I kroppen min

Nu närmar jag mig äntligen målet att blogga ikapp fjolårets läsning! Dock betyder ju det att jag har ALLA böcker jag läst 2018 kvar obloggade, men det är bara att skriva så det fräser om tangentbordet så kommer jag nog ikapp så småningom. Man skulle ju också kunnat strunta i dessa böcker och bara skriva om nyare läsupplevelser, men bloggen är mest av allt en läsdagbok som jag själv kan bläddra tillbaka i och då vill jag så himla gärna ha den så komplett som möjligt.

Förra årets starkaste läsupplevelse var Kristian Gidlunds I kroppen min. Jag blev helt golvad av de otroligt starka texterna om Gidlunds upplevelse att drabbas av cancer, gå igenom tuffa behandlingar och så småningom inse att det är detta han ska dö av.

The fault in our stars - John Green

Sådärja, nu har jag gjort som alla andra bokbloggare och läst The fault in our stars av John Green.
Förväntningarna var höga (lite för höga) efter att ha varit sugen på att läsa boken i ett år.

Ingen har väl missat handlingen här: Hazel har en obotlig cancersjukdom, träffar Augustus som har tilfrisknat från skelettcancer på ett stödgruppsmöte, de blir förälskade och har en romance of the century.

Var den bra? Jo. Var den bäst? Nej, jag förstår inte riktigt varför just den här boken har fått så otroligt mycket kärlek, den är verkligen inte den bästa YA jag läst.
Jag gillade Hazel, även om det kändes som att man inte riktigt fick lära känna henne. Augustus var lite för mycket manic pixie dream boy, för mig blev han till en verklig person först i slutet av boken. Jag har läst en del recensioner som kritiserar boken för att tonåringarna pratar på ett onaturligt sätt. Det hade jag inte alls några problem med, jag gillar pladdriga pretentiösa kids i litteraturen. De kan väl visst ha pratat sådär? Hazels idol, författaren som skrivit boken hon läst femton gånger, är oerhört irriterande och oerhört rörande. Jag tror att han är min favoritkaraktär i den här boken.

Det enda rätta - Susanne Boll

Tre kvinnor. Maria, psykolog och tvåbarnsmamma, med en knöl i bröstet. Isabelle, förskollärare och sambo, med en ouppklarad kärlek i bagaget. Helmi, cancerläkare och mansslukerska, som börjar tröttna på sitt jobb. Under en gråkall december utvecklas deras historier och deras vägar korsas delvis.

Detta var en bok jag inte tycker så mycket om. Den var inte dålig, men heller inte särskilt bra, och den fastnade inte i minnet. Jag läste ut den igår och kände direkt att det skulle vara väldigt svårt att beskriva vad den handlar om. Det behöver inte vara dåligt i sig, men det är lite problematiskt när man antingen inte kan säga något eller måste förklara hela boken. Eller så är det bara jag som är lite trött.

Boll lyckas bra med att skildra tre olika personligheter, men de lyckas inte engagera mig. Jag bryr mig aldrig riktigt om vad som händer med dem, vilket väl är ganska dåligt för en psykologisk spänningsroman. Upptäckte dessutom nu att jag missat att det finns en prolog. Nåja, det var väl inte hela världen.

Jag har fått denna bok via booked.nu

Plastflamingos, cancer och mirakel

Jag hittade The Probability of Miracles (av Wendy Wunder) bland boktipsen på goodreads.com, och jag är så väldigt glad för det. Den är nämligen väldigt, väldigt bra.

Cam tror inte på mirakler. Det är synd, för hon skulle verkligen behöva ett. Läkarna kan inte göra något mer för henne, hon har varit med i alla läkemedelsstudier som finns och det enda som återstår är att rulla ihop sig under en favoritfilt i sitt rum och vänta. Cancern som har jagat henne i flera år kommer att döda henne. Cams mamma går dock inte med på något sådant, hon tänker inte ge upp. Cam ska leva, så är det bara. När hon får höra om byn Promise på andra sidan USA, som ryktas vara full av mirakel och läkande kraft, packar hon upp hela hemmet i en flyttbil och kör dit med Cam och hennes lillasyster. Cam är skeptisk. Hon tror inte att det kommer att hjälpa henne att resa, men å andra sidan kan det ju inte skada heller och hon inser att det är viktigt för familjen att få hoppas.
   Med sig på resan har Cam en lista på saker hon vill hinna göra innan hon dör. Hon kan snabbt kryssa av "snatteri", men det verkar bli svårare att få till "bli kär", "sova en hel lördag" eller "krossa min lillasysters drömmar". I Promise finns det dock lite hopp om att iallafall vissa av punkterna ska kunna checkas av.
   Det bästa med boken är att huvudpersonen har en så torr, sarkastisk humor. Boken är, trots det tunga ämnet, riktigt rolig. Alla karaktärer känns levande med unika personligheter, och de goda och sämre sidorna med relationerna mellan människor skildras genom Cams skeptiska, klarsynta blick. En oerört välskriven, mysig, hård och stämningsfull bok full av vad som kanske är mirakel.