Hannah försöker leva som en vanlig tonåring, men det är inte helt lätt när hennes bästa vän som dog i anorexia för ett halvår sedan envisas med att dyka upp titt som tätt för att umgås. Det är dock inte så mycket att göra åt. Lillian kommer och går som hon vill, och hon är inte särskilt annorlunda från när hon levde. Fortfarande retsam, fortfarande ganska elak.
I den lilla staden härjar en seriemördare, någon som ger sig på unga flickor. Hannah oroar sig mest för sin lillasyster, som verkar vara i mördarens favoritålder. Lillian var väldigt intresserad av fallet redan innan hon dog, och hon gör allt för att övertala Hanna att ta upp tråden och söka efter mördaren.
Jag var inte så imponerad av seriemördarspåret, men jag tyckte jättemycket om skildringen av Hannahs vänskap med Lillian. Uppfriskande att den inte var oproblematisk, och att Lillian kunde vara en elak jävel men ändå var en älskad vän. Det var också fint hur Hannah såg på sin syster och systerns kompis (även om de två yngre flickorna betedde sig som betydligt yngre än de tolv år de skulle vara). Upplösningen var inte helt trovärdig, men sett som en bok om kärlek och vänskap tycker jag att Paper valentine var läsvärd.
