Kriget har inget kvinnligt ansikte

I Svetlana Alekijevitjs bok Kriget har inget kvinnligt ansikte ger ett nytt perspektiv på andra världskriget. Här får äntligen kvinnorna som stridit en upprättelse och en röst. Aleksijevitj har sökt upp och intervjuat mängder av kvinnor från det forna Sovjet och lyssnat på deras berättelser, historier som de hållit tyst om i mer än fyrtio år. Det är stor spridning på deras krigsinsatser. De var sjukvårdare, piloter, prickskyttar, soldater. De lämnade sina föräldrar för kriget, de gifte sig i skyttegravar i klänningar sydda av fallskärmar. De räddade kamrater, de dödade fienden. Ment till skillnad från männen betraktades de aldrig som hjältar efter kriget och deras historier har därför aldrig blivit hörda.
Historierna från de olika kvinnorna är olika långa, men de är alla drabbande i sin osentimentala saklighet. Otroligt intressant!

Atonement - Ian McEwan

Jag har hört väldigt mycket gott om Atonement av Ian McEwan, men det verkar vara en bok som man älskar eller hatar? På Goodreads verkar den iallafall få väldigt många femmor och tvåor.
Jag lyssnade på boken som ljudbok, och måste säga att jag inte är särskilt imponerad.
  Handlingen i korthet: En flicka anklagar en vän till familjen för ett hemskt brott, fastän hon egentligen såg något annat än det hon säger. Ingen ifrågasätter henne, och hon kan inte hejda sig och ta tillbaka. Lögnen får stora konsekvenser för ett ungt kärlekspar, vilka senare skiljs åt av andra världskriget. Som vuxen försöker flickan hitta ett sätt att ställa saker till rätta, men kanske finns det ingen återvändo.

Jag tyckte att boken var för lång, det är för mycket orelevanta och pladdriga sekvenser, och det förklaras för vag varför hon ljuger över huvud taget. Ingen höjdare alltså.

The boy in the striped pajamas - John Boyne

The boy in the striped pajamas är en lite annorlunda vinklad berättelse från andra världskriget.
Bruno är nio år när han tillsammans med sina föräldrar och sin hopplösa storasyster tvingas lämna sitt älskade hus i Berlin och flytta till ett betydligt sämre hus nånstans på vad han gissar är landsbygden. Bruno vet inte, för ingen berättar någonting för honom (och han verkar inte vara särskilt smart). När han blir uttråkad och börjar utforska omgivningen träffar han en pojke, som går runt i pyjamas mitt på dan. Pojken befinner sig på andra sidan om ett högst stängsel, och han är så märkligt smal. Bruno och pojken börjar prata, och snart är de kompisar som ses nästan varje dag vid staketet.
Det känns lite nytt att se den här hemska delen ur historien genom ett barns ögon, men jag kan inte riktigt komma över att jag tycker att Bruno - även om han växt upp extremt skyddat och bland nazister - är otroligt naiv för att vara nio. Jag hade köpt det mer om han var typ fem år gammal. Det hade varit betydligt mer intressant att läsa en bok på samma tema, alltså om hur livet kunde se ut för ett barn till en naziofficer om barnet hade förstått åtminstone litegrann av vad som pågick omkring. Nu blir det tyvärr ganska poänglöst, om än lite rörande.

Definitionen av liv - Anthony Marra

Det är inte varje dag man läser en bok som utspelar sig i Tjetjenien. Denna utspelar sig under de båda krigen och hoppar fram och tillbaka i tiden. I en hårt krigsdrabbad by bor tjetjenerna Chava, hennes far och deras granne Achmed, i staden i närheten finns den ryska läkaren Sonja. Deras vägar korsas när Chavas far blir tagen av de federala ryska styrkorna och Chava måste gömmas för dem.

Definitionen av liv handlar om civilbefolkningen i kriget, de som drabbas fast de inte är med och strider. De försöker klara sig så gott det går och i vissa aspekter pågår livet som vanligt. Hela tiden finns rädslan för angivare, armén,  rebeller och död, men det mest slående är hur de flesta fokuserar på helt andra saker. Skildringen av de olika personerna är det bästa med boken. De är intressanta och komplexa, även bikaraktärerna,  och man förstår deras anledning att göra saker. Även de "onda" har rimliga anledningar för sina handlingar.

Boken är ganska långsam och inte helt lätt att ta sig igenom. Jag gjorde flera pauser och läste annat emellan. Det är jobbigt med allt krig och misär, men den är bra och läsvärd. Den är också väldigt snygg, det är alltid trevligt.

Svalornas lek - Zeina Abirached

Detta är en serieroman som utspelar sig under kriget mellan Libanon och Israel. En kväll samlas de boende i ett flerfamiljshus i huvudpersonens, som är ett barn, hall, det säkraste stället i huset. Mellan bombningarna och väntan på att huvudpersonens föräldrar ska komma hem berättas de olika personernas historia.

Svalornas lek är ganska enkelt men ändå komplext tecknad. Vissa rutor upprepas flera gånger, ibland med mindre förändringar. Den skildrar en kväll, men det är tydligt att de har samlats i hallen många många kvällar. Den skildrar också ett krig som blivit vardag, där containrar på gatorna skyddar de människor som tar sig ut. Man får inte så mycket bakgrund till kriget, vilket känns logiskt då det skildras ur ett barns synvinkel.

Svalornas lek är ett intressant och lättläst seriealbum som inte ger så mycket bakgrund till Libanonkriget, men som skildrar krigets vardag på ett träffande sätt. Ibland känns den lite lättviktig, men överlag är det intressant läsning.

Adams arv - Astrid Rosenfeld

Adams arv är en fantastiskt bra bok. Den är uppdelad i två historier, dels den om Edward som växer upp i Tyskland under 80- och 90-talen och dels om hans morfars bror Adam, som Edward är en kopia av, som levde under andra världskriget.

Adam förälskar sig en en kvinna som utvisas till Polen i början av kriget. Han beslutar sig för att följa efter henne, vilket vi som läsare inser är olämpligt för en jude vid denna tid. Edward har svårt att finna sin plats i världen och hans familj har tagit skada av händelserna under kriget. När hans morfar och mormor dör hittar han ett brev med Adams historia och börjar förstå mer av sin egen.

Jag tyckte framförallt om Adams del av boken. Sättet att skildra kriget och förintelsen som en bakgrundshändelse till en kärlekshistoria är väldigt bra. Det blir jobbigt att läsa för man anar att det inte kommer sluta lyckligt, men det är ändå skönt att det inte bara är sorg och oro. Det gör att offren för förintelsen blir mer levande, mitt i allt elände finns det en liten plats för kärlek och skönhet. Edwards del är intressant men inte lika gripande. Han växer upp med sin mamma och vet inte vem hans biologiska pappa är. Han har svårt att bli engagerad av något och saknar drivkraft. Jag har svårt att relatera till honom men det är ändå intressant.

Jag tyckte verkligen om allt med boken. Språket är bra, miljöskildringarna är bra gjorda, karaktärerna är intressanta, även de jag inte tycker så mycket om. Det är ganska svårt att beskriva vad boken handlar om, det är så många små händelser som bygger upp hela förloppet så att man måste berätta antingen allt eller inget. Men jag kan verkligen rekommendera alla att läsa den.

Jerusalem, biografin

Jerusalem är en komplicerad stad. Hem för tre världsreligioner, invaderad och ägd av ett otal olika härskare. Simon Sebag Montefiore har skrivit om stadens historia, men utgångspunkt från själva staden.

Detta är den bok som det tagit absolut längst tid för mig att läsa. Kanske inte i faktiskt lästid, men det har blivit många långa pauser mellan läspassen. Detta är inte en bok som jag längtat efter att läsa, utan dessvärre fick jag ofta tvinga mig till att ta tag i den. Jag ville ändå läsa ut den för det rör sig om en stad som är orsak till så mycket av dagens konflikter.

Jag hade höga förväntningar på denna bok, det kändes som en bra idé att utgå från själva staden. Tyvärr levde inte boken upp till förväntningarna. Problemet med att utgå från en stad är att det är svårt att relatera till det som händer runt om i världen för den som inte har hundra procent koll på världshistorien. Jag tycker också att Sebag Montefiore fokuserar mer på männen i staden än på själva staden.

Boken börjar i biblisk tid. Här tycker jag att ett stort problem är att författaren utgår från att det som står i Bibeln stämmer. När jag började läsa denna bok hade jag precis läst Bibeln och arkeologerna, som menar att det inte finns några som helst bevis, vare sig skriftliga eller arkeologiska för att Bibelns berättelser är sanna. Det blir därför lite svårt att ta en författare på allvar när han menar att händelser är sanna, för varför skulle de annars nämnas i Bibeln. Detta ledde till att jag i början blev tveksam till författaren och det höll i sig genom boken.

Jag tycker också att boken är väldigt rörig. Det står knappt några årtal i texten, bara i kapitelrubrikerna, och det gjorde mig en smula förvirrad om när olika saker utspelar sig. Texten hoppar en del fram och tillbaka, när man får följa en man som varit viktig i historien skildras hela hans liv och sedan hoppar historien tillbaka. Åtminstone känns det som det, det är svårt att avgöra när det inte finns några årtal.

Det är en stor brist på vanliga människor och kvinnor i boken. Det vimlar av härskare och generaler och det finns några enstaka kvinnor i egenskap av älskarinnor. Den totala överklassmansdominansen blir mycket tröttande efter ett tag och jag tycker att författaren skildrar kvinnor på ett rätt misogynt sätt. De som skildras är som sagt framförallt älskarinnor och det är framförallt deras utseende som beskrivs och författaren har ett rätt nedlåtande sätt att skildra dem.

Jag saknar även staden i boken. Jag har inte fått någon känsla för hur det ser ut eller hur det såg ut förut. Det nämns en massa tempel och kyrkor, men mest för de händelser som utspelas i dem. Det är ju ändå staden som ska skildras, men den förblir märkligt anonym genom boken. Det är synd för en bok med en så ambitiös idé och det känns som om den kunnat bli så mycket bättre.

Flyg ollonborre, flyg!

Flyg ollonborre, flyg! av Christine Nöstlinger är en bok som jag har haft sen jag var liten men aldrig läst. Tänkte att det kan vara dags nu...
  
En liten flicka växer upp i Österrike under andra världskriget, och trots att alla säger att kriget snart är slut fortsätter bomberna att falla. Familjen får möjligheten att flytta till ett hus i ett glesbefolkat och därmed säkrare område, men livet där bjuder också på svårigheter. Det är en ständig kamp att hitta mat och det går inte att få tag i kläder som passar. En dag bankar det på dörren och det står ryssar utanför...

Boken är självbiografisk, och jag tycker att författaren har lyckats bra med att skildra världen ur ett barns ögon. Hon framställer inte sig själv i någon särskilt fördelaktig dagar, flickan är nyckfull, ibland egoistisk och... som barn är mest. Det är intressant att läsa om kriget ur ett perspektiv som inte handlar om förintelsen och om vad som hände efter krigsslutet.