The walking dead 3-5

Flera år efter att jag läste del ett och två The walking dead lånade jag hem nr 3-4-5 från stadsbibliotekt och plöjde igenom. Jag minns att jag retade mig på tecknarstilen i del två, och tyckte att det blev fulare och fulare bilder.

Favorit i repris: såhär tycker de att barn ser ut:

 

Alltså.... såhär?

 

LOL.

 

Men tillbaka till del tre, fyra och fem. Nu är det lite snyggare igen, det var ju skönt. Storyn är, som vanligt äcklig och ganska läskig. Det blir lite för många dödsfall (vilket väl iofs är rimligt i en zombieberättelse), men man slutar bry sig ganska snabbt när det är så många som försvinner hela tiden. Men som snabb och lätt underhållning är det helt ok.

 

Zombieomläsning

När vi åkte till landet på juldagen kände jag för att ta med en "mysig lättläst bok", och packade ner Isaac Marions Varma kroppar. Vissa skulle kanske hävda att zombies som hasar runt med en bit sparad människohjärna i fickan inte = julmys, men jag tyckte att det funkade bra. Det är sällan jag tar mig tid att läsa om böcker numera, så bara det var mysigt. (Jag är fortfarande besviken på att filmatiseringen inte hade med Arenan, det hade varit så coolt att få se den!)

In the after, en bok jag nästan glömt

Jag är oerhört svag för dystopier där samhället förfaller och människor får kämpa för sin överlevnad. Gärna med inslag av zombies eller andra smittsamma sjukdomar. In the after av Demitria Lunetta är ytterligare en i raden av böcker på just det temat. Jag tyckte att den var ganska bra under tiden jag läste, men nu när jag ska skriva om den en månad senare minns jag nästan ingenting. Det är inte ett jättegott betyg.
Handlingen kretsar kring en tonårstjej som tillsammans med en liten flicka hon hittat i en butik överlevt något slags zombie/alien-invation i flera år. De har levt instängda i en villa omgärdad av elstängsel, men då och då måste de ge sig ut för att hitta förnödenheter. En dag blir de tvungna att lämna sitt ganska trygga gömställe och ge sig ut i en minst sagt farlig värld.
Boken var inte dålig, men, jag minns som sagt inte så mycket av den. Den är helt enkelt för lika allt annat jag läst i genren, inget sticker ut och inget överraskar särskilt mycket.

The girl with all the gifts - M.R Carey

I en sönderfallande värld lever en liten flicka. Varje morgon hämtas hon ur sin cell av militärer, späns fast i en rullstol och körs in i ett klassrum. Där lär hon sig rabbla fakta om länder som inte längre finns omgiven av vuxna som absolut inte får röra vid henne. Men det kan bli ännu värre.
En lite ovanlig twist på en zombiedystopi, men jag är inte jätteimponerad. Jag gillade ingen av karaktärerna, och det var ganska skönt när boken tog slut.

Så mycket mer än en dystopi

“God is a slick god. Temple Knows. She knows because of all 

the crackerjack miracles still to be seen on this ruined globe.” 

I ett laglöst land, 25 år efter zombiekatastrofen, irrar femtonåriga Temple runt ensam. Ständigt på väg, alltid på sin vakt, aldrig hemma någonstans. Faror lurar överallt, både i form av hungrande odöda och oberäkneliga levande. När hon dödar en man i självförsvar får hon ytterligare ett hot efter sig: hans målmedvetna bror, som bestämt sig för att Temple måste dö.
Det borde vara en spännande story, men det är så mycket mer. Språket, tempot, stämningarna... det är så vackert, så mycket kraft och så mycket känsla. Det förflutna som jagar, både bokstavligt och i tankarna, möjligheterna som finns i möten med nya människor... det finns så många aspeketer som jag verkligen gillar här.

Zombieapokalyps? Ja men då tjafsar vi oavbrutet så kanske zombierna torkar ihop av uttråkning.

Jag har ju svårt att motstå en zombieroman, så när jag hittade This is not a test av Courtney Summers gav jag den såklart en chans.
Boken är lite ovanligt i genren på så sätt att zombierna inte får så stort utrymme. Hanlingen kretsar kring ett gäng tonåringar som har räddat sig undan en zombiekatastrof och gömt sig i sin high school. Än så länge är de säkra bakom barrikaderna, men förr eller senare kommer de döda att ta sig in. Eller så tar maten slut. Allt eftersom tiden går retar sig de överlevande allt mer på varandra, och deras inbördes relationer och den hårfina hinnan av civilisation som finns kvar är ständigt hotade.
Iden: bra! Genomförandet: Alltså, näe. Karaktärerna är så otroligt irriterande! Det kanske i och för sig gör det hela mer trovärdigt, tonåringar är ju inte så himla smarta och vissa skulle säkert bråka sig igenom en zombieapokalyps. Förmodligen lider en hel del av dem också av grav PTS, kanske författaren vill visa det lite subtilt, när hon låter dem tjafsa och bråka och bete sig konstigt boken igenom. Mot slutet ökar actionnivån, men sen krashar alltihop i ett enda WTF och man undrar varför man ens läste boken när det finns så många andra att hinna med.

Zombietrilogi

Siege är sista delen i Rhiannon Fraters zombieapokalypstrilogi As the world dies, och man ska absolut ha läst del ett och två (The first days och Fighting to survive) innan man ger sig på den.
   De överlevande blir allt fler i fortet de byggt runt ett par småstadskvarter, murarna som skyddar mot de odöda blir allt säkrare och drömmen om att någon gång kunna leva ett normalt liv kommer långsamt tillbaka. Det finns mat, det finns vänskap, det finns till och med bio. Men utanför hasar fortfarande horder av zombier omkring p jakt efter människokött, och inte alla i fortet är överens om hur det nya samhället ska byggas.
   Det hinner aldrig bli tråkigt i Fraters zombievärld, det är faktiskt otroligt spännande nästan hela tiden och i faktiskt även riktigt gripande.

Warm bodies, filmen vs. boken

Jag läste boken Varma kroppar i mars 2012 och var imponerad över hur den kombinerar zombiespänning med ett snyggt språk och filosofiska funderingar. Nu har jag äntligen tagit mig tid att se filmen också. Handlingen är samma, men jag tycker inte att filmen har samma känsla som boken. Det går så snabbt för zombien R och hans zombievänner att förändras, det uppmärksammas inte alls att skelettzombierna har något syfte med sitt härjande och R har gått från kostymklädd till huvtröja. (Ja, störde mig väldigt på klädseln faktiskt, eftersom det kändes som att det gjorde honom till en helt annan person. Nu var han tonåring eller kanske strax över 20, i boken var det mer oklart men jag uppfattade honom verkligen som lite äldre än så). Trots kritiken så tyckte faktiskt att filmen var helt ok, men den är säkert bättre för de som inte läst boken innan.

Fighting to survive - Vad är värst, zombies eller banditer?

Fighting to survive är del två i Rhiannon Fraters tolkning av zombieapokalyps. (Har bloggat om del 1, The first days här).

En växande grupp överlevande har barrikaderat sig i ett fort i en liten stad i Texas. Utanför hasar de döda runt, ständigt suktande efter kött och de expeditioner som överlevarna ger sig ut på för att skaffa förnödenheter är farliga men nödvändiga.
   Inne i fortet börjar livet falla på plats igen. Nya familjer bildas, nya vänskapsband knyts. Både Jenni och Katie hittar kärleken även om det förflutna och de som de tvingats lämna plågar dem.
   Snart börjar invånarna bli varse att det inte bara är zombies som utgör ett hot. Både utanför och inuti fortet finns människor som har sin egen agenda och inte tvekar att skada andra för att ta vad de vill ha. Hur hanterar man lag och brott i ett nytt samhälle utan poliser och domstolar?
   Frater håller spänningen uppe i stort sett oavbrutet. Det är lite irriterande att det fokuseras lite för mycket på män som drivs av en önskan att "beskydda sina kvinnor", och stereotyper som "fiery latinos". Jag kan bortse lite från det eftersom boken är amerikansk, utspelar sig i södern och dessutom har ett helt gäng starka, coola zombiedödande kvinnliga karaktärer.

Zombiespänning

 The first days (as the world dies) - Rhiannon Frater

Jennis man kommer hem en kväll och berättar att han blivit biten av en hemlös person. Dagen efter förändras allt. Ett zombievirus sprids över landet, och hela Jennis familj är drabbade. Drabbade, och väldigt, väldigt hungriga... Efter att ha lyckats fly ut från sitt eget hus räddas hon som genom ett mirakel av åklagaren Katie som turligt nog passerar villaområdet. Tillsammans ger de sig ut på vägarna för att hitta andra som fortfarande är mänskliga, för att beväpna sig och för att försöka rädda Jennis styvson som befinner sig på en lägergård i skogen.
   Tempot är rasande snabbt hela tiden, det snålas inte direkt på zombieaction. Det är sjukt spännande redan från första sidan (varför gjorde man inte teveserie av detta istället för walking dead??) Samtidigt som zombie-epedemin bryter ner USA byggs karaktärerna upp bit för bit till ett intressant persongalleri, där karaktärerna får vara både starka, uppgivna, dumma och snabbtänkta i en enda röra.
   Jag tyckte att boken var riktigt bra, med reservation för att kärlekshistorierna som blandas in inte var riktigt trovärdiga/intressanta. Kan också varna läsare som har problem med springande zombies. Ni ska kanske hoppa över den här. De springer. Riktigt snabbt också.
  

Zombiekrig

Vad hände egentligen under Zombiekriget? I World War Z reser en reporter runt i världen och intervjuar människor om deras personliga upplevelser av tiden då smittan spreds, de döda vaknade och paniken bröt ut. Zombiepandemin hanteras olika i olika länder: vissa vägrar in i det längsta att tro att det finns ett problem, vissa väljer ut vilka medborgare som ska få chansen att överleva, vissa satsar hårt på militära insatser. Jag har inte läst särskilt mycket zombielitteratur (ännu), men jag har fått känslan av att de, liksom filmer på temat, oftast utspelar sig på en begränsad plats. I World War Z får man föra berättarröster från hela världen, och det gillar jag. En del av berättelserna är lite segare än andra, men de flesta har något som jag tycker om.
   Jag lyssnade på boken som ljudbok, och det var kul att de olika rösterna gjordes av olika skådespelare. Rekommenderas!

Boktävling

Jag blev rätt nyfiken på Själlös av Gail Carriger efter att Jenny skrivit om den och nu såg jag att Swedish Zombie har en tävling där man kan vinna den. Mycket lämpligt!

Varma kroppar - Isaac Marion

Världen har förändrats. Efter krig, uppror och slutligen zombieinvasion har människorna sökt skydd ihopträngda i ombyggda sportarenor. Ingen under tolv år får lämna arenan, och all tid ägnas åt produktiva aktiviteter som odling, byggnation och träning.

Utanför arenorna strövar zombies runt, på jakt efter kött. Zombies har inget minne och nästan inga känslor. De minns inte vem de var när de levde, och de kräver inte mycket av världen. En åktur i en rulltrappa kan roa dem en hel dag. De kan tala, men det blir aldrig mer än högst ett par ord i taget. R är en av dem. Han bor på en stor flygplats tillsammans med många andra i samma situation. Med jämna mellanrum blir hungern för stor och de vandrar in till staden på jakt efter människor. När en zombie äter en mänsklig hjärna får den för en liten stund en inblick i människans minnen och får uppleva ett par sekunder av liv.

På en provianttur äter R en ung man, och när han sedan träffar den levande människan Julie verkar någonting vara annorlunda med henne. Någonting som gör att R inte vill äta henne, utan istället beskydda henne. Han känner något som liknar kärlek, och tar med henne hem till flygplatsen. Långsamt försöker de lära känna varandra och förstå varandra, och mirakulöst nog verkar det som att R har förmågan att utvecklas. Om han kan förändras, är det då möjligt att världen också kan det?

Boken snålar inte på zombieäckligheter, det är mycket hasande, stönande och avslitande av kroppstelar. Det som gör berättelsen intressant är dock att den fokuserar på mänsklighet, både hos de som tycker sig ha det och de som förlorat det. Hur återtar man en förlorad mänsklighet? Människorna i arenan har egentligen gett upp kampen om världen, deras verklighet handlar om att kämpa för att överleva dagen. Några nöjen finns det inte egentligen tid för, och ingen tror att något kommer förändras. Julie och R skapar förvirring i både människo- och zombieled, och kanske kan deras utveckling sprida ett hopp om en förbättrad värld.

Jag tyckte boken var väldigt fascinerande. Delvis för att den helt enkelt är spännande, men det är även väldigt fint och filosofiskt skrivet. R är något av ett modernt Frankensteins moster, något omänskligt som önskar vara något annat. Vem är egentligen ett monster? Är monstret något alla har inom sig, och vilka är det som håller vår utveckling tillbaka?

2013 kommer filmen!

The Walking Dead vol. 2

Del två av Walking Dead ("På drift") har kommit på svenska.

Jag vill tycka att the Walking Dead är en fantastisk serie, för det är roligt med zombies och apokalyps-tema. Men ärligt talat är den "sådär". Jo, den är ganska spännande, zombiesarna (vad heter de i bestämd form plural??) är läskiga och dyker upp på överraskande ställen, men det är som nåt som saknas.

Kanske är det att jag inte tycker att man kommer karaktärerna särskilt nära, vilket gör att man inte bryr sig jättemycket om hur det går för dem. Det är dessutom ganska tröttsamt att med sekvenser som "sörjande, rabiat man kallar snäll tjej för fitta och slyna för att han är arg. Stackars honom, tänker hon, för hon är en förstående kvinna", och "åttaårig tjej säger att 'Det är sexigt med ärr'".

Trots att jag gnäller nu så kommer jag läsa nästa del när den dyker upp på biblioteket. Jag gillar zombies, jag vill veta hur det går med världen och det tar bara 45 minuter att läsa ett sånt här album.

(Det är inte inte jättesnyggt tecknat heller, kolla in den här bilden: Barn eller dvärgar?)

De vassa tändernas skog - Carrie Ryan

I en avlägsen framtid, efter det som kallas Återkomsten, lever en Mary med sin mamma och sin bror i en liten by i en stor skog. Människorna har återgått till någon slags medeltidskultur, där religion är makt och kvinnor inte har så mycket att säga till om. Byn omgärdas av ett staket och bevakas av väktare, för ute i skogen finns De oheliga: ett slags zombievarelser som ständigt hungrar efter levande kött. Den som blir biten av en ohelig får smittan och tvingas välja: döden, eller att släppas ut till de andra monstren i skogen.

Byborna har levt isolerade i generationer, och de flesta tror att byn är allt som finns kvar av världen. Mary har dock svårt att finna sig tillrätta med det, hon har hört sagor om havet och vill gärna tro på en värld utanför stängslet. En dag blir hennes mamma biten och förvisas ut i skogen. En kvinna kan inte leva ensam i byn, hon måste tas omhand av familjen, gifta sig eller ansluta sig till Systerskapet, en slags nunneorden som håller byn i ett järngrepp. Då Marys bror avvisar henne tvingas hon flytta in i systrarnas katedral, och allt börjar gå utför. En dag håller inte stängslet för de oheligas attacker, byn invarderas och ingenting blir någonsin som förut.

Jag gillade den klaustrofobiska känslan som målas upp i boken, och det är spännande med zombierna (zombisarna?). Jag, som inte är nån expert vad gäller zombiekunskap undrar: skildras livet efter apokalypsen alltid som en återgång till gamla unkna värderingar där män jagar och försvarar och kvinnor föder barn och tvättar kläder? Har fått det intrycket nämligen... Och det känns ju väldigt trist och inte helt logiskt. Särskilt deppigt i böcker som denna, som utspelar sig flera generationer in i framtiden.

Jag är inte så förtjust i kärlekshistorien som är en stor del av De vassa tändernas skog. Den känns inte riktigt trovärdig, och därför inte blir särskilt intressant.

Boken är den första av tre i en serie.