Kriget har inget kvinnligt ansikte

I Svetlana Alekijevitjs bok Kriget har inget kvinnligt ansikte ger ett nytt perspektiv på andra världskriget. Här får äntligen kvinnorna som stridit en upprättelse och en röst. Aleksijevitj har sökt upp och intervjuat mängder av kvinnor från det forna Sovjet och lyssnat på deras berättelser, historier som de hållit tyst om i mer än fyrtio år. Det är stor spridning på deras krigsinsatser. De var sjukvårdare, piloter, prickskyttar, soldater. De lämnade sina föräldrar för kriget, de gifte sig i skyttegravar i klänningar sydda av fallskärmar. De räddade kamrater, de dödade fienden. Ment till skillnad från männen betraktades de aldrig som hjältar efter kriget och deras historier har därför aldrig blivit hörda.
Historierna från de olika kvinnorna är olika långa, men de är alla drabbande i sin osentimentala saklighet. Otroligt intressant!

The boy in the striped pajamas - John Boyne

The boy in the striped pajamas är en lite annorlunda vinklad berättelse från andra världskriget.
Bruno är nio år när han tillsammans med sina föräldrar och sin hopplösa storasyster tvingas lämna sitt älskade hus i Berlin och flytta till ett betydligt sämre hus nånstans på vad han gissar är landsbygden. Bruno vet inte, för ingen berättar någonting för honom (och han verkar inte vara särskilt smart). När han blir uttråkad och börjar utforska omgivningen träffar han en pojke, som går runt i pyjamas mitt på dan. Pojken befinner sig på andra sidan om ett högst stängsel, och han är så märkligt smal. Bruno och pojken börjar prata, och snart är de kompisar som ses nästan varje dag vid staketet.
Det känns lite nytt att se den här hemska delen ur historien genom ett barns ögon, men jag kan inte riktigt komma över att jag tycker att Bruno - även om han växt upp extremt skyddat och bland nazister - är otroligt naiv för att vara nio. Jag hade köpt det mer om han var typ fem år gammal. Det hade varit betydligt mer intressant att läsa en bok på samma tema, alltså om hur livet kunde se ut för ett barn till en naziofficer om barnet hade förstått åtminstone litegrann av vad som pågick omkring. Nu blir det tyvärr ganska poänglöst, om än lite rörande.