Spöken och sjukdom och samhällskollaps (oh my!)

Hörrni, jag har hittat en JÄTTEBRA bok! Det var ett tips från Goodreads.com som ledde mig till The Uninvited av Cat Winters, och jag blev väldigt positivt överraskad. (Lyssnade på ljudboken).

Ivy är tjugofem år gammal, bor med sin familj på en bondgård en bit utanför en småstad och arbetar extra som pianolärarinna. När hon stapplar ut i världen igen efter att ha legat utslagen i en svår influensa en längre tid finner hon att ingenting är som det brukar. Sjukdomen har drabbat staden hårt, och många människor som hon har känt i hela sitt liv har gått bort eller ligger svårt sjuka. Samhället har mer eller mindre kollapsat och sjukhuset kan inte hjälpa alla som behöver vård. Det är en otäck värld, och det allra värsta är att hennes egen far och bror har begått ett fruktansvärt brott i sjukdomens skugga: tillsammans har de slagit ihjäl en man.
  Det finne en ytterligare dimension: Ivy har länge kunnat se spöken. Det är inget hon pratar om, för det skrämmer henne oerhört och hon tolkar synerna av döda som varsel om kommande dödsfall. När halva stans befolkning gått bort ökar de andliga besökarna markant...
 The uninvited var inte alls som jag trodde att den skulle vara. Jag tänkte mig en typiskt YA-spökhistoria i nutid, nåt triangeldrama, kanske en vampyr. (Ok, kanske borde ha läst lite mer av texten på Goodreads och inte bara klickat i "want to read" pga snyggt omslag...). Istället fick jag trettiotal, vuxna människor, jazz, kärlek och familjedrama och allt kändes seriöst och gripande. Riktigt bra, och dessutom väldigt överraskande handling. Jag hoppas verkligen att den här boken når en större publik för jag vill ha fler att prata om den med! (Läs inte på så mycket om den i förväg, det är betydligt bättre att inte veta så mycket i förväg).

För den som gillade Searching for Alaska

Extraordinary means av Robyn Scheider har kallats (såg jag på Goodreads) för en kombination av Searching for Alaska och The fault in our stars. Det känns som en ganska träffande beskrivning.

En epidemi av resistent TBC härjar i USA. Sjukdomen drabbar främst unga människor, anses väldigt smittsam och innan forskningen har nått fram till ett fungerande botemedel försöker man isolera de drabbade och behandla symptomen så gott det går.
   En av de bättre platserna man kan hamna på som smittad är internatskolan Latham House. Dit kommer vår huvudperson Lane, en ambitiös sjuttonåring som alltid arbetat hårt och haft siktet inställt på en bra utbildning i framtiden. Det blir inte lätt för honom att anpassa sig, på Latham house handlar livet främst om att överleva: eleverna övervakas grundligt med elektroniska armband, måltiderna anses viktigare än lektionerna och studietakten är frustrerande låg för den som behöver extrapoäng för att komma in på sitt drömcollege.
Redan första dagen möter Lane Sadie, en tjej han träffat på ett sommarläger för flera år sedan. Via henne kommer han in i ett rebelliskt kompisgäng som gör allt för att göra livet på skolan mer drägligt även om det innebär att man bryter mot alla regler som finns. Stämningen på Latham house blir speciell, även de som känner sig friska vet att döden kanske lurar bakom hörnet. Vissa håller hoppet uppe: kanske det snart kommer en fungerande medicin som gör att allt kan bli som vanligt igen. Vissa har slutat bry sig om någonting över huvud taget. Mitt i detta växer ändå starka vänskapsband, några vågar till och med bli förälskade, några kommer aldrig att komma hem igen.
Betydligt bättre än The fault in our stars tycker jag (kanske mest för att den här boken är härligt befriad från manic pixe dream-karaktärer som Augustus). Det är sorgligt, vackert och, lite överraskande, riktigt roligt.