Tonårstider

I Alltings början av Karolina Ramqvist växer Saga upp med vetskapen att det viktigaste är att vara självständig. En stark kvinna. En som inte behöver en man, men som gärna umgås med en. Eller flera. Hennes mamma är konstnär och feminist, barndomen är bullriga middagar med färgstarka gäster, miljöer där barnet tas på allvar. Nu ska Saga börja gymnasiet, och hela staden ligger där ute och väntar på att hon ska inta den. Barer där man kommer in utan legitimation, män som är så intressanta att man sitter i timmar på café för att få en skymt av dem och så den ständigt gnagande känslan av att det inte räcker, att man borde göra någonting. Föräldragenerationen stod på barrikaderna, de brann. Saga och hennes kompisar tycker en massa, men steget till att agera känns så långt borta. Och så finns Viktor Schantz, festfixaren, solen som allt kretsar kring. Saga blir besatt på ett sätt som verkligen inte passar in i hennes självbild. Vad hände med den självständiga kvinnan som styr sitt eget liv?
   Boken är lite för lång, när jag läste den sista tredjedelen var jag ärligt talat ganska trött på den. Det händer inte så mycket. Det är ju det som är behållningen också, skildringen av den tristess och vanmakt som är tonåren - det där att vilja men inte riktigt orka, men det blev lite för långsamt för mig.

Ny Rainbow Rowell

Jag har tyckt jättemycket om Rainbow Rowells tidigare romaner Eleanore & Park och Fangirl. Attachments är, i jämförelse med de två, något av en besvikelse. Den är absolut inte dålig, men jag tycker inte att jag fick samma kontakt med huvudpersonerna här - och story var inte särskilt intressant.

Det är sent 90-tal, och Lionel jobbar natt på en tidning. Hans arbetsuppgift är att läsa de anställdas mail i jakt på sånt som bryter mot företagets policy och säkerhetsregler, och på så sätt hittar han väninnorna Jennifer och Beth. De bryr sig överhuvdtaget inte om några mailregler, utan använder epost som en chatt där de skvallrar om kollegor, våndas över familjetillställningar och sina förhållanden, och snackar om den där söta killen som Beth upptäckt i fikarummet. Lionel kan inte sluta läsa tjejernas mail, och börjar bli förälskad i Beth. När han förstår att han ÄR den söta killen vet han inte vad han ska göra. Går det att berätta att han har tjuvläst privata samtal en lång tid? Kan han ta kontakt med henne utan att någonsin avslöja det, eller kommer det leda till en livslögn?

Boken var söt, med sympatiska om än lite ytligt tecknade karaktärer. En gullig mellanbok att vila hjärnan i en stund.