Var försiktig med dina önskningar

Heather Hamilton önskar sig den lysande karriären, den perfekta mannen, att gå ner några kilo, att få en sittplats på tunnelbanan... Stora och små saker som aldrig tycks gå i uppfyllelse. Istället är hon singel, jobbar som assistent till en bröllopsfotograf och får alltid stå på vägen till jobbet. När hon en dag köper "tur-ljung" verkar dock hennes lycka ändra sig och alla hennes önskningar slår in. Men vill hon verkligen ha vad hon önskar sig?

Be careful what you wish for av Alexandra Potter är en lättläst och underhållande feelgood-bok. Jag gillar det lite osäkra i den om det är magi eller inte, men det är inte typen av bok där det är svårt att lista ut vad som ska hända. Gillar dock att läsa den typen av böcker ibland, och denna var väldigt bra i sin genre. Karaktärerna känns realistiska, miljöerna känns väldigt engelska och jag blev glad av den. Ibland är det lätta precis vad man behöver.

Poirots jul

Ännu en julbok! Dock utan någon som helst julkänsla, tyvärr, men en bra historia i alla fall. Familjen Lee samlas för att fira jul tillsammans, det är den åldrande fadern, tre söner med fruar,  den förlorade sonen som återvänt hem, samt det enda barnbarnet. Dessutom dyker sonen till en av faderns gamla vänner upp. Så på julafton mördas fadern, inne i ett låst rum, och även om många har anledning att vilja se den gamle död verkar få haft möjlighet eller tid till det. Som tur är firar Hercule Poirot jul i grannskapet och blir inbjuden att vara med i utredningen.

Jag är inte särskilt förtjust i Poirots personlighet, men i denna bok är den ganska nedtonad. Större delen av historian handlar om familjen Lee och deras relationer med varandra och det är ett intressant familjedrama. Jag gillar mordgåtor i låsta rum och här misstänker man alla även om det är svårt att förstå hur någon kan ha gjort det. Lösningen kommer som en trevlig aha-överraskning och även om jag listade ut några av hemligheterna kom jag inte på vem som var mördaren. En trevlig deckare, men inget för den som är ute efter julkänsla.

The christmas surprise

Köpte denna bok i Edinburgh för att jag kände att bokhyllan hade stor brist på julböcker. Allting på omslaget skriker jul, så jag blev ganska förvånad när den första meningen bokstavligen är "Christmas was over." Känns ju inte direkt som den bästa inledningen på en julbok. En stor del av boken utspelar sig också under resten av året, men hoppar ganska snabbt framåt i tiden och i slutet av boken är det jul igen. Jag tyckte dock inte att boken lyckas jättebra att förmedla julstämning, men jag gillade den ändå.

The christmas surprise är den tredje boken i Jenny Colgans serie om Rosie Hopkins, men den fungerar bra som fristående, främst för att Colgan har skrivit ihop en sammanfattning av det viktigaste från de förra böckerna innan boken börjar. Rosie bor i en by på landet, driver en godisaffär och ska gifta sig med sina drömmars man. När hon upptäcker att hon är gravid är lyckan total, men efter att hon får missfall får hon reda på att hon knappast kommer bli gravid igen. Och som alla vet blir problemen bättre om man inte berättar om dem för någon...

Boken är trevlig och lättläst. Det är lite lagom komplicerade bekymmer, men man är aldrig orolig för att de inte ska lösa sig. Jag tycker att det är skönt att läsa sådant ibland, men det skulle vara tråkigt att bara läsa sådant i längden. Passar dock perfekt till jul, när man bara vill koppla av med något mysigt och glatt. Jag blev även lite sugen på att skaffa de två tidigare böckerna i serien, för trots att jag vet hur de slutar skulle det vara kul att se hur de kommer dit.

Menlöst tidsslöseri

Jaha, det här var ju menlöst.

Jag är ledsen om jag låter sur nu men det var verkligen ett slöseri av tid att läsa den här boken.

Jag snackaer om Alex Marwoods The Wicked girls.

Intrigen lät intressant: Två elvaåriga flickor döms för mord på ett litet barn. Tjugofem år senare möts de två igen då den ena är vittne i utredningen av en misstänkt seriemördare och den andra är journalist. Saker rivs upp, hemliga identiteter hotas och det låter bara allmänt spännande och annorlunda.

Det var inte så himla kul faktiskt. Bara ointressanta, stereotypa karaktärer (alla fattiga är smutsiga rökare med dålig hy som hasar runt i mysbyxor) som jag inte alls tyckte om. Mördarjakten var inte särskilt spännande. Jag hade hela tiden svårt att hålla isär de två huvudpersonerna. Det tog aldels för lång tid att läsa, förmodligen för att jag var lite uttråkad hela tiden. Den här går direkt i ge-bort-kassen.

Fem små grisar

En ung kvinna söker upp Hercule Poirot och ber honom ta reda på om hennes mamma verkligen dödade hennes pappa. Det har gått sexton år sedan mordet, och hennes mamma har dött, men Poirot söker upp de fem kvarvarande vittnena för att se vad de minns.

Fem små grisar är en något ovanlig Agatha Christie-deckare när det kommer till sättet att berätta historien. Läsaren får flera olika perspektiv på mordet, från åklagaren, försvarsadvokaten och de fem vittnena. Det gör att samma historia berättas igen och igen i boken, men med de variationer som uppkommer av att alla inte var på samma ställe hela tiden och att tiden gjort att många glömt detaljer. Det skulle kunna bli tråkigt, men historien varieras tillräckligt mycket, och nya detaljer tillkommer, för att intresset ska hållas vid liv. Det är intressant hur folk uppfattat situationer olika, och vad de minns av olika händelser. Jag vet inte om det är berättartekniken, att jag läst så många Christie-deckare eller att det är en ovanligt lätt gåta, men det gick att lista ut vad som hänt redan tidigt i boken (det kan också vara så att jag är exceptionellt intelligent). Det påverkade dock inte läsningen utan boken var intressant hela vägen.

En klassisk deckare

Poirot och Hastings är på semester i badorten St. Loo när de träffar Nick Buckley, en ung kvinna som utsatts för fyra mordförsök under lika många dagar. Poirot, som egentligen pensionerat sig, bestämmer sig för att ta sig an fallet och stoppa den presumtiva mördaren innan han lyckas med sitt dåd.

Jag gillar dessa gamla deckare som ger en mysig känsla trots att de handlar om ond bråd död och jag älskar utseendet på Bookmark förlags nyutgåvor av Agatha Christie. Böckerna om Poirot är inte mina favoriter, jag har alltid föredragit Miss Marple och de fristående böckerna. Badortsmysteriet är en klassisk Poirot-historia där alla är misstänkta och alla har hemligheter att dölja. Jag brukar ofta gissa vem som är mördaren, med blandat resultat, här var det svårt, men kändes rätt självklart mot slutet. Alla relevanta fakta kom fram och jag lyckades gissa mig till några av sakerna innan de avslöjades, vilket alltid känns bra.

Som vanligt i Christiedeckare får man lite snabba beskrivningar av miljöer och personer, inte så utvecklade men tillräckligt för att bilda sig en uppfattning om allting. Lite skön sommarkänsla och en väldigt lättläst bok gör den perfekt för en eftermiddag på stranden eller i hängmattan.

Huset på udden - Agatha Christie

Doktor Calgary åker till familjen Argyle för att berätta att deras son/bror är oskyldig till mordet på deras fru/mor. Familjens reaktion blir dock inte vad han väntat sig. När mordet nu måste utredas igen dras gamla sår upp på nytt.

Huset på udden är en Christiedeckare utan vare sig miss Marple eller Poirot. Bristen på huvudperson gör att berättelsen kan hoppa mellan olika personer och ge olika perspektiv, men det gör den även lite ologisk. Det intressantaste är hur så många tycker att det hade varit bättre att den som dömdes för mordet inte hade fått upprättelse, för att det var en praktisk lösning. Det känns som att det ofta är så även i verkligheten,  där vissa verkar tycka att det är viktigast att någon döms för ett brott och att det inte gör något om den som döms är oskyldig.

I övrigt är boken en klassisk Christiedeckare, ett begränsat persongalleri där alla har haft både motiv och möjlighet att utföra mordet. Inga djupare karaktärsskildringar eller miljöbeskrivningar, men spännande hela tiden.

Weirdo, åttiotalshäxor och nutidsdetektiver

Det har gått tjugo år sedan femtonåriga Corrine dömdes för mord. Ett mord som sades ha satanistiska inslag. Corrine blev hela den lilla stadens hatobjekt, häxan, galningen. Efter alla dessa år har nu nya bevis dykt upp, och det finns det oklarheter i vad som egentligen hände. Kanske utförde inte Corrine brottet ensam. Kanske var det inte hennes fel över huvud taget. Privatutredaren Sean Ward får i uppdrag att undersöka fallet, och det visar sig att när man skrapar på småstadsidyllen så ligger korruption, lögner och ondska inte djupt under ytan.

  Wards sökande bland de mer eller mindre hjälpsamma invånarna varvas med scener från Corrines åttiotal. Deckarpartierna är spännande, men inte känns inte särskilt originella. Ward förblir en ganska platt karaktär genom boken eftersom man aldrig får veta något om hans bakgrund. Åttiotalsbitarna däremot lyfter boken och ger en riktigt skarp skildring av ungdom, vänskap och kärlek.
  Jag är inget stort deckarfan, jag blir lätt uttråkad av polis-söker-spår-intriger, men här hölls intresset verkligen uppe tack vare den mörka, olycksbådande stämningen som genomsyrar boken och av åttiotalsskildringarna som hade mer livfulla och djupa karaktärer än Sean Ward-kapitlen.

Recensionsex från Kalla kulor förlag. Tack för det!

Wolf Hall - Hilary Mantel

Thomas Cromwell växer upp som son till en alkoholiserad och våldsam smed. Han rymmer hemifrån i ung ålder och försörjer sig som soldat åt Frankrike och bankir och Italien. Så återvänder han till England och börjar jobba åt en kardinal, som jurist och allmän fixare. Hans skicklighet när det kommer till lagar, pengar och manipulation gör honom snart inblandad i projektet att skilja Henrik VIII från hans första fru så att han kan gifta sig med Anne Boleyn.

Den här boken har ju blivit tokhyllad både här och där så jag blev lite besviken när jag inte riktigt tyckte om den. Det känns som om det skulle varit bättre att läsa den på svenska, den har ett ganska komplicerat språk. En sak jag verkligen störde mig på är att det ofta var svårt att förstå vem det handlar om för tillfället. Det står bara han, han, han och så förstår man efter ett tag att det rör sig om tre olika personer. Den hoppar också en del fram och tillbaka i tiden på ett ibland otydligt sätt.

Jag tycker dock väldigt mycket om skildringen av tiden den utspelar sig i. Det är en spännande tid, Luther har påbörjat reformationen och även England håller på att bryta sig bort från den katolska kyrkan. Det är inte en tid som jag har så mycket koll på, vilket gör det svårt att veta hur sant det som skildras är, men boken känns väldigt genomarbetad.

Det är väldigt intressant med skildringen av upplösningen av äktenskapet mellan Henrik VIII och Katarina och hans nya äktenskap med Anne. Enligt den historieskildring jag hört tidigare bestämde han sig för att skilja sig och separerade därmed England från Rom och jag har alltid tänkt att det gick rätt snabbt. Här skildras det dock som en väldigt lång process, som till stor del drivs av Anne, fast besluten att bli drottning.

Överlag är bokens handling väldigt intressant, men den är ganska seg att läsa och som sagt lite rörig ibland. Jag tycker också att det är lite problematiskt med romaner som handlar om riktiga historiska personer då det är svårt att veta vad som är det som verkligen hände och vad som är författarens fantasier. Denna bok känns dock mycket genomarbetad så jag skulle tro att händelser, personer och materiella ting är som de var.

Cold light - Jenn Ashworth

För tio år sedan tog fjortonåriga Chloe livet av sig på grund av kärlek. Nu sitter hennes bästis Lola och tittar på minnesceremonin när en död kropp hittas. Hon och Chloes andra vän, Emma, är de enda som vet vad som verkligen hände den där alla hjärtans-dagen och hon vet direkt vems kroppen är.

Flickorna växer upp i en fattig stad i norra England och alla har sina familjeproblem. Lolas föräldrar är gamla och hennes pappa är inte helt med i matchen. Hon skäms för dem och känner sig utanför i skolan. Hennes vänskap med Chloe betyder allt för henne och hon känner att den hotas av Emma och av Chloes pojkvän. Samtidigt härjar en pedofil i den lilla staden och alla flickor varnas för att röra sig utomhus.

Berättelsen växlar mellan att skildra vad som hände innan Chloe dog och Lolas och Emmas liv tio år senare. Det är en tät historia om vänskap, kärlek och svek. Historien är mycket spännande även när man vet att det kommer sluta illa. Flickorna är väldigt bra skildrade, de känns som klassiska fjortonåringar och litar självklart inte på några vuxna. Men det allra bästa är miljöskildringarna. Det är kallt och jävligt och man fryser med karaktärerna när de går runt i tygskor och utan mössa. Jag vill så gärna att det ska gå bra för dem och det är som att de hela tiden motarbetar sig själva. Som tur är slutar berättelsen på en betydligt hoppfullare ton än den börjar.

Jenny har också läst den.

The ocean at the end of the lane - sommarens bästa läsning

Det är förstås lite tidigt att kora sommarens bästa bok, men jag har läst så mycket tråkigt i sommar så jag känner att jag kan göra det. Neil Gaiman är min favoritförfattare och en av världens absolut bästa författare. Tyvärr har han inte den snabbaste produktionstakten men då blir man ju också så mycket gladare när det är en ny bok på gång. Särskilt när det också är en vuxenbok. Gaiman skriver visserligen mycket bra barnböcker (t.ex. Coraline och The graveyard book) men jag föredrar ändå att läsa vuxenböcker.

Så med dessa förväntningar var det förstås upplagt för besvikelse. The ocean... är en mycket bra bok (det var ju trots allt sommarens bästa), men den är inte lika bra som hans tidigare. Den lutar mer åt barnbokshållet och saknar det mörker som gör Neverwhere och American gods så bra. Det här är nog en bra bok att börja sätta sig in i Gaimans författarskap med, men jag vill ha något mer.

The ocean... är en äldre mans tillbakablick på en tid i sin barndom. Ett självmord leder till att en märklig varelse släpps lös i området och måste bekämpas. Det största problemet är att varelsen aldrig känns riktigt farlig. Huvudpersonen behöver heller inte kämpa så mycket själv mot den utan har hjälp av tre magiska kvinnor som bor i närheten. Som läsare hinner man aldrig bli orolig för vad som ska hända, det är så uppenbart att allt kommer att lösa sig och även om nåt går snett kommer det gå bra i slutändan. Det gör det svårt att bli riktigt uppslukad av boken. Men som vanligt har Gaiman ett fantastiskt språk och beskriver karaktärerna på ett sätt som gör att man verkligen förstår dem. Till och med den onda varelsen får lite mer komplicerade känslor och man förstår varför den gör som den gör. Även miljöskildringarna är träffsäkra och som läsare är man men och kryper i törnsnåren och klättrar på stuprören.

Så jag får väl sammanfatta med att säga att det är en väldigt, väldigt bra bok, men de andra är bättre. Och som en varning: det dör en katt i början av boken.

Among others: Ja, den var magisk!

Among others är en sån där bok som man sugs rakt in i, sådär så att man blir förvirrad när man tittar upp och kommer på att man faktiskt är någon helt annanstans än bredvid huvudpersonen.
 
Det är sent 70-tal i England. Morwenna, född och uppväxt i Wales, har förlorat sin tvillingsyster, skadat sitt ben allvarligt och rymt från sin mamma (som hon hävdar är en häxa). Socialen placerar henne hos hennes far, en man som hon inte har träffat sedan han lämnade familjen när tvillingflickorna var bebisar. Nu bor han tillsammans med sina dominanta systrar i England, och låter dem styra allt. Systrarna vill bli av med Morwenna - det är iallafall så hon tolkar det faktum att hon skickas iväg för att bo på en anrik internatskola. På skolan kretsar allt kring sport, och Morwenna som en gång sprang snabbast av alla kan nu knappt ta sig uppför en trappa med sitt värkande ben. Hon passar inte in bland de välbärgade engelska flickorna, och tillbringar timme efter timme böjd över olika SF-romaner. Ute i skogen finns feer om man vet var man ska titta, men de likar inte riktigt de feer som hon lekt med som barn och är inte till någon hjälp.
 
Among others är en coming-of-age-historia från ett outsiderperspektiv, med en magisk touch. (Snygg svensk mening där...) Jag tyckte mycket om Morwenna, även om hennes bakgrund avslöjas långsamt och fragmentariskt lär man känna henne snabbt eftersom boken är skriven i dagboksform och hon inte snålar på analyser av allt omkring henne. Jag älskar den här typen av romaner, där realism och magi vävs ihop så att man inte riktigt vet vad som är verkligt och inte. (Som bonus får den science fiction- och fantasyintresserade enormt många boktips eftersom allt som Morwenna läser redovisas noggrant).

En dag - sjukt överskattad

Tokhyllad, filmatiserad, älskad. Jag brukar ju gilla de böcker bloggvärlden rekommenderar, men den här tyckte jag var ointressant.

Dexter och Emma träffas den 15 juli 1988. Vi får sedan följa dem den 15 juli varje år fram till 2006, genom olika förhållanden och arbeten, sorger och glädjeämnen. Tyvärr är de så stereotypt skildrade att man aldrig kommer dem inpå livet. Dexter är överklasskillen som glider genom livet och lyckas med det mesta han tar sig för. Självklart har han obearbetade sorger i bagaget. Emma är arbetarklasstjejen som aldrig vågar tro på sig själv. Hon hatar sitt jobb, men vågar inte säga upp sig, hon är ihop med tråkiga killar som hon är för bra för. Förutsägbart.

Tydligen anses den romantisk och "oj oj oj, ska de få varandra?" Jag har sällan brytt mig så lite om två personer ska bli ihop eller inte. Upplösningen, om man nu kan kalla den det, är inte direkt någon överraskning och slutet är mest meh. Det är lite intressant med upplägget en dag per år och ett effektivt sätt att berätta en historia som sträcker sig över lång tid, synd bara att det inte är en bättre historia.

Verklighet utan magi

Ett oväntat dödsfall leder till en tom stol i Pagfords kommundelsnämnd. Flera personer aspirerar på den vilket leder till smutskastning, skvaller och osämja. Vi får följa flera olika personer i den lilla byn. I början känns det en smula förvirrande, man slängs från den ena personen till den andra men snart blir det tydligt vilka de olika personerna är och deras förhållande till varandra.

Den tomma stolen av J.K. Rowling är en snårig bok och det är inte helt lätt att förklara vad den handlar om. Vi får följa skolungdomar, socialsekreterare, affärsmän och småkriminella. Historien rör sig mellan den lilla idylliska byn Pagford och det miljonprogramslika området Fields i dess utkant. Pagford domineras av konservativa människor som är mycket stolta över sin by. Människorna i Fields är långt nere på den sociala skalan och många i Pagford skulle helst se att de flyttade för gott. Detta är grunddrivet i historien, men övriga delar är minst lika intressanta.

Rowling är en fantastisk människoskildrare. Framför allt känns det som att hon har en förmåga att beskriva dryga tonåringar. De flesta i boken är ganska otrevliga och självcentrerade, men hon lyckas få dem att bli personer man bryr sig om eller personer som man vill se misslyckas. Det märks att hon är engagerad i fattigas rättigheter och möjligheter, men hon faller inte i fällan att skildra rika som onda och fattiga som goda utan alla får vara komplexa. Det är inte många i boken som verkar nöjda med sina liv som de utvecklat sig och de gör allt för att ta ut det på andra.

Det här var en bok som jag tyckte det var tråkigt när sidantalet i högra handen började bli tunt. Jag funderade på att vänta lite med att läsa ut den så att den inte skulle ta slut, men samtidigt ville jag verkligen veta hur det skulle gå. Men inte bara vad som ska hända utan hur relationerna ska utvecklas, om några ska växa upp, om vissa ska får det de förtjänar. Det här är en väldigt bra bok.

Brideshead revisited - årets tråkigaste läsning?

Brideshead revisited (En förlorad värld på svenska) av Evelyn Waugh är en sån där bok som man ofta hör folk prata helt lyriskt om. Kanske hade jag för höga förväntningar (svårt att inte ha det när man har hört att det är så mångas absoluta favoritbok), men jag tyckte inte alls om den.
    Berättarrösten, Charles Ryder, träffar Sebastian under sin studietid i Oxford. Sebastian är lite lagom excentrisk: han verkar ständigt vara lite småfull, bär runt på en nallebjörn och tar sig friheter med bilar tillhör andra. De unga männen blir vänner, och trots att Sebastian först ihärdigt hävdar att Charles aldrig någonsin ska få möta hans föräldrar och syskon så blir Charles snart nästan som en del i familjen, och tillbringar mycket tid på deras gods Brideshead.
   Tiden går. Sebastian blir allt mer alkoholiserad, och Charles blir allt mer intresserad av hans syster Julie. Jag tyckte att boken verkade lovande alldeles i början, men blev mer och mer trött på att det inte hände något. Överklassen lallar runt, super, jagar, gnäller. Relationerna mellan karaktärerna förändras, men inte på ett sätt som gör det spännande. Det pratas och pratas om religion, de styckena är väldigt långtråkiga. Meningen är väl att berätta om hur tillvaron förändrades för den brittiska överklassen under tiden för världskrigen, men för mig blev boken för långdragen och tråkig. (Jag lyssnade på den på ljudbok. Kanske den hade varit lite bättre om jag hade läst den på papper - det hade iallafall gått lite snabbare, och så hade jag sluppit irritera mig på att inläsaren läste alla repliker från kvinnor med överdrivet pipig röst).

Döden på en blek häst - Amanda Hellberg

Maja Grå har förmågor som inte alla har. Det händer att de döda kontaktar henne. Det händer ofta.

Majas mamma har varit försvunnen i tio år, och har nyligen hittats mördad i Brighton. Polisen står handfallen, det finns inga vittnen och inga spår efter mördaren. Det verkar som om det enda som kan föra utredningen framåt är Majas krafter, men andarna är inte alltid särskilt samarbetsvilliga och skrämmar oftast Maja från vettet.
   När hon börjar sitt nya liv i Storbritannien, som konststudent vid ett universitet i Oxford känner hon snart av att något är fel på elevhemmet. Kanske finns det någon sanning i skräckhistorierna som studenterna berättar för varandra om häxans förbannelse som tog fyra unga kvinnors liv i ett för länge sedan glömt studentrum. Samtidigt är studentlivet krävande. Maja kämpar med lektionerna, där hon känner sig underlägsen sina begåvade klasskamrater. Hur mycket hon än försöker verkar det inte som om hon ska klara av att hålla samma nivå och takt som de andra, och läget blir inte direkt bättre av att en av kursarna beter sig minst sagt obehagligt.
   Jag gillar det här! Ett höstruskigt Oxford, studentliv och spöken som faktiskt är läskiga (jag brukar ofta bli besviken på skräckböcker för att jag helt enkelt inte blir särskilt rädd). Här finns både en krypande, obehaglig stämning och plötsligt uppdykande skräckfilmseffekter, och dessutom vältecknade karaktärer med djup.