Boken handlar om hur den engelska drottningen en dag snubblar in i en bokbuss mer eller mindre av misstag. Eftersom hon (såklart) är väldigt väluppfostrad och artig tycker hon att hon måste låna en bok för att glädja bibliotikarien. Boken hon väljer är ingen höjdare, men när hon ska lämna tillbaka den känner hon att hon måste fortsätta på det artiga spåret och låna en annan. Där är hon fast. På gamla dar upptäcker hon glädjen i läsandet, och börjar sluka böcker i rasande takt. Till omgivningens stora missnöje, ska det visa sig.
Det var en ganska söt bok, och man gillar ju böcker med läsande karaktärer. Jag kunde dock inte riktigt komma över att det kändes väldigt konstigt att ta sig för att skriva en roman om en person som faktiskt lever - och hitta på precis allt. Även om bokens drottning beter sig värdigt hela tiden känns det inte riktigt schysst att tillskriva henne en massa tankar och åsikter helt tagna ur luften. Det är helt enkelt en märklig form av litteratur, som åker snålskjuts på en känd person som inte har med handlingen att göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar