Julläsning

Den ständiga jakten på en bra och mysig julbok fortsatte även denna jul. Den första denna säsong var en helt okej bok, men inte så julig som jag letar efter. Tre författare har skrivit varsin historia med lite överlappning. Det börjar med en rejäl snöstorm på julafton som får ett tåg att köra fast. En tjej, en kille och ett gäng cheerleaders går av (högst oklart vad de andra passagerarna gör) och startar varsin händelsekedja. Det är massor med snö, en hel del kärlek, men som sagt, det saknas julstämning. Och eftersom det är en YA-bok är alla typ sexton och det märks. Men omslaget är fint.

Kvinnan som stal mitt liv

Stella Sweeney drabbas av en ovanlig sjukdom och hela hennes liv förändras. Hennes erfarenheter leder till nya upplevelser och en ny karriär, men allt är inte så lätt som det verkar i början. Stella känns som en väldigt sympatisk kvinna och hela boken andas optimism. 

Marian Keyes verkar inte vara särskilt förtjust i bokbranschen (eller så är hon orolig för konkurrens...). I både Kvinnan som stal mitt liv och Å andra sidan framstår branschen som brutal och med lismande, kappvändande människor. Men alla andra människor skildrar hon väldigt bra och även om jag inte tycker att hon kommer upp i samma höjder som de tidigaste böckerna tycker jag väldigt mycket om även de senare. Kvinnan som stal mitt liv är min favorit av de senare. Jag blev glad av att läsa den.

Egenmäktigt förarande

Än en gång är jag sist i bokbloggsvärlden med att läsa en sån där snackis. Egenmäktigt förfarande, Lena Anderssons hyllade roman om Ester Nilsson - poeten som faller handlöst för konstnären Hugo Rask. Redan från början är det uppenbart för läsaren att det här är inte livets stora kärlek för Hugo Rask, men Ester Nilsson är redan hopplöst förlorad och vägrar se sanningen om konstnärens ointresse.
Språket är klockrent, ämnet är intressant och Ester Nilsson är både otroligt irriterande och helt förtjusande, så visst stämmer jag in i hyllningskören: det är en riktigt bra bok. Uppföljaren då? Hm, vi får se. Jag känner mig för tillfället ganska så mätt på Ester. Det var bra, men det var också nog så.
(Lena Andersson läser själv ljudboken, och hon gör det riktigt bra).

I botten av glaset ett hjärta - Jens Ganman

Carsten är alkoholist och lägger sina sista pengar på ett privat äldreboende där han planerar att tillbringa sina sista veckor med att supa ihjäl sig i bekväma omgivningar. Dock inser han snart att hans ex-fru Angela bor i rummet intill och han börjar längta efter att prata med henne och ställa saker till rätta. Det är dock ont om tid då de båda är över åttio och inte särskilt friska längre.

Boken växlar mellan Carstens och Angelas perspektiv, man får dels följa dem i nutiden och dels i tillbakablickar om vad som hände och hur det gick som det gick. Carsten hymlar inte med att han är alkoholist och ansvarig för att ha förstört det som fanns mellan dem, men man inser snart att han fortfarande skönmålar mycket för sig själv, för att behålla sin värdighet. Angela slits mellan ilska och irritation över hans själviskhet samt en kvarvarande kärlek och längtan efter den tid då de var tillsammans.

Trots ganska tunga ämnen och en hel del mänsklig tragik (och en hund som dör sorgligt) är boken rolig och lättläst. Ganman lyckas hålla en bra balans mellan att berätta vad som händer i nutid och låta huvudpersonerna tänka tillbaka på åren som gått. Det blir också en reflektion över ett Sverige som gått från välfärdens femtiotal via ett åttiotal då egenföretagare hyste ett glödande hat mot sossar och skatter till dagens samhälle där allt är ytlig konsumtion och alla har adhd. Jag kan inte säga att jag håller med om samhällsbeskrivningen, men den känns väldigt passande för boken i övrigt.

Det mest irriterande i boken är att Ganman inte lyckats ge Angela och Carsten olika röster. De är huvudperson i vartannat kapitel, men de är skrivna på samma sätt, med samma ord och uttryck så att man glömmer bort det mellan gångerna och blir förvirrad när det uppenbarligen helt plötsligt handlar om någon annan. Ett litet störningsmoment i början av varje kapitel, som drar ner en i övrigt bra bok.

