Hur var de då, Försoningen och Flykten? Faktiskt mycket bättre än vad jag förväntat mig. Det enda som jag inte tyckte om var att författarna har gjort det otroligt lätt för sig själva genom att skriva huvudpersonerna så att de liknar dem själva extremt mycket. Samma intressen. Samma personligheter. Det är alltså likt på den nivå att Alicia och Vanessas mamma har samma trasiga byrå (ett ben saknas och den pallas upp med en hög böcker) som författarna pratat i sin podcast om att deras mamma har hemma hos sig. Det enda som gör att det inte känns som Hannah och Amanda rakt av är att Alicia är blond och Amanda är mörkhårig. Det borde väl egentligen inte göra så mycket, men jag tycker att det blir förvirrande för mig som läsare. Vad är sant och vad är roman?
Men ok, om vi nu bortser från att systrarna har gjort sig själva till romankaraktärer, hur var böckerna i övrigt? Jo tack, bra faktiskt. Även om man ganska ofta vill ta tag i Alicia och Vanessa (hårt!) och skaka om dem och skrika "nu skärper du dig"! för de är stundtals helt otroligt irriterande och beter sig så ologiskt och gör så dumma val.
Som ni ser så är jag ganska kluven till böckerna. På plussidan så är de underhållande, lättlästa och har bra flow. På minussidan är det lite för konstigt att gränsen mellan verklighet och fiktion är så oklar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar