De som ogillar kursiverade mördare kommer att avsky denna bok. Jag har inga problem med att skilja en mördares tankar från resten av texten genom att kursivera texten, men jag har ganska svårt för de fyra olika typsnitt som får representera de fyra olika kvinnorna i denna bok.
I This charming man av Marian Keyes får vi följa stylisten Lola, journalisten Grace och hennes mäklarsyster Marnie samt Alicia, fästmö till Paddy de Courcy, den åtråvärde politiker som handlingen kretsar kring. De fyra kvinnorna har olika relationer till honom och sanningen om dessa avslöjas sakta under berättelsens gång.
Jag tycker bäst om Lola, även om jag stör mig lite på språket i hennes delar. Tänk Bridget Jones och att aldrig använda pronomen... Hon var ihop med de Courcy när han släppte ett pressmeddelande om sitt giftermål med Alicia och är följaktligen förkrossad när boken inleds. Hon har dock ett roligt sätt att se på omvärlden och träffar nya roliga människor under bokens gång. Grace är den som håller igång historian, hon är journalisten som försöker få Lola att prata ut om sitt förhållande men som också luskar i de Courcys lik i garderoben. Jag skulle hellre velat ha mer av deras historier och skulle kunna hoppa över Marnie och Alicia, vilka inte för historien framåt alls.
Detta är en klassisk Keyes-bok, även om den har ovanligt många berättarröster. En del tunga ämnen avhandlas, någon hittar en ny kärlek, någon återfinner en gammal kärlek. Jag gillade den, men jag blir fortfarande lite irriterad när jag tänker på de olika typsnitten. Känslan jag får är av en författare som inte vågar lita på att hennes läsare förstår att kapitlet handlar om en ny person, även om personens namn klart och tydlig står högst upp. Med tanke på att hon på ett övertygande sätt gett de fyra kvinnorna fyra olika röster känns detta ännu mer onödigt. Dessutom var två av tre typsnitt fula och lite jobbiga att läsa. Dock kan man ha överseende med detta då det är intressanta historier.
