Svensk, skruvad småstadsnoir

Otto och hans mamma är på flykt. De flyttar från stad till stad, och gör allt för att hans pappa inte ska hitta dem. Det går inte att berätta något om sig själv för någon man möter, det går inte att ha vänner på riktigt. Inget får avslöjas, det är på liv eller död.
   Av en slump hamnar de i byhålan Ryda, någonstans i Sverige, mitt i ingenstans. Det är en närmast filmisk miljö. Mörka skogar, en sektliknande religiös församling, spännande tjejer, byoriginal och en skola som är riktigt skruvad.  Dialogen är riktigt bra, och jag uppskattar den mardrömslika stämningen. Att det utspelar sig i en småstad och i stort sett bara innehåller karaktärer som beter sig väldigt mräkligt ger en Twin Peaks-ig känsla som jag uppskattar.
Tyvärr spårar den ur mot slutet, allt blir plötsligt jättehetsigt och mer och mer absurt och slutet blev en stor besvikelse. Trist att det inte höll ända fram.
Titeln var något oklar också, den passade inte särskilt bra till handlingen tycker jag (och den fick folk i min omgivning att tro att jag läste ett svenskt bidrag till Fifty Shades-trenden...)