En epidemi av resistent TBC härjar i USA. Sjukdomen drabbar främst unga människor, anses väldigt smittsam och innan forskningen har nått fram till ett fungerande botemedel försöker man isolera de drabbade och behandla symptomen så gott det går.
En av de bättre platserna man kan hamna på som smittad är internatskolan Latham House. Dit kommer vår huvudperson Lane, en ambitiös sjuttonåring som alltid arbetat hårt och haft siktet inställt på en bra utbildning i framtiden. Det blir inte lätt för honom att anpassa sig, på Latham house handlar livet främst om att överleva: eleverna övervakas grundligt med elektroniska armband, måltiderna anses viktigare än lektionerna och studietakten är frustrerande låg för den som behöver extrapoäng för att komma in på sitt drömcollege.
Redan första dagen möter Lane Sadie, en tjej han träffat på ett sommarläger för flera år sedan. Via henne kommer han in i ett rebelliskt kompisgäng som gör allt för att göra livet på skolan mer drägligt även om det innebär att man bryter mot alla regler som finns. Stämningen på Latham house blir speciell, även de som känner sig friska vet att döden kanske lurar bakom hörnet. Vissa håller hoppet uppe: kanske det snart kommer en fungerande medicin som gör att allt kan bli som vanligt igen. Vissa har slutat bry sig om någonting över huvud taget. Mitt i detta växer ändå starka vänskapsband, några vågar till och med bli förälskade, några kommer aldrig att komma hem igen.
Betydligt bättre än The fault in our stars tycker jag (kanske mest för att den här boken är härligt befriad från manic pixe dream-karaktärer som Augustus). Det är sorgligt, vackert och, lite överraskande, riktigt roligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar