Snabbmatslandet

Snabbmatslandet är ett obehagligt reportage om hur USAs snabbmat odlas, slaktas, tillverkas, smaksätts och äts. Eric Schlosser har tittat på alla aspekter av snabbmaten, från dess historia till de fruktansvärda arbetsförhållanden som krävs för den idag. Det är ingenting för den äckelmagade, om man säger så.

Det mesta i boken är intressant. Jag tyckte särskilt om delen om hur snabbmatsindustrin, och framförallt McDonalds, växte fram på 50-talet. Den enkla idén om att servera mat snabbt till folk som satt kvar i sina bilar utvecklades till dagens kedjor med speciellt framtagen potatis, kycklingar, kor ... allt för att maten ska vara enkel att handskas med i industriköken och smaka likadant var du än är.

Det mest skrämmande tyckte jag var skildringen av slakteribranschens utveckling. Det har alltid varit ett farligt yrke, men snabbmatsbranschens krav på prispress har lett till ökad takt på arbetet. Lågutbildad arbetskraft, ofta invandrad, slits ut under omänskliga arbetsvillkor och nekas ordentlig vård och rehabilitering om de skadar sig. Det är otroligt upprörande att läsa om.

Dessutom handlar det om smaktillsatsindustrin, galna ko-sjukan och hur västerns klassiska cowboylivsstil håller på att utrotas. En mycket läsvärd, om än tung bok.

Män som hatar bögar

Vissa män älskar andra män. Och vissa av dessa har oturen att stöta på män som tycker att det är värt att slå ihjäl dem för. Johan Hilton har i No tears for queers skrivit om tre hatbrott, ett i USA och två i Sverige. Han berättar om brotten, om rättegångarna och medierapporteringen och väver samman det till en större berättelse om varför bögar mördas.

Boken är väldigt jobbig att läsa. Morden är brutala och även om de skildras i etapper är det tungt. Det är dock en bok som alla borde läsa. Det jag tyckte var intressantast var hur homofobi oftast uppkommer i homosociala grupper. När män umgås tätt tillsammans uppstår ett behov av att visa att man inte är bög och det enklaste sättet att göra det är genom bögskämt och böghat. Så enkelt, och ändå så svårt att göra någonting åt. Det här var kanske inte den bästa boken att ha med sig på en studieresa då jag träffade några arbetskamrater för första gången, men läs den!

Jorden de ärvde

I Björn af Kleens reportagebok får vi syna den jordägande svenska adeln lite närmare. Han granskar bland annat det faktum att vissa släkter har tillåtelse att frångå den allmänna arvsrätten och låta endast den äldste sonen i varje generation ärva (sk fideikommiss), vilket är ett system som har avskaffats för länge sen i övriga norden. Det diskuteras också vad som egentligen är lockelsen i att äga en stor gård, hur vissa av grevarna är hatade i sin bygd medan andra är en fadersfigur för hela byn, situationen för de bönder som arrenderat sin mark av en adelssläkt i generationer men som ändå inte får bestämma någonting om sitt hem - inte ens släppa loss hunden på gårdsplanen. Det blir även en tur till Lundsberg för att försöka utröna vad skolan har för roll i att fostra de kommande generationernas markägare.
Det är väldigt intressant, en inblick i en värld som jag knappt visste någonting om. Boken är mycket lättläst, och när den var slut önskade jag faktiskt att den skulle ha varit lite tjockare så att den inte skulle tagit slut så fort.