Poeten slår tillbaka

Nina Faber är en halvkänd poet som aldrig riktigt slagit. Efter ett långt uppehåll är hon nu tillbaka med en diktsamling. Boken får dock dåliga recensioner och Nina får nog. Hon är inte någon man kör med, så hon bestämmer sig för att säga vad hon tycker.

Inventering av Erlend Loe är en kort bok som ändå lyckas rymma mycket. Nina är en komplex person, ömtålig konstnärssjäl och samtidigt handlingskraftig. Man kan inte med den godaste vilja i världen säga att hon hanterar saker på ett bra sätt, men man förstår hela tiden varför hon gör saker. Boken är rolig, inte så att man skrattar rakt ut, men så att man blir på bra humör av den.

Britt-Marie var här

Britt-Marie lämnar sitt 40-åriga äktenskap och får jobb i Borg, en bortglömd ort med en väg som går därifrån I två riktningar. På plats chockas hon av smutsen och de oordnade besticklådorna och snart blir hon tränare för ortens fotbollslag, trots att hon är helt ointresserad av sport.

Britt-Marie var här av Fredrik Backman är en fin historia om livet och om vanliga människor. Den är säkert väldigt rolig, men jag var inte på ett jätteglatt humör när jag läste, så för mig kändes den mest sorglig. Britt-Maries städmani och besatthet av rätt sätt i besticklådan framstår som de sorgliga resultaten av ett liv som inte varit en dans på rosor. De är roligt skildrade, men jag hade som sagt svårt att se humorn.

Backman är fantastisk på att skildra en typ av människor som man gärna stör sig på och ge dem ett djup och en bakgrund som gör dem rimliga. Både i En man som heter Ove och i Britt-Marie var här skildras personer som jag vet att jag skulle störa mig orimligt mycket på om de var mina grannar. Backman lyckas dock göra dem väldigt sympatiska och när jag lagt ifrån mig böckerna önskar jag bara att det ska gå bra för dem i fortsättningen.

Jag tycker verkligen om Backmans språk och sätt att skriva. Det är många finurliga vändningar och formuleringar som upprepas genom boken och upprepningarna fyller ett syfte. Ibland stör jag mig på böcker där det antyds om saker långt innan man får reda på dem men här är det en bra balans mellan handling, antydningar och avslöjanden. Jag tycker att det är en bra bok och rekommenderar alla att läsa den, se bara till att göra det i rätt sinnesstämning.

Patriarkal smörja

Juntunen har stulit en massa guld med hjälp av två kompanjoner. De åkte fast och han har levt livets glada dagar, men nu är det snart dags för deras frisläppande. För att undkomma dem beger han sig till norra Finland där han snart stöter ihop med major Remes, en försupen militär som har tagit ett friår.

Den första boken jag läste av Arto Paasilinna var Kollektivt självmord och jag tyckte att den var väldigt rolig. De övriga böcker av honom jag läst har inte levt upp till den. De hängda rävarnas skog blev jag riktigt besviken på. Männen är mansgrisiga, av de tre kvinnor som finns är två frejdiga prostituerade och en hundraåring. En meh-bok, helt enkelt.

En man som heter Ove

En man som heter Ove tycker inte om tillståndet i världen. Ingen kan längre backa med släp eller göra en ordentlig kopp kaffe och gammal hederlig kunskap ersätts med datorer. I hans lugna radhusområde ersätts de gamla familjerna med nya. Särskilt hans nya grannar är otroligt irriterande och kommer alltid och avbryter honom alltid för att de behöver skjuts till sjukhuset eller lära sig köra bil.

En man som heter Ove är en av Fredrik Backmans två debutböcker. Backman har en väldigt rolig blogg och jag förväntade mig en väldigt rolig bok. Och ja, den är rolig, fylld med bisarra och dråpliga situationer. Men jag tycker att den är mer sorglig än rolig, fast sorglig på ett ganska roligt sätt. Jag trodde den skulle handla om en arg medelålders man som inte förstår sig på världen men den visade sig handla om hur man blir en man som heter Ove. En inte alltför lätt uppväxt övergår i ett vuxenliv som inte heller flyter på utan hinder. Backman beskriver Ove så att man både förstår honom, känner med honom och inser hur otroligt irriterande det skulle vara att vara granne med honom.

Framför allt är historien en av de vackraste kärlekshistorier jag läst på länge. Ibland undrar man hur vissa människor hittar varandra, varför de faller för varandra och varför de fortsätter att vara tillsammans trots att det verkar som om de inte har något gemensamt. Ove och hans fru är ett sådant par och det skildras fint vad de känner för varandra.

Det är en rörande, rolig och sorglig historia som jag verkligen kan rekommendera. Här kan man läsa vad Backman själv säger om boken.