när katter och andra djur far illa i böcker, men jag tänkte att jag skulle klara av att Dewey blir gammal eftersom han har levt ett bra liv. Men när man kommer dit har man fäst sig vid honom och det är sorgligt att läsa. Om någon har väldigt svårt för sådant kan den sluta läsa efter två tredjedelar av boken och låtsas som att Dewey fortfarande bor på biblioteket och hälsar alla besökare välkomna. Det händer en hel del jobbigt i slutet, inte bara kattrelaterat, så det här är inte den feelgoodbok man kan luras till att tro. Men den är bra och berättar en fin historia om en fantastisk katt.

Det här är inte Dewey utan en annan katt som är mycket förtjust i bokhyllor. Böcker är tråkiga för de håller matte upptagen med annat, men bokhyllorna är de perfekta sov- och utkiksplatserna.

Mer kungliga skandaler

När Den motvillige monarken kom ut blev det stort rabalder. Allt fokus hamnade på delen av boken som beskriver kungens festande i mindre lämpliga miljöer. Vissa tyckte att det var på tiden att informationen kom fram, andra gjorde sitt bästa för att baktala författarna Thomas Sjöberg, Deanne Rauscher och Tove Meyer. Jag läser sällan "skandalböcker" när de kommer ut utan mer om jag råkar snubbla över dem i ett senare skede. Jag blev lite sugen på den här boken efter att ha läst boken om Haijbyaffären i höstas och så tog jag till slut tag i det.

Jag tyckte visserligen att det var intressant med historierna om kungagängets festande och jag håller med författarnas bedömning av att det är viktigt att det kommer fram hur kungen försatt sig i situationer som är möjligt utpressningmaterial. Men att bara fokusera på den delen är att förringa mycket av boken. Den intressantaste delen är i mina ögon den första, som berättar om kungens uppväxt och ungdom.

Författarna förankrar verkligen sin titel i materialet. Att växa upp som tronföljare framstår inte som någon dans på rosor. I och med att kungens far dog tidigt gick kungen från att vara prins till att bli kronprins och skulle skyddas till varje pris. Uppenbarligen är det bättre med könsneutral tronföljd, så man inte behöver lägga allt på en person. I boken beskrivs ett barn som är mest intresserat av bilar, grävskopor och hårda lekar. Barnet växer upp, är inte ett ess i skolan men med många som anstränger sig för att han inte ska särbehandlas. Efter grundskolan är det dags för snabbutbildning i alla olika militärslag och sedan studier i Uppsala. Boken beskriver en ganska kluven person, mån om att vara korrekt i officiella sammanhang, avslappnad och rolig privat.

Förordet och efterordet är minst lika intressant som själva boken. Det är spännande att läsa om arbetet med boken, det är ju ofta något man inte får reda på så mycket om. Jag tycker att det är tråkigt att den lite slutar vara en biografi efter Uppsalaåren och då övergår till att bara beskriva kungens privatliv (hur mycket privatliv en statschef nu har). Det skulle vara kul att få reda på mer om kungens liv, både officiellt och privat med familjen (jag är ju lite nyfiken). Skandalerna tar överhanden.

Lite motsägelsefullt så har den här boken gjort mig mer positivt inställd till både monarkin och monarken, även om jag fortfarande tycker att det är fel att statschefsposten ärvs. Boken får mig att tycka lite synd om kungen, det verkar inte som om han hamnat på rätt plats i livet. Han verkar ändå vara en trevlig person, som mest är stel offentligt. Jag kan rekommendera alla att läsa boken, både för skvallret och för den övriga informationen.

The Architecture of Per Friberg

Den här boken består framförallt av bilder på fyra av Per Fribergs projekt. Den inleds med en essä av Thorbjörn Andersson och sedan presenteras projekten med många helsidesbilder, plan och en kortare text. Bilderna är fantastiskt vackra och om man ska utgå från den enda plats av de fyra jag varit på ger de en rätt bra bild av platserna.

Essän är intressant och precis som i boken "Tre mästare, tre trädgårdar" (som jag ska skriva om så småningom) slås jag av hur mycket han har hunnit med. Det har studerats både här och där, det har ritats stora landskapsrum och små privatträdgårdar, det har undervisats och drivits företag. Jag antar att svaret är att på den tiden fanns det hemmafruar som kunde ta hand om all markservice så att männen kunde koncentrera sig på arkitekturen.

Det enda jag tycker är lite tråkigt med boken är urvalet av projekt. De som visas är: Fribergs egna hem i Bjerred, Augerums griftegård, Fribergs egna sommarhus i Ljunghusen samt Görvelns griftegård. Vi pratar ju om en av Sveriges största landskapsarkitekter, han har väl ändå gjort något mer att visa upp än två av sina egna trädgårdar. Verkförteckningen i slutet tar upp en dryg A4-sida och då är den ändå ett urval. Men det är en mycket fin bok, väl värd att skaffa.