The handmaid's tale

The handmaid's tale av Margaret Atwood kom ut redan 1985 men känns som en väldigt modern dystopi som är minst lika aktuell idag. Tyvärr.
I boken får vi möta Offred, som lever i republiken Gilead. Hon är en av få unga kvinnor som fortfarande är fertil, och har därför placerats hos en familj där kvinnan inte kan få barn. Offreds uppgift är att bli gravid med mannen i husets avkomma och överlämna den till hans hustru. Hennes eget liv är ingenting värt, och hon har absolut ingen frihet. Hon får inte läsa. Inte röra sig fritt utomhus. Inte hantera pengar. Bara tala med andra handmaids, och bara om vilka inköp de har fått till uppgift att göra till middagen. För inte så länge sedan hade Offred själv en make, en dotter och ett riktigt namn, men efter revolutionen är ingenting sig likt och att våga göra uppror mot systemet är mycket ovanligt. Alla kvinnor i samhället lever i sina snäva, tilldelade roller och om någon frågar så är de alla mycket lyckliga.
   Jag blev väldigt tagen av historien och hur den berättas. Den är så lågmäld och saklig, och samtidigt otroligt otäck. Flera gånger tänkte jag "jamen DET DÄR är ju inte så långt från hur det är i verkligheten", och det var det som var det allra läskigaste. En mycket bra bok som jag ser fram emot att läsa om om ett par år.

När Sverige faller

 

Jag älskar dystopier. Det är kanske min favoritgenre till och med. Därför var jag som ni förstår väldigt nöjd med att hitta en dystopisk serie som utspelar sig i Sverige!

I Sofia Nordins serie (En sekund i taget, Spring så fort du kan och Som om jag vore fantastisk) drabbas mänskligheten av ett väldigt snabbverkande virus och nästan alla dör. De enda som överlever är barn och ungdomar, och de är verkligen inte många. Böckerna handlar om att försöka bygga upp någon slags tillvaro igen, att överleva i en främmande värld där man samtidigt blir tvungen att bygga nya relationer för att klara sig.

Jag var väldigt imponerad över hur författaren lyckas skriva så trovärdiga tretton-fjortonåringar. De är OTROLIGT irriterande ibland. Ologiska. Korkade. Reagerar på helt fel saker och missförstår varandra på alla möjliga sätt. Men det är just det som känns så sant. Man är inte så himla smart när man är fjorton.

Jag sträckläste de här böckerna på Storytel och hoppas att det kommer en fortsättning!

Anyone?

Anyone? av Angela Scott är en ganska bra YA dystopi, som tyvärr hade årets sämsta slut. Först läste jag att det INTE är en del i en serie och att det tydligen ska sluta helt abrupt, men nu verkar det ändå som att en uppföljare är på gång.

Tess har tillbringat flera veckor ensam i ett skyddsrum i väntan på att bli upphämtad av sin pappa. Något hemskt har hänt där utanför, men hon har ingen aning om vad. När tiden går och går, och ingen pappa dyker upp bestämmer hon sig till slut för att hon måste lämna tryggheten i skyddsrummet och själv leta upp sin familj.
Hon kliver ut i en dystopisk värld, till synes tom på människor. Med en kattunge som enda sällskap börjar hon sin resa genom ett öde landskap, utan att ha en aning om vilka faror som kan lura på vägen.

Boken är helt ok, men jag rekommenderar att man kollar upp om det verkligen kommer en uppföljare innan man ger sig på att läsa den, för om det inte kommer en fortsättning är den helt poänglös.

The walking dead 3-5

Flera år efter att jag läste del ett och två The walking dead lånade jag hem nr 3-4-5 från stadsbibliotekt och plöjde igenom. Jag minns att jag retade mig på tecknarstilen i del två, och tyckte att det blev fulare och fulare bilder.

Favorit i repris: såhär tycker de att barn ser ut:

 

Alltså.... såhär?

 

LOL.

