Rosor, min kära, bara rosor - Mark Levengood

Detta är en samling av texter av Mark Levengood, blandat om barndomen i Finland och vuxendomen i Sverige. Det känns som om upplägget är tänkt att vara djupsinnigt och roligt, men jag tycker att texterna är rätt tråkiga. Dels är det en del gnäll på Sverige och höjande av Finland till skyarna, dels en hel det glorifierande av författaren själv. Jag faller aldrig för det och det jag uppskattar mest med boken är att den är så kort och lättläst.

Mer icke-feelgood

Efter Den enögda kaninen fortsatte jag på temat "böcker som är långt ifrån feel-good" och läste Märta Tikkanens klassiker Män kan inte våldtas.

Tova Randers, bibliotikarie och frånskild tvåbarnsmamma, blir på sin 40årsdag våldtagen av en man hon träffat på en restaurang. Först blir hon chockad. Hon tar sig hem, spolar handlederna med kallt vatten eftersom hon inte vill störa grannarna med att duscha så sent, och sitter vaken och grubblande hela natten. Långsamt växer ilskan och en önskan att hämnas, och att få våldtäcksmannen att förstå vad han har gjort, hur vidrigt det är att förnedras och bli tvingad till något man inte vill. Tova inser att det enda sättet är att ge igen med samma mynt. Hon beslutar sig för att övermanna och våldta mannen, och börjar snickra på en plan.

Det är en kort men minnesvärd bok. Tova är både stark och svag, och känns väldigt trovärdig och verklig. Hennes historia är enormt frustrerande, men boken är klart läsvärd.