Tack till Bookmark förlag för recex.

Atonement - Ian McEwan

Jag har hört väldigt mycket gott om Atonement av Ian McEwan, men det verkar vara en bok som man älskar eller hatar? På Goodreads verkar den iallafall få väldigt många femmor och tvåor.
Jag lyssnade på boken som ljudbok, och måste säga att jag inte är särskilt imponerad.
  Handlingen i korthet: En flicka anklagar en vän till familjen för ett hemskt brott, fastän hon egentligen såg något annat än det hon säger. Ingen ifrågasätter henne, och hon kan inte hejda sig och ta tillbaka. Lögnen får stora konsekvenser för ett ungt kärlekspar, vilka senare skiljs åt av andra världskriget. Som vuxen försöker flickan hitta ett sätt att ställa saker till rätta, men kanske finns det ingen återvändo.

Jag tyckte att boken var för lång, det är för mycket orelevanta och pladdriga sekvenser, och det förklaras för vag varför hon ljuger över huvud taget. Ingen höjdare alltså.

Ringa till det förflutna

Direkt efter att jag läst ut Attachements började jag på ytterligare en bok av Rainbow Rowell. Landline var bättre, men det är fortfarande inte i närheten att beröra mig som Eleanore & Park gjorde.

Här får man följa Georgie, som skriver manus för tv-serier. Hon och hennes partner har äntligen fått chansen att pitcha sin egen idé, något de har väntat hela sina yrkesverksamma liv på. Problemet är bara att pilotavsnittet måste vara färdigskrivet aldeles strax. Och att det är jul. Familjen har redan biljetter till svärföräldrarna på andra sidan kontinenten, och hennes man Neal vägrar ställa in resan. Han tar barnen och drar, och Gerorgie börjar fundera på om hon har förstört allt. Är de verkligen lyckliga? Neal är alltid lite irriterad på henne, och hon känner det som att hon alltid gör honom besviken. Ensam i stan försöker hon hålla modet uppe och kasta sig in i en hektisk jobbperiod. Helt oväntat upptäcker hon ett sätt att kommunicera med Neal förr i tiden, en den unge Neal hon först lärde känna - men innebär det att hon kan rädda sitt äktenskap eller att hon kommer förstöra alla chanser till ett lyckligt liv?

En ganska rak och vardaglig historia, med lite lite magi. Söt bok med välskrivna karaktärer (och mopsar! Det är alltid bra med mopsar).

Ny Rainbow Rowell

Jag har tyckt jättemycket om Rainbow Rowells tidigare romaner Eleanore & Park och Fangirl. Attachments är, i jämförelse med de två, något av en besvikelse. Den är absolut inte dålig, men jag tycker inte att jag fick samma kontakt med huvudpersonerna här - och story var inte särskilt intressant.

Det är sent 90-tal, och Lionel jobbar natt på en tidning. Hans arbetsuppgift är att läsa de anställdas mail i jakt på sånt som bryter mot företagets policy och säkerhetsregler, och på så sätt hittar han väninnorna Jennifer och Beth. De bryr sig överhuvdtaget inte om några mailregler, utan använder epost som en chatt där de skvallrar om kollegor, våndas över familjetillställningar och sina förhållanden, och snackar om den där söta killen som Beth upptäckt i fikarummet. Lionel kan inte sluta läsa tjejernas mail, och börjar bli förälskad i Beth. När han förstår att han ÄR den söta killen vet han inte vad han ska göra. Går det att berätta att han har tjuvläst privata samtal en lång tid? Kan han ta kontakt med henne utan att någonsin avslöja det, eller kommer det leda till en livslögn?

Boken var söt, med sympatiska om än lite ytligt tecknade karaktärer. En gullig mellanbok att vila hjärnan i en stund.

Bortskämd överklass

Stackars lilla rika flickan Timotej (Timmy) af Lilja tvingas flytta till London med sin mamma och styvfar. Där får hon en egen lägenhet, börjar gymnasiet och får nya vänner. Alla killar blir kära i henne, hennes älskade storebror kommer och hälsar på regelbundet och när inte hennes superrika pappa tar med henne på dyra restauranger gör hennes ganska superrika styvfar det. Och det enda Timmy gör är att tycka synd om sig själv.

Jag har väldigt svårt att känna något för huvudpersonen i Kär i kärleken av Lina Forss. Hon är så självupptagen och blind för sina privilegier. Hon är ointressant och gnällig och det är svårt att förstå varför folk vill hänga med henne. Hon är så självupptagen och sjukt irriterande. Förutom att Timmy får nya kompisar snabbt blir också typ alla killar kära i henne. Hon har dock svårt att skilja på kärlek och sex, och det är väl i princip det boken handlar om. Det känns dock inte som att hon kommer till några större insikter.

Miljöskildringarna är ganska översiktliga och lämnar läsaren utan sammanhang. Har man inte koll på London är det svårt att förstå var man är. Lyxiga och fattiga miljöer skildras likadant och det mesta känns ganska tråkigt. Boken lyckas varken skildra en "normal" uppväxt eller ett lyxliv i London. Den känns helt onödig, det finns så många bra historier där ute.

Allt är bara bra, tack

Lea slutar sitt stressiga tv-producentsjobb och åker till Paris för att förändra sitt liv. Hon inser dock att hon är samma person, tills hon träffar den karismatiske Michel. Tillsammans med honom blir hon en spännande och intressant person och livet är som en lång fest, bortsett från Michels besvärliga exflickvän. När Lea blir gravid flyttar paret till Stockholm, men i Sverige verkar Michel mindre charmig och mer alkoholiserad.

Allt är bara bra, tack av Moa Herngren är en bra roman om ett destruktivt förhållande. Även om man redan tidigt förstår att det är dåligt för Lea lyckas författaren verkligen förmedla hennes känslor och anledningar att göra som hon gör. I det längsta ljuger hon för familj och vänner för att kunna fortsätta ljuga för sig själv. Det antyds att omgivningen anar vad som händer, men Lea är fast besluten att inte avslöja att hennes liv inte är perfekt, särskilt som hennes bror verkar ha det perfekta jobbet och perfekta familjen.

Boken kan nog vara väldigt triggande för den som varit i en liknande situation, men för oss andra är det en intressant och spännande historia. Jag var lite tveksam först, men drogs in i berättelsen mer och mer. Man oroar sig för Lea och hoppas att hon ska ta sitt förnuft till fånga. Lite av en mellanbok, bra men inte fantastisk.

Ambivalens

Cassiopeja Svensson är nitton år, pluggar juridik och tror inte på kärleken. Hon har själv tillkommit genom den största kärleksklichén av dem alla: en ungdomsförälskelse i Paris. Så träffar hon Casper och drabbas av kärleken med stort K.

Jag är väldigt osäker på vad jag tycker om Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg. I början tyckte jag den var jättebra, med intressanta karaktärer som det var lätt att känna igen sig i, men i mitten tappade den fart och jag började irritera mig på dem. Sedan blev det bättre igen, men sedan blev jag irriterad på slutet.  Fast slutet var ändå bra. Helt omöjligt att bestämma mig alltså.

Cassiopeja är intressant men ibland blir jag bara sjukt irriterad på henne. Övriga personer är ganska enkelt tecknade och blir nästan karikatyrer. Vi ser allt genom Cassiopejas ögon, så det är inte jättekonstigt  att hennes vänner inte får något djup, men ibland undrar man varför hon ens umgås med dem. Dock blir det lite tydligare att hon faktiskt uppskattar dem när man kommer längre in i boken.

Jag stör mig lite på hur boken hoppar mellan saker som händer på riktigt och saker som bara händer i Cassiopejas huvud. Det känns också som att det händer saker som inte nämns, man får inte reda på så mycket om hennes studier, till exempel. Samtidigt känns Cassiopeja verkligen som en riktig person och hennes känslor och reaktioner är mycket realistiskt skildrade. Jag skulle inte rekommendera boken, men den är ändå underhållande och lättläst.

The fault in our stars - John Green

Sådärja, nu har jag gjort som alla andra bokbloggare och läst The fault in our stars av John Green.
Förväntningarna var höga (lite för höga) efter att ha varit sugen på att läsa boken i ett år.

Ingen har väl missat handlingen här: Hazel har en obotlig cancersjukdom, träffar Augustus som har tilfrisknat från skelettcancer på ett stödgruppsmöte, de blir förälskade och har en romance of the century.

Var den bra? Jo. Var den bäst? Nej, jag förstår inte riktigt varför just den här boken har fått så otroligt mycket kärlek, den är verkligen inte den bästa YA jag läst.
Jag gillade Hazel, även om det kändes som att man inte riktigt fick lära känna henne. Augustus var lite för mycket manic pixie dream boy, för mig blev han till en verklig person först i slutet av boken. Jag har läst en del recensioner som kritiserar boken för att tonåringarna pratar på ett onaturligt sätt. Det hade jag inte alls några problem med, jag gillar pladdriga pretentiösa kids i litteraturen. De kan väl visst ha pratat sådär? Hazels idol, författaren som skrivit boken hon läst femton gånger, är oerhört irriterande och oerhört rörande. Jag tror att han är min favoritkaraktär i den här boken.

Allt för dig - Sheila O'Flanagan

Lainey är meteorolog och presenterar vädret i tv. Hon älskar rosa och vill desperat gifta sig. Hennes mamma, Deanna, är en känd feminist som menar att kvinnor klarar sig bättre utan män.

Allt för dig är en rätt meningslös bok. Lainey är irriterande i sin desperation efter en man och hennes mamma är ganska ointressant. Det mest bestående intrycket är att Irland ligger långt efter Sverige i jämställdhet. Mycket av det som framställs som nytt och revolutionerande är vardagsmat för oss. Det mest positiva med boken är att den inte slutar med att Lainey blir lycklig bara för att hon träffar en man.

Eleanor & Park - Rainbow Rowell

Eleanor & Park av Rainbow Rowell är en riktig liten pärla.
Eleanor har precis fått återvända hem efter att ha bott med en annan familj en längre tid. Hemma är det trångt och fattigt. Många syskon delar ett litet rum, det finns inte pengar till kläder, shampo, eller freestylebatterier och Eleanors styvfar är riktigt hemsk.
Park har ett tryggt familjeliv, men känner sig utanför i skolan där han är en av väldigt få asiatiska elever.
När de hamnar bredvid varandra på skolbussen blir de långsamt nyfikna på varandra. Det här är en väldigt fin roman om den första, överraskande, överväldigande kärleken i en härlig 80-talsmiljö och samtidigt en berättelse om utanförskap och om hur oerhört svårt livet kan vara när familjen inte är att lita på och det inte finns något socialt skyddsnät att räkna med. 

Prins Charles känsla - Liv Strömquist

Prins Charles känsla är ett seriealbum om kärlek och tvåsamhet och om hur kvinnor och män förlorar på sina traditionella roller. Det låter ju kanske fruktansvärt tråkigt, men eftersom det är Liv Strömquist som gjort den är det inte det. Hon tar upp hur flera stora komediserier lever på och reproducerar bilden av kvinnan som tjatigt känslosam och mannen som bara vill ha sin frihet (men som av någon underlig anledning ändå vill vara ihop med de kvävande kvinnorna), hur äktenskap och kärlek har utvecklats under historien och våra mest älskade torskar (bl.a. Gustaf Fröding). Flera av serierna är rikt försedda med fotnoter till olika undersökningar, vilkas resultat serierna baseras på.

Jag känner mig dock inte övertygad om vissa slutsatser som dras, framförallt de om kärlek och äktenskap genom tiderna. Det känns som en extrem förenkling att säga att kärleksäktenskap inte fanns tidigare och att införandet av dem ledde till att kvinnor var tvungna att börja hålla på sig och att man inte tar hänsyn till psykologi och övrig historisk utveckling. Men serierna är intressanta. Det här är knappast det bästa albumet att sätta i händerna på en jämställdist i syfte att övertyga, men det fungerar bra för oss mer feministiskt orienterade.

En av 2013's största läsupplevelser

Dagen innan att hennes föräldrar omkommer i en olycka kysser Cameron sin bästa vän Iris. Har händelserna ett samband? Cameron, tolv år och uppväxt i en mycket liten stad i Montana, är inte säker på att hon är fri från skuld. Hon flyr in i ändlösa timmar framför videofilmer, men tvingas ut i världen när hennes religiösa moster Ruth flyttar in och kräver att den nybildade familjen ska byta till en ny kyrka. I ungdomsgruppen träffar Cam den perfekta Coley, flickan som har allt (inklusive en perfekt pojkvän) och de inleder en intensiv vänskap/förälskelse. När den dras till sin spets bestämmer sig Ruth för att Cameron måste botas och bli fri från sina synder, och hon skickar henne till en kristen avprogrammeringsskola där ungdomarna ska lära sig att förneka sig själva och bygga upp en helt ny personlighet.
   Tempot är långsamt, och man hinner verkligen lära känna Cameron i all hennes förvirring. Jag tycker mycket om hur författaren målar upp miljöer och det finns en komplexitet i alla karaktärer som gör att de känns som verkliga personer. Det känns nästan som att man är där, i den dåsande, sega och dammiga småstaden. I den andra halvan av boken, då Cameron befinner sig på internatskolan Promise tätnar stämningen och det blir bitvis riktigt otäckt, vilket måste vara nödvändigt för att beskriva en så vidrig företeelse som kristna fundamentalister som försöker avprogrammera homosexuella. Genom hela resan är Cameron, trots förvirring och ständiga funderingar på vem hon är och hur hon vill ha det, en stark tjej som inte låter andra styra sina känslor.
   Det är ingen klassisk "ungdomsbok", det är en väldigt välskriven roman om att växa upp som passar både tonåringar och de som har varit tonåringar. Det här kan vara en av de bästa böcker jag läser i år.

På andra sidan Venus - Elisabeth Andersson

Maria Bergman har fått ett toppjobb på ett tidningsförlag under sin tidigare mentor Susannah Poirée Carlson, en mäktig mediaperson som brinner för kvinnors möjligheter inom företagsvärlden. Men när Maria visar sig vara mycket bra på sitt jobb känner Susannah sig hotad och börjar en kampanj för att motarbeta henne. Till att börja med förstår Maria inte vad som händer och när hon väl gör det är det kanske för sent.

På andra sidan Venus är en lättläst och lagom spännande bok. Den skildrar svårigheterna med att vara en kvinna i hög position från några olika perspektiv. Men trots att den utgör sig för att beskriva problemen de råkar ut för tycker jag att den fokuserar lite väl mycket på allas utseenden, lägenheter och inredningar. Det ska liksom vara lyxigt och alla ska vara snygga. Och självklart ska Maria träffa en man och han måste vara snygg, rik och framgångsrik men också händig och bra på att laga mat. Snark, kliché.

Vill man ha en lättläst svensk chick-lit som handlar om framgångsrika kvinnor är detta en bra bok att tillbringa en eftermiddag med. Vill man ha en djuplodande analys av sexism och strukturell diskriminering ska man läsa något annat.

En dag - sjukt överskattad

Tokhyllad, filmatiserad, älskad. Jag brukar ju gilla de böcker bloggvärlden rekommenderar, men den här tyckte jag var ointressant.

Dexter och Emma träffas den 15 juli 1988. Vi får sedan följa dem den 15 juli varje år fram till 2006, genom olika förhållanden och arbeten, sorger och glädjeämnen. Tyvärr är de så stereotypt skildrade att man aldrig kommer dem inpå livet. Dexter är överklasskillen som glider genom livet och lyckas med det mesta han tar sig för. Självklart har han obearbetade sorger i bagaget. Emma är arbetarklasstjejen som aldrig vågar tro på sig själv. Hon hatar sitt jobb, men vågar inte säga upp sig, hon är ihop med tråkiga killar som hon är för bra för. Förutsägbart.

Tydligen anses den romantisk och "oj oj oj, ska de få varandra?" Jag har sällan brytt mig så lite om två personer ska bli ihop eller inte. Upplösningen, om man nu kan kalla den det, är inte direkt någon överraskning och slutet är mest meh. Det är lite intressant med upplägget en dag per år och ett effektivt sätt att berätta en historia som sträcker sig över lång tid, synd bara att det inte är en bättre historia.

En man som heter Ove

En man som heter Ove tycker inte om tillståndet i världen. Ingen kan längre backa med släp eller göra en ordentlig kopp kaffe och gammal hederlig kunskap ersätts med datorer. I hans lugna radhusområde ersätts de gamla familjerna med nya. Särskilt hans nya grannar är otroligt irriterande och kommer alltid och avbryter honom alltid för att de behöver skjuts till sjukhuset eller lära sig köra bil.

En man som heter Ove är en av Fredrik Backmans två debutböcker. Backman har en väldigt rolig blogg och jag förväntade mig en väldigt rolig bok. Och ja, den är rolig, fylld med bisarra och dråpliga situationer. Men jag tycker att den är mer sorglig än rolig, fast sorglig på ett ganska roligt sätt. Jag trodde den skulle handla om en arg medelålders man som inte förstår sig på världen men den visade sig handla om hur man blir en man som heter Ove. En inte alltför lätt uppväxt övergår i ett vuxenliv som inte heller flyter på utan hinder. Backman beskriver Ove så att man både förstår honom, känner med honom och inser hur otroligt irriterande det skulle vara att vara granne med honom.

Framför allt är historien en av de vackraste kärlekshistorier jag läst på länge. Ibland undrar man hur vissa människor hittar varandra, varför de faller för varandra och varför de fortsätter att vara tillsammans trots att det verkar som om de inte har något gemensamt. Ove och hans fru är ett sådant par och det skildras fint vad de känner för varandra.

Det är en rörande, rolig och sorglig historia som jag verkligen kan rekommendera. Här kan man läsa vad Backman själv säger om boken.

Spårlöst försvunnen

Millas nyfödde son kidnappas i Mexico. Tio år senare ägnar hon sitt liv åt att leta upp försvunna människor och får en dag ett tips som verkar kunna leda till mannen som tog hennes son.

Spårlöst försvunnen av Linda Howard är en ganska spännande historia. Vi får följa Milla genom mer och mindre farliga miljöer i Texas och Mexico i jakten på kidnapparna. Men allteftersom tiden går blir jag mer och mer irriterad på henne. Hon har brutit med sin familj för att de antytt att hon kanske borde acceptera att pojken är borta. Hon lever bara för att hitta sin son, att hjälpa andra lindrar en del men inte tillräckligt. Jag kan förstå att hon inte vill ge upp, att hon vill veta om pojken lever, men kan inte låta bli att undra vad hon tänker göra när hon hittar honom. Hävda sin rätt till honom och slita upp honom från den familj han ser som sin?

Självklart måste det finnas med en kärlekshistoria också. Den farlige mannen, som först verkar vara ond, men som visar sig stå på de godas sida. Ganska irriterande, men som tur är visar han sig vara mer komplex än man tror i början. En annan irriterande sak är hur författaren ofta understryker hur Milla älskar att klä sig kvinnligt i kjol eller klänning, att fixa med håret, att lägga ansiktsmasker. Det ska väl vara en konstrast till det ganska hårda jobb hon har, men känns mest som om det är med för att visa att hon minsann är en riktigt kvinna.

Den var bättre än jag trodde, men det finns så många bättre böcker att lägga sin tid på.

Delirium

I en dystopisk framtid har man löst problemet med kärlek. Denna farliga sjukdom som vem som helst riskerar att smittas med, som gör människor sinnesförvirrade och slutligen leder till döden. En obligatorisk behandling vid arton års ålder räddar numera alla medborgare från ett liv i plågor.
  Lena ska snart ta examen. Hon har ännu inte fått behandlingen, mer ser fram emot den och ett lugnt liv. Hennes syster är behandlad, och även om hon har blivit väldigt tråkig och kall så verkar hon vara lycklig. Lenas mor fick aldrig uppleva ett sådant lugn, trots fyra behandlingar blev hon aldrig botad och dog plågad av den ångest som kärlek innebär. Lena vill absolut inte sluta som hon. Hon vill få sin tilldelade partner, utvald för att passa just henne, och leva ett stillsamt liv helt befriat från starka känslor. Förhoppningsvis får hon studera några år innan hon gifter sig, men det beror på vad Utvärderingen säger om hennes förmågor.
   Det ryktas om att utanför stadens inhägnad lever grupper av människor utanför lagen och samhället. De är obotade, och om de nu finns på riktigt så är de farliga. En dag träffar Lena Alex, och allt hon trodde sig veta ställs på ända. Har verkligen staten rätt, är kärleken farlig? Behandlingsdagen kommer allt närmare, men ännu har hon en sista sommar kvar.

Jag gillar den här boken. Nej, det är inte särskilt trovärdigt att ett helt samhälle (en hel värld kanske?) skulle underkasta sig nån slags lobotomering för att bli känslolösa och inornade i ett effektivt myrsamhälle. Kärlekshistorian känns lite förvirrande i sin plötslighet. Lena är lite småtråkig. Det blir kanske något för många upprepningar om "den farliga sjukdomen", men det är spännande, lättläst och man kommer snabbt in i berättelsen. Det är första delen i en trilogi, och jag kommer absolut läsa fortsättningen.