 

Men tillbaka till del tre, fyra och fem. Nu är det lite snyggare igen, det var ju skönt. Storyn är, som vanligt äcklig och ganska läskig. Det blir lite för många dödsfall (vilket väl iofs är rimligt i en zombieberättelse), men man slutar bry sig ganska snabbt när det är så många som försvinner hela tiden. Men som snabb och lätt underhållning är det helt ok.

 

Världens bästa bok i serieformat

Jag vet inte varför jag har väntat så länge med att köpa serieversionen av min favoritbok The Stand. Det är väl lika delar snålhet som oro för att den inte ska vara bra tror jag. Men å vad bra det är!
Väldigt snyggt tecknat, stilen är realistisk med snygg och stämningsfull färgläggning och karaktärerna har verkligen fått unika utseenden (jag tycker att man allt för ofta ser seriealbum där det är svårt att hänga med i handlingen för att alla ser ungefär likadana ut). Jag gillar också att tecknarna inte har kopierat filmen. Karaktärerna ser inte ut som skådespelarna utan mycket mer som de faktiskt beskrivs i boken (tydligast märks det på Fran som enligt boken har långt mörkt hår och i filmen spelas av Molly Ringwald med kort rött hår).
Kanske kan det vara lite svårt att hänga med i handlingen om man inte har läst originalboken eftersom det i början av storyn är många parallella spår och personer att följa, men jag tycker att allt förklaras ganska tydligt. (Svårt för mig att avgöra iofs, då jag har läst boken ...kanske sju gånger?).
Serie-The Stand går att köpa från nätbokhandlarna, och är indelad i sex album.

Här kommer Charles D Campion inkraschandes på Bill Hapscombs bensinmack, och startar hela cirkusen.

  

 

Del två ligger och väntar på att bli läst! Jag ser fram emot att Harold Lauder dyker upp (och kanske man även får se Trashcan-man i denna volym!?)

In the after, en bok jag nästan glömt

Jag är oerhört svag för dystopier där samhället förfaller och människor får kämpa för sin överlevnad. Gärna med inslag av zombies eller andra smittsamma sjukdomar. In the after av Demitria Lunetta är ytterligare en i raden av böcker på just det temat. Jag tyckte att den var ganska bra under tiden jag läste, men nu när jag ska skriva om den en månad senare minns jag nästan ingenting. Det är inte ett jättegott betyg.
Handlingen kretsar kring en tonårstjej som tillsammans med en liten flicka hon hittat i en butik överlevt något slags zombie/alien-invation i flera år. De har levt instängda i en villa omgärdad av elstängsel, men då och då måste de ge sig ut för att hitta förnödenheter. En dag blir de tvungna att lämna sitt ganska trygga gömställe och ge sig ut i en minst sagt farlig värld.
Boken var inte dålig, men, jag minns som sagt inte så mycket av den. Den är helt enkelt för lika allt annat jag läst i genren, inget sticker ut och inget överraskar särskilt mycket.

Ibland blir man överraskad

   

Nykomlingar i avdelningen: böcker som jag absolut inte trodde att jag skulle gilla, men som det visade sig att jag tyckte om är the Selection, the Elite och the One av Kiera Cass. Förlåt, men det lät som en så otroligt dum intrig. (Dystopisk framtid, befolkning indelad i strikta kaster, en prins som ska välja fru genom en avancerad dokusåpa). Ja, ok, det är en ganska dum intrig. Men de var så himla kul att läsa! Kaxiga karaktärer, snärtiga dialoger, en väldigt gullig prins och en del action. (Som vanligt i YA-genren får jag sätta minustecken för den himla obligatoriska kärlekstriangeln som jag tycker är så tråkig).

