Julläsning 2

När en helgonstaty i hennes irländska hemby börjar gråta behöver Asta åka tillbaka för första gången på sexton år. Med sig har hon sin dotter, anledningen till att hon lämnade hemmet till att börja med, samt riktigt låga förväntningar på sin familj och sin by. Hon blir dock överraskad av att saker inte är exakt som hon kom ihåg och när det dessutom visar sig att en snygg och mystisk främling har flyttat till byn ser allt betydligt ljusare ut.

Julens andra bok levde inte heller upp till förväntningarna, som kanske, möjligtvis är lite för höga. Det är mest en klassisk romans och de juligaste inslagen är en snöstorm och julbelysning. Personerna är dock trevligt tecknade och det hela känns rätt trovärdigt. En lite småputtrig bok att slöläsa under lediga dagar, men tror inte att jag kommer att vilja läsa om den. Fick de starkaste julkänslorna efter slutet, när författaren räknar upp sin favoritjulmat och -dryck, så nästa år kanske jag ska läsa kokböcker istället.

Kvinnan som stal mitt liv

Stella Sweeney drabbas av en ovanlig sjukdom och hela hennes liv förändras. Hennes erfarenheter leder till nya upplevelser och en ny karriär, men allt är inte så lätt som det verkar i början. Stella känns som en väldigt sympatisk kvinna och hela boken andas optimism. 

Marian Keyes verkar inte vara särskilt förtjust i bokbranschen (eller så är hon orolig för konkurrens...). I både Kvinnan som stal mitt liv och Å andra sidan framstår branschen som brutal och med lismande, kappvändande människor. Men alla andra människor skildrar hon väldigt bra och även om jag inte tycker att hon kommer upp i samma höjder som de tidigaste böckerna tycker jag väldigt mycket om även de senare. Kvinnan som stal mitt liv är min favorit av de senare. Jag blev glad av att läsa den.

Äntligen den femte systern

Äntligen har jag läst boken om Helen Walsh, den femte av döttrarna Walsh och den sista som fick en egen bok. Marian Keyes är chic-litens drottning och i The mystery of Mercy Close når hon nästan upp till sina tidigare nivåer. Kanske är det jag som ändrat smak, men på senare tid har jag inte blivit lika förtjust som jag blev i hennes tidigare böcker, framförallt Sushi för nybörjare.

Helen Walsh är privatdetektiv och deprimerad. Irland är i ekonomisk kris och hon har svårt att hitta jobb och depressionen underlättar inte. Så kommer hennes expojkvän med ett jobberbjudande: hitta den försvunne medlemmen i pojkbandet Laddz innan deras återföreningskonsert om en vecka.

Saker jag verkligen gillar med boken, och med andra Keyesböcker: att vi får träffa samma karaktärer i flera böcker, från olika perspektiv. Att de behandlar svåra frågor som depression, missbruk och sorg utan att bli tråkiga. Att de ändå alltid slutar bra. Tyvärr är denna som sagt inte lika bra som de tidigare. Den känns deppigare, istället för att utspela sig under den ekonomiska boomen är det kris och folk har svårt att klara sig. Boken känns färglös och griper inte riktigt tag.

I alla tidigare böcker om familjen Walsh har den som det för tillfället handlat om framstått som den vettigaste och övriga systrar har framställts i mindre smickrande dager. Gemensamt för dem alla har varit att Helen är den konstigaste, den mest själviska och den som är minst omtyckt. Tyvärr verkar en del av detta leva kvar i hennes egen bok, hon känns helt enkelt inte jättesympatisk. Men trots detta kan jag verkligen rekommendera den för alla som har läst de andra. Man vill ju verkligen veta hur det går för familjen Walsh.

Allt för dig - Sheila O'Flanagan

Lainey är meteorolog och presenterar vädret i tv. Hon älskar rosa och vill desperat gifta sig. Hennes mamma, Deanna, är en känd feminist som menar att kvinnor klarar sig bättre utan män.

Allt för dig är en rätt meningslös bok. Lainey är irriterande i sin desperation efter en man och hennes mamma är ganska ointressant. Det mest bestående intrycket är att Irland ligger långt efter Sverige i jämställdhet. Mycket av det som framställs som nytt och revolutionerande är vardagsmat för oss. Det mest positiva med boken är att den inte slutar med att Lainey blir lycklig bara för att hon träffar en man.

Kursivt i kvadrat

De som ogillar kursiverade mördare kommer att avsky denna bok. Jag har inga problem med att skilja en mördares tankar från resten av texten genom att kursivera texten, men jag har ganska svårt för de fyra olika typsnitt som får representera de fyra olika kvinnorna i denna bok.

I This charming man av Marian Keyes får vi följa stylisten Lola, journalisten Grace och hennes mäklarsyster Marnie samt Alicia, fästmö till Paddy de Courcy, den åtråvärde politiker som handlingen kretsar kring. De fyra kvinnorna har olika relationer till honom och sanningen om dessa avslöjas sakta under berättelsens gång.

Jag tycker bäst om Lola, även om jag stör mig lite på språket i hennes delar. Tänk Bridget Jones och att aldrig använda pronomen... Hon var ihop med de Courcy när han släppte ett pressmeddelande om sitt giftermål med Alicia och är följaktligen förkrossad när boken inleds. Hon har dock ett roligt sätt att se på omvärlden och träffar nya roliga människor under bokens gång. Grace är den som håller igång historian, hon är journalisten som försöker få Lola att prata ut om sitt förhållande men som också luskar i de Courcys lik i garderoben. Jag skulle hellre velat ha mer av deras historier och skulle kunna hoppa över Marnie och Alicia, vilka inte för historien framåt alls.

Detta är en klassisk Keyes-bok, även om den har ovanligt många berättarröster. En del tunga ämnen avhandlas, någon hittar en ny kärlek, någon återfinner en gammal kärlek. Jag gillade den, men jag blir fortfarande lite irriterad när jag tänker på de olika typsnitten. Känslan jag får är av en författare som inte vågar lita på att hennes läsare förstår att kapitlet handlar om en ny person, även om personens namn klart och tydlig står högst upp. Med tanke på att hon på ett övertygande sätt gett de fyra kvinnorna fyra olika röster känns detta ännu mer onödigt. Dessutom var två av tre typsnitt fula och lite jobbiga att läsa. Dock kan man ha överseende med detta då det är intressanta historier.