Här har vi än en gång som jag inte hade helt klart för mig vad den handlade om. Jag trodde: coming-of-age skildring om två tjejer i högstadieåldern, småstadstristess och sommarkänsla. Istället fick jag bara några sidor tonårstid, som följs av en riktigt fin historia, som ställer frågor om vad vänskap och lojalitet egentligen är och borde vara.
Mia var alltid den hårdhjärtade, känslokalla. Lorrie Ann var den mjuka, vackra, den som hade en perfekt familj och ett öppet hjärta. När en tragedi drabbar Lorrie Anns familj sätts bollen i rullning och hon tycks ständigt otursdrabbad. Bit för bit av hennes liv faller samman, och långsamt förändras hon och blir mindre och mindre av den strålande gudinna hon alltid varit i Mias ögon - hur hanterar man något sånt?
Det är ingen härlig bok, inget mys och inga enkla svar. Snarare är den provocerande, tankeväckande och sorglig. Men den var bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar