Vattenänglar

Jahapp, då har jag läst ytterligare en bok av den deckarförfattare jag tycker minst om, Mons Kallentoft. Som vanligt kryllar den av försök att vara poetisk och kursiverade mordoffer som vet allt om hur polisen tänker men inget om vem som mördade dem, trots att det var någon de kände. Det finns så många bättre böcker att läsa.

Lilla stjärna

En flicka hittas i skogen och visar sig vara ett musikaliskt underbarn. Hon uppfostras dold från omvärlden. En annan flicka har en helt vanlig uppväxt, är inte direkt mobbad men alltid utanför. När de båda träffas sätts en serie händelser igång, som kommer att leda till mycket blodsspillan.

John Ajvide Lindqvists roman Lilla stjärna är till hälften en rätt klassisk uppväxtroman om den udda i klassen och till hälften en väldigt konstig historia. Den är överlag intressant och spännande, men också svår att få grepp om. Jag har väldigt svårt att säga vad jag tycker om den. Ajvide Lindqvist är bra på att beskriva människor och jag gillar idén att ha ett väldigt udda inslag i en vardaglig berättelse, men jag tycker inte riktigt att det funkar. Och slutet var en besvikelse, fast det är de tyvärr ofta. En okej bok.

Norrlands svårmod

När den äldsta brodern försvinner i samband med älgjakten blir det början på den totala upplösningen av Annas familj. Många år senare börjar hon nysta i vad som verkligen hände, och hur det har påverkat henne.

Norrlands svårmod av Therése Söderlind är en roman om ett försvinnande, men också om att växa upp och hitta sig själv. Den är väldigt spännande, både för att man vill veta vad som hände och nyfikenheten på hur det ska gå framöver. Alla karaktärer känns så himla realistiska och även om man blir väldigt irriterad på dem ibland förstår man varför de gör som de gör. Det är en väldigt bra roman.

50-talets olidliga hurtighet

Livet går vidare av Karin Wahlberg utspelar sig kring ett sjukhus i en halvstor svensk stad. Vi får följa doktorer och doktorinnor, sjuksköterskor och sjuksköterskeelever samt patienter. En del historier hänger ihop med varandra, andra sker vid sidan av. Det är femtiotal och även om det moderna samhället är på väg hänger mycket av det gamla kvar, bland annat sexualmoralen.

Jag är kluven inför boken. Å ena sidan dras jag med, undrar vad som ska hända, hoppas att det ska gå bra. Å andra sidan är det så himla hurtigt hela tiden. Kvinnor inreder sina hem efter vetenskapliga rön, alla drömmer om friska turer i skidspåret på helgen och folk är käcka och raska och brinner av iver att utbilda sig och forma det nya samhället. Ganska ofta vill jag ruska om karaktärerna och säga åt dem att skärpa sig.

Men som sagt griper berättelsen tag i en. Det är skönt att det mesta är vardagligt, folk lever sina liv och det är inte så himla dramatisk. Den inledande våldsamma historien, som en deckarvan läsare tror ska väva samman det hela, är inte viktigare än nån annan del, och känns ärligt talat helt onödig. Sjukhuset och staden är den gemensamma nämnaren och det räcker gott och väl.

Detta är den andra delen i en serie, kanske kommer jag att läsa övriga. Jag kan ha drivit mina närmaste till vansinne medan jag beklagat mig över hurtigheten, men det har varit väldigt roligt under tiden.

Själakistan

Själakistan känns som en deckare av Camilla Läckberg, men är en deckare av Ann Rosman. Brutala mord på Västkusten som har sin anledning i saker som hände längre tillbaka i tiden,. Precis som i Läckbergs böcker tycker jag att det intressantaste är relationen mellan människorna och jag tycker att boken gott kunde handla om det istället för om blodiga mord. Historian är bättre än Läckberg men jag tycker dock att mordhistorien är ganska fånig. Men Marstrand är fint skildrat och karaktärerna känns som riktiga människor, så jag gillade boken.

Spådomen

Flickan flyttar från USA till Årsta till Lund men känner aldrig att hon passar in. Hon har svårt att bli vän med folk och hon vill göra båda sina föräldrar glada, vilket är svårt då de ofta har diametralt motsatta åsikter. Spådomen är Agneta Pleijels memoarer om sin uppväxttid, sin familj och sin släkt. Den hoppar fram och tillbaka i tiden och jag gillar verkligen greppet att skriva "hon" när det är dåtid och "jag" när det är nutid. Det ger en dimension av uppväxt, av en förståelse för att man inte är samma nu som när man var barn, men ändå är samma.

Jag är överlag inte så förtjust i uppväxtsskildringar, men jag gillar ändå denna. Dels för att det är en kvinnas uppväxt, främst för att den är väldigt bra. Familjens hemligheter som hela tiden hotar att förstöra dem, problemen med att vara annorlunda, försöken att frigöra sig, allt är bra skildrat. Jag har inte läst något av Pleijel tidigare, men nu är jag sugen på att läsa mer.

Himmelstrand

Invånarna i fyra husvagnar vaknar upp och inser att de inte längre är kvar på campingen. Vagnarna står på ett till synes oändligt och öde grönt fält, under en klarblå himmel utan sol. De verkar vara helt avskilda från omvärlden och ingen vet hur de kommit dit eller hur de ska komma därifrån.

John Ajvide Lindqvist är skicklig på att bygga upp stämning i sina böcker och Himmelstrand är inget undantag. Tanken på att vakna upp på ett öde fält och inse att man är fast där är djupt obehaglig. De olika karaktärerna är trovärdigt skildrade och deras reaktioner och interaktioner är nästan lika skrämmande som platsen. Förutom det som händer på fältet får man tillbakablickar i karaktärernas liv och inser att de alla har problem och sorger de döljer för andra.

Detta är dock inte min typ av bok. Jag har insett att en anledning till att jag gillar deckare är att saker blir lösta och får sin förklaring. Jag tycker att det är irriterande när man, som i denna bok, lämnas med nästan lika många frågetecken som man började med. Dessutom tycker jag att slutet är irriterande, inte bara för frågorna som inte ges något svar. Men innan dess är det som sagt bra stämning, så gillar man denna typ av bok är den nog väldigt bra.

I botten av glaset ett hjärta - Jens Ganman

Carsten är alkoholist och lägger sina sista pengar på ett privat äldreboende där han planerar att tillbringa sina sista veckor med att supa ihjäl sig i bekväma omgivningar. Dock inser han snart att hans ex-fru Angela bor i rummet intill och han börjar längta efter att prata med henne och ställa saker till rätta. Det är dock ont om tid då de båda är över åttio och inte särskilt friska längre.

Boken växlar mellan Carstens och Angelas perspektiv, man får dels följa dem i nutiden och dels i tillbakablickar om vad som hände och hur det gick som det gick. Carsten hymlar inte med att han är alkoholist och ansvarig för att ha förstört det som fanns mellan dem, men man inser snart att han fortfarande skönmålar mycket för sig själv, för att behålla sin värdighet. Angela slits mellan ilska och irritation över hans själviskhet samt en kvarvarande kärlek och längtan efter den tid då de var tillsammans.

Trots ganska tunga ämnen och en hel del mänsklig tragik (och en hund som dör sorgligt) är boken rolig och lättläst. Ganman lyckas hålla en bra balans mellan att berätta vad som händer i nutid och låta huvudpersonerna tänka tillbaka på åren som gått. Det blir också en reflektion över ett Sverige som gått från välfärdens femtiotal via ett åttiotal då egenföretagare hyste ett glödande hat mot sossar och skatter till dagens samhälle där allt är ytlig konsumtion och alla har adhd. Jag kan inte säga att jag håller med om samhällsbeskrivningen, men den känns väldigt passande för boken i övrigt.

Det mest irriterande i boken är att Ganman inte lyckats ge Angela och Carsten olika röster. De är huvudperson i vartannat kapitel, men de är skrivna på samma sätt, med samma ord och uttryck så att man glömmer bort det mellan gångerna och blir förvirrad när det uppenbarligen helt plötsligt handlar om någon annan. Ett litet störningsmoment i början av varje kapitel, som drar ner en i övrigt bra bok.

Tack till Bookmark förlag för recex.

De skandalösa - Simona Ahrnstedt

Magdalena Swärd är ungmön som anställs för att ta hand om friherrinnan fröken Venus Dag och Natt under dennas vistelse hos greve Gabriel Gripklo på hans slott Wadenstierna. Venus är bara en av många unga kvinnor som samlats på slottet då det är dags för greven att välja en hustru. Magdalena planerar att sköta sitt uppdrag och hålla sig ur vägen, men när hennes förre fästman kommer till slottet konspirerar hon med greven för att göra fästmannen avundsjuk.

Jag har insett att jag är rätt förtjust i historisk romance. Simona Ahrnstedt gör ett bra jobb med att skildra en annan tid, i det här fallet stormaktstiden, 1685. Skildringen känns trovärdig, både vad gäller tidens moral och folk levnadssätt.

Jag tycker om alla karaktärer utom de två huvudpersonerna. Särskilt gillar jag fröken Venus. Man tror att hon ska vara dryg och jobbig, men hon är väldigt rolig. Jag gillar verkligen hennes relation med Nora, grevens syster. Det är ett oväntat inslag men kul med variation.

Historien är inte den djupaste, men det är inte heller något man förväntar sig av en romance och jag tycker inte att det gör något. Miljöskildringarna är väldigt bra, jag blir nästan sugen på att åka till 1600-talet. Men bara nästan. Överlag är det en riktigt trevlig bok, perfekt för lite avslappnad eftermiddagsläsning.

De ensamma - Håkan Nesser

En man hittas död nedanför ett stup. En tragisk olycka, tills polisen inser att hans sambo dog vid samma stup trettio år tidigare. Polisen börjar utreda bägge dödsfallen men tvekar länge om det rör sig om mord, självmord eller olyckor. Deras efterforskningar leder tillbaka i tiden, till en grupp människor som möttes i Uppsala.

Jag har läst alla Nessers böcker om Van Veeteren men detta är den första jag läst med hans nya huvudperson Gunnar Barbarotti. I stället för i ett obestämbart Nordeuropa utspelar den sig i obestämbara mellansvenska skogar. Stämningen är lite glättigare i Barbarotti-böckerna, jag får mer en känsla av Skoga än av den regniga stad Van Veeterenböckerna utspelar sig i.

Nesser är bra på deckare, det är spännande och ett bra flyt. Jag gnällde tidigare på att alla deckare måste ha orsaker långt tillbaka i tiden, men här fungerar det ändå bra. Jag uppskattar också att folk har svårt att minnas saker som hände för trettio år sedan, i vissa fall verkar vittnen ha bisarrt bra minne. Karaktärerna och deras utveckling känns logisk, de har alla trevliga och mindre trevliga drag och de känns alla mänskliga. Boken hoppar mellan olika personers perspektiv men det är bra gjort och man förstår hela tiden vems synvinkel man följer.

Jag gillar dock inte huvudpersonen Barbarotti eller hans kollega Backman. De är inte personer jag skulle uppskatta att umgås med och därför är jag inte intresserad av att läsa så mycket om dem. Som tur är fokuserar boken mycket på de andra karaktärerna och morden/olyckorna/självmorden, så jag behöver inte drabbas så mycket av huvudpersonernas tankar.

Jag kan tänka mig att läsa fler böcker om Barbarotti, men jag kommer nog inte att leta upp dem aktivt. Men jag skulle verkligen rekommendera Nesser om man vill läsa en bra svensk deckarförfattare.

Liv i överflöd - deckare i universitetsmiljö

Ännu en svensk deckare, denna gång en som utspelar sig i universitetsmiljö, närmare bestämt det fiktiva Västgöta universitet, placerat i Skövde. En av universitetets anställda hittas mördad och de misstänkta hopar sig. Är det den mördades tvillingbror, son, kusin eller konkurrent som utfört dådet? Huvudpersoner är en polis samt rektorn för universitetet, som även är hans hustru.

Det är en trevlig deckare, med lite gammaldags känsla. Kombinationen av småstad och universitet är charmig, men jag känner att den nog inte kommer hålla i längden. Detta är den andra boken i serien (jag har inte läst den första) och det är en del referenser till de tidigare händelserna. Det får mig att undra hur många mord man kan ha på ett universitet utan att det blir fånigt. Jag gissar att två böcker kan vara gränsen. Detta är alltid ett problem med författare som väljer en huvudperson som inte naturligt kommer i kontakt med brott. Här är visserligen en av huvudpersonerna polis och flera andra poliser är viktiga bikaraktärer, men det är tydligt att det är universitetsmiljön som är det intressanta för författaren. Och det kan jag förstå, det börjar bli lite olidligt att läsa om alla dessa poliser, men det håller som sagt inte riktigt.

Jag vet inte om Appelqvist är tillräckligt blommigt för att platsa i vårt vårtema, men jag har inte sett någon äppelblom än i år och börjar längta efter det, så jag kör på det.

Rosor, min kära, bara rosor - Mark Levengood

Detta är en samling av texter av Mark Levengood, blandat om barndomen i Finland och vuxendomen i Sverige. Det känns som om upplägget är tänkt att vara djupsinnigt och roligt, men jag tycker att texterna är rätt tråkiga. Dels är det en del gnäll på Sverige och höjande av Finland till skyarna, dels en hel det glorifierande av författaren själv. Jag faller aldrig för det och det jag uppskattar mest med boken är att den är så kort och lättläst.

Svensk deckare

Ännu en deckare. Nu ska jag sluta lura mig själv att jag inte läser sådana längre. Flickan med snö i håret utspelar sig i Hagfors, dit journalisten Magdalena Hansson flyttat igen, efter att ha bott ett tag i Stockholm. Det hela är ganska småputtrigt, trots att boken innehåller både mord och trafficking. Det är snöigt och kallt, Magdalena kämpar på lokaltidningens redaktion och återupptar trevande en gammal relation. Intrigen fungerar bra och det är en bra balans mellan poliser och journalister. En hygglig deckare på det hela taget.

Frestelsernas berg - Jonas Gardell

Maria är 70 år och har förlorat allt. Hennes väldigt självupptagna man lämnade henne och tog med sig allt av värde redan när barnen var små, och hennes syskon har sålt släktens sommarställe till sina egna barn. Maria bor i en liten lägenhet som är fylld med kartonger, kartonger där ett förlorat familjeliv finns nerpackat och måste sparas till varje pris. Ibland försöker hon sortera i kartongerna, barnstövlar och leksaker som ingen vill ha byter plats med varandra utan att det någonsin blir bättre.

Marias son Johan minns med bitterhet en torftig barndom utan far i en för liten lägenhet som är för full av lådor. Han sörjer den förlorade släktgården och skriver långa brev till sin moster och kusiner där han försöker reda ut vad som egentligen hände när de sålde stället, och varför allt blev som det blev.

Frestelsernas berg är en väldigt fin bok i klassisk Gardellanda, om en sönderfallande familj som kanske alltid har varit trasig.

Kejsaren av Portugallien

Jag tyckte att det var dags för en ljudbok igen, och lyssnade på Selma Lagerlöfs klassiker Kejsaren av Portugallien - streamat från bibliotekets hemsida. Att valet föll på just den hade ärligt talat ganska mycket med längden på boken att göra... Jag tycker att kortare böcker gör sig bättre som ljudböcker än långa,eftersom jag blir så otålig över att det går så himla mycket långsammare än när man läser själv i en pappersbok. Om ljudboken är för lång blir det lätt så att jag lyssnar på halva, inte har tid att fortsätta just då, och glömmer bort boken tillräckligt länge för att ha glömt var jag var och vad som hänt och ger upp. Men Kejsaren av Portugallien tog runt sju timmar, dvs hade en perfekt längd.

Torparen Jan i Skrolycka får en liten dotter som han inte visste att han ville ha. När han första gången får hålla i flickan fylls han med en kärlek han inte visste fanns och från den stunden är hon det enda som spelar någon roll. Dottern får namnet Klara Fina Gulleborg, och under hela hennes uppväxt har hon och fadern en väldigt nära relation. När Klara är vuxen hotas plötsligt familjen av vräkning: ägaren till stugan de bor i vill åt marken och kräver att de betalar sina skulder och familjen har inga pengar. Klara bestämmer sig för att fara in till stan, skaffa sig anställning och tjäna ihop pengarna som behövs. Jan och hans hustru Kattrina väntar otåligt på brev från dottern, men det kommer bara ett enda. Det börjar gå rykten i bygden om att flickan hamnat i olycka i storstan, och för att hantera förlusten av Klara blir Jan mer och mer märklig. Han fantiserar om allt bra som hänt Klara i stan, hon kanske till exempel har fått en tjänst hos en fin fru och lever som en prinsessa! Eller så kanske hon rent av själv har blivit kejsarinna? Kärleken till dottern driver Jan till galenskap, han utnämner sig själv till kejsare av Portugallien och kräver tillbörlig respekt av både torpare, bönder och präster.
Boken var fin, men stör mig lite på alla bihistorier (Selma gillade ju som bekant skrönor väldigt mycket...). En av de bättre Lagerlöf jag har läst faktiskt, men inte i närheten av min favorit Jerusalem.

Ingvar Hirdwall spelade kejsaren i SVT's filmatisering.