Glittrande, stinkande 1700-tal

Femtonåriga Hedvig Charlotta av Holstein-Gottorp hämtas från Eutin i Tyskland för att bli gemål åt kungens bror Karl. Kungen heter Gustav III, och han har inte lyckats skaffa sig en tronarvinge. Därför är det av stor vikt att hans bror gifter sig och ordnar detta så snart som möjligt. Charlotta blir snabbt populär vid hovet. Hon är vacker, spirituell, spexig och påhittig. Tyvärr är hertig Karl inte särskilt imponerad av sin unga brud. Han är känd för att vara en kvinnokarl med många affärer, och han har inget intresse av att ändra sina vanor.
   Charlottas bästa vän heter Sophie von Fersen. Hon är sjutton år och hejdlöst förälskad i prins Fredrik. Kärleken är besvarad, men Sophie är ingen lämplig brud för en kunglig och relationen motarbetas från alla håll.
   Berättelsen om Charlotta är en intressant bild inifrån hovet fullspäckad med intriger: otrohetsaffärer, hemliga sällskap, skvaller och svek. Kläder och frisyerer är oändligt viktiga och den som för tillfället står högst i kurs sätter trenderna. De enorma håruppsättningarna kryllar av löss, och dålig lukt döljs gärna med parfym.
   I slottets källare finns ingen som helst glamour. Där lever föräldralösa barn på nåder, obetald arbetskraft som får de allra värsta arbetsuppgifterna. En stum flicka i nioårsåldern plockas en dag upp från botten för att hålla den mörkrädda Charlotta sällskap om nätterna. Flickan har inte ens ett eget namn utan kallas Pottungen, och hennes uppgift blir just att assistera hertiginnan med nattkärlet. De rika har inte särskilt mycket sympati med de fattigas svåra liv, det är två helt skilda världar som möts - och självklart inte på lika villkor.
 
Jag tyckte väldigt mycket om Barnbruden. Det är en levande skildring av svenskt 1700-tal, med charmiga karaktärer som har både bra och dåliga sidor. Historien berättas helt ur kvinnornas perspektiv, till och med kungen är något av en bifigur. Hade jag haft tid skulle jag ha sträckläst, det var riktigt svårt att lägga ifrån sig boken. (Glädjande nog är det första delen i en planerad trilogi!)

Rec ex från Piratförlaget

Den vita frun - Frida Skybäck

Året är 1784. Den föräldralösa Maria förtjänar sitt uppehälle som sällskapsdam till den förnäma Juliana Bielke. Juliana har en opassande relation till en fattig konstnär, och för att få ordning på henne tar hennes mor Dorotea med sig Juliana och Maria på en längre visit till slottet Borgeby. Där finns tre unga söner, och förhoppningsvis ska någon av dem falla för den vackra Juliana och be om hennes hand.
   Snart står det klart att familjen på Borgeby har hemligheter. De unga männen är charmanta och stiliga och Juliana njuter av deras uppmärksamhet. Maria däremot trivs inte särskilt bra på slottet. Dels känner hon sig allt mer utanför i umgänget, och dels verkar något övernaturligt smyga sig närmare. Det ryktas om den vita frun som hemsöker gården, kan det vara hon som lämnar meddelanden i Marias rum?
   Boken är en ganska lättsam historia som passade utmärkt att läsa på en solig brygga under semestern. Det märks att författaren (som är historialärare) har gjort en grundlig research, och man får veta mycket om hur det var att leva på 1700-talet. Jag trodde att boken skulle fokusera mer på kärleksrelationer, och blev positivt överraskad över att så var det inte alls. Visst finns det inslag av romance, men främst fokuseras det på Marias utanförskap och släktmysteriet på Borgeby slott. Jag kommer absolut leta upp Frida Skybäcks första bok, Charlotte Hassel, när jag kommer tillbaka till stan och biblioteket.

Carl von Linnés lappländska resa

Böcker skrivna på 1700-talet tillhör inte de mest lättlästa. Förutom den gammeldags svenskan blandar Linné även in en hel del latin (förstås). De sista tjugo sidorna är ordförklaringar så att man ska kunna följa med. Han är tämligen rasistisk och kvinnofientlig men framförallt är det uppenbart att han drivs av en önskan att dokumentera och ordna allt han ser. Det är fascinerande hur namnsättningen han kom på fortfarande används av oss och hur det gör att man förstår vilka träd och buskar han pratar om.

Den är, som sagt, inte den mest lättlästa av böcker och inte bara för språket. Det är inte så mycket en reseberättelse som en uppräkning av växter, djur, mat och människor. Det bästa är nog att läsa små delar i taget, det är inte direkt en sträckläsningsbok det här.