The outside - Laura Bickle

Uppföljaren till the Hallowed ones heter The outside, och som namnet antyder utspelar den sig utanför amishflickan Katies hemby - ute i en väldigt hård värld befolkad av vampyrer. Utan sin familj, och långt borta från allt hon känner till tvingas Katie ompröva allt hon tror och vet och finna sin plats i en ny förändrad värld.
Det är fortfarande bra, men jag blev inte lika uppslukad som av den första boken, mest för att den kändes betydligt mindre originell.
Och det här låter ju helt osannolikt men: det finns bara två delar i serien. Det är inte en trilogi! Det kändes ju onekligen väldigt originellt :)

Flickan från ingenstans

 

Det tog en stund att ta sig igenom Flickan från ingenstans, men så är den också mer än 900 sidor lång. Enligt baksidestexten har den jämförts med min favorit Pestens tid (Stephen King), och det lät ju minst sagt lockande.

I bokens första del får man följa den lilla flickan Amy, som övergivs av sin mamma och jagas av agenter genom ett hårt övervakat samhälle i en nära (?) framtid. Samtidigt pågår ytterst hemliga experiment i ett underjordiskt laboratorium. Experiment som antingen kan rädda mänskligheten eller förgöra den.

Plötsligt gör boken ett absurt långt tidshopp framåt, till en postapokalyptisk ökenstad där människorna lever i ständig skräck. 

Jag tyckte att det här var en ganska märklig bok. Den började intressant, men sen kändes det som att den spårade ur ganska snabbt. Jag gillade helt enkelt inte historien om människorna i den belägrade staden så mycket. Det var svårt att följa med i vem som var vem, ingen har några som helst personlighetsdrag förutom "hen är lite svår och en jättebra krigare", och det draget har precis alla. Då och då kommer något slags attack, och det blir action. Sen segar alla runt och är sura en stund, sen kommer en attack igen. En för staden livsnödvändig resurs håller på att ta slut, men ingen bryr sig om det överhuvudtaget. De har ett absurt sätt att uppfostra barn (de hålls inlåsta i åtta år, sen PANG ska de ut och tränas upp till soldater). De har en oändlig tillgång till jeans (det borde tagit slut på hundra år! Ett par jeans sliter man ju ut på några år, särskilt om man håller på och rider i dem?).

Jag känner mig lite gnällig nu, men den här boken var verkligen för lång. Tydligen finns det en uppföljare nu, och trots att jag klagar här så tror jag att jag nog kommer att läsa den förr eller senare. :)

Öppna inte ögonen!

Goodreads boktipsfunktion plockade fram Bird Box av Josh Malerman åt mig. Det är tydligen uppenbart att jag fastnat i nåt slags dystopiträsk.
Det finns något ondskefullt där ute. Ingen vet vad det är, men en enda blick på det leder till galenskap. Sån galenskap som leder till både mord och självmord. Ingen som sett det överlever.
Malorie har tillbringat de senaste fem åren instängd i ett hus tillsammans med två små barn. Hon har tränat barnen i att lyssna, och de har utvecklat en nästan övernaturlig hörsel. Det är nödvändigt när man inte kan använda synen. Hon har också lärt dem att aldrig aldrig lätta på ögonbindeln. De är fyra år gamla och är stora nog för familjen att försöka sig på en flykt. Kanske finns det fler överlevande någonstans.
Boken växlar mellan att berätta om flykten, tiden då det hela startade och hur det var när hon levde ensam i huset med barnen.
Jag lyssnade på ljudboksversionen, vilket passade storyn väldigt bra. (inga ögon, bara ljud liksom). Boken hade ett lite överraskande och nytt perspektiv på dystopitemat, och det var faktiskt riktigt läskigt inbland. Tyvärr är huvudpersonen Malorie inte särskilt ingående skildrad, man får knappt veta någonting om henne vilket gör att hon inte känns helt levande. Jag brydde mig helt enkelt inte jättemycket om henne, och det blir ju lite trist - vissa av bikaraktärerna känns mycket mer intressanta.
I stort så gillade jag ändå Bird box. Författaren får till en tung känsla av klaustrofobi, och det händer en hel del överraskande grejer. Inte så förutsägbart, väldigt spännande helt enkelt.

The girl with all the gifts - M.R Carey

I en sönderfallande värld lever en liten flicka. Varje morgon hämtas hon ur sin cell av militärer, späns fast i en rullstol och körs in i ett klassrum. Där lär hon sig rabbla fakta om länder som inte längre finns omgiven av vuxna som absolut inte får röra vid henne. Men det kan bli ännu värre.
En lite ovanlig twist på en zombiedystopi, men jag är inte jätteimponerad. Jag gillade ingen av karaktärerna, och det var ganska skönt när boken tog slut.

Så mycket mer än en dystopi

“God is a slick god. Temple Knows. She knows because of all 

the crackerjack miracles still to be seen on this ruined globe.” 

I ett laglöst land, 25 år efter zombiekatastrofen, irrar femtonåriga Temple runt ensam. Ständigt på väg, alltid på sin vakt, aldrig hemma någonstans. Faror lurar överallt, både i form av hungrande odöda och oberäkneliga levande. När hon dödar en man i självförsvar får hon ytterligare ett hot efter sig: hans målmedvetna bror, som bestämt sig för att Temple måste dö.
Det borde vara en spännande story, men det är så mycket mer. Språket, tempot, stämningarna... det är så vackert, så mycket kraft och så mycket känsla. Det förflutna som jagar, både bokstavligt och i tankarna, möjligheterna som finns i möten med nya människor... det finns så många aspeketer som jag verkligen gillar här.

Allegiant - Veronica Roth

Sista delen i Divergent-serien är avklarad, och den här gången blev jag nöjd med sista delen av en trilogi.  (Har bloggat om del ett här, och del två här).
Här får man en bok fullpackad med action, svar på frågor man undrat över genom bok ett och två, en kärlekshistoria som inte är ett triangeldrama (yay!) och ett slut som både överraskar och känns logiskt på samma gång.

Rekviem - Lauren Oliver

Det var länge sen jag läste de första två delarna i Lauren Olivers dystopi-trilogi om ett samhälle där kärlek betraktas som en svår sjukdom som botas med ett personlighetsförändrande ingrepp i hjärnan. Så länge sen att jag inte var säker om jag alls skulle komma ihåg vad som hade hänt. Men, man ska ju avsluta vad man har påbörjat tänkte jag, och plockade hem Rekviem från biblioteket.
Det gick jättesnabbt att ramla rakt in i storyn igen, och jag hade faktiskt inga problem med att minnas vare sig handling eller persongalleri när jag väl hade börjat läsa.
Lauren Oliver skriver väldigt bra, ett ganska avskalat språk med en saklighet som passar Lenas brutala verklighet bra, men som samtidigt lyckas förmedla massor av känslor och stämningar. Jag hetsläste verkligen Rekviem, det var så himla spännande, men tyvärr tyckte jag att boken till sist föll ganska platt, och tyvärr blev slutet en trist avslutning på en serie som jag gillade väldigt mycket.
[Spoiler/tankar om slutet: (markera för att läsa)   hallå, vad är det här för slut egentligen? det är ju inget slut! jag köper att det vore lite väl overkligt om hela samhällsstrukturen ändrades jättesnabbt så det är ok att man inte får veta hur det går för landet, men att man inte får veta hur det går för en enda karaktär? Hur löste egentligen Lena situationen med Alex/Julian? Vart tog Hana vägen? Vilka karaktärer överlevde ens? Ska man förstå det som att folk kommer kunna leva i nån slags frihet nu, eller kommer det vara gerillakrig nonstop i resten av deras liv? Jag kände mig faktiskt lite lurad där på sista sidan. ]

Varför stannar inte tåget?

Andra delen i Divergent-serien och jag måste säga att jag redan några sidor in kände att jag var ganska trött på den här världen. Det är så mycket oklarheter (VARFÖR STANNAR INTE TÅGET NÅGONSTANS??) och hela statssystemet med fraktionerna är bara... dumt. Varför är alla helt och hållet ointresserade av vad som finns utanför stängslet, trots att vad-det-än-är tydligen är hela grunden till varför man lever som man gör. Dock är man ju ändå lite nyfiken på hur det ska gå, och jag kommer att läsa del tre nu när jag ändå har kommit såhär långt, och sen gissar jag att jag kommer att skriva ett tredje inlägg här som innehåller orden "varför stannar inte tååååget???".

Efter katastrofen - A matter of days

I Amber Kizers A matter och days har en ny sjukdom kallad Blue Star spridit sig över världen och dödligheten verkar vara nära hundraprocentig. Nadia och hennes lillebror Rabbit gömmer sig i familjens hus efter moderns död. De har fått veta att de måste ta sig till sin farbror, men det är lång väg från Seattle till West Virgina för två ensamma barn i en förfallen värld. Vad gör man om man blir skadad? Vilka överlevare går det att lita på? Hur hittar man mat, och hur avgör man vem man ska hjälpa?
   Skönt med en dystopi som inte innehåller en enda övernaturlighet, och även om jag nog är betydligt äldre än den tilltänkta målgruppen så tyckte jag att det var en spännande och engagerande historia som bitvis var riktigt otäck.



Divergent - dumt men iallafall inte tråkigt.

Sist av alla bokbloggare på bollen, men bättre sent än aldrig. Nu har jag också läst Veronica Roths Divergent. Jag har nog ärligt talat väntat så länge mest på grund av omslaget är så tråkigt att jag inte har blivit sugen att läsa boken (nej, man ska inte dömma en bok efter omslaget, men ärligt talat - det gör man ju nästan alltid).

Divergent är en dystopi som följer ungefär samma mönster som övriga YA-dystopier som kommit de senaste åren. Den utspelar sig i en värld som i fredsbevarande syfte delar in invånarna i fem fraktioner. Varje fraktion har som uppgift att upprätthålla vissa bestämda ideal (ärlighet, mod, osjälviskhet, intelligens och fredlighet). Vilken fraktion man tillhör avgör vad man kan ha för yrke, hur man klär sig, och vem man umgås med. Tish genomgår tillsammans med sina klasskamrater ett test som ska avgöra var de passar in, och det visar sig att hon inte självklart tillhör de osjälviska som hon vuxit upp bland. Hon är "divergent", vilket betyder att hon har drag som passar i mer än en fraktion. Det visar sig vara en oerhört farlig egenskap som inte bör avslöjas för någon. När det blir hennes tur att välja fraktion, och därmed hela sin framtid, väljer hon att överge sin familj och flytta till de modigas distrikt - och bli en del av fraktionen som försvarar staden mot okända hot utifrån.

Är divergent-världen logisk och trovärdig? Nej, den känns tvärtom ganska dum. De osjälviska är de enda som har politisk makt. De modiga ägnar sig mest åt att hoppa av tåg i farten och slå varandra medvetslösa. Tåget är en historia i sig, det verkar mest rusa fram i blixtens hastighet, och av nån outgrundlig anledning stannar det aldrig vid stationerna. Stör det här läsupplevelsen? Nej, faktiskt inte så mycket. Det är tillräckligt spännande med tillräckligt bra karaktärer för att jag både ska vilja läsa klart, och bli sugen på att läsa uppföljaren.

The adoration of Jenna Fox - Mary E Pearson

Jenna Fox vaknar upp efter två år i koma och minns ingenting. Hon känner inte igen sin familj, vet inte vad som hänt henne eller vem hon själv varit. Hennes föräldrar vill inte att hon lämnar huset och de låter henne inte äta vanlig mat. Hennes mormor visar tydligt att hon har något emot Jenna, men hon vill inte säga vad det är.   Långsamt börjar minnen komma tillbaka, men det är något som inte stämmer.
   The adoration of Jenna Fox är en en sci-fi-berättelse om föräldrar som kanske går för långt för sitt barn, och om vad det egentligen är som gör oss till de vi är. Idén är bra, men den framtidsvärld som ska beskrivas är för luddig och allt känns för ytligt. Ingen av karaktärerna kommer till liv, saker som ska överraska läsaren känns mer som "jaha" och slutet är så väldigt lamt. Hoppa över den här, det finns så många bättre böcker att hinna läsa.

Pandemonium

Pandemonium är fortsättningen på Delerium, och det är absolut en sån andrabok där man ska se till att ha läst bok nummer ett först.
   Lena lever i en dystopisk värld där kärlek ses som en livsfarlig sjukdom. Sjukdomen är dock hanterbar, eftersom man har uppfunnit en obligatorisk behandling som ger immunitet. I städerna lever människorna avtrubbade liv, blir ihopparade med en lämplig partner, arbetar med yrken som de placerats på efter noggranna tester och opponerar sig inte mot överheten. I vildmarken däremot lever de olagliga, rymlingar och vildfödda, som undkommit behandling och lever sina liv fritt men som ständigt jagade.
   Efter att ha flytt från staden ansluter sig Lena till en grupp utbrytare och det hårda livet i skogen. Parallellt med den historien får man följa Lena längre fram i tiden när hon åter igen lever i en stad som hemlig motståndsarbetare.

 Bok nr ett kändes som en fräsch idé. men i Pandemonium börjar jag tröttna lite på upplägget. Det känns kanske inte helt trovärdigt att kärlek skulle ses som det farligaste som människor kan hitta på? De två parallella spåren förvirrade mig och gjorde läsningen splittrad, jag ser ingen poäng alls med att inte skriva i kronologisk ordning i det här fallet. Lena är iallafall en sympatisk hjältinna utan att bli för mycket övermänniska och visst är boken spännande. Jag skulle tro att jag kommer att läsa den tredje boken också, trots allt vill man ju veta hur det ska gå.

Shatter me - en pretentiös skoluppsats.

Shatter me av Tahreh Mafi är en bok som jag har läst många positiva recensioner av. (På svenska heter den Rör mig inte). Jag hade med andra ord ganska höga förväntningar när jag började lyssna på den som ljudbok, men de krossades ganska snabbt.
   Berättelsen börjar med att Juliette sitter inspärrad i ett fängelse. Hon har varit helt isolerad under en längre tid, och har inget hopp om att bli utsläppt. Hon är för farlig. Hon har förbannats med en märklig kraft: om hon rör vid en annan människa dör hen. En dag kastas en ung kille in i hennes cell, och allt förändras.
   Det hela utspelar sig i någon slags dystopisk framtid, där allt har gått åt skogen. Det finns inga djur kvar, vädret är alltid hemskt, det finns ingen mat och landet (eller världen?) styrs av militärer som försöker bygga upp en ny värld.

Det låter som en bra idé till en bok, men det är så otroligt dåligt gjort. Man får ingen utförlig förklaring till vad som hänt eller när i tiden vi befinner oss. Det finns inga vuxna karaktärer i hela boken, alla - inklusive samtliga militärer - är runt 17-19 år gamla. Kärleksintrigen är en riktigt hafsig love at first sight- historia, där karaktärerna på klassiskt YA-maner blir helt besatta av varandra på extremt kort tid. Ingen kan röra Juliette, utom killen hon blir kär i. "Well that's seems awfully convienient" säger hans lillebror, och ja, det får man ju hålla med om. Lite löjligt bekvämt. Språket som många har hyllat är otroligt överlastat. Så många liknelser och metaforer, så många ord för att beskriva så lite! Och så många upprepningar. Jag vet inte hur många gånger man fick höra "There will be a bird. It will fly". Det hela ger en stark känsla av pretantiös skoluppsats. Som nån slags konstgrepp är vissa ord och meningar understrukna (det ska visa Juliettes tankar). Det kanske funkar i pappersform, men i ljudboken illustreras det av ett SCHRATCH-ljud som var väldigt förvirrande innan jag fattade vad som menades.
   Det lyfter lite mot slutet, det gör det. Precis när jag var beredd att ge upp eftersom storyn var så dålig och ointressant dyker det upp andra ungdomar med särskilda krafter och berättelsen svänger mot ett slags X-men tema som gör att del två i serien verkar lite mer lovande.