Alla monster måste dö!

Alla monster måste dö, av Maguns Bärtås och Fredrik Ekman.

Den kvinnliga guiden i brun uniform och skärmmössa talar till oss genom megafon.

Hon sveper med armen och säger att bergstopparna på det heliga revoutionära
berget alltid är snötäckta. När vi pekar på bergen och säger till guiden att de
faktiskt inte är snötäckta tittar hon snett förbi oss och upprepar orden:
Bergstopparna på det heliga revoutionära berget är alltid snötäckta.

2008 deltog Magnus Bärtås och Fredrik Ekman i en gruppresa till Nordkorea. När de kom hem skrev de Alla monster måste dö, en skildring av en absurd resa, strängt regisserad och detaljplanerad. Resenärerna övervakas ständigt av två guider (varav en förmodligen var polis). De får bara fota det som guiderna tillåter, får inga riktiga svar på sina frågor och har ingen möjlighet att närma sig folket. De får se storslagen natur, absurda stadiumshower och en enorm filmstudio.
Författarnas upplevelser från resan varvas med fakta om historian, livet och politiken i Nordkorea. Man får bland annat lära sig att Kim Jong Il var extremt filmintresserad och såg spelfilm som ett utmärkt propagandamedel. För att få bästa möjliga resultat lät han 1978 kidnappa två sydkoreanska stjärnor, regissören Shin Sang-ok och skådespelerskan Madame Choi. De fick obegränsade resurser till att göra film med de rätta revolutionära idealen men levde som övervakade fångar i åtta år innan de lyckades fly.

Det här är en enormt intressant bok om ett land som få utomstående har sett med egna ögon. Ibland blir man full i skratt, det är mycket som bara känns knasigt (som att Nord- och Sydkorea fram tills för ett par år sedan förde ljudkrig mot varandra över ingemanslandet DMZ mellan länderna. Nord spelade revoutionär oprea, Syd spelade koreansk popmusik). Sen läser man om fångläger, omfattande kidnappningar och fattigdom och sätter skrattet i halsen - det här är ju på riktigt.

(Bilden föreställer Pulgasari, Nordkoreas version av Godzilla).

Staten, som väl måste räknas som en klassikernas klassiker

En statsvetare som jag känner mycket väl lånade mig Platons skrifter bok 3 (som även brukar kallas Staten). Jag kan inte påstå att det är en bok som jag skulle kommit mig för att läsa helt på egen hand, men jag tänkte att det kunde vara intressant att testa. Det var det.
Det känns inte som att det här är litteratur som man egentligen kan recensera. Vem är jag att kritisera en filosof som föddes 427 f.Kr liksom? Jag kan iallafall säga att texten (som i min bok är en översättning av Jan Stolpe från 2003) är överraskande lättläst och faktiskt ganska roligt formulerad. För er som inte har koll på vad det handlar om så är det, kortfattat, en diskussion mellan Sokrates och ett gäng yngre män där de tillsammans försöker reda ut hur den bästa av möjliga stater är konstruerad och hur människor bör leva. Det är mest en bok som är "kul att ha läst", men den var faktiskt underhållande också. Testa!

Arkitektur och politik - Arkitekturpolitik för Sverige 2010-2015

Sveriges Arkitekter














Sveriges Arkitekter har satt ihop en skrift om hur Sveriges arkitekturpolitik borde se ut, till skillnad från dagens tydligen obefintliga. För alla som inte är medlemmar (och därför fick med skriften i medlemstidningen) eller politiker (jag hoppas i alla fall att de tänkt på att skicka ut den till politikerna) finns den praktiskt nog på nätet.

Det är en intressant sammanställning även om den till stor del är fylld med de vanliga klyschorna. Det är väl svårt att enas om hur man ska göra saker, men det blir lätt ett antal konstateranden om att man ska bygga bra miljöer utan att egentligen ta upp vad det är som gör en miljö bra.

Skriften är uppdelad i kapitel med olika delar av arkitekturen som staden, bostäder, kommunikationer, kulturarvet, integration och hållbart byggande. Varje kapitel inleds med en sammanfattande text och avslutas med några uppmaningar till politikerna. Det mesta är lätt att skriva under på, men det irriterar mig lite att det i avsnittet staden främst talas om att bygga täta städer. Det anses allmänt att tätt är lösningen på allt, men jag saknar en förklaring på vad täta städer egentligen innebär.

Överlag är det en bra skrift även om det finns någon konstig formulering. Min favorit: "miljösnåla miljöer". Hm, ibland kanske man behöver tänka ett varv till. Jag tror att den här texten framförallt är bra för politiker och allmänhet som inte är så insatta i vad arkitektur innebär och lite onödig för arkitekter, vilka man nog får anta redan tycker att arkitektur är viktigt. Jag kände att jag lite mer intresserade mig för hur många av bilderna jag visste vad de föreställde (48 av 97, hade nog tagit några fler om jag varit bättre på att läsa Arkitektur de senaste månaderna).