Lena lever i en dystopisk värld där kärlek ses som en livsfarlig sjukdom. Sjukdomen är dock hanterbar, eftersom man har uppfunnit en obligatorisk behandling som ger immunitet. I städerna lever människorna avtrubbade liv, blir ihopparade med en lämplig partner, arbetar med yrken som de placerats på efter noggranna tester och opponerar sig inte mot överheten. I vildmarken däremot lever de olagliga, rymlingar och vildfödda, som undkommit behandling och lever sina liv fritt men som ständigt jagade.
Efter att ha flytt från staden ansluter sig Lena till en grupp utbrytare och det hårda livet i skogen. Parallellt med den historien får man följa Lena längre fram i tiden när hon åter igen lever i en stad som hemlig motståndsarbetare.
Bok nr ett kändes som en fräsch idé. men i Pandemonium börjar jag tröttna lite på upplägget. Det känns kanske inte helt trovärdigt att kärlek skulle ses som det farligaste som människor kan hitta på? De två parallella spåren förvirrade mig och gjorde läsningen splittrad, jag ser ingen poäng alls med att inte skriva i kronologisk ordning i det här fallet. Lena är iallafall en sympatisk hjältinna utan att bli för mycket övermänniska och visst är boken spännande. Jag skulle tro att jag kommer att läsa den tredje boken också, trots allt vill man ju veta hur det ska gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar